Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till hospitalsbyggnader m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1928-06-01 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1928:287, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till hospitalsbyggnader m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 287.
1
Nr 287.
Godkänd av första kammaren den 1 juni 1928.
Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1928.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående anslag till hospitalsbyggnader
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 170.)
Till Konungen.
Uti den till riksdagen den 4 januari 1928 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1928—1929 har
Eders Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln, punkt 52, föreslagit riksdagen
att, i avvaktan på den proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd,
till hospitalsbyggnader för budgetåret 1928—1929 beräkna ett extra
reservationsanslag av 3,500,000 kronor.
Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 20 mars
1928 dagtecknad proposition, nr 165, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att
1) besluta
dels att det av Västmanlands trängkår tidigare disponerade kasernetablissementet
i Sala skall för en beräknad kostnad av högst 1,264,000 kronor omändras
till anstalt för manliga asociala imbecilla, avsedd för 380 vårdplatser,
i huvudsaklig överensstämmelse med av ingenjören Hjalmar Cederström den
7 april 1927 upprättade och i vissa delar den 20 december samma år omarbetade
ritningar, i sistnämnda delar betecknade med alternativ II, dock
med iakttagande av vissa av departementschefen angivna jämkningar, samt
att förty det för nämnda anstalt avsedda området jämte därå befintliga, Eders
Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga byggnader — med undantag dels av eu
förrådsbyggnad, som enligt upprättat förslag till avtal med staden Sala i
anledning av trängkårens upphörande skall tillfalla staden, dels ock av två
övriga av departementschefen angivna förrådsbyggnader — skall från och
med den 1 juli 1928 överföras från försvarsväsendet;
dels att det av Svea trängkår tidigare disponerade kasernetablissementet
i Örebro skall för en beräknad kostnad av högst 1,354,000 kronor omändras
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 14 samt. Nr 287—288. 1371 28 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 287.
till anstalt för kvinnliga asociala imbecilla, avsedd för 360 vårdplatser, i
huvudsaklig överensstämmelse med av ingenjören Cederström den 27 maj
1927 upprättade och i vissa delar den 20 december samma år omarbetade
ritningar, i sistnämnda delar betecknade med alternativ II, dock med iakttagande
av vissa av departementschefen angivna jämkningar, samt att förty
det för anstalten avsedda området jämte dära befintliga, Eders Kungl. Maj.t
och kronan tillhöriga byggnader — dock med undantag av en exercisbyggnad,
som omförmäles i § 12 av den mellan Eders Kungl. Maj:t och kronan
genom kasernkommittén, under förbehåll av Eders Kungl. Maj ds och riksdagens
godkännande, å ena sidan, samt Örebro stad, a andra sidan, den 17
och den 25 maj 1927 ingångna överenskommelsen — skall från och med den
1 juli 1928 överföras från försvarsväsendet;
dels att det av Yästgöta regemente tidigare disponerade kasernetablissementet
i Vänersborg skall för en beräknad kostnad av högst 2,525,000
kronor omändras till sinnessjukanstalt, avsedd för 8o8 vårdplatser, i huvudsaklig
överensstämmelse med av ingenjören Cederström den 12 september
1927 upprättade och i vissa delar den 20 januari 1928 omarbetade ritningar,
i sistnämnda delar märkta »Kungl. Medicinalstyrelsen», dock med iakttagande
av vissa av departementschefen angivna jämkningar, samt att förty
det för anstalten avsedda området jämte dära befintliga, Eders Kungl. Maj.t
och kronan tillhöriga byggnader skall från och med den 1 juli 1928 överföras
från försvarsväsendet;
dels ock att ett för 800 vårdplatser avsett hospital skall, för en beräknad
kostnad av högst 7,000,000 kronor, i huvudsaklig överensstämmelse med av
arkitekten Carl Westman i november 1927 upprättade riktningar, dock med
iakttagande av vissa av departementschefen förordade ändringar, uppföras
på det å en av t. f. distriktslantmätaren Georg Tillgren år 1925 sammanställd
och kompletterad karta med bruten blå linje och bokstäverna A B
Q_P)—E—F—G—H—A angivna området av kyrkoherdebostället 61/64 mantal
krono Kyrkobordet nr 1 och komministerboställena tillhopa I * 3/]6 mantal krono
Kyrkobordet nr 2 i Umeå socken;
2) under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstaten samt hälso- och
sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna, till hospitalsbyggnader
för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra reservationsanslag av 3,500,000
kronor.
I sammanhang härmed har riksdagen till behandling förehaft två i ämnet
väckta motioner, 1:303 och 11:517.
I den förstnämnda motionen har hemställts, att riksdagen ville besluta
följande ändringar i Eders Kungl. Maj.ts förslag:
1) att platsantalet å den anstalt, som förlägges till kasernetablissementet
i Sala. bestämmes till 366 (i stället för 380),
2) att platsantalet å den anstalt, som förlägges till trängkårskasernen i
Örebro, bestämmes till 346 (i stället för 360) och att anslaget till denna
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 287. -~>
anstalt, för anordnande av särskilda ledningar för avledande av dagvatten,
höjes med 34,000 kronor till 1,388,000 kronor; samt
3) att platsantalet å den anstalt, som förlägges till kasernerna i Vänersborg,
bestämmes till 340 (i stället för 358).
I motionen II: 517 bär hemställts, att riksdagen i anledning av Eders Kungl.
Maj:ts proposition nr 165 till 1928 års riksdag matte, evad propositionen
avser uppförandet av ett hospital i Västerbotten, med avslag å Eders Kungl.
Maj:ts förslag i skrivelse till Eders Kungl. Maj.t anhålla om förnyad och mera
allsidig prövning rörande lämpligheten av att förlägga det nya hospitalet till
Vännäs gamla lägerplats och därvid med hänsyn till önskvärdheten av att
snabbt häva bristen på vårdplatser för sinnessjuka, anhalla att Eders Kungl.
Maj:t måtte förelägga 1929 års riksdag förslag i ärendet och därvid för ändamålet
äska ett så mycket större belopp, att arbetena pa hospitalet kunna,
därest riksdagen bifaller förslaget, drivas så att det planerade hospitalet kan
vara färdigt att tagas i bruk vid samma tidpunkt som Eders Kungl. Maj:t
nu avsett, varigenom den nu begärda utredningen realiter icke komme att
försinka frågans lösning.
1 likhet med departementschefen anser riksdagen, att det nu icke längre
bör anstå med vidtagandet av mera planmässiga åtgärder för fyllande av
den starka bristen på platser å de statliga sinnessjukanstalterna liksom ej
heller med ordnandet av frågan rörande vården av vuxna vanartade sinnesslöa.
Arbetet med ökande av antalet platser för nu ifrågavarande vårdbehövande
bör sålunda enligt riksdagens mening energiskt fortsättas och därvid
bedrivas efter en enhetlig plan.
Vad angår frågan om den omfattning, i v ilken staten bör hava att tillgodose
det konstaterade vårdbehovet för sinnessjuka och därmed sammanhängande
spörsmål om eventuell fördelning därav mellan å ena sidan staten och å andra
sidan landsting och eventuellt större kommuner (kommunalförbund), vill riksdagen
— på sätt ock skett i den föreliggande propositionen — erinra om vad
statsutskottet i utlåtande nr 114 vid 1925 års riksdag i denna fråga anförde.
I en motion vid sagda riksdag (II: 68) hade framhållits, att det vore nödvändigt
att söka även andra utvägar till sinnessjukfrågans lösning än byggandet
av statsanstalter samt att denna lösning vore att Unna i upprättandet
av mindre kommunala anstalter — alltså ej landstingsanstalter — vilka
kommunala anstalter skulle åtnjuta statsbidrag till inrättandet. I sitt berörda
utlåtande erinrade statsutskottet om medicinalstyrelsens ståndpunkt
i frågan och framhöll, hurusom styrelsen anfört, att den strävan, som hos
oss hittills gjort sig gällande, nämligen att vård å statsanstalt borde beredas
alla de sinnessjuka, som överhuvudtaget behövde anstaltsvård, borde
fullföljas och platsbristen avhjälpas genom nyanskaffning av statsplatser.
Styrelsen hade därför ansett sig böra avstyrka förslag om en uppdelning
av sinnessjukvården inom ett län eller en kommun i statsvård för en del
av de sjuka och statsunderstödd läns-eller kommunalvård för en annan del.
Statsutskottet förklarade, att utskottet an slöte sig till den ståndpunkt, me
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 287.
dicinalstyrelsen sålunda intagit till ifrågavarande spörsmål. Mot detta uttalande
gjordes icke någon erinran av riksdagen, som i enlighet härmed
lämnade berörda motion utan bifall. Skäl för ett frångående av sagda
ståndpunkt har icke synts riksdagen föreligga. Riksdagen hyser alltså alltjämt
den uppfattningen, att staten bör sörja för all erforderlig anstaltsvård
på sinnessjukvårdens område.
I fråga om tiden för den nu ifrågasatta planens genomförande anser
riksdagen, att med hänsyn till det trängande behovet av ökat antal hospitalsplatser
anskaffningen av dessa bör ske inom så kort tidsperiod, som omständigheterna
det medgiva. Oaktat de stora kostnader, som åsamkas statsverket
för planens genomförande, synes, såvitt nu kan bedömas, tidsperioden
för platsbehovets fyllande böra, i enlighet med vad departementschefen
förordat, sättas till tio år.
Mot grunddragen i det framlagda förslaget rörande sättet för platsanskaff- •
ningen har riksdagen, såvitt för närvarande kan bedömas, icke funnit anledning
till erinran. Riksdagen finner sig emellertid sakna anledning att närmare
ingå på vad departementschefen yttrat i förevarande hänseende.
Yad departementschefen anfört med avseende å ordnandet av vården om
asociala imbecilla har ej givit riksdagen skäl till erinran.
Riksdagen övergår härefter till de i propositionen framlagda förslagen
rörande byggnadsarbeten för anskaffande av nya vårdplatser för sinnessjuka
och asociala sinnesslöa samt följer därvid den ordning, i vilken departementschefen
behandlat nämnda förslag.
Till de förslag, som av Eders Kungl. Maj:t framlagts beträffande den framtida
användningen av kasernetablissementena i Sala, Örebro och Vänersborg,
vill riksdagen giva sin anslutning. Vad särskilt angår etablissementet i
Vänersborg, anser sig riksdagen böra framhålla, att efter de ändringar i
kasernkommitténs förslag beträffande dispositionen av mark m. in., som
departementschefen förordat, de utav medicinalstyrelsen uttalade betänkligheterna
mot etablissementets lämplighet till sinnessjukhus synas i väsentlig
mån hava förlorat sin betydelse.
Jämväl vad angår planen för etablissementens omändring för de avsedda
nya ändamålen, har riksdagen kunnat i allt väsentligt biträda vad departementschefen
förordat. Endast beträffande platsantalet vid de ifrågasatta anstalterna
har riksdagen ansett vissa jämkningar i förslagen böra äga rum.
Riksdagen kan härutinnan i huvudsak ansluta sig till de synpunkter, som i
förberörda motion I: 803 framförts i detta hänseende.
Beträffande anstalterna i Sala och Örebro har i motionen framhållits, att
de betänkligheter, vilka — på sätt departementschefen jämväl omförmält —- från medicinskt håll uttalats mot departementschefens förslag att med patienter
belägga det ena utav de i kasernkommitténs förslag upptagna dagrummen
i kasernbyggnadernas bottenvåning, grundats därpå, att ifrågavarande
två anstalter vore avsedda för huvudsakligen arbetsföra imbecilla samt att
dylika patienter mera sällan behövde vårdas sängliggande. Skulle emellertid
detta i vissa fall behöva ske gå grund av periodiskt inträdande orostill
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Riksdagens skrivelse Nr 287.
stånd, skedde vården då bäst — där enkelrum ej erfordrades — å de vaksalar,
som skulle anordnas i två våningar av den ena flygelbyggnaden. Att
lugna patienter skulle bliva sängliggande i sådan utsträckning, att ett av
dagrummen i själva kasernbyggnadernas nedre våning utan alltför stor olägenhet
kunde omändras till sovrum, vore däremot mycket osannolikt. Skulle
likväl så mot förmodan visa sig bliva fallet, syntes medicinalstyrelsen icke
komma att underlåta tillse, att överbeläggning skedde så långt möjligt,
vilket ju vore allmän praxis å hospitalen. Det syntes emellertid icke tillrådligt,
att vid fastställandet av platsantalet utgå från att det ena av ifrågavarande
dagrum alltid kunde vara belagt.
Av skäl, som motionären sålunda anfört, har riksdagen för sin del ansett
det icke vara lämpligt att vid fastställandet av anstalternas platsantal räkna
med en permanent beläggning av ifrågavarande dagrum. Med hänsyn härtill
och i betraktande av att de föreliggande förslagen beträffande Sala- och
Orebroanstalterna innebära en avsevärt tätare beläggning å sovsalar än som
förutsatts av kasernkommittén, har riksdagen funnit det beräknade antalet
reservplatser vid dessa anstalter böra något ökas. Antalet vårdplatser synes
därför icke böra sättas högre än till 370 för anstalten i Sala och 350 för
anstalten i Örebro.
Vad Vänersborgsanstalten angår, innebär det av departementschefen förordade
förslaget endast sådan inskränkning uti det av kasernkommittén och
medicinalstyrelsen upptagna dagutrymmet, att detta skulle minskas genom
beläggande av det särskilda dagrum, som den översta våningens avdelning
i varje kasernbyggnad enligt kommitténs och styrelsens förslag skulle innehålla.
Härigenom skulle dagutrymmet för denna avdelning begränsas till
den jämväl såsom matsal avsedda korridoren. Beträffande detta departementschefens
förslag har i nyssberörda motion I: 303 framhållits, att icke
minst med hänsyn därtill, att patienterna å avdelningen enligt förslaget
skulle uppgå till det betydande antalet av 58, matsalskorridoren icke kunde
bliva tillräcklig som dagutrymme. Ett särskilt dagrum vore även här
under alla förhållanden erforderligt. I betraktande av att de lugnaste
patienterna borde bo i denna våning, syntes man emellertid utan olägenhet
kunna öka beläggningen i våningens sovsalar på sådant sätt, att det i
departementschefens förslag beräknade platsantalet, även med dagrummets
bibehållande, icke skulle bliva minskat med mer än 6 platser i varje paviljong
eller för hela anstalten med tillhopa 18 platser.
Riksdagen delar motionärens uppfattning om önskvärdheten av ett särskilt
dagrum i förevarande våning och har på grund härav ansett eu minskning
av det beräknade platsantalet böra vidtagas även för Vänersborgsanstaltens
vidkommande. Med hänsyn till den genomsnittligt mindre täta beläggning,
som föreslagits å sovsalarna i denna anstalt, med därav följande större möjlighet
till överbeläggning inom Vänersborgsanstalten än inom Sala- och
Orebroanstalterna — ett förhållande, som föranlett departementschefen att
ej räkna med särskilt antal reservplatser vid förstnämnda anstalt — har
6 Riksdagens skrivelse Nr 287.
riksdagen likväl ansett sig vid begränsningen av platsantalet icke behöva
gå längre än till 850.
De av departementschefen framlagda beräkningarna av kostnaderna för
etablissementens omändring föranleda icke erinran från riksdagens sida. Vad
Örebroanstalten angår, vill riksdagen emellertid beträffande den av departementschefen
samt jämväl i motionen I: 303 berörda frågan om anordnande
av ledningar för avledande av dagvatten hava uttalat, att närmare undersökning
rörande behovet av åtgärder härutinnan synas böra verkställas i
samband med byggnadsarbetenas utförande samt att, därest särskilda åtgärder
i omförmälda hänseende befinnas erforderliga, desamma böra utföras i
samband med anstaltens färdigställande, i följd varav eventuellt erforderliga
medel härför torde böra äskas för något av de närmaste budgetåren.
Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit beträffande omändringen
av de avsedda tre kasernetablissementen, har ej givit riksdagen
anledning till särskilt uttalande.
Vad härefter angår Eders Kungl. Maj:ts förslag om förläggning av ett
hospital å Backen i Umeå socken av Västerbottens län, har riksdagens
vederbörande utskott besökt det härför avsedda området för att taga närmare
kännedom om områdets beskaffenhet och planläggningen av hospitalet
därstädes.
Vid den härvid företagna undersökningen har utskottet kommit till den
uppfattningen, att den för hospitalsbygget avsedda platsen maste anses ur
olika synpunkter mindre tillfredsställande.
Vad sålunda grundförhållandena angår, har markgrunden, särskilt i betraktande
av storleken av de byggnadskomplex, som ifrågasatts till uppförande,
synts mindre god och kunna befaras medföra stora kostnader för
grundläggningsarbeten. Ej heller torde det vara uteslutet, att å området
grundsättningar komma att uppstå efter byggnadernas uppförande. I allt
fall har utskottet icke kunnat av tillgängliga handlingar känna sig övertygat
om, att grundförhållandena äro sådana, att det utan ytterligare undersökning
kan anses rådligt tillstyrka förläggandet av hospitalet till platsen ifråga.
Vegetationen å byggnadsområdet syntes ock utskottet synnerligen klen.
Trädbeståndet å området utgöres i huvudsak av tallskog, vilken emellertid
med hänsyn till jordens beskaffenhet besitter ringa växtkraft. Visserligen
finnas tillräckliga områden i närheten av själva byggnadsområdet, som
kunna tjäna till arbetsfält, men dessa äro till större delen lågt belägna, och
jorden därstädes torde vara delvis mindre lämplig för trädgårdsbruk.
Redan av dessa skäl har riksdagen ansett starka betänkligheter möta för
bifall till Eders Kungl. Maj ds förslag beträffande platsen för förläggningen
av hospitalet ifråga.
Härtill kommer ytterligare den omständigheten, att, enligt vad av propositionen
framgår, det för hospitalets förläggning avsedda området, vilket är
av ecklesiastik natur, skulle ställas till statsverkets förfogande mot erläggande
av viss årlig avgäld, vilkens utgörande skulle ankomma på Umeå
landskommun. Riksdagen har icke kunnat undgå att ställa sig mycket tvek
-
Riksdagens skrivelse Nr 287. 7
sam mot en dylik anordning. Enligt riksdagens mening bör det anses
såsom oeftergivligt, att statsverket tillförsäkras full äganderätt till mark.
varå så stora kostnader nedläggas som i det föreliggande fallet ifrågasatts.
Vad angår det i denna fråga motionsvis väckta yrkandet om förnyad och
mera allsidig prövning rörande lämpligheten av att förlägga det nya hospitalet
till Vännäs gamla lägerplats, har riksdagens vederbörande utskott efter
besök å platsen funnit det härför avsedda området ur vissa synpunkter svnnerligen
väl lämpat för en hospitalsanläggning. Riksdagen anser sig emellertid
böra erinra därom, att i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 50 till 1925
års riksdag angående försvarsväsendets ordnande förutsattes, att flygstationen
vid Vännäs alltjämt skulle tidvis tagas i anspråk, förnämligast för vinterflygningar,
samt att densamma skulle tjänstgöra såsom mellanstation mellan
Roden och flygvapnets sydligare förläggningar. Riksdagen fann ej heller
anledning ifrågasätta någon ändring i vad Eders Kungl. Maj:t härutinnan
föreslagit, om ock riksdagen ansåg sig böra uttala, att detta icke borde utgöra
hinder för val av annan plats, därest förhållandena därtill skulle giva
anledning. Vid Vännäs lägerplats har sedermera för avsevärda kostnader
ett flygfält planerats och eu hangarbyggnad uppförts. Vid sådant förhållande
och då, enligt vad riksdagens vederbörande utskott under hand inhämtat,
svårigheter torde möta att å annan plats i orten erhålla ett landningsfält
för flygvapnet, har riksdagen, såsom nämnt, ej heller i frågans nuvarande
läge ansett sig kunna förorda hospitalets förläggning till sagda lägerplats.
Vid nu angivna förhållanden har riksdagen, oaktat riksdagen för visso inser
angelägenheten av att ett hospital av den storlek, Eders Kungl. Maj:t föreslagit,
snarast möjligt kommer till uppförande inom Västerbottens län, funnit
ett uppskov med frågans avgörande ofrånkomligt. En förnyad utredning av
frågan synes riksdagen alltså påkallad. Vid denna utredning torde uppmärksamheten
böra ägnas åt områden vid älvdalen mellan Backen och Vännäs.
Riksdagen förutsätter, att utredningen må kunna slutföras inom sådan tid,
att förslag i ämnet kan föreläggas nästkommande års riksdag och att arbetena
därefter kunna så bedrivas, att någon nämnvärd tidsspillan med hospitalets
färdigställande icke må uppkomma.
På grund av denna riksdagens ståndpunkt skulle visserligen eu nedsättning
i det av Eders Kungl. Maj:t äskade anslaget kunna ifrågasättas, men riksdagen
har med hänsyn till önskvärdheten av att den framlagda, av riksdagen
godtagna tioåriga byggnadsplanen må kunna förverkligas genom utförande
under den närmaste tiden av andra i densamma ingående arbeten, vilka
eljest tänkts fullbordade först vid en senare tidpunkt, ansett sig böra bifalla
Eders Kungl. Maj:ts förslag beträffande anslagsbeloppets storlek. Storleken
av det av Eders Kungl. Maj: t för utvidgning av Piteå hospital och
asyl m. m. beräknade beloppet har sålunda icke givit riksdagen anledning
till erinran.
Slutligen vill riksdagen, i anslutning till vad departementschefen sammanfattningsvis
uttalat angående inventarieutrustningen vid de föreslagna nya
anstalterna, framhålla vikten av att åtgärder vidtagas för att arbetena med
8
Riksdagens skrivelse Nr 287.
nämnda utrustning må kunna igångsättas i god tid före anstalternas färdigställande
samt att de i övrigt bedrivas på sådant sätt, att kostnaderna kunna
i möjligaste mån begränsas. Riksdagen förutsätter, att inventarierna kunna
till väsentlig del tillverkas vid befintliga liospital och andra statens anstalter.
Likaså vill riksdagen hava uttalat, att samtliga nu beslutade byggnadsarbeten
torde böra verkställas genom byggnadsstyrelsens försorg.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen alltså anmäla,
att riksdagen
I) i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition och ovan
berörda motioner (I: 303 och II: 517) beslutat
dels att det av Västmanlands trängkår tidigare disponerade kasernetablissementet
i Sala skall för eu beräknad kostnad av högst 1,264,000 kronor omändras
till anstalt för manliga asociala imbecilla, avsedd för minst 370 vårdplatser,
i huvudsaklig överensstämmelse med av ingenjören Hjalmar Cederström
den 7 april 1927 upprättade och i vissa delar den 20 december samma
år omarbetade ritningar, i sistnämnda delar betecknade med alternativ II,
dock med iakttagande av vissa av departementschefen och riksdagen angivna
jämkningar, samt att förty det för nämnda anstalt avsedda området jämte
därå befintliga, Eders Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga byggnader — med
undantag dels av en förrådsbyggnad, som enligt upprättat förslag till avtal
med staden Sala i anledning av trängkårens upphörande skall tillfalla staden,
dels ock av två övriga av departementschefen angivna förrådsbyggnader —
skall från och med den 1 juli 1928 överföras från försvarsväsendet;
dels att det av Svea trängkår tidigare disponerade kasernetablissementet
i Örebro skall för en beräknad kostnad av högst 1,354,000 kronor omändras
till anstalt för kvinnliga asociala imbecilla, avsedd för minst 350 vårdplatser,
i huvudsaklig överensstämmelse med av ingenjören Cederström den 27 maj
1927 upprättade och i vissa delar den 20 december samma år omarbetade
ritningar, i sistnämnda delar betecknade med alternativ II, dock med iakttagande
av vissa av departementschefen och riksdagen angivna jämkningar, samt
att förty det för anstalten avsedda området jämte därå befintliga, Eders Kungl.
Maj:t och kronan tillhöriga byggnader — dock med undantag av en exercisbyggnad,
som omförmäles i § 12 av den mellan Eders Kungl. Maj:t och
kronan genom kasernkommittén, under förbehåll av Eders Kungl. Maj:ts och
riksdagens godkännande, å ena sidan, samt Örebro stad, å andra sidan, den
17 och den 25 maj 1927 ingångna överenskommelsen — skall från och med
den 1 juli 1928 överföras från försvarsväsendet;
dels och att det av Västgöta regemente tidigare disponerade kasernetablissementet
i Vänersborg skall för en beräknad kostnad av högst 2,525,000 kronor
omändras till sinnessjukanstalt, avsedd för minst 850 vårdplatser, i huvudsaklig
överensstämmelse med av ingenjören Cederström den 12 september
1927 upprättade och i vissa delar den 20 januari 1928 omarbetade ritningar,
i sistnämnda delar märkta »Kungl. Medicinalstyrelsen», dock med iakttagande
av vissa av departementschefen och riksdagen angivna jämkningar, samt att
förty det för anstalten avsedda området jämte därå befintliga, Eders Kungl.
Riksdagens skrivelse Nr 287. 9
Maj:t och kronan tillhöriga byggnader skall från och med den 1 juli 1928
överföras från försvarsväsendet;
II) avslagit Eders Kungl. Maj:ts proposition, i vad densamma avser beslut
om uppförande av ett hospital å vissa ecklesiastika boställen i Umeå
socken;
III) under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstaten samt hälso- och
sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna, till hospitalsbyggnader
för budgetåret 1928—1929 anvisat ett extra reservationsanslag av 3,500,000
kronor.
Stockholm den 1 juni 1928.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1928.
14 saml.
Nr 287—288.
1371 28
0
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.