Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ls proposition angående ändrad organisation av vägoch vattenhy g gnadsväsendet jämte i ämnet väckta motioner.
1928-06-01 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1928:310, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ls proposition angående ändrad organisation av vägoch vattenhy g gnadsväsendet jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
12
Riksdagens skrivelse Nr 310.
Nr 310.
Godkänd av första kammaren den 1 juni 1928.
Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1928.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ls
proposition angående ändrad organisation av väg- och
vattenhy g gnadsväsendet jämte i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 165.)
Till KONUNGEN.
Uti en till riksdagen den 16 mars 1928 avlåten proposition, nr 211, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen fogade utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för nämnda dag, föreslagit
riksdagen att
l:o) med godkännande av den av departementschefen förordade ändrade organisationen
av väg- och vattenbyggnadsväsendet, att tillämpas från och med
den 1 juli 1929, besluta, att från och med nämnda dag skola i länen vara anställda
vägingenjörer med avlöningsförmåner och under villkor i övrigt, som av
departementschefen angivits;
2:o) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1929,
att hland de i 5 § 1 mom. i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen, omförmälda generaldirektörs- och chefsbefattningarna med
ett arvode av 19,000 kronor skall upptagas jämväl befattningen såsom generaldirektör
och chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen;
att i den vid nämnda reglemente fogade tjänsteförteckning skola under vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen upptagas följande befattningar, nämligen:
Befattningar
Generaldirektör, arvode enligt 5 § i reglementet
Byråchef .................................
Avdelning
och lönegrad
enligt lBneplanen.
B 30
Riksdagens skrivelse Nr 310.
13
Maskininspektör .............................................. B 28
Väginspektör ................................................ B 28
Maskininspektörens assistent.................................... B 22
.Revisor .................................................... B 21
Kontorsskrivare .............................................. B 15
Kansliskrivare ................................................ B 11;
att ur nämnda förteckning skola utgå följande befattningar, nämligen:
Avdelning
Befattningar 0<*
enligt lone
planen.
Överdirektör ................................................ A 2
Byråchef och ledamot.......................................... B 30
Byrådirektör och ledamot ...................................... B 28
Notarie .................................................... B 21
Registrator, tillika aktuarie .................................... B 21
Revisor och bokhållare ........................................ B 21;
8 :o) besluta, att antalet ordinarie befattningar i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skall från och med den 1 juli 1929 vara följande, nämligen:
1 generaldirektör, arvode enligt 5 § 1 mom. i avlöningsreglementet. ... —
3 byråchefer ................................................ B 30
1 maskininspektör ............................................ B 28
3 väginspektörer ............. B 28
2 förste byråingenjörer ........................................ B 26
1 maskininspektörens assistent .................................. B 22
3 byråingenjörer ............................................ B 21
3 revisorer .................................................. B 21
1 kontorsskrivare ............................................ B 15
1 kansliskrivare .............................................. B 11
1 förste expeditionsvakt ...................................... B 7
2 kanslibiträden .............................................. B 7
2 expeditionsvakter ............................................. B 5
3 kontorsbiträden ............................................B 4;
4:o) bemyndiga Eders Kungl. Maj:t att i 5 § 1 mom. i avlöningsreglementet
ävensom i den vid reglementet fogade tjänsteförteckning vidtaga de ändringar,
som föranledas av riksdagens beslut beträffande befattningar i vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen.
I sammanhang med behandlingen av förevarande proposition har riksdagen
förehaft till behandling, bland annat, följande inom riksdagen väckta motioner,
nämligen
dels en motion, I: 296, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta, att, med
avslag å Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 211 angående ändrad organisa
-
14
Riksdagens skrivelse Nr 310.
tion av väg- och vattenbyggnadsväsendet, en omorganisation bör ske i huvudsaklig
överensstämmelse med 1927 års sakkunnigas förslag enligt den s. k.
Sydowska linjen;
dels en motion, II: 474, vari yrkats, att riksdagen måtte avslå Eders Kungl.
Maj:ts förslag om ändrad organisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet;
dels ock slutligen en motion, 11:479, i vilken yrkats, att riksdagen måtte
avslå Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 211 samt i skrivelse till Eders
Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag rörande vägväsendets statliga
organisation i enlighet med vad i motionen anförts.
Den grundläggande principen för 1927 års sakkunnigas förslag var, att vägingenjörerna
i länen skulle erhålla ställning såsom fast avlönade statstjänstemän,
oberoende av ersättningar från vägdistrikten för uppdrag, lämnade direkt
av vägdistrikten eller meddelade genom förordnande av statsmyndighet. Därmed
skulle ernås bestämd åtskillnad mellan statstjänst och enskilt förvärvsarbete,
fullständig opartiskhet hos länsstyrelsens tekniska rådgivare samt
ojämförligt starkare och bättre kontroll än hittills, tillika kombinerad med
konsulterande och handledande upplysningsarbete. Genom att länsstyrelserna
i vägingenjörema erhölle opartiska tekniker till förfogande, kunde också vinnas
en eftersträvansvärd förenkling av det invecklade förfarandet vid vägärendenas
handläggning. Till länsstyrelserna skulle sålunda förläggas prövning
av ansökningar om statsbidrag, upprättande av kontrakt med de väghållningsskyldiga
om arbetes utförande med statsbidrag, revision av räkenskaper,
utbetalning av statsbidrag till vägbyggnader samt avsyning och godkännande
av fullbordade arbeten. Vägstyrelserna skulle alltså i stort sett endast hava
med länsstyrelserna att skaffa och slippa den omfattande skriftväxlingen med
olika myndigheter.
1927 års sakkunniga sammanfattade på följande sätt de väsentliga fördelar,
som deras förslag innebure, nämligen:
»En stark förenkling av vägärendenas handläggning, med minskad skriftväxling,
omgång och tidsutdräkt.
Upphörande av nuvarande splittring av kontrollen på skilda instanser.
En stark och betryggande kontroll genom såväl länsstyrelsen som väg- och
vattenbyggnadsstyreisen, i första hand utövad genom den från egna ekonomiska
intressen helt frigjorda vägingenjören, vilken komme att med ingående
personlig kännedom handhava all såväl teknisk kontroll som saklig och kameral
räkenskapsgranskning beträffande byggnaders och underhålls utförande
och därav beroende kostnader.
En starkare beredning av alla vägärenden inom länsstyrelserna.
En effektiv ledning av vägväsendet i stort genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
vilkens arbete främst bleve inriktat på de väsentliga tekniska och
tekniskt-ekonomiska problemen och på att i allmänt riksintresse leda vägväsendets
utveckling.»
Förenämnda förslag har i däröver avgivna yttranden tillstyrkts av 17 länsstyrelser,
svenska vägföreningen, svenska vägstyrelsernas förbund, tjänstemannaföreningen
vid statens väg- och vattenbyggnader, svenska konsulterande
ingenjörers förening, automobilklubben och tekniska samfundet i Göteborg
Riksdagens skrivelse Nr 310. 15
eller alltså av det övervägande antalet hörda myndigheter och sammanslutningar.
1927 års förslag var också anpassat efter den i vår svenska väglagstiftning
hävdvunna principen att avgörandet i frågor rörande vägväsendet och vägtrafiken
skall ligga i länsstyrelsernas händer. Enligt gällande väglag äga
länsstyrelserna sålunda självständigt besluta om anläggning, omläggning, förbättring
eller indragning av vägar samt att övervaka vägarnas behöriga underhåll
och vidtaga därför erforderliga åtgärder, varjämte länsstyrelserna jämlikt
motorfordonsförordningen, hjulringslagen, vägtrafikstadgan m. fl. författningar
äro beslutande i vägtrafikfrågor.
Från dessa enligt riksdagens mening riktiga grundsatser, varpå 1927 års
förslag var uppbyggt, avviker — såsom ock i väckta motioner framhållits
— i väsentliga delar förevarande proposition, för vilken i stället lagts till
grund ett av nya sakkunniga år 1928 inom departementet uppgjort förslag.
Sålunda har i det nu framlagda förslaget uteslutits en avsevärd del av
den i 1927 års förslag ingående decentralisationen, genom vilken skulle åstadkommas
en stor förenkling av vägärendenas handläggning med minskad skriftväxling,
omgång och tidsutdräkt. Enligt propositionen skulle fortfarande
statsbidrag till särskilda företag beviljas av Eders Kungl. Maj:t, kontrakt
med de väghållningsskyldiga upprättas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt slutligt godkännande av fullbordat arbete meddelas av samma styrelse.
Vad angår kontrollen över vägföretagen skulle visserligen enligt propositionen
— i likhet med 1927 års förslag — genom borttagandet av hittillsvarande
s. k. arbetsledningsarvoden ett avgjort missförhållande undanröjas, men i fråga
om avlöningssystem för vägingenjörerna innebär förslaget en kombination av
fast grundlön och arvode enligt taxa, i det att vägingenjören skulle berättigas
mot arvode enligt taxa utföra undersöknings- och renstakningsförrättningar.
Ifrågavarande avlöningssystem gör vägingenjören i inkomstavseende
till väsentlig del beroende av mångfalden av de förrättningar, han kan förskaffa
sig. Detsamma torde i viss mån innebära ett bibehållande av det nuvarande
systemet med alla de allmänt erkända olägenheter detta fört med
sig. Detta avlöningssystem gör, såsom motionsvis framhållits, ej vägingenjören
oberoende av vägdistrikten. Då han, såsom nyss nämnts, blir intresserad
av att verkställa undersökningsförrättningar och renstakningar i så
stor utsträckning som möjligt, är det att befara, att han ej kommer att stå
fullt opartisk i sin verksamhet som statens kontrollant. I betraktande av de
betydande kapitalbelopp statens insats i vägföretagen representerar, är det
emellertid av vikt att största möjliga grad av trygghet kan vinnas för att
inga dylika sidohänsyn få inverka på vägingenjörens bedömande av i vilken
ordning de olika väganläggningarna inom länet böra ifrågakomma till statsunderstöd,
i vilken utsträckning bidrag bör utgå, o. s. v.
Det måste alltså, enligt riksdagens mening, anses som ett oeftergivligt villkor,
att vägingenjörens eget förvärvsintresse helt och definitivt avkopplas
från hans tjänsteåligganden och att vägingenjören ställes fullständigt ekonomiskt
oberoende av vägdistrikten och fullständigt opartisk i sin verksam
-
16
Riksdagens skrivelse Nr 810.
het, vilket allt är en nödvändig förutsättning för att han med auktoritet skall
kunna bevaka och tillvarataga statens intressen i sin verksamhet som statens
kontrollant för allt vägbyggande och allt vägunderhåll inom länet.
Då det vidare i propositionen förutsättes, att vägingenjören skulle komma att
bedriva åtminstone huvudparten av vägprojekteringen inom länet, torde detta
praktiskt taget komma att innebära, att vägingenjören erhåller monopol på utförandet
av undersöknings- och renstakningsförrättningar, varigenom också den
monopolställning, som vidlåder den nuvarande distriktsorganisationen, åtminstone
till en del kommer att kvarstå.
Enligt proposition beräknas Eders Kungl. Maj:ts förslag skola draga mindre
kostnader än 1927 års förslag. Enligt riksdagens mening får det dock
anses ovisst, huruvida så blir fallet, om hänsyn tages till samtliga kostnader,
inberäknat förrättningsarvoden. Till vilken inkomstsumma vägingenjörerna enligt
Eders Kungl. Maj :ts förslag kunna nå, synes för närvarande svårbedömligt.
I detta sammanhang bör heller icke lämnas oanmärkt, att propositionen icke angiver,
på vad sätt ersättare för vägingenjör skall erhållas under semester och
sjukdom, varigenom sålunda varken ur statens eller vägdistriktens synpunkt
sörjts för en ständig och kontinuerlig tillsyn och kontroll å vägarbetena.
Härtill kommer att det nu framlagda förslaget, som uppgives vara byggt
på 1927 års förslag, men som enligt riksdagens uppfattning mera närmar sig
1925 års med stor majoritet av de hörda myndigheterna avstyrkta förslag, icke
varit remitterat för yttrande till de av ämnet berörda myndigheterna och korporationerna.
Av anförda skäl finner sig riksdagen sålunda icke kunna bifalla Eders
Kungl. Maj :ts förslag i avseende på ordnandet av den lokala vägorganisationen.
Även med denna ståndpunkt delar riksdagen den uttalade uppfattningen, att
en genomgripande omdaning av den lokala vägorganisationen är av behovet
påkallad. För närvarande är denna provisoriskt ordnad såsom en dubbelorganisation,
vilken efterhand under senaste åren kraftigt tillvuxit i och med vägväsendets
starka uppsving.
En av de viktigaste invändningarna mot denna organisation är, såsom ovan
nämnts, att distriktstjänstemän och vägkonsulenter, vilka stå såsom länsstyrelsernas
rådgivare och såsom statens kontrollanter å vägarbetenas utförande och
statsmedlens användning, för sin inkomst äro väsentligen beroende av samma
vägstyrelser, vilkas verksamhet de i betydande omfattning kontrollera och i
vilkas angelägenheter de biträda länsstyrelserna. En annan väsentlig invändning
mot bestående förhållanden är, att vägärendena handläggas under tunga
former med omfattande skriftväxling och tidsutdräkt, en omgång, som emellertid
enligt Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag i stort sett skulle bibehållas
orubbad.
Ett starkt behov föreligger tvivelsutan att snarast möjligt lösa denna organisationsfråga.
I detta avseende ansluter sig riksdagen i princip till grundtankarna i 1927
års förslag.
Riksdagen har dock icke känt sig övertygad om att 1927 års sakkunniga rik
-
Riksdagens skrivelse Nr 310.
17
tigt bedömt behovet av statsanställda tjänstemän. Det är förtjänt att övervägas,
huruvida det icke i mindre län med ett mindre antal vägdistrikt kan
vara obehövligt att anställa såväl vägingenjör som biträdande ingenjör; särskilt
i de sydligare landsdelarna, men däremot knappast i Norrland, kan måhända
ett mindre antal statstjänstemän, än som enligt 1927 års förslag avsetts, vara
tillfyllest. Riksdagen anser sålunda önskvärt, att förnyad utredning verkställes
rörande det erforderliga antalet statsanställda ingenjörer, därvid hänsyn
även bör tagas till att så mycket under senare år blivit utfört inom vägväsendet,
att en viss avspänning måhända kan förväntas för framtiden och arbetsmängden
sålunda minskas. Denna utredning, vid vilken även vissa andra omstridda
detaljer av 1927 års förslag kunna upptagas till förnyad omprövning, bör med
hänsyn till allt det utredningsmaterial, som redan förebragts, kunna utföras i
god tid före nästkommande riksdag, och riksdagen vill uttala sin förväntan, att
Eders Kungl. Maj:t därefter till 1929 års riksdag framlägger förnyat förslag
till lokal vägorganisation i huvudsak — men med de modifikationer, som ovan
berörts — baserat på 1927 års förslag.
Inom riksdagen har väckts förslag om att i huvudsak bifalla Eders Kungl.
Maj:ts förslag men endast för en tid av tre år. Härigenom skulle emellertid,
såsom redan påvisats, fortfarande de tunga formerna för vägärendenas handläggning
till stor del bibehållas samt ett olämpligt organisatoriskt system komma
i tillämpning. Med hänsyn härtill, och då ett avslag av Eders Kungl.
Maj :ts förevarande proposition, enligt vad ovan anförts, icke behöver vålla mer
än ett års uppskov med organisationsfrågans lösning, har riksdagen icke kunnat
godkänna nämnda anordning.
Vad åter beträffar det centrala ämbetsverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
har riksdagen icke funnit det möjligt att på grundval av de hittills verkställda
utredningarna taga definitiv ståndpunkt till dess organisation och
personaluppsättning. Hela detta spörsmål torde tarva en förnyad, från grunden
gående och förutsättningslös utredning.
Om en vittgående decentralisation kommer till stånd med vägärendenas handläggning
i största möjliga utsträckning förlagd till länsstyrelserna, bör en väsentlig
arbetsbörda avlyftas från den centrala myndigheten, och det vill s5Tnas
som om personalbehovet då snarare skulle minskas än ökas. Vid sådant förhållande
kan det icke vara lämpligt att nu inrätta tre väginspektörstjänster och
en broinspektörstjänst samt uppflytta byrådirektören å administrativa byrån
till byråchef och verkschefen till generaldirektör. Enligt riksdagens mening bör
i avseende på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke vidtagas förändring, förrän
erfarenhet vunnits om den nya lokala organisationen och dess återverkningar
på den centrala styrelsen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bör tills vidare
kunna med sin nuvarande personalorganisation fullgöra sina ämbetsåligganden
och däribland även de inspektioner i länen, som med de nya tjänsterna åsyftas.
De distriktstjänstemän, som vid den lokala omorganisationen bliva övertaliga,
böra också av styrelsen kunna anlitas för sådana arbetsuppgifter.
På grund av det anförda vill riksdagen förutsätta, att, sedan nödig erfarenhet
vunnits rörande den lokala organisationens verkningar, frågan om väg- och
Bihang till riksdagens protokoll 1928. Ib samt. Nr 803—310. 2
18
Riksdagens skrivelse Nr 310.
vattenbyggnadsstyrelsen göres till föremål för förnyad utredning. Denna torde
icke böra begränsas att avse endast den erforderliga personaluppsättningen i
styrelsen, utan torde böra verkställas ur vidare synpunkter och jämväl omfatta
spörsmålet, huruvida styrelsen överhuvud bör bibehållas i nuvarande form såsom
självständigt centralt ämbetsverk. De å styrelsens hamnavdelning handlagda
vattenbyggnads-, speciellt hamnbyggnadsärendena torde vara av jämförelsevis
ringa omfattning och torde med avvecklingen av fiskehamnsbyggandet
alltjämt komma att minskas. Styrelsens befattning med enskilda järnvägar
under byggnad är numera och kommer säkerligen även för framtiden att bliva
av mycket ringa omfattning. Vad beträffar dels järnvägsärenden i övrigt —
d. v. s. teknisk kontroll samt säkerhets- och tjänstgöringsreglementsärenden —
och dels vägärenden, torde åtskilliga synpunkter kunna anföras mot dessas sammanhållande
inom samma ämbetsverk. Enligt riksdagens mening kunna starka
skäl anföras för att i stället upprätta en väginspektion och en järnvägsinspektion
med en i förhållande till nuvarande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avsevärt
reducerad personal. Dessa spörsmål torde böra närmare prövas vid den
utredning, som riksdagen ifrågasatt.
Den i Eders Kungl. Maj:ts proposition föreslagna överflyttningen till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen av den del av maskininspektionen över enskilda
järnvägar, vilken nu är förlagd till järnvägsstyrelsen, finner sig riksdagen i
ärendets nuvarande läge icke kunna godkänna.
Riksdagen, som alltså förväntar, att till nästkommande års riksdag framlägges
ett förnyat förslag till det lokala vägväsendets organisation, får dels anmäla,
att riksdagen avslagit Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag, dels ock
hos Eders Kungl. Maj :t anhålla om skyndsamt förnyat övervägande av frågan
om en förändrad organisation för den statliga vägorganisationen i länen i enlighet
med de riktlinjer, riksdagen ovan angivit.
Stockholm den 1 juni 1928.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1928. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.