Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående vidtagande av lättnader i passtvånget.

1928-06-08 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1928:376, Skrivelse till Konungen, angående vidtagande av lättnader i passtvånget.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 376.

5

Nr 376.

Godkänd av första kammaren den 8 juni 1928.

Godkänd av andra kammaren den 8 juni 1928.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående vidtagande av lättnader

i passtvånget.

(Första kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 14.)

(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 8.)

Till Konungen.

I särskilda inom första kammaren väckta motioner hava framställningar

gjorts:

i motion nr 49 därom att passtvånget mellan de nordiska länderna utan dröjsmål

måtte upphävas, samt

i motion nr 226 därom att svenskt initiativ måtte tagas till

1) att passtvånget upphävdes och den fria samfärdseln mellan länderna återställdes,

på sätt ägde rum före världskriget;

2) att passtvånget i varje fall upphävdes i samfärdseln mellan de skandinaviska

staterna;

3) att, i avvaktan på förenämnda befrielse, de svenska passen måtte utställas

på längre tid än för närvarande skedde;

4) att vid beredning av skandinaviskt samarbete i angivna avseenden även

undersöktes möjligheterna för detta samarbetes utsträckande till Finland, Island

och de baltiska randstaterna.

I den ordning 46 § riksdagsordningen stadgar har riksdagens vederbörande

utskott inhämtat yttrande över motionerna från socialstyrelsen.

Den kontroll över utlänningar, som under och efter världskriget i alla länder

avlöst den tidigare allmänt rådande fria folksamfärdseln, bygger på att utlänningen

i det främmande landet skall kunna styrka sin identitet genom eu

av det egna landets myndigheter utställd officiell handling, vanligen i form av

pass.

Vår nuvarande främlingskontroll vilar på lagen den 2 augusti 1927 (nr 333)

om utlännings rätt att här i riket vistas. Enligt nämnda lag skall utlänning,

som ankommer till eller vistas i riket, vara försedd med pass eller annan legitimationshandling,

som enligt Eders Kungl. Maj :ts förordnande må gälla såsom

pass. Passet är utlänningen skyldig att uppvisa såväl vid ankomsten till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 376.

riket som då han lämnar landet. Därjämte åligger det utlänning, som vistas

här i riket, att vid anfordran uppvisa passet för polisman. Emellertid äger

Eders Kungl. Maj :t i visst fall eller mera stadigvarande för vissa grupper av

utlänningar medgiva befrielse från skyldigheten att vara försedd med pass. Vid

meddelande av sådan dispens må Eders Kungl. Maj :t giva andra föreskrifter,

som kunna finnas nödiga. Dylika föreskrifter kunna avse fastställande av skyldighet

att vara försedd med intyg om nationalitet m. m. eller om deltagande i

viss konferens o. d. I sådana fall gäller dylikt intyg såsom legitimationshandling.

Det är likväl ej nödvändigt att i samband med dispens föreskriva skyldighet

att vara försedd med legitimationshandling. För vissa transi tresan de

kan det sålunda ofta vara nog att endast föreskriva, att viss resroute skall följas.

Har föreskrift ej givits om annan legitimationshandling i passets ställe, föreligger

eo ipso befrielse från skyldighet att uppvisa legitimationshandling. Med

hänsyn till lagens bestämmelser om uppehållstillstånd lärer emellertid befrielse

från skyldighet att vara försedd med varje slags legitimationshandling ej kunna

äga rum i andra fall, än då full garanti kan vinnas för att vederbörande ej

kommer att kvarstanna här i landet utöver beräknad tid. Enligt 7 § av sagda

lag äger utlänning ej uppehålla sig här i landet utöver viss tid — tre respektive

sex månader — utan uppehållstillstånd. Bevis såväl om uppehållstillstånd som

ock om arbetstillstånd skola tecknas å utlänningens legitimationshandling. Bevis

om dylikt tillstånd må således ej givas i form av särskild handling. Under

sådana omständigheter lärer det såsom regel vara uteslutet att kunna dispensera

från passtvånget utan att samtidigt meddela bestämmelser om skyldighet att

innehava annan legitimationshandling.

Enligt 10 § i kungörelsen den 11 november 1927 (nr 411) med vissa föreskrifter

i anledning av lagen om utlännings rätt att här i riket vistas må befrielse

från skyldigheten att vara försedda med pass åtnjutas av 1) dansk undersåte

vid genomresa av Skåne med genomgående biljett för färd mellan Bornholm

och det övriga Danmark eller omvänt, därvid dock skall företes av vederbörande

dansk myndighet utfärdat intyg om nationalitet; 2) norsk undersåte,

tillhörande befolkningen å norskt område nära gränsen till Sverige, under föutsättning

av ömsesidighet, för vistelse i motsvarande svenskt gränsområde under

högst tre dagar, därvid dock skall företes av vederbörande norsk myndighet

utfärdat intyg om nationalitet och hemvist; 3) kvinna, som på grund av

födseln varit svensk medborgare men genom äktenskap med utländsk man förlorat

sitt svenska medborgarskap utan att bliva medborgare i annat land, för

vistelse här i riket under högst sex månader, där hon ej dessförinnan återvunnit

svenskt medborgarskap; 4) den, som innehar uppehållsbok, vilken enligt övergångsstadgandet

till ovannämnda lag den 2 augusti 1927 är gällande.

Riksdagen tillåter sig jämväl erinra därom, att Eders Kungl. Maj:t genom

särskilda beslut, senast den 22 december 1927, medgivit, att resande av dansk

nationalitet finge tillsvidare, utan hinder därav att de saknade pass, i någon

av städerna Hälsingborg, Landskrona, Malmö och Ystad inkomma i riket för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 376.

vistelse här i landet nnder högst tre dagar, under vissa angivna villkor, bland

annat att vederbörande innehade tur- och returbiljett, utställd antingen å järnvägsstation

å Själland eller av rederi, som dreve regelbunden passagerartrafik

mellan dansk hamn samt någon av nämnda svenska städer, och gällande, avstämplingsdagen

inräknad, under tre dagar, med tydlig anteckning om giltighetstiden.

Vidare har Eders Kungl. Maj :t genom beslut den 5 april 1928 medgivit,

att ovannämnda rätt till inresa och vistelse i riket skulle under angivna

villkor tillkomma jämväl dansl;, resande, som medelst luftfartyg in- eller utreste

över Malmö och därvid innehade tur- och returbiljett, gällande för färd å luftrouten

Köpenhamn—Malmö eller omvänt samt utställd — förutom å järnvägsstation

eller av rederi, som förut nämnts — även av företag, som dreve regelbunden

trafik å sagda luftroute. Slutligen får riksdagen erinra därom, att den

25 april 1928 mellan Sverige och Tyska riket träffats överenskommelse om vissa

passlättnader m. m. för svenska och tyska lustresande med ångfärgelinjen Trällcborg—Sassnitz.

Riksdagen vill till en början erinra om socialstyrelsens uttalande, att det, då

lagen den 2 augusti 1927 om utlännings rätt att här i riket vistas ännu ej varit

gällande ett år och de skäl, som år 1927 föranledde dess antagande, alltjämt

synas äga i huvudsak oförändrad giltighet, knappast synes böra tagas under

övervägande att nu skrida till ett upphävande av de för denna lagstiftning

grundläggande bestämmelserna om skyldighet för utlänning att innehava legitimationshandling.

Emellertid anser riksdagen det vara ett önskemål, att det nuvarande passtvånget,

så snart förhållandena det medgiva, upphäves. I avvaktan härpå bör

allt göras för att så mycket som möjligt för vederbörande underlätta anskaffandet

av pass samt minska kostnaderna härför. I sådant hänseende synes det riksdagen

böra övervägas, huruvida icke pass med giltighet endast för dem av våra

närmaste grannländer, med vilka vi hava de livligaste förbindelserna, kunde

utställas för längre tid än den för närvarande högst medgivna eller två år, huruvida

icke avgiften — stämpel 2 kronor, lösen 1 krona — för nämnda slag av

pass kunde ytterligare sänkas, samt huruvida det icke kunde betros åt jämväl

andra myndigheter än länsstyrelserna att utan inskränkning utställa pass för

nämnda länder.

Sådana praktiska anordningar synas ock böra träffas, att den avsedda legitimationshandlingen

kunde erhållas utan tidsutdräkt och större omgång. Dessa

och andra liknande åtgärder skulle helt visst vara väl ägnade att för Sveriges

vidkommande förminska olägenheterna av det tills vidare nödtvungna upprätthållandet

av passtvånget.

Riksdagen vill emellertid i detta sammanhang icke underlåta att understryka

socialstyrelsens yttrande därom, att innehavet av legitimationshandling vid resa

i främmande land icke bör betraktas allenast såsom en besvärande skyldighet ;

vid resa i sådant land torde det ofta givas situationer, exempelvis vid penning
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 376.

transaktioner, där det är förenat med fördel att innehava en officiell handling,

med vilken man lätt och utan omgång kan styrka sin identitet.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det Eders Kungl.

Maj :t täcktes taga under övervägande, i vilken utsträckning lättnader i passtvånget

må kunna åvägabringas, samt därefter vidtaga de åtgärder, som för

ändamålet kunna befinnas erforderliga och lämpliga.

Stockholm den 8 juni 1928.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1928

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.