Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ls proposition angående ändrad organisation av vägoch vattenhy g gnadsväsendet jämte i ämnet väckta motioner.

1928-06-01 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1928:310, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ls proposition angående ändrad organisation av vägoch vattenhy g gnadsväsendet jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 310.

Nr 310.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1928.

Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1928.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ls

proposition angående ändrad organisation av väg- och

vattenhy g gnadsväsendet jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 165.)

Till KONUNGEN.

Uti en till riksdagen den 16 mars 1928 avlåten proposition, nr 211, har

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen fogade utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit

riksdagen att

l:o) med godkännande av den av departementschefen förordade ändrade organisationen

av väg- och vattenbyggnadsväsendet, att tillämpas från och med

den 1 juli 1929, besluta, att från och med nämnda dag skola i länen vara anställda

vägingenjörer med avlöningsförmåner och under villkor i övrigt, som av

departementschefen angivits;

2:o) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1929,

att hland de i 5 § 1 mom. i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen, omförmälda generaldirektörs- och chefsbefattningarna med

ett arvode av 19,000 kronor skall upptagas jämväl befattningen såsom generaldirektör

och chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen;

att i den vid nämnda reglemente fogade tjänsteförteckning skola under vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen upptagas följande befattningar, nämligen:

Befattningar

Generaldirektör, arvode enligt 5 § i reglementet

Byråchef .................................

Avdelning

och lönegrad

enligt lBneplanen.

B 30

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 310.

13

Maskininspektör .............................................. B 28

Väginspektör ................................................ B 28

Maskininspektörens assistent.................................... B 22

.Revisor .................................................... B 21

Kontorsskrivare .............................................. B 15

Kansliskrivare ................................................ B 11;

att ur nämnda förteckning skola utgå följande befattningar, nämligen:

Avdelning

Befattningar 0<*

enligt lone
planen.

Överdirektör ................................................ A 2

Byråchef och ledamot.......................................... B 30

Byrådirektör och ledamot ...................................... B 28

Notarie .................................................... B 21

Registrator, tillika aktuarie .................................... B 21

Revisor och bokhållare ........................................ B 21;

8 :o) besluta, att antalet ordinarie befattningar i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skall från och med den 1 juli 1929 vara följande, nämligen:

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § 1 mom. i avlöningsreglementet. ... —

3 byråchefer ................................................ B 30

1 maskininspektör ............................................ B 28

3 väginspektörer ............. B 28

2 förste byråingenjörer ........................................ B 26

1 maskininspektörens assistent .................................. B 22

3 byråingenjörer ............................................ B 21

3 revisorer .................................................. B 21

1 kontorsskrivare ............................................ B 15

1 kansliskrivare .............................................. B 11

1 förste expeditionsvakt ...................................... B 7

2 kanslibiträden .............................................. B 7

2 expeditionsvakter ............................................. B 5

3 kontorsbiträden ............................................B 4;

4:o) bemyndiga Eders Kungl. Maj:t att i 5 § 1 mom. i avlöningsreglementet

ävensom i den vid reglementet fogade tjänsteförteckning vidtaga de ändringar,

som föranledas av riksdagens beslut beträffande befattningar i vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen.

I sammanhang med behandlingen av förevarande proposition har riksdagen

förehaft till behandling, bland annat, följande inom riksdagen väckta motioner,

nämligen

dels en motion, I: 296, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta, att, med

avslag å Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 211 angående ändrad organisa
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 310.

tion av väg- och vattenbyggnadsväsendet, en omorganisation bör ske i huvudsaklig

överensstämmelse med 1927 års sakkunnigas förslag enligt den s. k.

Sydowska linjen;

dels en motion, II: 474, vari yrkats, att riksdagen måtte avslå Eders Kungl.

Maj:ts förslag om ändrad organisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet;

dels ock slutligen en motion, 11:479, i vilken yrkats, att riksdagen måtte

avslå Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 211 samt i skrivelse till Eders

Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag rörande vägväsendets statliga

organisation i enlighet med vad i motionen anförts.

Den grundläggande principen för 1927 års sakkunnigas förslag var, att vägingenjörerna

i länen skulle erhålla ställning såsom fast avlönade statstjänstemän,

oberoende av ersättningar från vägdistrikten för uppdrag, lämnade direkt

av vägdistrikten eller meddelade genom förordnande av statsmyndighet. Därmed

skulle ernås bestämd åtskillnad mellan statstjänst och enskilt förvärvsarbete,

fullständig opartiskhet hos länsstyrelsens tekniska rådgivare samt

ojämförligt starkare och bättre kontroll än hittills, tillika kombinerad med

konsulterande och handledande upplysningsarbete. Genom att länsstyrelserna

i vägingenjörema erhölle opartiska tekniker till förfogande, kunde också vinnas

en eftersträvansvärd förenkling av det invecklade förfarandet vid vägärendenas

handläggning. Till länsstyrelserna skulle sålunda förläggas prövning

av ansökningar om statsbidrag, upprättande av kontrakt med de väghållningsskyldiga

om arbetes utförande med statsbidrag, revision av räkenskaper,

utbetalning av statsbidrag till vägbyggnader samt avsyning och godkännande

av fullbordade arbeten. Vägstyrelserna skulle alltså i stort sett endast hava

med länsstyrelserna att skaffa och slippa den omfattande skriftväxlingen med

olika myndigheter.

1927 års sakkunniga sammanfattade på följande sätt de väsentliga fördelar,

som deras förslag innebure, nämligen:

»En stark förenkling av vägärendenas handläggning, med minskad skriftväxling,

omgång och tidsutdräkt.

Upphörande av nuvarande splittring av kontrollen på skilda instanser.

En stark och betryggande kontroll genom såväl länsstyrelsen som väg- och

vattenbyggnadsstyreisen, i första hand utövad genom den från egna ekonomiska

intressen helt frigjorda vägingenjören, vilken komme att med ingående

personlig kännedom handhava all såväl teknisk kontroll som saklig och kameral

räkenskapsgranskning beträffande byggnaders och underhålls utförande

och därav beroende kostnader.

En starkare beredning av alla vägärenden inom länsstyrelserna.

En effektiv ledning av vägväsendet i stort genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

vilkens arbete främst bleve inriktat på de väsentliga tekniska och

tekniskt-ekonomiska problemen och på att i allmänt riksintresse leda vägväsendets

utveckling.»

Förenämnda förslag har i däröver avgivna yttranden tillstyrkts av 17 länsstyrelser,

svenska vägföreningen, svenska vägstyrelsernas förbund, tjänstemannaföreningen

vid statens väg- och vattenbyggnader, svenska konsulterande

ingenjörers förening, automobilklubben och tekniska samfundet i Göteborg

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 310. 15

eller alltså av det övervägande antalet hörda myndigheter och sammanslutningar.

1927 års förslag var också anpassat efter den i vår svenska väglagstiftning

hävdvunna principen att avgörandet i frågor rörande vägväsendet och vägtrafiken

skall ligga i länsstyrelsernas händer. Enligt gällande väglag äga

länsstyrelserna sålunda självständigt besluta om anläggning, omläggning, förbättring

eller indragning av vägar samt att övervaka vägarnas behöriga underhåll

och vidtaga därför erforderliga åtgärder, varjämte länsstyrelserna jämlikt

motorfordonsförordningen, hjulringslagen, vägtrafikstadgan m. fl. författningar

äro beslutande i vägtrafikfrågor.

Från dessa enligt riksdagens mening riktiga grundsatser, varpå 1927 års

förslag var uppbyggt, avviker — såsom ock i väckta motioner framhållits

— i väsentliga delar förevarande proposition, för vilken i stället lagts till

grund ett av nya sakkunniga år 1928 inom departementet uppgjort förslag.

Sålunda har i det nu framlagda förslaget uteslutits en avsevärd del av

den i 1927 års förslag ingående decentralisationen, genom vilken skulle åstadkommas

en stor förenkling av vägärendenas handläggning med minskad skriftväxling,

omgång och tidsutdräkt. Enligt propositionen skulle fortfarande

statsbidrag till särskilda företag beviljas av Eders Kungl. Maj:t, kontrakt

med de väghållningsskyldiga upprättas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt slutligt godkännande av fullbordat arbete meddelas av samma styrelse.

Vad angår kontrollen över vägföretagen skulle visserligen enligt propositionen

— i likhet med 1927 års förslag — genom borttagandet av hittillsvarande

s. k. arbetsledningsarvoden ett avgjort missförhållande undanröjas, men i fråga

om avlöningssystem för vägingenjörerna innebär förslaget en kombination av

fast grundlön och arvode enligt taxa, i det att vägingenjören skulle berättigas

mot arvode enligt taxa utföra undersöknings- och renstakningsförrättningar.

Ifrågavarande avlöningssystem gör vägingenjören i inkomstavseende

till väsentlig del beroende av mångfalden av de förrättningar, han kan förskaffa

sig. Detsamma torde i viss mån innebära ett bibehållande av det nuvarande

systemet med alla de allmänt erkända olägenheter detta fört med

sig. Detta avlöningssystem gör, såsom motionsvis framhållits, ej vägingenjören

oberoende av vägdistrikten. Då han, såsom nyss nämnts, blir intresserad

av att verkställa undersökningsförrättningar och renstakningar i så

stor utsträckning som möjligt, är det att befara, att han ej kommer att stå

fullt opartisk i sin verksamhet som statens kontrollant. I betraktande av de

betydande kapitalbelopp statens insats i vägföretagen representerar, är det

emellertid av vikt att största möjliga grad av trygghet kan vinnas för att

inga dylika sidohänsyn få inverka på vägingenjörens bedömande av i vilken

ordning de olika väganläggningarna inom länet böra ifrågakomma till statsunderstöd,

i vilken utsträckning bidrag bör utgå, o. s. v.

Det måste alltså, enligt riksdagens mening, anses som ett oeftergivligt villkor,

att vägingenjörens eget förvärvsintresse helt och definitivt avkopplas

från hans tjänsteåligganden och att vägingenjören ställes fullständigt ekonomiskt

oberoende av vägdistrikten och fullständigt opartisk i sin verksam
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 810.

het, vilket allt är en nödvändig förutsättning för att han med auktoritet skall

kunna bevaka och tillvarataga statens intressen i sin verksamhet som statens

kontrollant för allt vägbyggande och allt vägunderhåll inom länet.

Då det vidare i propositionen förutsättes, att vägingenjören skulle komma att

bedriva åtminstone huvudparten av vägprojekteringen inom länet, torde detta

praktiskt taget komma att innebära, att vägingenjören erhåller monopol på utförandet

av undersöknings- och renstakningsförrättningar, varigenom också den

monopolställning, som vidlåder den nuvarande distriktsorganisationen, åtminstone

till en del kommer att kvarstå.

Enligt proposition beräknas Eders Kungl. Maj:ts förslag skola draga mindre

kostnader än 1927 års förslag. Enligt riksdagens mening får det dock

anses ovisst, huruvida så blir fallet, om hänsyn tages till samtliga kostnader,

inberäknat förrättningsarvoden. Till vilken inkomstsumma vägingenjörerna enligt

Eders Kungl. Maj :ts förslag kunna nå, synes för närvarande svårbedömligt.

I detta sammanhang bör heller icke lämnas oanmärkt, att propositionen icke angiver,

på vad sätt ersättare för vägingenjör skall erhållas under semester och

sjukdom, varigenom sålunda varken ur statens eller vägdistriktens synpunkt

sörjts för en ständig och kontinuerlig tillsyn och kontroll å vägarbetena.

Härtill kommer att det nu framlagda förslaget, som uppgives vara byggt

på 1927 års förslag, men som enligt riksdagens uppfattning mera närmar sig

1925 års med stor majoritet av de hörda myndigheterna avstyrkta förslag, icke

varit remitterat för yttrande till de av ämnet berörda myndigheterna och korporationerna.

Av anförda skäl finner sig riksdagen sålunda icke kunna bifalla Eders

Kungl. Maj :ts förslag i avseende på ordnandet av den lokala vägorganisationen.

Även med denna ståndpunkt delar riksdagen den uttalade uppfattningen, att

en genomgripande omdaning av den lokala vägorganisationen är av behovet

påkallad. För närvarande är denna provisoriskt ordnad såsom en dubbelorganisation,

vilken efterhand under senaste åren kraftigt tillvuxit i och med vägväsendets

starka uppsving.

En av de viktigaste invändningarna mot denna organisation är, såsom ovan

nämnts, att distriktstjänstemän och vägkonsulenter, vilka stå såsom länsstyrelsernas

rådgivare och såsom statens kontrollanter å vägarbetenas utförande och

statsmedlens användning, för sin inkomst äro väsentligen beroende av samma

vägstyrelser, vilkas verksamhet de i betydande omfattning kontrollera och i

vilkas angelägenheter de biträda länsstyrelserna. En annan väsentlig invändning

mot bestående förhållanden är, att vägärendena handläggas under tunga

former med omfattande skriftväxling och tidsutdräkt, en omgång, som emellertid

enligt Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag i stort sett skulle bibehållas

orubbad.

Ett starkt behov föreligger tvivelsutan att snarast möjligt lösa denna organisationsfråga.

I detta avseende ansluter sig riksdagen i princip till grundtankarna i 1927

års förslag.

Riksdagen har dock icke känt sig övertygad om att 1927 års sakkunniga rik
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 310.

17

tigt bedömt behovet av statsanställda tjänstemän. Det är förtjänt att övervägas,

huruvida det icke i mindre län med ett mindre antal vägdistrikt kan

vara obehövligt att anställa såväl vägingenjör som biträdande ingenjör; särskilt

i de sydligare landsdelarna, men däremot knappast i Norrland, kan måhända

ett mindre antal statstjänstemän, än som enligt 1927 års förslag avsetts, vara

tillfyllest. Riksdagen anser sålunda önskvärt, att förnyad utredning verkställes

rörande det erforderliga antalet statsanställda ingenjörer, därvid hänsyn

även bör tagas till att så mycket under senare år blivit utfört inom vägväsendet,

att en viss avspänning måhända kan förväntas för framtiden och arbetsmängden

sålunda minskas. Denna utredning, vid vilken även vissa andra omstridda

detaljer av 1927 års förslag kunna upptagas till förnyad omprövning, bör med

hänsyn till allt det utredningsmaterial, som redan förebragts, kunna utföras i

god tid före nästkommande riksdag, och riksdagen vill uttala sin förväntan, att

Eders Kungl. Maj:t därefter till 1929 års riksdag framlägger förnyat förslag

till lokal vägorganisation i huvudsak — men med de modifikationer, som ovan

berörts — baserat på 1927 års förslag.

Inom riksdagen har väckts förslag om att i huvudsak bifalla Eders Kungl.

Maj:ts förslag men endast för en tid av tre år. Härigenom skulle emellertid,

såsom redan påvisats, fortfarande de tunga formerna för vägärendenas handläggning

till stor del bibehållas samt ett olämpligt organisatoriskt system komma

i tillämpning. Med hänsyn härtill, och då ett avslag av Eders Kungl.

Maj :ts förevarande proposition, enligt vad ovan anförts, icke behöver vålla mer

än ett års uppskov med organisationsfrågans lösning, har riksdagen icke kunnat

godkänna nämnda anordning.

Vad åter beträffar det centrala ämbetsverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

har riksdagen icke funnit det möjligt att på grundval av de hittills verkställda

utredningarna taga definitiv ståndpunkt till dess organisation och

personaluppsättning. Hela detta spörsmål torde tarva en förnyad, från grunden

gående och förutsättningslös utredning.

Om en vittgående decentralisation kommer till stånd med vägärendenas handläggning

i största möjliga utsträckning förlagd till länsstyrelserna, bör en väsentlig

arbetsbörda avlyftas från den centrala myndigheten, och det vill s5Tnas

som om personalbehovet då snarare skulle minskas än ökas. Vid sådant förhållande

kan det icke vara lämpligt att nu inrätta tre väginspektörstjänster och

en broinspektörstjänst samt uppflytta byrådirektören å administrativa byrån

till byråchef och verkschefen till generaldirektör. Enligt riksdagens mening bör

i avseende på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke vidtagas förändring, förrän

erfarenhet vunnits om den nya lokala organisationen och dess återverkningar

på den centrala styrelsen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bör tills vidare

kunna med sin nuvarande personalorganisation fullgöra sina ämbetsåligganden

och däribland även de inspektioner i länen, som med de nya tjänsterna åsyftas.

De distriktstjänstemän, som vid den lokala omorganisationen bliva övertaliga,

böra också av styrelsen kunna anlitas för sådana arbetsuppgifter.

På grund av det anförda vill riksdagen förutsätta, att, sedan nödig erfarenhet

vunnits rörande den lokala organisationens verkningar, frågan om väg- och

Bihang till riksdagens protokoll 1928. Ib samt. Nr 803—310. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 310.

vattenbyggnadsstyrelsen göres till föremål för förnyad utredning. Denna torde

icke böra begränsas att avse endast den erforderliga personaluppsättningen i

styrelsen, utan torde böra verkställas ur vidare synpunkter och jämväl omfatta

spörsmålet, huruvida styrelsen överhuvud bör bibehållas i nuvarande form såsom

självständigt centralt ämbetsverk. De å styrelsens hamnavdelning handlagda

vattenbyggnads-, speciellt hamnbyggnadsärendena torde vara av jämförelsevis

ringa omfattning och torde med avvecklingen av fiskehamnsbyggandet

alltjämt komma att minskas. Styrelsens befattning med enskilda järnvägar

under byggnad är numera och kommer säkerligen även för framtiden att bliva

av mycket ringa omfattning. Vad beträffar dels järnvägsärenden i övrigt —

d. v. s. teknisk kontroll samt säkerhets- och tjänstgöringsreglementsärenden —

och dels vägärenden, torde åtskilliga synpunkter kunna anföras mot dessas sammanhållande

inom samma ämbetsverk. Enligt riksdagens mening kunna starka

skäl anföras för att i stället upprätta en väginspektion och en järnvägsinspektion

med en i förhållande till nuvarande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avsevärt

reducerad personal. Dessa spörsmål torde böra närmare prövas vid den

utredning, som riksdagen ifrågasatt.

Den i Eders Kungl. Maj:ts proposition föreslagna överflyttningen till vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen av den del av maskininspektionen över enskilda

järnvägar, vilken nu är förlagd till järnvägsstyrelsen, finner sig riksdagen i

ärendets nuvarande läge icke kunna godkänna.

Riksdagen, som alltså förväntar, att till nästkommande års riksdag framlägges

ett förnyat förslag till det lokala vägväsendets organisation, får dels anmäla,

att riksdagen avslagit Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag, dels ock

hos Eders Kungl. Maj :t anhålla om skyndsamt förnyat övervägande av frågan

om en förändrad organisation för den statliga vägorganisationen i länen i enlighet

med de riktlinjer, riksdagen ovan angivit.

Stockholm den 1 juni 1928.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1928. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.