Skrivelse till Konungen, rörande ändring i kungörelsen den 5 maj 1916 angående kommissionärer för anskaffande av arbetsanställning.
1928-06-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1928:374, Skrivelse till Konungen, rörande ändring i kungörelsen den 5 maj 1916 angående kommissionärer för anskaffande av arbetsanställning.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 374.
11
Nr 374.
Godkänd av första kammaren den 8 juni 1928.
Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1928.
Riksdagens skrivelse till Konungen, rörande ändring i kungörelsen
den 5 maj 1916 angående kommissionärer för anskaffande
av arbetsanställning.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 12-)
(Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.)
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motion har framhållits behovet av en sådan
ändring eller komplettering av kungörelsen den 5 maj 1916 om »kommissionärer
för anskaffande av arbetsanställning» att impressarioverksamheten
även inrymdes under nämnda författning.
Till stöd för motionen har bland annat åberopats, att Svenska musikerförbundets
styrelse genom hänvändelse till Stockholms ordonnanspolis
vädjat till denna att ingripa mot den förmedlingsverksamhet, som ägde
rum inom musikerfacket genom impressarier, men hade man från ordonnanspolisen
meddelat, att det till följd av en förefintlig lucka i lagbestämmelserna
icke varit möjligt att kunna ingripa och stävja ifrågavarande
förmedling.
I den ordning, 46 § riksdagsordningen stadgar, har andra kammarens
vederbörande utskott inhämtat yttrande över motionen från socialstyrelsen
och överståthållarämhetet.
Vidare har från Svenska musikerförbundets styrelse till första kammarens
vederbörande utskott ingivits en skrivelse, som såsom bilaga fogats
till detta utskottsutlåtande.
Socialstyrelsen har i frågan anfört, att styrelsen likaledes haft anledning
uppmärksamma däri berörda frågor om platsförmedling för musiker
och vissa med dem jämförliga yrkesutövare. Enligt styrelsens uppfattning
vore s. k. impressarioverksamhet i egentlig mening av principiellt annan
art än platsförmedling och kunde såsom sådan icke innefattas under den
verksamhet, som kommissionärsförordningen avsåge. Beträffande åter
verklig platsförmedling för dylika yrkesutövare ville det visserligen måhända,
att döma av ett högsta domstolens utslag år 1908 (Nytt juridiskt
arkiv år 1908, nr 175), synas, som om den icke ansetts hänförlig till verk
-
12
Riksdagens skrivelse Nr 374.
samhet, som avsåges i då gällande kungörelse angående kommissionärer
för anskaffande åt tjänstehjon och andra av anställning inom eller utom
riket av den 28 november 1884. Men styrelsen funne för sin del uppenbart,
att den numera ändrade kommissionärskungörelsen av den 5 maj
1916 ägde tillämpning på sådan verksamhet.
överståthållarämbetet har för sin del anslutit sig till ett av polismästaren
i Stockholm över motionen avgivet yttrande, däri denne hland annat
anfört, att han delade den i motionen uttalade meningen, att uttrycket
»kommissionär för anskaffande av anställning åt tjänare eller andra»
vore otydligt och att det vore önskligt att denna brist i författningen om
möjligt bleve avhjälpt. Erfarenheten hade visat, att delade meningar
kunna finnas om tolkningen av detta uttryck. Ovisshet rådde t. ex. bland
annat därom, huruvida kungörelsen vore tillämplig beträffande förmedling
åt tillfälliga hembiträden, som arbetade för daglön. Rättsskipningen hade
i detta hänseende varit vacklande. Och även vad anginge de områden,
som berördes i motionen, vore det ganska oklart, var gränsen ginge.
Det syntes polismästaren emellertid knappast kunna anses vara en uppgift
för ifrågavarande författning att reglera förmedling för engagerande
av sceniska artister och därmed likställda. Huruvida särskilt för musikidkare
funnes behov av skydd mot uppskörtning från förmedlares sida
framginge icke av motionen.
Såsom av de ovan återgivna yttrandena framgår hava olika meningar
uttalats beträffande tillämpligheten i fråga om platsförmedling för musiker
och vissa med dem jämförliga yrkesutövare av kungörelsen den 5 maj
1916 angående kommissionärer för anskaffande av arbetsanställning. Socialstyrelsen
har sålunda för sin del funnit det uppenbart, att nämnda kungörelse
äger tillämpning å verklig platsförmedling för dylika yrkesutövare,
under det att polismästaren i Stockholm, med vilken överståthållarämbetet
förenat sig, anser det ganska oklart, var gränsen går såväl beträffande
de områden, som beröras i den föreliggande motionen, som i
vissa andra avseenden.
Vad själva den föreliggande sakfrågan angår, anser riksdagen i likhet
med socialstyrelsen, att s. k. impressarioverksamhet i egentlig mening
icke lämpligen hör innefattas i kommissionärskungörelsen, då ju dylik
verksamhet är av helt annan art än sådan verksamhet, som nämnda kungörelse
avser att reglera.
Beträffande åter frågan om verklig platsförmedling för musiker och
med dem jämställda yrkesutövare föreligger, såvitt riksdagen kan finna,
ingen anledning att låta dylik verksamhet äga rum utan sådan kontroll
från det allmännas sida, som är föreskriven ifråga om all annan yrkesmässig
platsförmedling. Denna åsikt torde även delas av socialstyrelsen,
som ju för sin del, såsom av det föregående framgår, ansett verksamhet
av här berörd art redan nu vara underkastad bestämmelserna i kommissionärskungörelsen.
Huru i sistnämnda hänseende än må förhålla sig
Riksdagens skrivelse Nr 374.
13
torde, med hänsyn till den oklarhet, som vidlåder kungörelsen i här berörda
avseende, frågan om en ändring av densamma höra tagas under
övervägande.
Riksdagen får därför anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga under
övervägande, huruvida en ändring av kungörelsen den 5 maj 1916
angående kommissionärer för anskaffande av arbetsanställning är av behovet
påkallad i syfte att däri inrymma jämväl yrkesmässigt bedriven,
verklig platsförmedling för musiker och med dem jämställda yrkesutövare.
Stockholm den 8 juni 1928.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. H samt. Nr 371—374.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.