Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om viss utsträckning av den ''proportionella valmetoden vid val inom landsting samt stadsoch kommunalfullmäktige m. m.
1928-03-16 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1928:73, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om viss utsträckning av den ''proportionella valmetoden vid val inom landsting samt stadsoch kommunalfullmäktige m. m.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 73.
11
Sr 73.
Godkänd av första kammaren den 16 mars 1928.
Godkänd av andra kammaren den 16 mars 1928.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om
viss utsträckning av den ''proportionella valmetoden vid val
inom landsting samt stads- och kommunalfullmäktige m. m.
(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8.)
Till Konungen.
I en inom första kammaren väckt motion, nr 55, har hemställts, »att riksdagen
för sin del ville besluta sådan utsträckning av användandet av den
proportionella valmetoden vid val inom landsting, stads- och kommunalfullmäktige,
att desamma måtte förrättas proportionellt, därest sådant äskas
av minst så många väljande som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga
väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1,
samt att i samband därmed den successiva förnyelsen av nämnder, styrelser
och delegationer inom kommunalrepresentationerna måtte upphöra, och att
utskottet ville formulera de stadganden, som bifall till dessa förslag föranleda.»
Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:
»Under nr 41 i första kammaren väckte undertecknad år 1920 en motion
om viss utsträckning av den proportionella valmetoden vid val inom landsting
samt stads- och kommunalfullmäktige, så lydande:
’I överensstämmelse med en riksdagens skrivelse av år 1911 hade Kungl.
Maj:t i prop. 185 till 1913 års riksdag inryckt den bestämmelsen, att i
stadsfullmäktige och landsting val till beredande och utredande delegationer
samt drätselkammare och landstings förvaltningsutskott skulle ske propor
-
12
Riksdagens skrivelse Nr 73.
tionellt, därest icke full enighet rådde. Av herrar G. Magnusson och J.
Berglund och Hage m. fl. samt av herr Säfstrand hade i motion yrkats, att
bestämmelsen skulle utsträckas att gälla samtliga val inom representationerna,
och i anslutning härtill hade herrar Wavrinsky, Larsson i Västerås,
Waldén, Bogren, Wallin och Säfstrand i en till konstitutionsutskottets betänkande
nr 25 fogad reservation hemställt, att bestämmelsen om proportionellt
val skulle gälla i alla de fall inom representationerna, ’där två eller
flera personer skola väljas — — — därest sådant äskas av minst så många
väljare, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal
delas med det antal personer valet avser, ökat med 1.’
Konstitutionsutskottet yttrade om detta krav sid. 62, ’att skäl kunna anföras
för en vidsträcktare användning av den proportionella valmetoden,
men har utskottet dock, med hänvisning till riksdagens ståndpunkt år 1911,
stannat vid att tillstyrka den proportionella metodens införande endast för
de av Kungl. Maj:t föreslagna fall.’
När frågan emellertid återupptogs vid 1918 års riksdag i motion av herr
Leander II: 44 om riksdagsskrivelse till Kungl. Maj:t, med begäran om utredning
och förslag i här nämnda avseende, tillstyrktes motionen av konstitutionsutskottet.
Skrivelseförslaget biträddes av andra kammaren, men avslogs av första
kammaren, varigenom saken för den gången förföll.
I sitt tillstyrkande utlåtande säger utskottet bl. a. sid. 3: ’Det torde för
övrigt enligt utskottets mening icke kunna bestridas, att olika meningsriktningar
inom de kommunala representationerna bliva företrädda även i andra
styrelser och delegationer än dem, vars uppgifter huvudsakligast bestå uti
att förberedande behandla inkomna ärenden. Vid sådant förhållande har
det synts utskottet riktigt, att — på sätt redan i en vid konstitutionsutskottets
utlåtande 1913 fogad reservation påyrkades — det proportionella valsättet
bliver tillämpligt vid alla inom kommunala representationer förekommande
val av styrelser, revisorer och nämnder. De betänkligheter, som
möjligen skulle kunna göras gällande mot denna utsträckning ur synpunkten
av det ökade besvär, som därav skulle föranledas, kunna icke tillmätas nämnvärd
betydelse. De ifrågasatta stadgandena, som givetvis böra erhålla den
formen, att den proportionella metodens tillämpning bliver fakultativ enligt
de principer, som gälla för de val inom kommunala representationer, för
vilka den redan är föreskriven, komma nämligen, enligt vad redan nu vunnen
erfarenhet bestyrker, att bliva av betydelse, även om de ej direkt tillämpas
utan allenast framtvinga frivilliga överenskommelser i den riktning, som med
dem avses.’
Utskottet påpekar dock de svårigheter som finnas att utan vidare tillämpa
det proportionella valsättet på sådant val, där personliga suppleanter skola
utses eller där de valda skola besitta vissa särskilda kvalifikationer.
Svårigheten i första fallet avlägsnas enkelt, om den bestämmelsen införes,
att vid dylika val ordinarie representanter och suppleanter utses samtidigt.
13
Riksdagens skrivelse Nr 73.
Svårigheterna i det senare fallet torde även lätt kunna övervinnas, om det
bestämdes, att samtliga val, där särskilda kvalifikationer föreskrivas för de
valda, skola underställas Konungens befallningshavande för fastställelse.
Då behovet av en förändring i nu nämnd riktning är uppenbart, får jag
vördsamt anhålla,
att riksdagen för sin del ville besluta sådan utsträckning av användandet
av den proportionella valmetoden inom landsting, stads- och kommunalfullmäktige,
att desamma måtte förrättas proportionellt, därest sådant äskas
av minst så många väljande som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga
väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1,
och att utskottet behagade formulera de stadganden, som bifall till detta
förslag föranleda.’
Med anledning av motionen avgav konstitutionsutskottet följande yttrande:
''Vid 1918 års urtima riksdag beslutades en skrivelse till Kungl. Maj:t
med anhållan om utredning av frågan, i vilken utsträckning det måtte
kunna föreskrivas, att på landsting, stads- och kommunalfullmäktige ankommande
val, utöver vad därom redan är stadgat, skulle ske proportionellt,
därest sådant av visst antal väljande äskades, ävensom för riksdagen framlägga
de förslag, som av utredningen måtte kunna föranledas. Då den i
föreliggande motion berörda frågan alltså hänskjutits till Kungl. Maj:t för
utredning och denna utredning, enligt vad utskottet har sig bekant, pågår,
får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.’
Den utredning, som uppgavs pågå 1920, synes emellertid ha avstannat,
och det begärda framläggandet av förslag från Kungl. Maj:ts sida i saken
har uteblivit. Visserligen ha i den nyligen beslutade polisnämndsförfattningen
och de något äldre författningarna om val av kyrko- och skolråd
införts bestämmelser om fakultativa proportionella val.
Då skälen för ett bifall till denna min motion blott växt under de gångna
åren och särskilt under det sista året, får jag upprepa densamma. Först
genom ett bifall till det av mig framförda kravet vinnes trygghet mot
majoritetsförtryck, och ernås därigenom en viss avspänning i de kommunala
representantförsamlingarna.
För att vinna största möjliga proportionella rättvisa fordras emellertid,
att även vid styrelser, nämnder och delegationer den successiva förnyelsen
bortfaller. Den kontinuitet, som den successiva förnyelsen är avsedd att
trygga, vinnes minst lika säkert genom själva det proportionella valet. Samtidigt
med ovannämnda motion väckte undertecknad också en motion med
begäran om, att den successiva förnyelsen av stads-, kommunal- och municipalfullmäktige
skulle upphöra, och bifölls detta mitt yrkande.
Samma skäl, som i detta avseende gälla valen till kommunalrepresentationerna,
gälla även valen inom samma korporationer.
14
Riksdagens skrivelse Nr 73.
Behov torde i vissa fall föreligga, att det proportionella valsättets användning
utsträcktes även till val inom nämnder och styrelser och delegationer,
men torde proportionella val till desamma medföra en allmännare uppfattning
om och känsla för, att den proportionella rättvisan icke bör kränkas.
Skulle dessa reformkrav icke nu omedelbart kunna genomföras i samtliga
kommunalrepresentationer, hemställes, att så åtminstone sker i kommunalförfattningarna
för Stockholm.»
Sedan år 1909 proportionellt valsätt införts vid val till landsting och
stadsfullmäktige har vid upprepade tillfällen framförts krav på utsträckning
av detta valsätts tillämpning även vid val inom dessa korporationer.
År 1911 avlät riksdagen på konstitutionsutskottets hemställan med anledning
av fyra särskilda i ämnet väckta motioner skrivelse till Eders Kungl. Maj:t
med begäran, att Eders Kungl. Maj:t måtte, efter verkställd utredning, framlägga
förslag till införande av proportionellt valsätt vid val av sådana hos
stadsfullmäktige och landsting förekommande utskott, nämnder m. m., vilkas
egentliga uppgift vore att förbereda de hos nämnda korporationer förekommande
ärenden. I sitt utlåtande anförde utskottet därvid, att de utskott och styrelser,
vilka icke hade att förbereda ärendens behandling, i allt väsentligt blott
hade till uppgift att verkställa de kommunala myndigheternas beslut samt
att det därför icke vore nödigt att i dessa utskott och styrelser bereda olika
åsikter den möjlighet att komma till uttryck, som det proportionella valsättet
avsåge att tillgodose.
I anledning av ovannämnda skrivelse framlade Eders Kungl. Maj:t i proposition
till 1913 års riksdag förslag om utvidgning av det proportionella valsättets
tillämplighetsområde i enlighet med i riksdagsskrivelsen angivna grunder,
varjämte Eders Kungl. Maj:t föreslog att val av landstingens förvaltningsutskott
ävensom val till kommunalfullmäktige skulle ske proportionellt. Konstitutionsutskottet
framhöll vid behandling av propositionen och i samband med
densamma väckta motioner, vilka avsågo införande av proportionellt valsätt
vid val till alla inom stadsfullmäktige och landsting förekommande styrelser
och nämnder m. m., att gränsen mellan förberedande delegationer och andra
understundom kunde bliva svår att uppdraga och att skäl kunde anföras
för en vidsträcktare användning av den proportionella valmetoden. Utskottet
stannade dock, med hänvisning till riksdagens ståndpunkt år 1911, vid att
tillstyrka den proportionella metodens införande endast för de av Eders Kungl.
Maj:t föreslagna fall. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Frågan har härefter behandlats vid 1918 års lagtima riksdag. Vid denna
riksdag framfördes ånyo förslag därom, att proportionellt valsätt borde förekomma
vid alla val inom landsting, stadsfullmäktige och kommunalfullmäktige
(proportionellt valsätt vid val till sistnämnda slags korporation hade
införts år 1913). Konstitutionsutskottet föreslog skrivelse till Eders Kungl.
Maj:t med begäran om utredning i frågan, men skrivelseförslaget förföll på
grund av kamrarnas skiljaktiga beslut.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 73. la
Vid urtima riksdagen år 1918, då bestämmelser om proportionellt valsätt
vid val till kommunalnämnd, kyrkoråd, skolråd m. m. antogos, hemställde
tredje särskilda utskottet i anledning av motioner om än ytterligare
utvidgning av den proportionella valmetodens tillämpning i enlighet med
vad som föreslagits vid samma års lagtima riksdag, att riksdagen även ville
anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte låta utreda, i vilken utsträckning den
proportionella valmetoden kunde komma till användning, utöver vad som redan
vore stadgat, vid på landsting, stads- och kommunalfullmäktige ankommande
val, ävensom för riksdagen framlägga de förslag, som av utredningen kunde
föranledas. Riksdagen biföll utskottets skrivelseförslag.
Vid 1920 års riksdag väcktes motion med enahanda syfte som i nu förevarande
motion. I sitt utlåtande över motionen avstyrkte konstitutionsutskottet
densamma under hänvisning till att utredning i ämnet påginge,
vilken hemställan av riksdagen bifölls.
Den åsyftade utredningen var anförtrodd åt de i maj 1919 tillkallade
kommunalförfattningssakkunniga. Dessa avslutade emellertid 1924 sitt uppdrag
utan att hava behandlat ifrågavarande spörsmål, som enligt de sakkunnigas
mening borde företagas till behandling i samband med utarbetandet
av en kommunal vallag. Den 20 juni 1924 uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt
landshövdingen Hj. L. Hammarskjöld att biträda med verkställandet av en
allmän, i huvudsak formell revision av gällande förordningar om kommunalstyrelse
på landet och i stad. Landshövdingen Hammarskjöld har numera
avgivit förslag till sådan revision och därvid även behandlat föreliggande
fråga. Enligt förslaget skulle emellertid icke någon annan utvidgning av
det proportionella valsättets tillämpning företagas än att detsamma skulle
tillämpas jämväl vid val å kommunalstämma, i kommunalfullmäktige och
stadsfullmäktige av revisorer och revisorssuppleanter, i fråga om vilka befattningar
framhålles, att kravet på minoritetens representerande synts vara
särskilt välgrundat.
Den i riksdagens ovannämnda skrivelse av år 1918 begärda utredningen
har sålunda icke blivit verkställd i hela den omfattning, som med skrivelsen
avsetts.
Riksdagen vidhåller den av 1918 års urtima riksdag omfattade asikten
om lämpligheten av att proportionellt valsätt tillämpas inom de kommunala
representationerna utom vid val till förberedande delegationer
jämväl vid val till nämnder m. m., som hava förvaltande och verkställande
uppgift. Visserligen torde kunna sägas, att vid dylika val, fastän proportionellt
valsätt för dem icke är i lag föreskrivet, i regel en proportionell
fördelning av mandaten äger rum mellan olika meningsgrupper. Men det
oaktat, och då exempel i motsatt riktning ej torde saknas, finner riksdagen
det vara önskvärt, att principen fastställes i lag. Ett sådant stadgande bör
givetvis liksom de motsvarande nu gällande givas fakultativ karaktär. Riksdagen
vill icke förneka — vilket även framhölls år 1918 — att svårigheter
kunna yppa sig därigenom att i gällande författningar i vissa fall gi\as
16
Riksdagens skrivelse Nr 73.
bestämmelser om särskild kvalifikation hos ledamöter i de nämnder, varom
här är fråga, men, oavsett att dessa bestämmelser i en del fall måhända
saklöst skulle kunna falla bort, förmenar riksdagen att utväg för svårigheternas
övervinnande bör kunna finnas. Givetvis bör jämväl frågan om den
successiva förnyelsen av dessa nämnder härvid tagas under omprövning.
Med hänsyn till att utredning i dessa frågor synes erforderlig, har riksdagen
emellertid icke nu ansett sig böra i enlighet med motionärens hemställan
för sin del besluta lagändringar.
Riksdagen anser, att utredningen lämpligen bör anordnas sålunda, att
förslag i ämnet kan framläggas i samband med det väntade förslaget till
allmän revision av kommunalförfattningarna, som torde få förväntas inom
nära liggande tid.
Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda
i vilken utsträckning den proportionella valmetoden kunde komma till användning,
utöver vad som redan är stadgat, vid på landsting, stads- och
kommunalfullmäktige ankommande val, ävensom för riksdagen framlägga
de förslag, vartill utredningen kan giva anledning.
Stockholm den 16 mars 1928.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.