Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder för beredande av en tryggare rättslig ställning åt biträdande lärare vid folkskolor och lärare vid mindre folkskolor jämte en i ämnet väckt motion.

1929-05-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1929:144, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder för beredande av en tryggare rättslig ställning åt biträdande lärare vid folkskolor och lärare vid mindre folkskolor jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 144.

1

Nr 144.

Godkänd av första kammaren den 4 maj 1929.

Godkänd av andra kammaren den 4 maj 1929.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition angående åtgärder för beredande av en tryggare

rättslig ställning åt biträdande lärare vid folkskolor

och lärare vid mindre folkskolor jämte en i ämnet väckt

motion.

(Statsutskottets utlåtande nr 64.)

Till Konungen.

I en till riksdagen avlåten, den 25 januari 1929 dagtecknad proposition,

nr 30, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden samma dag, föreslagit riksdagen,

att riksdagen måtte förklara sig intet hava att erinra mot att till beredande

av en tryggare rättslig ställning åt biträdande lärare vid folkskolor och

lärare vid mindre folkskolor föreskrifter av Eders Kungl. Maj;t utfärdas i

huvudsaklig enlighet med vad departementschefen i samma statsrådsprotokoll

förordat.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft en inom riksdagen

väckt motion (I: 218), däruti hemställts, att riksdagen i sitt svar å

Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 30 måtte, samtidigt som den i övrigt

skänker sitt gillande åt Eders Kungl. Maj:ts förslag, förklara, att den anser

de ifrågasatta ändrade föreskrifterna böra innehålla bestämmelse därom,

att, då genom en ifrågasatt omorganisation av skolväsendet biträdande

lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola, som i sammanlagt

minst två år inom skoldistriktet tjänstgjort såsom lärare vid småskola,

biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola och därunder

tjänstgjort med nit och skicklighet samt fört en hedrande vandel,

skulle behöva entledigas utan möjlighet att, på sätt i propositionen föreslås,

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 14 sand. Nr 144—145. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 144.

erhålla annan anställning inom distriktet, frågan om omorganisationens genomförande

skall hänskjutas till skolöverstyrelsen, vilken, efter vederbörande

domkapitels hörande, har att avgöra, huruvida omorganisation må genomföras

eller icke.

Motionärerna hava till stöd för sitt förslag anfört följande:

Under förarbetena för Kungl. Maj:ts proposition nr 30 angående åtgärder

för beredande av en tryggare rättslig ställning åt biträdande lärare vid folkskolor

och lärare vid mindre folkskolor har frågan varit uppe, huruvida i

det fall, då eu omorganisation av skolväsendet medförde avskedande av en

lärare, omorganisationen borde anstå, till dess vederbörande lärare uppnått pensionsåldern

eller av annan anledning avgått från tjänsten. I sin skrivelse

i ärendet framhöll 1926 års riksdag, att detta spörsmål förtjänade komma

under allsidig prövning. Meningarna bland de hörda myndigheterna ha

också varit i hög grad delade, även om tydlig övervikt funnits för den uppfattning,

som kan utläsas ur skolöverstyrelsens yttrande, nämligen att skolans

intressen icke få ställas tillbaka för lärarnas.

Även om man helt och fullt erkänner riktigheten i eu sådan princip,

torde dock frågan vara, om icke någon jämkning i eller uppmjukning av

denna mot ifrågavarande tanke helt avvisande ståndpunkt skulle kunna

företagas, utan att skolans intressen därigenom bleve lidande. Det har vid

studiet av den kungl. propositionen väckt vår uppmärksamhet, att domkapitlet

i Västerås i sitt yttrande framkommit med ett förslag, som knappast

synes ha rönt tillbörligt beaktande under det senaste skedet av frågans

förberedande handläggning. Domkapitlet anser (sid. 10 i propositionen), att

för det fall, då vid omorganisation anställning icke kan beredas vederbörande

lärare inom distriktet, avgörande i frågan icke bör ske med mindre den

underställes skolöverstyrelsens, eventuellt domkapitlets, särskilda prövning.

Åtskilliga folkskolinspektörer hava givit uttryck åt en liknande uppfattning.

För vår del hava vi efter ett försök att genomtänka hela detta ömtåliga

och invecklade problem kommit till den uppfattningen, att den av domkapitlet

i Västerås förordade utvägen anvisar en möjlighet att lösa frågan

med största möjliga hänsynsfullhet mot de anställda, samtidigt som skolans

intressen fullt ut tillvaratagas. Ur de anställdas synpunkt måste det ju

alltid framstå såsom synnerligen hårt, om eu lärare, som oförvitligt och

plikttroget tjänstgjort kanske årtionden på en plats, plötsligt ställes på bar

backe, därför att utvecklingen nödvändiggjort en förändring i skolväsendet.

Å andra sidan kan naturligtvis icke förnekas, att fall kunna förekomma,

då sådant måste ske. Om i ett sådant fall frågan bleve prövad av en

opartisk och auktoritativ högre myndighet, synes man häri ha en stark

garanti för att ett bedömande kommer att äga rum, därvid skäliga hänsyn

tagas till både lärarnas och det allmännas intressen.

Vi anse oss därför böra motionsvis föreslå, att det av domkapitlet i Västerås

framförda förslaget kommer till förverkligande, då nu skollagsstiftningen

på detta område skall förändras.

Frågan vilken myndighet som skall verkställa den ifragasatta prövningen

kan naturligtvis besvaras olika. Domkapitlet i Västerås hänvisar i första

hand till skolöverstyrelsen, »eventuellt domkapitlet». Goda skäl kunna anföras

för båda alternativen. Domkapitlen sitta inne med kännedom om de

lokala förhållandena. Skolöverstyrelsen har större överblick över det hela.

Med hänsyn till önskvärdheten av att tillämpningen kommer att äga rum

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 144.

efter någorlunda likartade principer över det hela, synas de starkaste skälen

tala för att frågan prövas av skolöverstyrelsen efter domkapitlets hörande. I

så fall kommer frågan att prövas både med erforderligt hänsynstagande till

de lokala förhållandena och med önskvärd hänsyn till att man i olika delar

av landet ej tillämpar alltför olika principer.

Riksdagen finner starka billighetsskäl tala för att åtgärder vidtagas till beredande

av en tryggare rättslig ställning för här ifrågavarande lärare, och

det i sådant hänseende av Eders Kungl. Maj:t nu framlagda förslaget synes

riksdagen i stort sett erbjuda en lycklig lösning av frågan. Riksdagen har

endast i nedan angivna avseenden funnit sig böra uttala sig för vissa jämkningar

i förslaget.

Den ledande principen för Eders Kungl. Maj:ts förslag är, att skolväsendets

bästa måste gå i första rummet och att därför de åtgärder, som vidtagas för att

giva omförmälda lärare en säkrare ställning, icke få inverka hindrande eller

fördröjande på önskvärda förbättringar i skolväsendets organisation. I

överensstämmelse härmed skulle i det fall, att någon ledig lärartjänst vid

småskola eller mindre folkskola eller någon ledig biträdande lärartjänst vid

folkskola icke står till buds inom vederbörande skoldistrikt, innehavaren av

den till indragning ifrågasatta lärartjänsten stå inför den ofrånkomliga nödvändigheten

att förlora sin anställning. Det är på denna punkt motionen

avser en uppmjukning av förslaget så till vida, att i dylika fall frågan om

genomförande av den omorganisation, som föranleder tjänstens indragning,

skulle hänskjutas till högre myndighets prövning. Syftet härmed skulle

tydligtvis vara att få till stånd ett mera auktoritativt och på en mera omfattande

och djupare insikt och erfarenhet i hithörande ting grundat övervägande

av frågan, huruvida hänsynen till skolväsendets tillstånd måste

kräva en i och för sig så hårdhänt åtgärd som lärarens avskedande.

Riksdagen, som delar departementschefens uppfattning om att föreliggande

spörsmål bör i första rummet betraktas ur synpunkten av vad skolans bästa

kräver, måste dock finna syftet med motionärernas förslag behj ärtans värt,

då detta lämnar större garantier för att här ifrågavarande, synnerligen ömtåliga

och svårbedömda fall bliva underkastade en omsorgsfull och allsidig

prövning. Riksdagen vill därför ansluta sig till förslaget om frågans hänskjutande

till högre myndighet under de i motionen angivna förhållandena.

I motionen har framhållits, att man såsom denna högre myndighet

kan tänka sig antingen vederbörande domkapitel eller skolöverstyrelsen, och

enligt motionen kunna goda skäl anföras för båda alternativen. I motionen

förordas dock, att avgörandet skall läggas i skolöverstyrelsens händer med

hänsyn till önskvärdheten av att tillämpningen kommer att äga rum efter

någorlunda likartade principer över det hela. Enligt riksdagens mening

bör i detta fall — liksom, enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag, i det fall av

förprövning av eventuell omorganisation, varom förmäles i propositionen

— hänskjutandet ske till domkapitlet, som enligt folkskolestadgan är den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 144.

myndighet, vilken i första hand har att pröva organisationsfrågor. Att

införa skolöverstyrelsen såsom den första instansen i dessa ärenden vore

att bryta den enhetlighet, som eljest gäller beträffande ordningen för skolorganisatoriska

frågors behandling. Möjlighet att få nu berörda ärenden

bedömda efter samma principer föreligger för skoldistrikten eller deras

enskilda medlemmar alltid, likaväl som när det gäller vanliga organisationsspörsmål,

genom anlitande av besvärsinstitutet. Dock anser riksdagen, att de

föreslagna bestämmelserna i båda de nu angivna fallen böra kompletteras

med stadgandet att, om domkapitlet finner sig icke kunna biträda folkskolinspektörens

uppfattning, ärendet skall underställas skolöverstyrelsens prövning.

Härigenom bringas berörda bestämmelser i överensstämmelse med

folkskolestadgans föreskrifter angående ordningen för fastställande av skolreglementen,

§ 10 mom. 3, där motsvarande stadgande finnes, uppenbarligen

föranlett därav att folkskolinspektören icke anses behörig att anföra

besvär över domkapitlets beslut i organisationsfrågor.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen, i anledning av

Eders Kungl. Maj:ts förslag och ovanberörda motion (1:218), förklara sig

intet hava att erinra mot att till beredande av eu tryggare rättslig ställning

åt biträdande lärare vid folkskolor och lärare vid mindre folkskolor föreskrifter

av Eders Kungl. Maj:t utfärdas i huvudsaklig enlighet med vad

departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 25

januari 1929 förordat, dock med iakttagande av de jämkningar och tillägg,

som av riksdagen här ovan angivits.

Stockholm den 4 maj 1929.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.