Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan kronan och Stockholms stad rörande dels vissa markbyten inom staden mellan broarna och a Kungsholmen m. m., dels ock grunder för exploateringen av viss del av Norra Djurgården m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1928-06-05 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1928:357, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan kronan och Stockholms stad rörande dels vissa markbyten inom staden mellan broarna och a Kungsholmen m. m., dels ock grunder för exploateringen av viss del av Norra Djurgården m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 357.

1

Nr 357.

Godkänd av första kammaren den 5 juni 1928.

Godkänd av andra kammaren den 5 juni 1928.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående godkännande av avtal mellan kronan

och Stockholms stad rörande dels vissa markbyten

inom staden mellan broarna och a Kungsholmen

m. m., dels ock grunder för exploateringen av viss

del av Norra Djurgården m. m., jämte i ämnet väckta

motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 180.)

Till Konungen.

I årets statsverksproposition har Eders Kungl. Maj:t under sjätte huvudtiteln,

punkten 40, föreslagit riksdagen, att i avbidan på den proposition, som

kunde komma att avlåtas i ämnet, för utredningar rörande nybyggnad för Eders

Kungl. Maj :ts kansli för budgetåret 1928—1929 beräkna ett extra reservationsanslag

av 60,000 kronor.

Uti en sedermera till riksdagen avlåten, den 20 april 1928 dagtecknad proposition,

nr 247, har Eders Kungl. Maj :t under åberopande av det vid propositionen

fogade utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för

nämnda dag, föreslagit riksdagen

dels godkänna de i förenämnda statsrådsprotokoll omförmälda avtal av den 22

februari 1928 mellan kronans fastighetskommission av år 1925, å kronans vägnar,

och delegerade för Stockholms stad, å stadens vägnar, angående vissa markbyten

i staden mellan broarna och å Kungshomen in. m. samt av den 17 mars

1928 mellan samma parter angående grunder för exploateringen av viss del av

Norra Djurgården;

dels ock, vid bifall härtill, under sjätte huvudtiteln, avdelningen E. Byggnadsväsendet,

för utredningar rörande nybyggnad för Eders Kungl. Maj:ts

Bihang till riksdagens protokoll 1928. i4 saml. Nr 357—359.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens skrivelse Nr 857.

kansli för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra reservationsanslag av 60,000

kronor.

I samband med Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition bär riksdagen

till behandling förehaft två inom riksdagen väckta motioner.

Sålunda har i en motion, I: 332, hemställts, att riksdagen i samband med godkännande

av i proprosition nr 247 omförmält avtal av den 17 mars 1928 mellan

kronans fastighetskommission av år 1925, å kronans vägnar, och delegerade för

Stockholms stad, å stadens vägnar, angående grunder för exploatering av viss

del av Norra Djurgården måtte hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att förslag

rörande ersättningsbyggnader och övningsområden för i Stockholm förlagda

truppförband framlägges i så god tid, att truppförbandens övningar kunna

normalt fortgå.

Vidare har i en väckt motion, I: 333, yrkats, att riksdagen måtte

l:o) för sin del betrakta de båda avtalen såsom skilda från varandra, helst

något annat icke heller framgår av de båda förslagens avfattning;

2:o) antaga bytesavtalet med den förändring, att kvarteret Gökens köpeskilling

nedsättes till det belopp, som motsvarar kvarterets värde med beräkning

av dess bebyggande väsentligen till hälften med 3-våningshus och till hälften

med 4-våningshus, varom särskild uppgörelse bör ske, detta dock under förbehåll

att staden å sin sida tillförbindes att för framtiden ej belasta området med

ett högre byggnadssätt;

3:o) med anledning av bytesavtalet, såvitt det avser kanslihuset, dessutom i

skrivelse till Eders Kungl. Maj:t begära särskilda underhandlingar om att

jämväl det gamla rådhuset övertages av statsverket;

4:o) medgiva, att i överensstämmelse med förslaget till Ladugårdsgärdeavtalet

det för exploatering ifrågasatta området må i etapper bebyggas för

framtiden på föreslaget sätt, dock mot villkor att övriga delen av Norra Djurgården

samt Södra Djurgården för framtiden bibehållas såsom parkområden i

huvudsaklig anslutning till Djurgårdskommissionens förslag av år 1917;

5 :o) vid Ladugårdsgärdeavtalet fästa även det villkoret, att beträffande avståendet

av mark till gator, allmänna platser och stadens offentliga byggnader

skall gälla vad i blivande stadsplanelagstiftning bestämmes eller eljest

överenskommes samt att, intill dess sådan stadsplanelagstiftning kommer till

stånd, avståendet av mark för ovannämnda ändamål bestämmes, på sätt i förslaget

till ny stadsplanelag ifrågasatts, till högst 50 procent av det exploaterade

markområdet;

6:o) i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t begära underhandlingar därom, att,

i den mån värdet av mark på den tillämnade exploateringen av Ladugårdsgärdesområdet

är beräknad med hänsyn till områdets bebyggande med 5- eller 6- våningshus, berörda värde måtte genom nytt avtal mellan staden och staten

nedsättas efter en beräknad exploatering av motsvarande område med 4-våningsoch

3-våningshus, dock med förbindelse för staden att för framtiden ej belasta

området med ett högre byggnadssätt samt att själv på egen mark, som i större

samhängande områden upplåtas till nytt bebyggande, ej tillåta uppförande av

bostadshus till högre höjd än nyss sagts.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 357.

3

Av de båda föreliggande avtalen avser det s. k. Ladugårdsgärdesavtalet att

möjliggöra den av riksdagen i tidigare beslut avsedda exploateringen utav

vissa delar av Djurgården. På sätt departementschefen erinrat, bar avtalet

icke erhållit formen av en detaljerad överenskommelse rörande det nu ifrågavarande

områdets exploatering, utan det har befunnits lämpligt att låta avtalet

i huvudsak omfatta vissa allmänna grunder, som skola lända till efterrättelse

vid uppgörandet av särskilda successiva överenskommelser, stadsplaneavtal,

som sedermera skulle träffas mellan kronan och staden rörande

exploatering och stadsplaneläggning av de särskilda delarna av området. Tilllika

innebär emellertid den nu träffade villkorliga överenskommelsen, dels att

en revidering skall ske av de med stöd utav 1905 och 1906 års riksdagars beslut

mellan kronan och staden träffade överenskommelserna rörande exploatering

och stadsplaneläggning av det s. k. Karlaplansområdet med veterinärinstitutets

gamla område, dels ock att en reglering skall ske av kronans och

stadens mellanhavande beträffande såväl det s. k. Valhallavägens alléområde

som den del av Valhallavägen utanför Karlaplansområdet, vilken redan intagits

i stadsplan utan att likväl omfattas av berörda tidigare överenskommelser.

Stockholms stadsfullmäktige hava vid sammanträde den 7 innevarande maj

för sin del visserligen godkänt den nu ifrågavarande villkorliga överenskommelsen,

men endast att gälla intill dess ny eller ändrad lagstiftning angående

förhållandet mellan kommun och markexploatör träder i kraft.

Beträffande skälen för denna begränsning av överenskommelsens räckvidd

har stadskollegiet anfört huvudsakligen följande. Stockholms stad syntes

icke böra vägra att genom sin medverkan möjliggöra det i överenskommelsen

avsedda områdets exploatering, i den mån kronan såsom markens ägare ansåge

en sådan önskvärd. Stadskollegiet funne emellertid den föreliggande överenskommelsen

i flera hänseenden för staden otillfredsställande. Särskilt gällde

detta den däri upptagna bestämmelse, som begränsade markägarens skyldighet

att utan ersättning avstå mark för allmänna ändamål till en tredjedel

av områdets hela areal. Även om denna andel för särskilda delar av området

kunde befinnas tillräcklig, så motsvarade den såsom allmänt genomsnitt för

hela exploateringsområdet icke det behov av mark för angivet ändamål, som

det skäligen borde ankomma å markägaren att tillgodose. Därvid vore också

att beakta, att genom det av 1925 års stadsplanelagssakkunniga efter Ladugårdsgärdesförhandlingarnas

avslutande offentliggjorda förslaget till stadsbyggnadslag

utsikter yppats till en för kommunerna skäligare lösning av

frågan om markexploatörs skyldighet att utan ersättning avstå mark än den,

med vilken man dittills haft att räkna. Och även frånsett denna omständighet

funne stadskollegiet det oriktigt, om förhållandet mellan kronan och staden

vid Gärdets exploatering komme att regleras efter andra grunder, än som

enligt en blivande lagstiftning i allmänhet kunde komma att gälla i fråga om

kommun och markexploatör.

Med denna principiella ståndpunkt kunde stadskollegiet icke tillstyrka, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 357.

en överenskommelse av den omfattning och räckvidd, som den nu föreslagna

ägde, gjordes för staden bindande under obestämd tid framåt.

Stadskollegiet erinrade vidare, att redan i den föreliggande överenskommelsen

en begränsning i giltigheten av överenskommelsens bestämmelser åsyftats

och skett genom vad i punkten 12 funnes stadgat. Stadskollegiet hade

emellertid för sin del funnit det principiellt riktigare, att de regler, som överenskommelsen

innehölle, redan från början klart och tydligt begränsades att

gälla till ikraftträdandet av den väntade nya stadsplanelagstiftningen. En

uppgörelse av nu föreliggande art kunde anses motiverad med hänsyn därtill,

att allmänna lagbestämmelser i de ämnen, som överenskommelsen avsåge,

ännu icke funnes. Så snart sådan lagstiftning förelåge, bortfölle behovet av

en överenskommelse och därmed borde den även upphöra att gälla.

Med den angivna begränsningen av överenskommelsens giltighetstid och

med hänsyn till i övrigt föreliggande omständigheter ansåge sig stadskollegiet

därför böra tillstyrka, att staden genom ett godkännande av den vid förhandlingarna

träffade uppgörelsen tillmötesginge kronans önskemål i fråga

om det fortsatta stadsplaneläggandet av Ladugårdsgärdet. För det eller de

områden, vilkas stadsplaneläggande under den tid överenskommelsen gällde

vore av behovet påkallad, finge således tredjedelsprincipen läggas till grund

för erforderliga stadsplaneavtal.

Av den ovan lämnade redogörelsen för stadskollegiets, till grund för stadsfullmäktiges

beslut i ärendet liggande utlåtande torde framgå, att den form

för begränsning av den föreliggande villkorliga överenskommelsens räckvidd,

som överenskommelsens punkt 12 innebär, av staden ansetts icke tillräckligt

klart avgränsa tillämpningen av överenskommelsens övriga bestämmelser, särskilt

de i punkt 2, i enlighet med vad som vid den villkorliga överenskommelsens

ingående förutsatts och av stadskollegiet ansetts skäligt. Då stadsfullmäktige

därför funnit sig icke kunna godtaga den i nämnda punkt 12

använda formen för begränsning av bestämmelsernas räckvidd, hava stadsfullmäktige

tillika för sin del ansett begränsningen i stället böra ske på så

sätt, att överenskommelsens giltighetstid inskränktes intill tidpunkten för

ikraftträdandet av den väntade nya stadsplanelagstiftningen.

Riksdagen har vid granskning av Ladugårdsgärdesavtalet funnit detsamma

vara av beskaffenhet att kunna av kronan godtagas i den form och till den

räckvidd detsamma erhållit i den mellan kronans fastighetskommission och

stadens delegerade träffade uppgörelsen. I ett förändrat läge har emellertid

frågan kommit genom den av stadsfullmäktige vidtagna begränsningen av avtalets

giltighetstid. Denna begränsning är givetvis ägnad att till den grad

förringa värdet av avtalet, att riksdagen icke anser sig kunna medgiva, att

kronan godtager detsamma, därest detta förbehåll från stadens sida ovägerligen

vidhålles.

Emellertid synes, med hänsyn till den stora betydelse här föreliggande avtalskomplex

torde få anses äga för både kronan och staden, på det allvarligaste

böra övervägas, huruvida icke en utväg kan finnas för att — under hänsyns
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 357.

5

lagande till båda parternas intressen — en överenskommelse kan komma till

stånd beträffande den divergens, som uppkommit i fråga om avtalets giltighetstid.

Riksdagen har därvid föreställt sig, att avsikten från stadens sida icke

varit den, att Ladugårdsgärdesavtalets föreskrifter vid en tilläventyrs snart genomförd

ny stadsplanelagstiftning aldrig skulle träda i tillämpning. Tvärtom

torde kunna antagas, att meningen varit, att avtalets föreskrifter i varje fall

skola tillämpas vid uppgörelser om stadsplan för de områden, som inom den

närmaste tiden äro avsedda att stadsplaneläggas. Riksdagen har därför sökt

bilda sig en uppfattning om den ungefärliga belägenheten och omfattningen av

de områden, som närmast böra ifrågakomma till exploatering och därför nödvändig

stadsplaneläggning. Efter överväganden inom riksdagens vederbörande

utskott med särskilt tillkallade sakkunniga har riksdagen i detta hänseende

kommit till följande resultat,

I första hand har till exploatering ansetts böra ifrågakomma det område, som

är beläget mellan Valhallavägen, Sturevägen och linjen d—e å den propositionen

bifogade kartan. Inom detta område finnes mark lämplig för ett slutet

byggnadssätt, varjämte området i dess norra del å Smedsbacken kan styckas till

villatomter. En del av marken kan också för framtiden behöva reserveras för

offentliga byggnader.

I anslutning till Karlaplansområdet och övriga av kronan redan exploaterade

delar utav Norra Djurgården borde också ett område söder om Valhallavägens

tilltänkta förlängning stadsplaneläggas. En naturlig ytterligare fortsättning

av detta nya område erbjuder sig norrut utmed den blivande stora utfartsleden

till frihamnen. Vid dessa områdens exploatering skulle ernås god och omedelbar

anslutning till det redan bebyggda Östermalm. Inom ifrågavarande områden

kunna erbjudas begärliga tomter, intill den nuvarande diplomatstaden för

öppet byggnadssätt, norr därom och utmed de tänkta huvudtrafiklederna för

affärs- och bostadsändamål samt närmare frihamnen även för industriändamål.

Nämnas må att i samband med Karlaplansområdets exploatering kronan redan

anlagt en stor avloppstunnel i Valhallavägens blivande förlängning samt

vidare utmed ovannämnda förbindelseled till frihamnen. Avlopp för så gott

som samtliga ifrågavarande områden kan beredas genom nyssnämnda avloppstunnel.

Då all den till intagande i stadsplan föreslagna marken sammanhänger

med redan stadsplanelagda områden, undgår kronan också att bekosta

några ledningar för gas, vatten och elektricitet.

Å en karta (upprättad i två exemplar av överstelöjtnanten Ingemar Petersson

och dagtecknad den 25 maj 1928) har riksdagens statsutskott låtit utmärka

de områden, om vilkas stadsplaneläggning sålunda under den närmaste

tiden främst kan bliva fråga. Med en röd linje har härå avgränsats dels

förenämnda till stadsplaneläggning nu närmast avsedda områden, innefattande

sammanlagt ungefär 150 hektar, dels ock -— med hänsyn till avtalets bestämmelser

om markberäkningen -— Karlaplansområdet, utgörande omkring 21 hektar

eller alltså sammanlagt omkring 171 hektar.

Det väster om linjen d—-e belägna området omfattar omkring 80 har och har

alltså avvägts på ett sådant sätt att den i punkt 2 av Ladugårdsgärdesavtalet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 357.

intagna bestämmelsen om avräkning av vissa i den tidigare Karlaplansöverenskommelsen

ingående mark kan träda i tillämpning.

Enligt vad som framgår av överslagsberäkningar, verkställda med ledning

av en i grova drag uppgjord skiss till stadsplan för ifrågavarande områden,

skulle icke behöva såsom parkmark utläggas större areal än 68,000 kvadratmeter.

För kronans del synes anledning sålunda saknas att påfordra utläggande

till park av större areal än nyss sagts.

Inom de områden, som enligt ovanstående skulle av Norra Djurgården först

stadsplaneläggas, äro belägna bland annat de för Svea och Göta livgarden

samt Livregementet till häst uppförda kasernetablissemangen, vilka sannolikt

ännu någon tid komma att användas för militärt bruk. Riksdagen får framhålla,

att endast för det fall och i den mån dessa kasernområden av statsmakterna

befinnas böra disponeras för annat ändamål, kan det ifrågakomma att

framdraga gator genom områdena i fråga.

Riksdagen hyser alltså den uppfattningen, att den av Stockholms stadsfullmäktige

beslutade begränsningen av avtalets giltighet bör på det sätt preciseras,

att de i Ladugårdsgärdesavtalet bestämda grunderna skola oförändrat tilllämpas

på ett exploateringsområde huvudsakligen motsvarande de å förutnämnda

karta inom röd linje belägna områdena och detta oavsett om ny eller ändrad

lagstiftning angående förhållandet mellan kommun och markexploatör varder

beslutad före stadsplaneläggningen av desamma eller icke. Beslutas ny eller

ändrad lagstiftning i nyssberörda hänseende kommer sålunda beträffande övriga

delar av Ladugårdsgärdesområdet avtalet att träda ur kraft. Förblir lagstiftningen

oförändrad, kommer avtalet däremot att bestå.

Stadens godkännande den 7 maj 1928 av överenskommelsen ifråga har jämväl

förbundits med förbehåll därutinnan, att vad i överenskommelsens punkt 8, andra

stycket, sägs om stadens rätt att under alla förhållanden själv utföra vissa

arbeten i fråga om kloakledningar, skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om ledningar för gas, vatten och elektricitet, i den mån dessa (p. 7) skola bekostas

av kronan. Skäl synas föreligga att från kronans sida godtaga ett dylikt

förbehåll.

Stockholms stadsfullmäktige lära böra beredas tillfälle att taga ståndpunkt

till vad riksdagen beslutat samt förty med hänsyn till bestämmelserna i överenskommelsens

punkt 13, vara nödvändigt, dels att tiden, inom vilken Stockholms

stadsfullmäktige skola hava för sin del godkänt avtalet med de av riksdagen

gjorda förbehåll, utsträckes så, att godkännandet ägt rum före den 1

oktober 1928, dels ock följaktligen att den tidpunkt, före vilken Eders Kungl.

Maj:t skall hava godkänt överenskommelsen, av såväl riksdagen som Stockholms

stadsfullmäktige medgives få framflyttas till den 1 november 1928.

Vad angår den i ämnet väckta motionen (I: 332) får riksdagen anföra följande.

I enlighet med vad kronans fastighetskommission framhållit i sitt utlåtande,

lär i sammanhang med upprättandet av exploateringsplan rörande nu

ifrågavarande områden böra avgöras, bland annat, i vad mån och i vilken ordning

militärens disposition över områdena bör upphöra. Detta förutsätter i sin

tur, att förslag framläggas jämväl i de hänseenden, förevarande motion avser.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 357.

7

Vid sådant förhållande har motionen icke synts böra föranleda någon särskild

åtgärd från riksdagens sida.

Riksdagen anser sig i detta sammanhang böra framhålla vikten av, att alla

de ytterligare åtgärder, vilka erfordras, innan exploateringen av nu ifrågavarande

delar av Djurgården kan äga rum, vidtagas med den största skyndsamhet.

Statsverkets behov av medel för täckande av såväl de anslag, vilka redan förutsatts

skola slutligt gäldas av medel, vilka komma att inflyta vid försäljning av

mark å Djurgården, som ock för andra ändamål gör det angeläget, att den länge

avsedda exploateringen av Ladugårdsgärdet må komma till stånd utan onödig

tidsutdräkt.

Vad angår det andra i förevarande proposition för riksdagen framlagda villkorliga,

s. k. Kanslihus-Kungsholmsavtalet, så synes detta vara av beskaffenhet

att, under förutsättning att jämväl Ladugårdsgärdesavtalet blir av Stockholms

stadsfullmäktige godkänt med de ovan uppställda förbehållen, böra godtagas

av riksdagen.

Riksdagen anser, de föreliggande båda avtalen — det ena, Kanslihus-Kungsholmsavtalet,

möjliggörande för staden ett nödigt ordnande av trafikleder å

Kungsholmen samt en rationell exploatering av vissa stadens områden och vidare

västerut samt det andra, Ladugårdsgärdesavtalet, möjliggörande för kronan

den sedan länge av riksdagen i princip beslutade exploateringen av vissa

delar av Djurgården — äga ett sådant sammanhang, att det ena avtalets godkännande

förutsätter jämväl det andras godtagande. Detta sammanhang torde

också framgå av Stockholms stadsfullmäktiges beslut att godkänna Ladugårdsgärdesavtalet

endast under förutsättning, att jämväl Kanslihus-Kungsholmsavtalet

bleve av riksdagen och Eders Kungl. Maj:t godkänt.

Med hänsyn till det ovan föreslagna framskjutandet av de tidpunkter, före

vilka Stockholms stadsfullmäktige och Eders Kungl. Maj:t skola hava fattat

sina beslut rörande Ladugårdsgärdesöverenskommelsen, lär det jämväl vara

nödvändigt, att den i Kanslihus-Kungsholmsavtalets moment 14 angivna tidpunkt,

inom vilken Eders Kungl. Maj :t skall hava godkänt sistnämnda avtal

och de däri förutsatta stadsplanerna, framskjutes till den 1 november 1928. I

anslutning härtill har Eders Kungl. Maj :t också ansetts böra bemyndigas vidtaga

erforderliga jämkningar i fråga om tid för tillträde av i avtalet omförmälda

fastigheter.

Beträffande dispositionen av de penningmedel, vilka må komma att inflyta

till kronan i följd av avtalet, ansluter sig riksdagen till vad departementschefen

i denna del anfört.

Vad i propositionen anföres rörande uppförande av nytt kanslihus, liksom

det i anslutning därtill äskade extra reservationsanslaget å 60,000 kronor för

utredningar rörande nybyggnad för Eders Kungl. Maj :ts kansli, har icke heller

givit anledning till någon erinran från riksdagens sida.

Då riksdagen godkänt ifrågavarande båda avtal, har detta skett jämväl på

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 357.

grund av önskvärdheten av att kunna öppna vägen för en lösning av kanslihusfragan,

vilken fråga sedan mycket lang tid tillbaka stått på dagordningen.

Av tidigare i detta avseende framförda förslag må här erinras om det i

proposition till 1905 ars riksdag framlagda, vilket innebar en ämbetsverksbyggnads

uppförande vid Kungsträdgården. Riksdagen fann för sin del en

dylik byggnadsförläggning till nämnda plats icke olämplig, men frågan kom

dock av andra skäl — däribland nödvändigheten av vissa markuppgörelser med

Stockholms stad att da undanskjutas. I sitt år 1925 avgivna betänkande

hava också byggnadssakkunniga uttalat sig för att en dylik större offentlig

byggnad uppfördes i Kungsträdgårdens norra del intill Hamngatan såsom en

naturlig och stadsplanetekniskt önskvärd avslutning norrut av densamma.

Tidigare har även ifrågasatts kanslihusets förläggning till Riddarholmen.

Olika alternativa förslag hava i sadant syfte framlagts, varvid förutsatts att

rätten till viss behövlig mark skulle förvärvas från Stockholms stad. Dessa

planer hava emellertid åtminstone tillsvidare fått förfalla, och i stället hava

ansträngningarna inriktats på att göra ett nytt kanslihus uppförande å dess

nuvarande plats möjligt.

Riksdagen har ansett sig böra bringa dessa förhållanden i erinran på grund

av det samband de obestridligen äga med frågan om genomförandet av förevarande

markuppgörelser mellan kronan och Stockholms stad. Skulle de nu

framlagda bada avtalsförslagen förfalla, böra planerna på kanslihusets återuppbyggande

på dess nuvarande plats få anses övergivna. För sådant fall

torde enligt riksdagens mening utan tidsutdräkt en undersökning böra komma

till stånd rörande annan lämplig tomt för byggnaden.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen,

i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition,

a) ''dels godkänt den mellan kronans fastighetskommission av år 1925 och

stadens delegerade den 17 mars 1928 träffade villkorliga överenskommelsen

rörande grunderna för exploatering av vissa områden å Norra Djurgården, dock

under villkor att Stockholms stadsfullmäktige, såsom tillägg till sitt beslut

den 7 maj 1928 rörande begränsning av sagda överenskommelses giltighetstid,

före den 1 oktober 1928 förklara, att — oavsett huruvida ny eller ändrad lagstiftning

angaende förhållandet mellan kommun och markexploatör kommer till

stånd — överenskommelsens bestämmelser i punkterna 1—11 skola oförändrade

gälla ett område, i huvudsak anslutande sig till det å ovan omförmälda, av

överstelöjtnanten Ingemar Petersson upprättade karta med röd linje avgränsade

området; ägande kronan icke påfordra, att inom sagda område större areal än

sextioåttatusen kvadratmeter skall i stadsplan utläggas till park; dels medgivit,

att vad i överenskommelsens punkt 8 andra stycket sägs om stadens rätt att

under alla förhållanden själv utföra vissa arbeten i fråga om kloakledningar

må äga motsvarande tillämpning i fråga om ledningar för gas, vatten och elektricitet,

i den man dessa skola bekostas av kronan; dels ock medgivit, att den i

överenskommelsens punkt 13 angivna tidpunkt, inom vilken Eders Kungl. Maj:t

skall hava godkänt överenskommelsen, må framskjutas till den 1 november

1928;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 357.

9

b) under förutsättning att Stockholms stadsfullmäktige före den 1 oktober

1928 biträda det av riksdagen fattade beslutet rörande den under a) omförmälda

villkorliga överenskommelsen, godkänt det mellan sagda kommission och

stadens delegerade den 22 februari 1928 träffade villkorliga avtalet om vissa

fastighetsbyten m. m., dock att den i avtalets moment 14 angivna tidpunkt, inom

vilken Eders Kungl. Maj:t skall hava godkänt avtalet och de däri förutsatta

stadsplanerna, må framskjutas till den 1 november 1928, varjämte Eders Kungl.

Maj :t må äga vidtaga erforderliga jämkningar i fråga om tid för tillträde av

i avtalet omförmälda fastigheter;

c) under sjätte huvudtiteln för utredningar rörande nybyggnad för Eders

Kungl. Maj:ts kansli för budgetåret 1928—1929 anvisat ett extra reservationsanslag

av 60,000 kronor.

Stockholm den 5 juni 1928.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.