Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om tillfällig löneförbättring åt lärare vid folkoch småskolor samt högre folkskolor.

1928-06-01 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1928:290, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om tillfällig löneförbättring åt lärare vid folkoch småskolor samt högre folkskolor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 290.

1

Nr 290.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1928.

Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1928.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta

motioner om tillfällig löneförbättring åt lärare vid

folk- och småskolor samt högre folkskolor.

(Statsutskottets utlåtande nr 159.)

Till Konungen.

I två inom riksdagen väckta likalydande motioner, I: 30 och II: 56, kar

liemställts, att riksdagen måtte

dels medgiva, att tillfällig löneförbättring av statsmedel må för tiden 1

juli 1928—30 juni 1929 utgå till lärare vid folk- ock småskolor samt kögre

folkskolor med följande belopp:

till ordinarie manlig folkskollärare 500 kronor, till ordinarie kvinnlig folkskollärare

425 kronor, till ordinarie lärare vid småskola 300 kronor, till

extra ordinarie ock vikarierande manlig folkskollärare 375 kronor, till extra

ordinarie ock vikarierande kvinnlig folkskollärare 325 kronor, till extra ordinarie

ock vikarierande lärare vid småskola 225 kronor, till ordinarie manlig

ämneslärare vid kögre folkskola 600 kronor, till ordinarie kvinnlig ämneslärare

vid kögre folkskola 500 kronor, till extra ordinarie ock vikarierande

manlig ämneslärare med full tjänstgöring! vid kögre folkskola 500 kronor,

till extra ordinarie ock vikarierande kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring

vid kögre folkskola 450 kronor ock för timlärare vid kögre folkskola

15 % av nu utgående avlöning med ett maximum av 470 kronor för manlig

ock 420 kronor för kvinnlig lärare,

dels ock för ändamålet anvisa för budgetåret 1928—1929 bekövligt extra

förslagsanslag.

Riksdagen vill till en början erinra därom, att frågan om tillfällig löneförbättring

för här ifrågavarande lärarpersonal motionsvis var föremål för

prövning såväl vid 1925 som vid 1926 och 1927 års riksdagar. I sitt utlåtande

över motionerna i ämnet vid 1926 års riksdag anförde statsutskottet

följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 14 saml. Nr 290.

1372 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 290.

»Utskottet vill erinra därom, att förra året förelågo till utskottets behandling

motioner av enahanda innebörd som de nu förevarande och att utskottet

då förklarade sig behjärta de synpunkter, som av motionärerna anförts. I

anslutning till detta uttalande vill utskottet framhålla, att utskottet alltjämt

beaktar det nu framkomna kravet. Avlöningsförmånerna för lärarpersonalen

vid folk- och småskolor, sådana desamma euligt Kungl. Maj:ts och riksdagens

beslut nu utgå, anser utskottet för knappt tillmätta i förhållande till

vad som tillerkänts statstjänare i motsvarande ställning och med i stort sett

motsvarande utbildning. Särskilt kännbara måste enligt utskottets mening

förhållandena vara för de lärare, som vunnit sin utbildning under de senare

årens abnormt stegrade prisförhållanden och därunder kommit att ådraga

sig en i förhållande till framtidsutsikterna på lärarbanan oproportionerligt

stor skuldbörda. Utskottet har därför ej kunnat undgå finna, hurusom kravet

på en snar löneförbättring framstår såsom befogat, och enligt utskottets

mening bör detta krav tillgodoses förmedelst en definitiv lönereglering för

nu ifrågavarande lärarkårer.

Det må vidare erinras därom, att sedan ett par år tillbaka ett kommittéförslag

i ämnet föreligger, över vilket yttranden avgivits av vederbörande

myndigheter. Då emellertid nämnda förslag giver lärarna en löneplacering,

som synes utskottet för hög, bör detsamma undergå en ytterligare överarbetning,

eventuellt med aktgivande på möjligheten att i de föreslagna lönerna

inarbeta de dyrtidstillägg, som äro avsedda att alltjämt utgå å dessa

löner. I samband härmed torde dessutom vissa med löneregleringen sammanhängande

frågor böra tagas under förnyad utredning, t. ex. angående

lärarnas tjänstgöringstid, angående gift lärarinnas naturaförmåner, angående

lärares skyldighet att undervisa i fortsättningsskola m. m. Enligt utskottets

förmenande torde med hänsyn till det utredningsmaterial, som i den förevarande

lönefrågan allaredan'' föreligger, den erforderliga ytterligare utredningen

för framläggande av förslag om en definitiv lönereglering icke behöva

taga synnerligen lång tid i anspråk. Skulle emellertid hinder möta

för framläggande av ett definitivt löneregleringsförslag inom de närmaste

två åren, håller utskottet före, att det bör tagas under övervägande, huruvida

icke åtgärder böra vidtagas för beredande av en i avvaktan å den definitiva

löneregleringen utgående tillfällig löneförbättring åt ifrågavarande

lärare.»

Hj Utskottet hemställde slutligen, att riksdagen, i anledning av de i ämnet

väckta motionerna, måtte i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t hemställa, det

Eders Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande, dels huruvida ett förslag till

definitiv lönereglering för lärare vid folk- och småskolor skulle kunna under

de närmaste åren framläggas för riksdagen, dels ock huruvida, därest ett

sådant förslag icke inom denna tid kunde framläggas, en tillfällig löneförbättring

skulle kunna beredas nämnda lärare.

I en vid utskottets utlåtande fogad reservation yrkades, att riksdagen i

anledning av samma motioner måtte i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t

hemställa, att, för den händelse förslag om definitiv lönereglering för ifrågavarande

lärargrupper icke kunde föreläggas nästkommande års riksdag, Eders

Kungl. Maj:t måtte framlägga förslag om beredande av tillfällig löneförbättring

åt nämnda befattningshavare.

På grund av att kamrarna fattade olika beslut i frågan, förföll densamma

vid 1926 års riksdag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 290.

Proposition om beredande av tillfällig löneförbättring åt ifrågavarande

lärargrupper blev emellertid ej förelagd 1927 års riksdag.

I de motioner, som väcktes vid 1927 års riksdag, hade, förutom det vid

de två närmast föregående årens riksdagar framställda yrkandet om tillfällig

löneförbättring, hemställts om framläggande för 1928 års riksdag av förslag

till definitiv lönereglering för i motionen berörda lärargrupper.

Över dessa motioner avgav statsutskottet vid 1927 års riksdag utlåtande,

i vilket utskottet till eu början erinrade om frågans behandling vid 1926 års

riksdag samt därefter yttrade:

»Sedan utlåtande avgavs av 1926 års riksdags statsutskott, hava enligt

utskottets mening inga omständigheter tillkommit, som kunna föranleda

utskottet att frångå vad då uttalades beträffande såväl kravet på en snar

lönereglering för dessa lärare som i fråga om, såsom ett provisorium, tillfällig

löneförbättring för samma lärare. Fastmer synes det utskottet, att

det av nu ifrågavarande lärare, vilka — under det att den ena gruppen

av statstjänstemän efter den andra under tiden efter år 1918 kommit i

åtnjutande av definitiv lönereglering — alltjämt bibehållits vid den nämnda

år för dem genomförda löneregleringen, för varje år med allt starkare skäl

kunna göras gällande berättigade krav på att de i likhet med flertalet befattningshavare

i statens tjänst skola komma i åtnjutande av definitiv löne

reglering. Motionärernas krav på tillfällig löneförbättring för budgetåret

1927—1928 torde emellertid icke nu vara finansiellt genomförbart.

Enligt den mening, som kommit till uttryck i uttalandet av 1926 års

statsutskott, synes hinder icke böra möta för framläggande inom den

närmaste tiden av ett definitivt löneregleringsförslag för här ifrågavarande

lärarpersonal. Utan att nu taga ställning till de spörsmål, som 1926 års statsutskott

i sitt ovannämnda yttrande berörde beträffande omfattningen av en

blivande definitiv lönereglering ävensom övriga därmed sammanhängande

frågor, får utskottet, i förvissning om att vid utarbetande av förslag i ärendet

grundlig uppmärksamhet kommer att ägnas åt alla på löneregleringsfrågan

inverkande förhållanden, uttala sin förväntan, att intet underlåtes för att om

möjligt denna fråga må vinna sin lösning vid 1928 års riksdag. Skulle dylikt

förslag icke kunna vid sagda tidpunkt framläggas, torde, enligt merberörda

uttalande, frågan om beredande av tillfällig löneförbättring åt nämnda lärare

böra tagas under övervägande.»

Utskottet hemställde då, att riksdagen måtte i anledning av de i ämnet

väckta motionerna i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t hemställa, att Eders

Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida förslag till definitiv

lönereglering för lärare vid folk- och småskolor samt högre folkskolor måtte

kunna framläggas för 1928 års riksdag.

I en vid utskottets utlåtande fogad reservation yrkades emellertid, att

ifrågavarande motioner ej måtte av riksdagen bifallas och anfördes i reservationen

till stöd härför:

Med motionärernas framställning avses dels att bereda här ifrågavarande

lärarpersonal tillällig löneförbättring för tiden 1 juli 1927—30 juni 1928, enligt

i motionerna angivna grunder, dels ock att framställning måtte göras

hos Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj.''t måtte för 1928 års riksdag framlägga

förslag till definitiv lönereglering för i motionen berörda lärargrupper.

Frågan om beredande av tillfällig löneförbättring åt här ifrågavarande

lärarpersonal har under de senare åren vid upprepade tillfällen varit före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 290.

mål för Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning, men framställningarna härom

hava, närmast på grund av de betydande statsfinansiella konsekvenser, ett

medgivande av ifrågavarande löneförmåner skulle medföra, icke kunnat bifallas.

Utskottet, som visserligen alltjämt behjärtar de synpunkter, som av motionärerna

andragits, har med hänsyn till frågans ekonomiska räckvidd och

i betraktande jämväl av att Kungl. Maj:t icke ansett sig kunna för innevarande

riksdag framlägga förslag i ämnet, funnit sig icke kunna förorda

bifall till förevarande förslag om beredande av tillfällig löneförbättring åt

nämnda lärarpersonal.

Vad beträffar motionärernas framställning om definitiv lönereglering för

i motionerna berörda lärargrupper, vill utskottet erinra om, att hos Kungl.

Maj:t föreligger ett av en särskild kommitté utarbetat förslag, vilket innebär

genomförande av ny definitiv lönereglering för samtliga kommunalt anställda

lärare. Då Kungl. Maj:t icke lärer underlåta att, när den statsfinansiella

situationen och omständigheterna i övrigt det medgiva, för riksdagen framlägga

det förslag i ämnet, som Kungl. Maj:t finner påkallat, kan utskottet

ej heller tillstyrka motionerna i denna del.

Båda kamrarna biföllo det reservationsvis gjorda yrkandet, vadan riksdagen

alltså avslog motionerna.

Såsom av ovanstående redogörelse framgår, har riksdagens statsutskott

vid flera tillfällen uttalat sitt behjärtande av den angelägenhet, som i motionerna

beröres. De statsfinansiella förhållandena och frånvaron av initiativ

från Eders Kungl. Maj:ts sida i ämnet hava emellertid hittills föranlett, att

något positivt beslut i frågan ej kunnat komma till stånd. Jämväl nu lärer

ställningen få anses sådan, att ett bifall till motionärernas hemställan ej

kan ifrågakomma.

Riksdagen håller emellertid före, att det ur alla synpunkter vore önskvärt,

att frågan om en reglering av ifrågavarande lärargruppers löner snarast bleve

definitivt löst.

Det lärer främst ankomma på Eders Kungl. Maj:t att närmare överväga

grunderna för en blivande lönereglering, och finner sig riksdagen förty böra

i anledning av ovanberörda motioner (I: 30 och II: 56) hemställa, att Eders

Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida förslag till förbättrade

löneförhållanden för lärare vid folk- och småskolor samt liögre folkskolor

må kunna snarast framläggas för riksdagen.

Stockholm den 1 juni 1928.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.