Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar angående pensioner och understöd, att utgå av af färsdrivande verks medel.

1928-06-01 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1928:353, Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar angående pensioner och understöd, att utgå av af färsdrivande verks medel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 353.

1

Nr 353.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1928- Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1928.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar

angående pensioner och understöd, att utgå av

af färsdrivande verks medel.

(Bankoutskottets utlåtande nr 31.)

Till Konungen.

Riksdagen far härmed anmäla sina beslut i anledning av nedannämnda

framställningar rörande pensioner och understöd, att utgå av affärsdrivande

verks medel.

l:o.

I en till riksdagen avlåten, den 10 februari 1928 dagtecknad proposition

nr 140 har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma

dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att maskinmästaren vid

centralposthuset i Stockholm August Emil Kjerrström må från och med

dagen näst efter den, då han frånträder sin befattning i postverkets tjänst,

under sin återstående livstid åtnjuta ett årligt understöd av 2,280 kronor,

att utgå av postmedel.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

2:o.

I punkten 2 av förevarande proposition har Eders Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att förre postföraren Gustav Andersson Thrygstad

må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid

uppbära ett årligt understöd av 300 kronor, att utgå av postmedel.

Av utredningen i ärendet framgår, att Thrygstad icke varit anställd

såsom lantbrevbärare utan endast haft att i egenskap av postföringsentre
Bihang

till riksdagens protokoll 1928. it samt. Nr 353. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 353.

prenör befordra slutna poster från en postanstalt till en annan. Enligt

gällande bestämmelser är han, såsom generalpoststyrelsen i ärendet också

framhållit, icke berättigad till understöd.

Av vad generalpoststyrelsen anfört framgår vidare, att riksdagen hittills

endast i ett fåtal fall, huvudsakligen där särskilda omständigheter ansetts

böra föranleda därtill, medgivit understöd åt postförare. En dylik försiktighet

med beviljande av förmåner utav förevarande art synes riksdagen

påkallad såväl i och för sig, med hänsyn till postförarnas anställningsform

och arten av dem åliggande arbete, som även i betraktande av de

ekonomiska konsekvenser för postverket, till vilka ett motsatt förfaringssätt

skulle kunna leda. Riksdagen anser sig i detta sammanhang böra

omnämna att, enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, antalet

postförare i slutet av mars 1928 uppgick till ej mindre än 737.

Vid den granskning, riksdagen underkastat den här föreliggande framställningen,

har riksdagen icke kunnat finna sådana omständigheter föreligga,

som höra mot generalpoststyrelsens avstyrkande föranleda till beviljande

av understöd. Den tidrymd, varunder Thrygstad enligt kontrakt

med postverket ombesörjt postföring, omfattar endast 19 år och är alltså

jämförelsevis kort; att vid bedömande av understödsfrågan medräkna

även tid, varunder han i andra entreprenörers tjänst verkställt postföring,

synes riksdagen icke berättigat. Postföringen torde ej heller kunna anses

hava utgjort Thrygstads egentliga inkomstkälla utan har utövats vid sidan

av verksamhet som jordbrukare. Vad slutligen angår den i ärendet berörda

frågan, huruvida Thrygstad under arbete med postföringen ådragit sig

den sjukdom, varav han numera lider, synes på denna punkt icke föreligga

tillfyllestgörande utredning; det åberopade läkarintyget ingår icke

på frågan om sjukdomens uppkomst.

På grund av vad nu anförts har riksdagen ansett sig böra avslå Eders

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Riksdagen får alltså anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning

icke av riksdagen bifallits.

3:o.

Uti punkten 3 av samma proposition har Eders Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att Knut Emanuel Nikolaus Anderson må från och

med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid av postmedel åtnjuta

ett årligt understöd av 200 kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Med hänsyn till i ärendet åberopade billighetsskäl har riksdagen, om

ock med tvekan, funnit sig böra medgiva, att ett årligt understöd till det

av Eders Kungl. Maj:t föreslagna beloppet beviljas Anderson.

Riksdagen har alltså bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 353.

3

4:o.

Uti punkten 4 kar Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva,

att f. d. förste postiljonen Johannes Andersson Almén må, utöver den

honom såsom förste postiljon tillkommande tjänstepension och det honom

av riksdagen förut tillerkända understöd å 300 kronor för år, från och

med den 1 november 1927 åtnjuta en särskild tilläggspension av 240

kronor för år.

Riksdagen har bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

5:o.

Under punkten 5 av förevarande proposition föreslår Eders Kungl. Maj:t

riksdagen medgiva, att till städerskorna Klara Matilda Stahre, född Appelqvist,

Erkers Brita Sundqvist, född Mattsdotter, och Anna Bengtsson,

född Petersson, må av postmedel utbetalas understöd med följande årliga

belopp nämligen, till Stahre 600 kronor, till Sundqvist 756 kronor och

till Bengtsson 420 kronor, att under deras återstående livstid utgå, till

Stahre och Sundqvist från och med dagen näst efter den, då vederbörande

frånträder sin befattning i postverkets tjänst, och till Bengtsson från och

med den 1 maj 1927.

Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag, som i stort sett överensstämmer med

vad riksdagen tidigare i liknande fall medgivit, finner riksdagen icke

anledning till erinran.

Riksdagen anmäler förty, att riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts

förevarande framställning.

6:o.

Under punkten 6 av förevarande proposition nr 140 har Eders Kungl.

Maj:t slutligen föreslagit riksdagen medgiva, att Ida Clara Maria Hahr

må från och med den 1 juli 1927 under sin återstående livstid uppbära

en årlig pension av 972 kronor, att utgå av trafikmedel.

Riksdagen, som icke haft något att invända mot Eders Kungl. Maj:ts

förslag, har bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

7:o.

I en inom riksdagen väckt motion (II: 105) har hemställts, »att riksdagen

måtte besluta, att förra städerskan vid statens järnvägars överliggningshus

i Nässjö, Beda Elisabet Linderman, må från och med den

1 oktober 1927 under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av

1,020 kronor, att utgå av statens järnvägars trafikmedel».

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 353.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter har riksdagen funnit

billigheten bjuda, att städerskan Linderman av statsmedel heredes pension

under sin återstående livstid. Den omständigheten, att hennes anställningstid

är jämförelsevis kort och att hon, såsom järnvägsstyrelsen i avgivet

utlåtande anfört, härvidlag ej ens uppfyller gällande villkor för

erhållande av gratifikation vid avgång ur statens järnvägars tjänst, synes

riksdagen icke böra tillmätas avgörande betydelse, då hon på grund av

sjukdom nödgats lämna sin anställning. Det föreliggande fallet synes i

stället, såsom i motionen antytts, närmast vara att jämföra med fall, då

ordinarie befattningshavare på grund av sjukdom måste avgå före uppnådd

pensionsålder, varvid han oberoende av tjänstårens antal erhåller

viss minimipension.

Vad angår frågan om pensionens storlek, har förmånens belopp lämpligen

synts höra avvägas i viss anslutning till de regler, som gälla beträffande

sjukpension åt ordinarie befattningshavare. För beräkning av

lämpligt pensionsunderlag möta givetvis vissa svårigheter med hänsyn

till att, enligt vad i motionen omförmälts, en del av Lindermans avlöning

använts till ersättning åt arbetsbiträde och lönen alltså ej i sin helhet

kan anses utgöra gottgörelse för eget arbete. I anslutning till vad som

beslutits beträffande det under punkten 5 i det föregående behandlade

ärendet om understöd åt städerskan hos postverket Erkers Brita Sundqvist

— vilket fall i fråga om arbetets omfattning och avlöningsförmåner synes

likartat med det här avhandlade — har riksdagen emellertid ansett sig

kunna såsom skäligt utgå från ett pensionsunderlag av 756 kronor. Med

beräkning att pensionen enligt vad nyss anförts i detta fall bör motsvara

omkring 75 procent av pensionsunderlaget har riksdagen funnit sig

böra bevilja ett pensionsbelopp av 564 kronor.

Pensionen har anvisats av trafikmedel, att utgå från och med den 1

oktober 1927, då Linderman avgått från sin anställning.

På grund av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning

av förevarande motion, medgivit, att förra städerskan vid statens

järnvägars överliggningshus i Nässjö Beda Elisabet Linderman må från

och med den 1 oktober 1927 under sin återstående livstid av trafikmedel

uppbära en årlig pension av 564 kronor.

8:o.

I en inom riksdagen väckt motion (I: 20) har hemställts, »att riksdagen

ville bevilja f. d. extra kronojägaren Sven Edvard Malmström en pension

av 500 kronor eller det belopp, riksdagen eljest kan finna skäligt, att utgå

från och med den 1 juli innevarande år».

Såsom framgår av utredningen i ärendet, har frågan om pension åt

Malmström redan år 1923 varit föremål för prövning av Eders Kungl.

Maj:t. Att Malmström därvid icke ansetts kunna beredas pension eller

därmed jämförligt understöd, synes — att döma av de avgivna utlåtan
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 353. 5

dena i då föreliggande ärende — närmast hava berott på att det icke

blivit genom läkares intyg styrkt, att Malmström vore för framtiden oförmögen

till tjänstgöring.

Med hänsyn till vad numera blivit upplyst i fråga om Malmströms

sjukdom samt rörande hans anställningsförhållanden i domänverkets tjänst

har riksdagen ansett sig böra medgiva, att en årlig pension av statsmedel

beviljas honom under hans återstående livstid. Mot vad i motionen föreslagits

i sådant hänseende har riksdagen ej funnit anledning till annan

erinran än att beloppet synts, såsom statskontoret i avgivet utlåtande ifrågasatt,

böra jämkas till 504 kronor. Pensionen har, på sätt domänstyrelsen

i jämväl avgivet utlåtande föreslagit, anvisats att utgå från statens domäners

fond.

På grund av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning

av förevarande motion, medgivit, att förre extra kronojägaren Sven

Edvard Malmström må från och med den 1 juli 1928 under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 504 kronor, att utgå från statens

domäners fond.

9:o.

I en inom riksdagen väckt motion (II: 106) har föreslagits, »att riksdagen

måtte besluta, att bokhållaren Arvid Herman Manfred Wallqvist i Mariestad,

anställd vid skogsstatsexpeditionen i västra distriktet, må från och

med den 1 januari 1929 eller om han dessförinnan avgår från och med

månaden näst efter den, vari han entledigas från sin anställning, under

sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 1,380 kronor, att utgå

av statens domäners fond».

Även riksdagen finner det vara billigt, att Wallqvist efter avgång ur

domänverkets tjänst tillerkännes pension under sin återstående livstid.

Vad angår storleken av denna förmån har riksdagen ansett sig icke kunna

bevilja högre belopp än det, som domänstyrelsen i avgivet utlåtande

ifrågasatt, eller 804 kronor. Berörda belopp, vilket synts böra utgå från

och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten äger rum, har

på sätt domänstyrelsen föreslagit anvisats från statens domäners fond.

Åberopande det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning

av förevarande motion, medgivit, att kontorsbiträdet vid överjägmästarexpeditionen

i västra distriktet Arvid Herman Manfred Wallqvist

må från och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten äger rum,

under sin återstående livstid uppbära en årlig penson av 804 kronor, att

utgå från statens domäners fond.

Stockholm den 1 juni 1928.

Med undersåtlig vördnad.

tUhang till riksdagens protokoll 1928. u samt. Nr 353.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.