Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till allmänt resereglemente jämte i ämnet väckta motioner.

1929-07-01 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1929:136, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till allmänt resereglemente jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 136.

1

Nr 136.

Godkänd av första kammaren den 3 maj 1929.

Godkänd av andra kammaren den 3 maj 1929.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till allmänt resereglemente jämte

i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 71.)

Till Konungen.

Uti en till riksdagen avlåten, den 18 januari 1929 dagtecknad proposition

<nr 40) har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen godkänna följande

Förslag

till

Allmänt resereglemente.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Vid resa inom riket för förrättning i statens ärenden äger vederbörande

förrättningsman, i den mån ej annorlunda är eller varder stadgat, åtnjuta

resekostnads- och traktamentsersättning enligt bestämmelserna i detta

reglemente.

Erfordras särskilda föreskrifter för tillämpningen av reglementet eller

finnes resekostnads- och traktamentsersättning för vissa grupper av befattningshavare

vid resor inom riket böra utgå med lägre belopp än i detta

reglemente sägs, äger Kungl. Maj:t därom förordna.

2 %.

1 mom. Resekostnadsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet

med vad för nedannämnda färdsätt och reseklasser finnes angivet.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. Ib samt. Nr 136.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 136.

Färdsätt

Klass I

Klass II

Klass III

Järnväg........................{

Fartyg .......................{

Luftfartyg ..................

Spårväg........................

Omnibus ....................|

Taxeautomobil ............[

Annan automobil............

Hästskjuts ..................|

Annat färdsätt än ovan

nämnts .....................

Avgift för 1 plats

i I klass

Avgift för enskild hytt

med högst 2 liggplatser

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

samt 10 öre per km.

Avgift för 1 person

samt 10 öre per km.

40 öre per km.

Lega för 1 häst samt

10 öre per km.

30 öre per km.

Avgift för 1 plats

i II klass

^Avgift för hyttplats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

samt 10 öre per km.

Avgift för 1 person

samt 10 öre per km.

40 öre per km.

Lega för 1 häst samt

10 öre per km.

30 öre per km.

Avgift för 1 plats

i III klass

Avgift för salongsplats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

samt 10 öre per km.

Avgift för 1 person

samt 10 öre per km.

40 öre per km.

Lega för 1 häst samt

10 öre per km.

30 öre per km.

Vid resa på järnväg utgår icke ersättning för avgift till högre vagnsklass

än som verkligen använts.

Med fartyg avses i detta reglemente farkost, som är underkastad sjövärdighetsbesiktning

av fartygsinspektionen. Vid resa å fartyg utgår icke ersättning

för dyrare plats än som verkligen använts.

Till omnibus hänföres automobil i regelbunden persontrafik (s. k. linjetrafik).

Med taxeautomobil avses automobil, som med vederbörligt tillstånd användes

i annan yrkesmässig trafik än s. k. linjetrafik. Avgift för taxeautomobil

beräknas efter den lägsta fastställda taxa, som för resan kunnat

ifrågakomma.

Lega för häst utgår med det för orten fastställda maximibeloppet av dylik

lega för kilometer räknat.

Har förrättningsman nödgats för transportmedlet vidkännas kostnad till högre

belopp än den sammanlagda ersättning, som enligt ovanstående bestämmelser

tillkommer honom, eller är i fråga om hästskjuts maximilega icke för

viss ort bestämd, äger han undfå gottgörelse för vad han visar sig hava

utgivit.

2 mom. Traktamentsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet

med någon av nedannämnda traktamentsklasser.

—-—-

—

T r a

ktamentsklasser

A

B

c

D | E

F

För dag ..................

16 kronor

14 kronor

12 kronor

10 kronor j 8 kronor

6 kronor

» natt ..................

9 »

8 3

7

6 » | 5 »

4 »

Tillhopa för dygn

25 kronor

22 kronor

19 kronor

16 kronor|13 kronor

10 kronor

Dygnet räknas från klockan 0.

Med dag avses i detta reglemente tiden mellan klockan 6 och klockan

24, med natt den övriga delen av dygnet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 136. 3

3 §.

Kungl. Maj:t bestämmer, till vilken rese- och traktamentsklass förrättningsman

är att hänföra.

Den befattning, i utövning varav förrättning äger rum, men icke annan

tjänstegrad, tjänsteklass, fullmakt eller värdighet är bestämmande i fråga

om den ersättning, som skall utgå.

Den, som förordnas att uppehålla högre befattning än han själv innehar,

åtnjuter under resa för tillträdande av förordnandet ersättning efter den befattning,

han sålunda har att bestrida, varemot vid återresa ersättning utgår

efter hans egen befattning.

Till förrättning må icke förordnas eller kommenderas någon av högre

tjänstegrad eller tjänsteklass än ärendets vikt fordrar.

4 §.

Resekostnads- och traktamentsersättning utgår med hänsyn tagen till den

väg och det färdsätt, som för resan verkligen använts, dock att ersättningen

icke må tillgodonjutas med sammanlagt högre belopp än som skulle hava utgått,

därest förrättningsmannen begagnat sig av den väg och det färdsätt, som med

avseende å resans ändamål samt för åstadkommande av minsta sammanlagda

rese- och traktamentskostnad eller eljest varit lämpligast. Vid beräknandet

av denna sammanlagda kostnad må hänsyn tagas jämväl till sådan förmån,

som förrättningsmannen vid sistnämnda färdsätt ägt åtnjuta och kunnat

begagna, varjämte må tagas i beräkning ej blott traktamente, även om

sådant icke av statsmedel utgår till förrättningsmannen, utan ock, i det

fall att förrättningsmannen äger avgiftsfritt anlita järnväg, fartyg, luftfartyg,

spårväg eller omnibus, den resekostnadsersättning, som vid färd

med sådant fortskaffningsmedel skulle hava tillkommit honom, om avgiftsfrihet

icke förelegat.

Förrättningsman är icke på grund av bestämmelserna i detta reglemente

pliktig att färdas med luftfartyg.

Därest av vederbörande myndighet för viss resa eller särskilda slags resor

icke annorlunda föreskrives, är förrättningsman icke skyldig att färdas med

omnibus i annat fall än då han samma dag, han avreser från en ort, dit

återkommer.

Har förrättningsman att verkställa flera förrättningar i följd, böra de därav

föranledda resorna, såvitt lämpligen ske kan, så anordnas, att kostnaden för

statsverket i största möjliga mån nedbringas.

5 %.

Resekostnadsersättning utgår icke för färd, som ej överstiger 1 kilometer.

Vid resa med annat fortskaffningsmedel än järnväg, fartyg, spårväg eller

omnibus utgår resekostnadsersättning allenast för färd, som äger rum utom

stads, köpings eller därmed jämförligt samhälles planlagda område. Företages

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 136.

med ett och samma fortskaffningsmedel färd mellan ett planlagt område och

ort, belägen mer än 1 kilometer utanför samma område, utgår dock ersättning

jämväl för den del av färden, som äger rum inom det planlagda området.

6 §.

Resekostnadsersättning utgår icke för längre väg än som verkligen tillryggalagts,

där ej enligt gällande taxa avgift erlagts för viss minimiväglängd.

I dylikt fall må jämväl kilometerpenningar beräknas för samma

väglängd.

Vid beräkning av resekostnadsersättning enligt detta reglemente räknas

överskjutande del av kilometer såsom hel kilometer.

7 %.

Om till kostnadens nedbringande tur- och retur- eller annan dylik biljett

kunnat användas och detta låtit sig på förhand beräkna, må resekostnadsersättning

icke utgå med högre belopp än som vid användande av sådan

biljett skolat tillkomma förrättningsmannen.

8 §.

1 mom. Hava vid förrättningsresa två eller flera i samma förrättning

deltagande personer att färdas samma väg och användes därvid icke fortskaffningsmedel,

som tillhör eller disponeras av någon av förrättningsmännen,

skall den främste bland förrättningsmännen, där sådant låter sig göra och

befinnes ägnat att nedbringa resekostnaden, anskaffa för samtliga förrättningsmän

erforderliga fortskaffningsmedel. Det ankommer å nämnde förrättningsman

att meddela i sammanhang med resan erforderliga bestämmelser

såsom rörande färddeltagarnas fördelning på åkdon eller båtar m. m.

Resekostnadsersättning utgår i dylikt fall med vad som verkligen utgivits,

däri inbegripet styrkta utgifter för hämtning av skjuts, åkdonslega,

beställ ningspenningar och väntpenningar, samt förskjutes för samtliga förrättningsmän

av främste förrättningsmannen. Därjämte äger envar förrättningsman

uppbära en ersättning av 10 öre per kilometer.

2 mom. Om vid gemensam färd användes fortskaffningsmedel, som tillhör

eller disponeras av någon av förrättningsmännen, äger denne därför åtnjuta

gottgörelse, om fortskaffningsmedlet utgöres av automobil, enligt för taxeautomobil

gällande taxa samt i annat fall med, förutom resekostnadsersättning

för egen resa enligt 2 § 1 mom., 10 öre per kilometer för varje medresande

förrättningsman. Till envar av sistnämnda förrättningsmän utgår

i sådant fall en resekostnadsersättning av 10 öre per kilometer.

9 %.

Där ej enligt gällande taxa förrättningsman är befriad från erläggande av

bro-, väg- eller färjavgift, är han berättigad till gottgörelse för av honom

erlagd dylik avgift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Riksdagens skrivelse Nr 136.

10 §.

Nödgas förrättningsman vid förrättning företaga särskild resa för erhållande

av nattkvarter, äger han därför åtnjuta ersättning enligt bestämmelserna

i detta reglemente, dock icke med högre belopp än som motsvarar

dubbelt traktamente för en natt och i intet fall med mera än 12 kronor.

Om eljest avväg tages eller uppehåll sker för enskild angelägenhet, skall

resekostnads- och traktamentsersättning beräknas, såsom hade förrättningen

eller resan fortgått utan dylikt avbrott.

11 %.

För plats i sovvagn utgår gottgörelse endast om förrättningsman nattetid

begagnat sådan plats.

12 §.

Har resande för färd från förrättningsställe använt samma fortskaffningsmedel

som för ditresan och för väntningen måst utgiva gottgörelse, är han

berättigad till ersättning för vad han styrker sig hava utgivit i väntpenningar,

dock icke med högre belopp än som motsvarar den ökning i honom

tillkommande resekostnadsersättning, som skulle hava föranletts av nytt

fortskaffningsmedels anlitande.

13 §.

Resekostnadsersättning utgår icke för sådan förflyttning till fots eller

medelst resdon, drivet av förrättningsmannen personligen, som till följd av

förrättnings natur måste äga rum under själva förrättningen.

14 §.

Har förrättningsman måst vidkännas särskild kostnad för befordran av

redskap, instrument eller annan dylik icke personlig utrustning, som han

för förrättnings verkställande behövt medföra, äger han, därest vikten av

sådan utrustning uppgår till minst 5 kilogram, undfå ersättning dels vid

färd å järnväg för erlagd avgift för inskrivning av sagda utrustning såsom

resgods, dels ock för vad han styrker sig därutöver hava i sådant avseende

utgivit.

Förrättningsman, som vid förflyttning till fots måst anlita vägvisare eller

för forsling av tält, proviant eller annan nödvändig utrustning använda

bärare, äger undfå ersättning för vad han styrker sig hava för sådant ändamål

utgivit, dock högst med 50 öre per kilometer.

15 §.

Då förrättningsman avgiftsfritt använder kronans transportmedel; då han

eljest färdas avgiftsfritt å järnväg, fartyg, luftfartyg, spåryäg eller omnihus;

då, utom i fall som avses i 8 §, transportmedel enligt gällande bestämmelser

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 136.

kostnadsfritt tillhandahålles honom; eller då biljett för resan genom vederbörande

myndighet ntan kostnad för förrättningsmannen anskaffas, utgår

icke resekostnadsersättning.

16 §.

Ersättning för resa till förrättning må beräknas från förrättningsmannens

bostad, stationeringsort eller annan plats inom hans tjänstgöringsområde,

där han i tjänsteärende befinner sig, eller ock från ort, där han för fullgörande

av allmänt uppdrag vistas; och gäller motsvarande för resa från

förrättningsstället.

Om förrättningsman före en förrättnings början i enskilda angelägenheter

uppehåller sig å annan ort än nu sagts, utgår ersättning, såsom om resa

företagits från förrättningsmannens stationeringsort eller, om sådan icke är

för honom bestämd, från hans bostad.

Förrättningsman, som är bosatt utom sitt tjänstgöringsområde, vare ej

berättigad till ersättning för färd mellan bostaden och tjänstgöringsområdets

gräns. Är förrättningsman, som ej har visst tjänstgöringsområde, bosatt

utom den vanliga tjänstgöringsorten, äger han icke åtnjuta ersättning för

färd mellan bostaden och tjänstgöringsorten.

Om förrättningsman före en förrättnings början till följd av annat allmänt

uppdrag uppehåller sig å förrättningsstället, njute han ej ersättning för resa

dit. Ersättning må ej heller beräknas för resa från förrättningsstället, om

förrättningsmannen efter förrättningens slut på grund av allmänt uppdrag

där kvarstannar.

17

1 mom. Traktamentsersättning må icke åtnjutas för förrättning, som utföres

å förrättningsmannens bostads- eller tjänstgöringsort eller på avstånd

ej överstigande 3 kilometer därifrån eller, beträffande stad, köping eller

därmed jämförligt samhälle, från gränsen för det planlagda område, inom

vilket förrättningsmannen har sin bostad eller tjänstgöring.

Ej heller må, där ej Kungl. Maj:t för särskild grupp av befattningshavare

annorlunda förordnar, sådan ersättning åtnjutas för förrättning, som endast

krävt frånvaro från bostads- eller tjänstgöringsorten under högst 6 dagtimmar

i följd.

2 mom. Traktamente för dag må endast beräknas för den tid, varunder

förrättningsman varit frånvarande från bostads- eller tjänstgöringsorten,

sålunda att frånvaro, som räckt mer än 6 men högst 18 dagtimmar, räknat

från tidpunkten för resas anträdande, ersättes med ett traktamente, frånvaro,

som räckt mer än 18 men högst 36 dagtimmar, med två traktamenten o. s. v.

3 mom. Vistas förrättningsman för förrättning på samma plats längre

tid i följd än 15 dygn, minskas traktamentsersättningen från och med

sextonde dygnet för den, som är familjeförsörjare, med hälften och för annan

med två tredjedelar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 136. 7

Vistelsen å samma plats anses icke bliva avbruten därigenom, att förrättningsmannen

för enskild angelägenhet uppehåller sig å annan ort.

18 $.

Då förrättningsman på grund av gällande bestämmelse erhåller kostnadsfri

inkvartering, utgår icke traktamente för natt. Ej heller utgår sådant traktamente

i de fall, då förrättningsman på statens bekostnad innehar sovplats

å järnväg eller liggplats å fartyg; dock att vad nu sagts icke skall gälla

beträffande natt, under vilken förrättningsman ankommer till eller avreser

från förrättnings- eller överliggningsort.

19 §.

Inträffar under resa eller förrättning uppehåll genom naturhinder eller

styrkt sjukdom eller av annan giltig anledning, må traktamentsersättning utgå

även för den tid, varunder uppehållet ägt rum, dock högst under 14 dygn.

Förrättningsman, som är berättigad till traktamentsersättning, äger åtnjuta

sådan jämväl för helgdagar, som han i anledning av förrättning tillbringar

utom bostads- eller tjänstgöringsorten.

20 §.

Då under samma resa företagas två eller flera förrättningar, för vilka

kostnaden utgår av olika anslag eller medel, skall resekostnads- och traktamentsersättningen

för förrättningarna fördelas i förhållande till den gottgörelse,

som för varje särskild förrättning bort utgå, därest förrättningarna

ägt rum var för sig.

21 $.

Till befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av den,

som påkallat förrättningen, må icke av statsmedel utgå traktamente för

dygn, som använts allenast till dylik förrättning. Om sådan förrättningsman

under ett dygn verkställer både resa och förrättning, äger han att av

statsmedel åtnjuta fyllnad i arvodet, så att ersättningen i sin helhet för

dygn räknat kommer att uppgå till fullt traktamente enligt detta reglemente.

22 §.

Därest förrättningsman för reseutgifters bestridande är i behov av förskott,

må, på därom gjord ansökan, lämpligt sådant kunna av vederbörande myndighet

lämnas honom.

23 $.

I räkning å resekostnads- och traktamentsersättning skall uppgivas:

resans ändamål;

författning, instruktion eller särskilt förordnande, på grund varav förrättningen

ägt rum;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens skrivelse Nr 136.

tiden för avresa och återkomst samt de dagar, under vilka förrättning

och resor företagits;

det för varje del av resan använda fortskaffningsmedlet, den vagnsklass

å tåg eller plats å fartyg, i vilken resan företagits, och numret å taxeautomobil,

som använts; ävensom

tilläventyrs upphuret förskott till reseutgifternas bestridande.

Vid sådan gemensam färd, som avses i 8 §, skall den främste bland förrättningsmännen

i sin reseräkning lämna uppgift å deltagarna i färden.

När förrättning ägt rum på grund av skriftligt förordnande, bör detta i

huvudskrift eller bestyrkt avskrift bifogas räkningen.

Befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av enskilda

men av statsmedel undfår ersättning för resekostnaden, skall vid sina räkningar

foga dagböcker, så uppställda, att ur dem erhålles upplysning om

dagen och timmen för varje förrättnings början och slut.

24 $.

Räkning å resekostnads- och traktamentsersättning bör, där hinder icke

möter, vara till vederbörande myndighet inkommen inom tre månader efter

det resan eller förrättningen avslutats, eller, om förrättningsmannen avgiver

reseräkningar kvartalsvis, inom tre månader efter kvartalets utgång; dock

skall, därest förskott enligt 22 § uppburits, räkning avgivas inom den kortare

tid, som av vederbörande myndighet må fastställas.

25 §.

Såsom tjänstefel anses, om mot bättre vetande i reseräkning lämnas oriktig

uppgift i syfte att utbekomma högre ersättning än som enligt detta reglemente

bör utgå.

26 %.

Om resekostnads- och traktamentsersättning vid resor i statens ärenden

utom rikets gränser förordnar Kungl. Maj:t.

Därest förrättningsman vid resa utom riket tillerkännes högre traktamente

än i detta reglemente sägs, skall vid färd från land, där lägre traktamente

uppbäres, till land, där högre sådant utgår, det högre traktamentet uppbäras

från och med den dag, respektive natt, varunder ankomsten till hamn eller

station i det senare landet ägt rum, och vid färd i omvänd riktning traktamentet

efter enahanda grund nedsättas.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1929.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 136.

9

Vidare hava inom riksdagen väckts åtskilliga motioner i ämnet.

Sålunda har föreslagits,

i motionen 1:220, att riksdagen måtte vid 10 och 17 paragraferna av

förslaget till allmänt resereglemente för sin del besluta ändringar, på sätt

i motionen för en var av dessa paragrafer närmare angivits;

i motionerna 1:223 och II: 345, att riksdagen ville för sin del besluta

sådan ändring i det i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 40 framlagda förslaget

till allmänt resereglemente, att i 17 § 1 mom. andra stycket samt

i samma paragraf 2 mom. siffran 6 ändras till 3;

i motionen II: 342, att riksdagen ville besluta att 14 § av förslag till

allmänt resereglemente i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 40 måtte

efter första stycket erhålla ett tillägg av följande lydelse: »Kungl. Maj:t

förordnar om ersättning för befordran av effekter tillhörande personlig utrustning»

;

samt i motionen II: 346, att riksdagen måtte i § 17 eller annan paragraf

i reglementsförslaget införa en bestämmelse därom, att nattraktamente vid

resas påbörjande eller avslutande endast utgår i det fall, att minst 2 timmar

av natten använts för resan; och

att riksdagen i samband med behandlingen av ifrågavarande proposition

måtte göra det uttalandet — både med hänsyn till att riksdagen i största

utsträckning bör bestämma om resereglementets utformning samt med hänsyn

till att besparingssynpunkten i vissa avseenden redan kommit i tillämpning

vid utformandet av det nu föreliggande förslaget — att de s. k. besparingsreglementen,

som gälla för vissa statsverk, utformas så, att de giva befattningshavarna

lägre ersättning vid resor än vad som i allmänna resereglementet

stadgas endast i undantagsfall, då verkligt starka skäl för undantagsbestämmelsers

tillskapande kunna anföras.

Riksdagen har till en början upptagit frågan, huruvida det allmänna

resereglementet nu bör definitivt antagas eller om ytterligare någon tids

erfarenhet hör avvaktas, innan så sker. De betänkligheter mot ett slutgiltigt

avgörande av frågan, som vid 1925 och 1927 års riksdagar förefunnos,

göra sig visserligen till en del fortfarande gällande, men i stort

sett lärer man numera hava vunnit så pass omfattande erfarenhet i fråga

om resereglementets utformning och tillämpning, att något hinder icke

längre bör möta mot ett definitivt antagande av reglementet. Såsom departementschefen

framhållit, föreligga åtskilliga svårigheter att göra några

fullt tillförlitliga jämförelser i ekonomiskt hänseende mellan de provisoriska

reglementena, 1907 års resereglemente samt Eders Kungl. Maj:ts förevarande

förslag. Dock synas i flera hänseenden ganska bestämda slutsatser kunna

dragas av de numera verkställda ekonomiska beräkningarna (jfr särskilt

bil. 2 och 3 vid propositionen). Man torde därav jämväl kunna erhålla en

ganska god uppfattning om den ekonomiska innebörden av Eders Kungl. Maj:ts

förslag vid jämförelse med äldre bestämmelser. Vad de olika färdsätten

beträffar, synes det knappast kunna förutsättas, att härutinnan under de

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 136.

närmaste åren skola inträffa några mera väsentliga förändringar på kommunikationsväsendets

område, vilka kunna komma att föranleda jämkningar

i resereglementets föreskrifter. På grund härav har riksdagen ansett sig

kunna bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag, att det allmänna resereglementet

nu definitivt antages av riksdagen.

Vad därefter beträffar vissa med resereglementet sammanhängande frågor,

vilka tidigare behandlats av riksdagen och nu berörts av den särskilt tillkallade

sakkunnige, vill riksdagen framhålla, att riksdagen icke anser nödvändigt,

att några föreskrifter rörande tjänsteresors planläggning meddelas i reglementet,

men att i allt fall detta spörsmål givetvis bör ägnas stor uppmärksamhet.

Det torde, såsom den för reglementsförslagets utarbetande tillkallade

sakkunnige anfört, vara förtjänt att tagas under övervägande, huruvida det

icke, bland annat för vinnande av en ändamålsenlig lösning av denna fråga,

kan vara lämpligt att utsträcka tillämpningen av den redan nu i flera fall

genomförda anordningen med särskilda reseanslag för vissa myndigheter

och befattningshavaregrupper. Härigenom lärer nämligen vederbörande

myndighet få särskild anledning att mera ingående befatta sig med resornas

planmässiga ordnande. Även frågan om fastställandet av särskilda förrättningsarvoden

för vissa grupper av förrättningsmän synes icke böra lämnas

åsido, ehuru riksdagen i likhet med departementschefen och den sakkunnige

anser, att denna angelägenhet icke behöver lösas i samband med behandlingen

av det allmänna resereglementet. De krav på uppflyttning i högre

traktamentsklass, som tid efter annan göra sig gällande för hithörande förrättningsmannagrupper,

torde i själva verket till stor del hava sin grund i

bristen på föreskrifter i nämnda hänseende. Riksdagen förutsätter emellertid,

att även detta spörsmål av Eders Kungl. Maj:t tages under omprövning.

Riksdagen övergår härefter till behandling av reglementsförslagets särskilda

paragrafer och kommer därvid att yttra sig över vissa motionsvis gjorda

yrkanden på ändringar i Eders Kungl. Maj:ts förslag. De paragrafer, som

icke här nedan beröras, föranleda icke något uttalande från riksdagens sida.

1

I samband med denna paragraf har riksdagen till behandling upptagit det

i motionen II: 346 väckta förslaget, att riksdagen måtte göra det uttalandet,

»att de s. k. besparingsreglementen, som gälla för vissa statsverk, utformas

så, att de giva befattningshavarna lägre ersättning vid resor än vad som i

allmänna resereglementet stadgas endast i undantagsfall, då verkligt starka

skäl för undantagsbestämmelsers införande kunna anföras.» Riksdagen, som

utgår från att Eders Kungl. Maj:t kommer att begagna den rätt, som enligt

1 §, andra stycket, skulle tillkomma Eders Kungl. Maj:t, med försiktighet

och med iakttagande av såväl statsverkets som vederbörande befattningshavares

berättigade intressen, kan icke finna det vara påkallat, att några

direktiv härutinnan lämnas av riksdagen.

Riksdagen har intet att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts förslag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 136.

11

2 § 1 mom.

Utöver de i nu gällande reglemente förekommande färdsätten, enligt vilka

resekostnadsersättning skall utgå, har i Eders Kungl. Maj:ts förslag upptagits

även omnibus, för vilket färdsätt avgift i samtliga reseklasser beräknas för

en plats jämte 10 öre per kilometer. I övrigt ansluter sig förslaget i huvudsak

till nu fastställda bestämmelser.

Riksdagen har funnit tvivelaktigt, huruvida tillräckliga skäl föreligga för

upptagandet av omnibus såsom särskilt färdsätt. Med hänsyn till vad departementschefen

anfört och då någon erfarenhet rörande verkningarna av

begagnandet av omnibus icke står att vinna, med mindre detta fortskaffningsmedel

upptages i reglementet, har riksdagen, som tidigare avslagit förslag

i sådant hänseende, dock icke velat motsätta sig Eders Kungl. Maj:ts nu

gjorda framställning. I betraktande av den inskränkning i skyldigheten

att använda omnibus, som av Eders Kungl. Maj:t i 4 § föreslagits, torde de

tidigare angivna betänkligheterna hava mist åtminstone en del av sin betydelse.

Visserligen hyser riksdagen tvekan, huruvida sistberörda begränsning

kan anses vara i allo fullt lämplig, men då på annat sätt bestämda

inskränkningar — närmast då att göra skyldigheten att använda omnibus

beroende av den tillryggalagda väglängden — torde stöta på vissa praktiska

svårigheter, har riksdagen dock stannat vid att godkänna Eders Kungl.

Maj:ts förslag. Särskilt med hänsyn till att omnibus ofta kan begagnas i

stället för järnväg har riksdagen i fråga om användning av omnibus ansett,

att i § 4 bör införas bestämmelse om valfrihet för förrättningsman att

oberoende av resekostnaderna i dylikt fall begagna järnväg, därest icke härigenom

högre traktamentsersättning skulle komma att utgå.

Riksdagen vill i detta sammanhang betona, att uppmärksamhet bör ägnas

den omständigheten, att på grund av föreskrifterna i 4 § taxeautomobil i

vissa fall kan komma till användning i stället för omnibus. Allenast då

vederbörandes tjänstgöring måste anses sådant kräva, bör taxeautomobil

därvid få tagas i anspråk.

Därest de erfarenheter, som komma att erhållas genom införandet av

omnibus såsom särskilt färdsätt och i fråga om de begränsningar, som därvid

Eders Kungl. Maj:t föreslagit och riksdagen godkänt, icke bliva gynnsamma,

förutsätter riksdagen, att Eders Kungl. Maj:t framlägger det förslag till

ändring av reglementet, som härav må påkallas.

Beträffande momentets sista stycke har riksdagen ansett önskvärt, att föreskriften

om att förrättningsman, då maximilega i fråga om hästskjuts icke

blivit för viss ort bestämd, skall undfå gottgörelse för vad han visar sig

hava utgivit, kompletteras med en bestämmelse därom, att han i varje fall

äger beräkna legan efter 30 öre per kilometer. Härtill bör i enlighet med

Eders Kungl. Maj:ts förslag komma ersättning med 10 öre per kilometer.

I övrigt har riksdagen icke funnit anledning till erinran mot den av

Eders Kungl. Maj:t föreslagna formuleringen av momentet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 136.

2 § 2 mom.

Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär en allmän höjning av nattraktamentena

med 1 krona för varje traktamentsklass. Riksdagen, som redan år 1927

framhöll, att skäl förefunnes för den av Eders Kungl. Maj:t nu ifrågasatta

förhöjningen, godkänner Eders Kungl. Maj:ts förslag ifråga om traktamentena.

4 §.

Beträffande förevarande paragraf får riksdagen hänvisa till vad av riksdagen

under 2 § 1 mom. anförts rörande begagnandet i visst fall av omnibus.

Härav föranledes ett tillägg till 4 §.

Då någon tvekan möjligen kan anses råda, huruvida med nyssnämnda

bestämmelse ifråga om anlitande av omnibus avses allenast själva färden

med omnibus, har riksdagen velat uttala den meningen, att bestämmelsen

måste anses avse resan i dess helhet. Någon förändring i den föreslagna

avfattningen synes av denna anledning icke behöva vidtagas.

8 §.

Förevarande paragraf innehåller bestämmelserna om samåkning mellan i

samma förrättning deltagande personer samt om skyldighet för den främste

av förrättningsmännen att ordna dylik samåkning.

Riksdagen har velat uttala, att noggrann kontroll bör utövas däröver, att

förrättningsmän icke genom olika rubricering av förrättningens ändamål

undandraga sig att deltaga i samåkning, då de faktiskt skola deltaga i

samma förrättning. I skyldigheten för den främste av förrättningsmännen

att anordna samåkning synes även böra ingå att lämna underrättelse till

de i förrättningen deltagande härom, så att samåkningen om möjligt kan

börja redan vid resans anträdande.

Bestämmelserna i 2 mom., att förrättningsmän, som äger eller disponerar

vid samåkning använd automobil, skall erhålla gottgörelse enligt gällande

automobiltaxa, synes kunna giva anledning till den tolkningen, att han

icke skulle äga uppbära kilometerpenningar. Då någon ändring i nu

gällande föreskrifter enligt vad motiven till paragrafen utvisa icke synes

hava varit avsedd, bör ett förtydligande av bestämmelserna ske. Sista

meningen i samma moment kan möjligen på grund av uttrycket »i sådant

fall» föranleda misstolkning därhän, att resekostnadsersättning icke utgår

vid resa med automobil. Jämväl i anledning härav lärer ett förtydligande

böra göras, vilket lämpligen synes kunna ske på sådant sätt, att föreskrifterna

om kilometerpenningar utbrytas ur 1 och 2 mom. samt sammanföras

under ett nytt 3 mom.

10 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om ersättning till förrättningsman,

som nödgas företaga särskild resa för erhållande av nattkvarter.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 136.

13

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag erhåller han därvid ersättning för resan

enligt reglementets bestämmelser,''’ dock icke med högre belopp, än som motsvarar

dubbelt traktamente för en natt, och i intet fall med mera än tolv

kronor.

I anledning av ett av länsstyrelsen i Kristianstads län väckt förslag,

vilket upptagits i motionen 1:220, och som avser fastställande av ett och

samma maximibelopp för alla traktamentsklasser, har riksdagen beslutat den

jämkningen i Eders Kungl. Maj:ts förslag, att maximibeloppet, utan hänsyn

till dubbelt traktamente för en natt, fastställes till ett belopp av tolv kronor.

Denna ersättning kommer alltså att utgå även för traktamentsklasserna

E och F.

14 §.

Förevarande paragraf innehåller enligt Eders Kungl. Maj-.ts förslag bestämmelserna

om transport av icke personlig utrustning. Departementschefen har

därvid icke ansett att, i enlighet med av vissa myndigheter därom framställda

förslag, i reglementet bör införas bestämmelse om rätt till ersättning även

för personlig utrustning vid kommendering och tjänstgöring, framför allt

i fråga om försvaret tillhörande personal.

Motionsvis har nu yrkats (11:342), att efter första stycket i paragrafen

måtte införas ett tillägg med bemyndigande för Eders Kungl. Maj:t att medgiva

ersättning för befordran av effekter tillhörande personlig utrustning.

I anslutning till den ståndpunkt, som riksdagen i viss mån intog redan år

1927 vid behandling av motsvarande stadgande, anser sig riksdagen böra

bifalla motionen. Det måste nämligen anses obilligt, att icke sådana befattningshavare,

som nödgas för sin tjänstgöring medföra personlig utrustning,

icke skola undfå ersättning för härav föranledda kostnader. Riksdagen har

därför vid paragrafen fogat ett tillägg av nämnda innehåll.

17 §.

Paragrafen innehåller närmare bestämmelser om åtnjutande av traktamentsersättning.

I förhållande till tidigare gällande bestämmelser har viss

begränsning skett i rätten att erhålla traktamentsersättning vid kortare förrättningar,

varvid bl. a. föreslagits, att förrättningsman, som varit frånvarande

från bostads- eller tjänstgöringsorten under sex timmar eller kortare

tid, skulle uteslutas från rätten att erhålla traktamente.

I motionen I: 220 har i fråga om begränsningen till 6 dagtimmar yrkats,

att ersättning måtte få utgå, även om natten delvis använts till resan, och

att alltså någon skillnad icke borde göras mellan dag- och nattimmar. I

samma motion har vidare föreslagits, att den i paragrafens tredje moment

intagna föreskriften om minskning av traktamentsersättningen vid förrättning

på samma plats under längre tid i följd än 15 dygn skulle utgå ur

paragrafen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 136.

I motionerna 1:223 samt 11:345 har föreslagits, att den av Eders Kungl.

Maj:t föreslagna, ovan berörda begränsningen till 6 timmar i stället fastställes

till 3 timmar.

Slutligen har i motionen II: 346 påyrkats, att i reglementet måtte införas

en bestämmelse därom, att nattraktamente vid resas påbörjande eller avslutande

endast utgår i det fall, att två timmar av natten använts för resan.

Vad då först beträffar frågan om den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna inskränkningen

i rätten till traktamentsersättning vid kortare resor, har riksdagen

i likhet med vissa motionärer funnit densamma icke vara fullt skälig och

lämplig. Det synes nämligen riksdagen, som om steget vore väl långt mellan

de nu gällande föreskrifterna, enligt vilka helt dagtraktamente åtnjutes vid

förrättningar, som draga en tid av 6 dagtimmar eller därunder, till det

föreslagna stadgandet, enligt vilket ingen som helst traktamentsersättning

skulle utgå i dylikt fall. Riksdagen har därför velat i anslutning till ett

av statskontoret framlagt förslag medgiva, att vid förrättningar av nämnda

utsträckning halvt dagtraktamente tillerkännes vederbörande. I anslutning

till vad som yrkats i motion 1:220 har riksdagen vidare beslutat den

ändringen i Eders Kungl. Maj:ts förslag, att den i mom. 2 intagna bestämmelsen

om beräkningen av dagtraktamentet med hänsyn till det antal dagtimmar,

som tagits i anspråk för förrättningen, utgår ur paragrafen. I stället

för de båda nu omhandlade av Eders Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna

synes böra meddelas föreskrift om att förrättningsman, som nödgats vara

frånvarande från sin bostads- eller tjänstgöringsort under högst 6 timmar

av dagen, erhåller halft dagtraktamente. På grund av motionen II: 346 har

riksdagen slutligen ansett lämpligt, att i paragrafen införes bestämmelse

därom, att nattraktamente allenast utgår om minst en timme av natten

behövt tagas i anspråk för förrättningen. Med hänsyn till nattraktamentets

särskilda karaktär lärer en sådan inskränkning i rätten till nattraktamente

icke kunna anses oskälig. I anslutning till ett i motionen 1:220

framställt yrkande har riksdagen vidare ansett, att bestämmelse om begränsning

i traktamentsersättningen vid förrättning på samma plats under längre

tid i följd än 15 dygn icke bör upptagas i allmänna resereglementet. Plats

för denna bestämmelse synes böra beredas i vederbörliga besparingsreglementen.

26 §.

Denna paragraf innehåller bland annat bestämmelse om att Eders Kungl.

Maj:t förordnar om resekostnads- och traktamentsersättning i statens ärenden

utom rikets gränser. Riksdagen vill i samband härmed hava uttalat, att

enligt riksdagens mening kostnaderna för resor utom landet icke böra bestridas

av de under de särskilda huvudtitlarna upptagna anslagen till reseoch

traktamentspenningar.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 136.

15

I anslutning till vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen anmäla, att

riksdagen för sin del antagit allmänt resereglemente av den lydelse bilaga

vid denna skrivelse utvisar.

Stockholm den 3 mai 1929.

Med undersåtlig vördnad.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens skrivelse Nr 136.

Bilaga.

Allmänt resereglemente.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid resa inom riket för förrättning i statens ärenden äger vederbörande

förrättningsman, i den mån ej annorlunda är eller varder stadgat, åtnjuta

resekostnads- och traktamentsersättning enligt bestämmelserna i detta

reglemente.

Erfordras särskilda föreskrifter för tillämpningen av reglementet eller

finnes resekostnads- och traktamentsersättning för vissa grupper av befattningshavare

vid resor inom riket böra utgå med lägre belopp än i detta

reglemente sägs, äger Kungl. Maj:t därom förordna.

2 §.

1 mom. Eesekostnadsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet

med vad för nedannämnda färdsätt och reseklasser finnes angivet.

Färdsätt

Järnväg ................

Fartyg ................

Luftfartyg .............

Spårväg ................

Omnibus .............

Taxeautomobil.......

Annan automobil....

Hästskjuts.............

Annat färdsätt än

nämnts ............

f

\

I

\

<

/

\

van|

Klass I

Klass IT

Avgift för 1 plats

i I klass

Avgift för enskild hytt;

med högst 2 liggplatser

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

samt 10 öre per km.

Avgift för 1 person

samt 10 öre per km

40 öre per km.

Lega för 1 häst samt

10 öre per km.

Avgift för 1 plats

i II klass

J Avgift för hyttplats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

samt 10 öre per km.

Avgift för 1 person

samt 10 öre per km.

40 öre per km.

Lega för 1 häst samt

10 öre per km.

30 öre per km.

30 öre per km.

Klass III

Avgift för 1 plats

i III klass

Avgift för salongsplats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

samt 10 öre per km.

Avgift för 1 person

samt 10 öre per km.

40 öre per km.

Lega för 1 häst samt

10 öre per km.

30 öre per km.

Vid resa på järnväg utgår icke ersättning för avgift till högre vagnsklass

än som verkligen använts.

Med fartyg avses i detta reglemente farkost, som är underkastad sjövärdighetsbesiktning

av fartygsinspektionen. Vid resa å fartyg utgår icke

ersättning för dyrare plats än som verkligen använts.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 136. 17

Till omnibus hänföres automobil i regelbunden persontrafik (s. k. linjetrafik).

Med taxeautomobil avses automobil, som med vederbörligt tillstånd användes

i annan yrkesmässig trafik än s. k. linjetrafik. Avgift för taxeautomobil

beräknas efter den lägsta fastställda taxa, som för resan kunnat

ifrågakomma.

Lega för häst utgår med det för orten fastställda maximibeloppet av dylik

lega för kilometer räknat.

Har förrättningsman nödgats för transportmedlet vidkännas kostnad till

högre belopp än den sammanlagda ersättning, som enligt ovanstående bestämmelser

tillkommer honom, eller är i fråga om hästskjuts maximilega

icke för viss ort bestämd, äger han undfå gottgörelse för vad han visar sig

hava utgivit, i sistnämnda fall dock minst med 30 öre per kilometer.

2 mom. Traktamentsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet

med någon av nedannämnda traktamentsklasser.

T raktame ntsklasse

r

Å

B

C

I)

E | F

16 kronor

9 »

14 kronor

8 »

12 kronor

7 »

10 kronor

6 »

8 kronor 6 kronor

5 » j 4

Tillhopa för dygn

25 kronor

22 kronor

19 kronor

16 kronor

13 kronor 10 kronor

Dygnet räknas från klockan 0.

Med dag avses i detta reglemente tiden mellan klockan 6 och klockan

24, med natt den övriga delen av dygnet.

3 §.

Kungl. Maj:t bestämmer, till vilken rese- och traktamentsklass förrättningsman

är att hänföra.

Den befattning, i utövning varav förrättning äger rum, men icke annan

tjänstegrad, tjänsteklass, fullmakt eller värdighet är bestämmande i fråga

om den ersättning, som skall utgå.

Den, som förordnas att uppehålla högre befattning än han själv innehar

åtnjuter under resa för tillträdande av förordnandet ersättning efter den befattning,

han sålunda har att bestrida, varemot vid återresa ersättning utgår

efter hans egen befattning.

Till förrättning må icke förordnas eller kommenderas någon av högre

tjänstegrad eller tjänsteklass än ärendets vikt fordrar.

4 §.

Resekostnads- och traktamentsersättning utgår med hänsyn tagen till den

väg och det färdsätt, som för resan verkligen använts, dock att ersättningen

icke må tillgodonjutas med sammanlagt högre belopp än som skulle hava utgått

bihanq till riksdagens protokoll 1929. l''t sand. Nr 136.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 136.

därest förrättningsmannen begagnat sig av den väg och det färdsätt, som med

avseende å resans ändamål samt för åstadkommande av minsta sammanlagda

rese- och traktamentskostnad eller eljest varit lämpligast. Vid beräknandet

av denna sammanlagda kostnad må hänsyn tagas jämväl till sådan förmån,

som förrättningsmannen vid sistnämnda färdsätt ägt åtnjuta och kunnat

begagna, varjämte må tagas i beräkning ej blott traktamente, även om

sådant icke av statsmedel utgår till förrättningsmannen, utan ock, i det

fall att förrättningsmannen äger avgiftsfritt anlita järnväg, fartyg, luftfartyg,

spårväg eller omnibus, den resekostnadsersättning, som vid färd

med sådant fortskaffningsmedel skulle hava tillkommit honom, om avgiftsfrihet

icke förelegat.

Förrättningsman är icke på grund av bestämmelserna i detta reglemente

pliktig att färdas med luftfartyg.

I fall där järnväg kan användas i stället för omnibus, är förrättningsmannen

berättigad att begagna sig av förstnämnda färdsätt, därest icke

härigenom traktamentsersättningen blir högre än om omnibus använts.

Därest av vederbörande myndighet för viss resa eller särskilda slags resor

icke annorlunda föreskrives, är förrättningsman icke skyldig att färdas med

omnibus i annat fall än då han samma dag, han avreser från en ort, dit

återkommer.

Har förrättningsman att verkställa flera förrättningar i följd, böra de därav

föranledda resorna, såvitt lämpligen ske kan, så anordnas, att kostnaden för

statsverket i största möjliga mån nedbringas.

5 §.

Resekostnadsersättning utgår icke för färd, som ej överstiger 1 kilometer.

Vid resa med annat fortskaffningsmedel än järnväg, fartyg, spårväg eller

omnibus utgår resekostnadsersättning allenast för färd, som äger rum utom

stads, köpings eller därmed jämförligt samhälles planlagda område. Företages

med ett och samma fortskaffningsmedel färd mellan ett planlagt område och

ort, belägen mer än 1 kilometer utanför samma område, utgår dock ersättning

jämväl för den del av färden, som äger rum inom det planlagda området.

6 §•

Resekostnadsersättning utgår icke för längre väg än som verkligen tillryggalagts,

där ej enligt gällande taxa avgift erlagts för viss minimiväglängd.

I dylikt fall må jämväl kilometerpenningar beräknas för samma

väglängd.

Vid beräkning av resekostnadsersättning enligt detta reglemente räknas

överskjutande del av kilometer såsom hel kilometer.

7 §.

Om till kostnadens nedbringande tur- och retur- eller annan dylik biljett

kunnat användas och detta låtit sig pa förhand beräkna, må resekostnads
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 136.

19

ersättning icke utgå med högre belopp än som vid användande av sådan

biljett skolat tillkomma förrättningsmannen.

8 *.

1 mom. Hava vid förrättningsresa två eller flera i samma förrättning

deltagande personer att färdas samma väg och användes därvid icke fortskaffningsmedel,

som tillhör eller disponeras av någon av förrättningsmännen,

skall den främste bland förrättningsmännen, där sådant låter sig göra och

befinnes ägnat att nedbringa resekostnaden, anskaffa för samtliga förrättningsmän

erforderliga fortskaffningmedel. Det ankommer å nämnde förrättningsman

att meddela i sammanhang med resan erforderliga bestämmelser

såsom rörande färddeltagarnas fördelning på åkdon eller båtar m. m.

Resekostnadsersättning utgår i dylikt fall med vad som verkligen utgivits,

däri inbegripet styrkta utgifter för hämtning av skjuts, åkdonslega,

beställningspenningar och väntpenningar, samt förskjutes för samtliga förrättningsmän

av främste förrättningsmannen.

2 mom. Om vid gemensam färd användes fortskaffningsmedel, som tillhör

eller disponeras av någon av förrättningsmännen, äger denne därför åtnjuta

gottgörelse, om fortskaffningsmedlet utgöres av automobil, enligt för taxeautomobil

gällande taxa samt i annat fall med, förutom resekostnadsersättning

för egen resa enligt 2 § 1 mom., 10 öre per kilometer för varje medresande

förrättningsman.

3 mom. Vid resa, varom i denna paragraf är fråga, äger envar förrättningsman

uppbära en ersättning av 10 öre per kilometer.

9 §.

Där ej enligt gällande taxa förrättningsman är befriad från erläggande av

bro-, väg- eller färjavgift, är han berättigad till gottgörelse för av honom

erlagd dylik avgift.

10 §.

Nödgas förrättningsman vid förrättning företaga särskild resa för erhållande

av nattkvarter, äger han därför åtnjuta ersättning enligt bestämmelserna

i detta reglemente, dock icke med högre belopp än 12 kronor.

Om eljest avväg tages eller uppehåll sker för enskild angelägenhet, skall

resekostnads- och traktamentsersättning beräknas, såsom hade förrättningen

eller resan fortgått utan dylikt avbrott.

11

För plats i sovvagn utgår gottgörelse endast om förrättningsman nattetid

begagnat sådan plats.

12 §.

Har resande för färd från förrättningsställe använt samma fortskaffningsmedel

som för ditresan och för väntningen måst utgiva gottgörelse, är han

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens skrivelse Nr ISO.

berättigad till ersättning för vad han styrker sig hava utgivit i väntpenningar,

dock icke med högre belopp än som motsvarar den ökning i honom

tillkommande resekostnadsersättning, som skulle hava föranletts av nytt

fortskaffningsmedels anlitande.

13 §.

Resekostnadsersättning utgår icke för sådan förflyttning till fots eller

medels resdon, driyet av förrättningsmannen personligen, som till följd av

förrättnings natur måste äga rum under själva förrättningen.

14 §.

Har förrättningsman måst vidkännas särskild kostnad för befordran av

redskap, instrument eller annan dylik icke personlig utrustning, som han

för förrättnings verkställande behövt medföra, äger han, därest vikten av

sådan utrustning uppgår till minst 5 kilogram, undfå ersättning dels vid

färd å järnväg för erlagd avgift för inskrivning av sagda utrustning såsom

resgods, dels ock för vad han styrker sig därutöver hava i sådant avseende

utgivit.

Om ersättning för befordran av effekter, tillhörande personlig utrustning,

förordnar Kungl. Maj:t.

Förrättningsman, som vid förflyttning till fots måst anlita vägvisare eller

för forsling av tält, proviant eller annan nödvändig utrustning använda

bärare, äger undfå ersättning för vad han styrker sig hava för sådant ändamål

utgivit, dock högst med 50 öre per kilometer.

15 §.

Då förrättningsman avgiftsfritt använder kronans transportmedel; då han

eljest färdas avgiftsfritt å järnväg, fartyg, luftfartyg, spårväg eller omnibus;

då, utom i fall som avses i 8 §, transportmedel enligt gällande bestämmelser

kostnadsfritt tillhandahålles honom; eller då biljett för resan genom vederbörande

myndighet utan kostnad för förrättningsmannen anskaffas, utgår

icke resekostnadsersättning.

16 %.

Ersättning för resa till förrättning må beräknas från förrättningsmannens

bostad, stationeringsort eller annan plats inom hans tjänstgöringsområde,

där han i tjänsteärende befinner sig, eller ock från ort, där han för fullgörande

av allmänt uppdrag vistas; och gäller motsvarande för resa från

förrättningsstället.

Om förrättningsman före en förrättnings början i enskilda angelägenheter

uppehåller sig å annan ort än nu sagts, utgår ersättning, såsom om resa

företagits från förrättningsmannens stationeringsort eller, om sådan icke är

för honom bestämd, från hans bostad.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens skrivelse Nr 136.

Förrättningsman, som är bosatt utom sitt tjänstgöringsområde, vare ej

berättigad till ersättning för färd mellan bostaden och tjänstgöringsområdets

gräns. Är förrättningsman, som ej har visst tjänstgöringsområde, bosatt

utom den vanliga tjänstgöringsorten, äger han icke åtnjuta ersättning för

färd mellan bostaden och tjänstgöringsorten.

Om förrättningsman före en förrättnings början till följd av annat allmänt

uppdrag uppehåller sig å förrättningsstället, njute han ej ersättning för resa

dit. Ersättning må ej heller beräknas för resa från förrättningsstället, om

förrättningsmannen efter förrättningens slut på grund av allmänt uppdrag

där kvarstannar.

17 §.

1 mom. Traktamentsersättning må icke åtnjutas för förrättning, som utföres

å fön*ättningsmannens bostads- eller tjänstgöringsort eller på avstånd

ej överstigande 3 kilometer därifrån eller, beträffande stad, köping eller

därmed jämförligt samhälle, från gränsen för det planlagda område, inom

vilket förrättningsmannen har sin bostad eller tjänstgöring.

2 mom. Traktamente för dag må endast beräknas för den tid, varunder

förrättningsman varit frånvarande från bostads- eller tjänstgöringsorten,

samt utgår för dag, varunder frånvaron omfattat högst 6 timmar, med

hälften av det i 2 § 2 mom. upptagna beloppet.

Traktamente för natt utgår icke, därest förrättningsmannen varit frånvarande

från bostads- eller tjänstgöringsorten högst 1 timme av natten.

18 §.

Då förrättningsman på grund av gällande bestämmelse erhåller kostnadsfri

inkvartering, utgår icke traktamente för natt. Ej heller utgår sådant

traktamente i de fall, då förrättningsman på statens bekostnad innehar sovplats

å järnväg eller liggplats å fartyg; dock att vad nu sagts icke skall

gälla beträffande natt, under vilken förrättningsman ankommer till eller

avreser från förrättnings- eller överliggningsort.

19 §.

Inträffar under resa eller förrättning uppehåll genom naturhinder eller

styrkt sjukdom eller av annan giltig anledning, må traktamentsersättning

utgå även för den tid, varunder uppehållet ägt rum, dock högst under 14 dygn.

Förrättningsman, som är berättigad till traktamentsersättning, äger åtnjuta

sådan jämväl för helgdagar, som han i anledning av förrättning tillbringar

utom bostads- eller tjänstgöringsorten.

20 §.

Då under samma resa företagas två eller flera förrättningar, för vilka

kostnaden utgår av olika anslag eller medel, skall resekostnads- och trakta
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens skrivelse Nr 136.

mentsersättningen för förrättningarna fördelas i förhållande till den gottgörelse,

som för varje särskild förrättning bort utgå, därest förrättningarna

ägt rum var för sig.

21 §.

Till befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av den,

som påkallat förrättningen, må icke av statsmedel utgå traktamente för

dygn, som använts allenast till dylik förrättning. Om sådan förrättningsman

under ett dygn verkställer både resa och förrättning, äger han att av

statsmedel åtnjuta fyllnad i arvodet, så att ersättningen i sin helhet för

dygn räknat kommer att uppgå till fullt traktamente enligt detta reglemente.

22 §.

Därest förrättningsman för reseutgifters bestridande är i behov av förskott

må, på därom gjord ansökan, lämpligt sådant kunna av vederbörande myndighet

lämnas honom.

23 §.

I räkning å resekostnads- och traktamentsersättning skall uppgivas:

resans ändamål;

författning, instruktion eller särskilt förordnande, på grund varav förrättningen

ägt rum;

tiden för avresa och återkomst samt de dagar, under vilka förrättning

och resor företagits;

det för varje del av resan använda fortskaffningsmedlet, den vagnsklass

å tåg eller plats å fartyg, i vilken resan företagits, och numret å taxeautomobil,

som använts; ävensom

tilläventyrs uppburet förskott till reseutgifternas bestridande.

Vid sådan gemensam färd, som avses i 8 §, skall den främste bland förrättningsmännen

i sin reseräkning lämna uppgift å deltagarna i färden.

När förrättning ägt rum på grund av skriftligt förordnande, bör detta i

huvudskrift eller bestyrkt avskrift bifogas räkningen.

Befattningshavare, vilken för förrättning äger uppbära arvode av enskilda

men av statsmedel undfår ersättning för resekostnaden, skall vid sina räkningar

foga dagböcker, så uppställda, att ur dem erhålles upplysning om

dagen och timmen för varje förrättnings början och slut.

24

Räkning å resekostnads- och traktamentsersättning bör, där hinder icke

möter, vara till vederbörande myndighet inkommen inom tre månader efter

det resan eller förrättningen avslutats, eller, om förrättningsmannen avgiver

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens skrivelse Nr 136.

reseräkningar kvartalsvis, inom tre månader efter kvartalets utgång; dock

skall, därest förskott enligt 22 § uppburits, räkning avgivas inom den kortare

tid, som av vederbörande myndighet må fastställas.

25 §.

Såsom tjänstefel anses, om mot bättre vetande i reseräkning lämnas oriktig

uppgift i syfte att utbekomma högre ersättning än som enligt detta reglemente

bör utgå.

26 $.

Om resekostnads- och traktamentsersättning vid resor i statens ärenden

utom rikets gränser förordnar Kungl. Majrt.

Därest förrättningsman vid resa utom riket tillerkännes högre traktamente

än i detta reglemente sägs, skall vid färd från land, där lägre traktamente

uppbäres, till land, där högre sådant utgår, det högre traktamentet uppbäras

från och med den dag, respektive natt, varunder ankomsten till hamn eller

station i det senare landet ägt rum, och vid färd i omvänd riktning traktamentet

efter enahanda grund nedsättas.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.