Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om anslag till restaurering av Ore församlings kyrka.

1929-04-24 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1929:110, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om anslag till restaurering av Ore församlings kyrka.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Eiksdagens skrivelse Nr Ilo.

Nr 110.

Godkänd av första kammaren den 24 april 1929.

Godkänd av andra kammaren den 24 april 1929.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt

motion om anslag till restaurering av Ore församlings

kyrka.

(Statsutskottets utlåtande nr 57.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion (II: 38) har hemställts, att riksdagen

för sin del måtte medgiva, att av inflytande eller redan influtna men

icke disponerade skogsförsäljningsmedel från kyrkoherdestället i Ore församling

må under de villkor, Eders Kungl. Maj it kan finna skäl föreskriva,

utgå ett anslag av högst 48,000 kronor för restaurering av Ore församlings

kyrka i enlighet med de ritningar, som blivit i vederbörlig ordning fastställda.

Till stöd för detta yrkande har i motionen anförts följande:

Vid 1927 års riksdag framlämnades av herr O. Johansson i Edsbyn en

motion med begäran om anslag ur kyrkofonden till restaurering av Ovanåkers

församlings kyrka, vilken motion vann riksdagens beaktande.

Ungefär enahanda motiv som föranledde riksdagen sagda år att tillmötesgå

nämnda begäran föreligga även beträffande en erforderlig restaurering av Ore

församlings kyrka i Västerås stift. Denna kyrka befinner sig, såsom framgår

av bilagda utlåtanden av arkitekt W. Segerstedt,1) i ett synnerligen

starkt behov av reparation, vilket kanske bäst åskådliggöres av det faktum, att

församlingen under de senaste tio åren vintertiden (ungefär 6 månader

av året) nödgats hålla sina gudstjänster i andra lokaler än kyrkan, skolhus o. d.

Att församlingslivet härav lider ett väsentligt avbräck ligger i öppen

dag. Svårigheterna för församlingen att genom vanlig uttaxering avhjälpa

bristerna äro avsevärda, enär befolkningen uteslutande utgöres av småbrukare

och arrendatorer, som till väsentlig del äro hänvisade till ett hårt och esomoftast

föga givande skogsarbete för sin utkomst. Större delen av socknens skogar

befinner sig i bolagens ägo. Att knapphet och torftighet under sådana förhållanden

sätta sin prägel på hela bygden säger sig självt. Och även om den kommunala

utdebiteringen ej befinner sig bland landets allra högsta (åren 1926,

1927 och 1928 utgick kommunalskatten efter respektive kronor 7:70, 7: 3i och

7:40 per inkomsthundra), hava församlingsborna i denna karga bygd ej mäktat

bära mera. Eattigvårds- och skolväsen, vägbyggnader in. m. hava krävt sin

tribut i första hand. Inga fonder finnas disponibla, och skuldsättningen för den

borgerliga kommunen är betydande.

Nu har socknen en gång — såsom framgår av bilagda handlingar1): utdrag

ur »Ecklesiastik boställsutredning utav Kungl. Kammarkollegium genom dess

*) I avseende å dessa bilagor får riksdagen hänvisa till motionen.

882 29

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 110.

7

sekreterare Bovin» — av egna tillgångar avsatt nödig mark och skog till prästboställe,

varav avkastningen efter 1910 års prästlöneregleringslagar levererats

till kyrkofonden till rätt avsevärda belopp: åren 1919—1928 hava till fonden

efter avdrag av domänstyrelsens administrationskostnader influtit ej mindre

än ^ 143,091:06 kronor. Därav hava visserligen till prästerskapets avlöning

aterburits 83,534:40 kronor, men med fråndrag- härav återstår ändock

för kyrkofonden ett överskott av 59,556:66 kronor, som sålunda inhöstats

av socknens egen egendom. (Något tvivel om äganderätten till prästboställets

skogsmark behöver ej hysas, då i ett precis jämförligt fall Älvdalens

socknemän tillerkänts även juridisk rätt till liknande egendom.) Att Ore

församling under dylika förhållanden anser det rätt och billigt, att åtminstone

någon del av den till kyrkofonden inlevererade nettoinkomsten av skogsmedlen

restitueras till kyrkan för avhjälpande av dess nödläge, må ej

väcka förvåning.

Enligt de av arkitekt W. Segerstedt uppgjorda, av kungl. byggnadsstyrelsen

godkända ritningar och förslag skulle kostnaden för bemälda restaurering uppgå

till ett belopp av 48,000 kronor, vilket således skulle erfordras för att sätta

kyrkan i ett tillfredsställande skick.

Sammandrag över inkomster och utgifter för Ore kyrkoherdeboställe åren

1919—1928 ävensom uppgift å till pastoratet restituerade skogsförsäljningsmedel

äro överlämnade till vederbörande utskott.

Riksdagen vill erinra om att i det i motionen åberopade fallet angående

Ovanåkers församlings kyrka riksdagen uttalade, att mot bifall till den

då föreliggande motionen otvivelaktigt principiella betänkligheter måste resa

sig. Å andra sidan fann riksdagen emellertid, att vissa billiglietsskäl kunde

anföras till stöd för motionärens yrkande. Då ärendet syntes riksdagen

tarva ytterligare utredning, hemställde riksdagen hos Eders Kungl. Maj:t om

verkställande av sådan utredning samt framläggande för riksdagen av förslag

i ämnet. Något dylikt förslag har dock ännu icke förelagts riksdagen.

Jämväl i nu förevarande fall synes riksdagen ur billigketssynpunkt skäl

kunna anföras för bifall till motionärens hemställan. Ärendet är dock av

sådan beskaffenhet, att det förefaller riksdagen vanskligt att taga ställning

till frågan på grundval av den utredning, som i motionen förebragts. I

likhet med vad som skedde i förenämnda fall angående Ovanåkers kyrka,

anser riksdagen lämpligast, att saken blir föremål för närmare undersökning

från vederbörande myndigheters sida, och vill därför i anledning av motionen

hos Eders Kungl. Maj:t begära utredning i ämnet ävensom framläggande

för riksdagen av det förslag, vartill berörda utredning må föranleda.

Riksdagen får alltså i anledning av ovannämnda motion (II: 38) anhålla,

att Eders Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning, huruvida av inflytande

eller redan influtna men icke disponerade skogsförsäljningsmedel från kyrkoherdebostället

i Ore församling må utgå anslag till restaurering av Ore församlings

kyrka, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning

må föranleda.

Stockholm den 24 april 1929.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.