Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till folkskoleseminarierna jämte i ämnet väckta motioner, dels ock vissa utavKungl. Maj:t i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag till småskoleseminarierna jämte i ämnet väckta motioner.

1929-05-04 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1929:145, Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till folkskoleseminarierna jämte i ämnet väckta motioner, dels ock vissa utavKungl. Maj:t i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag till småskoleseminarierna jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 145.

5

Nr 145.

Godkänd av första kammaren den 4 maj 1929.

Godkänd av andra kammaren den 4 maj 1929.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts

proposition angående vissa anslag till folkskoleseminarierna

jämte i ämnet väckta motioner, dels ock vissa utavKungl.

Maj:t i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln

gjorda framställningar angående anslag till småskoleseminarierna

jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 73.)

Till Konungen.

l:o). I den till riksdagen den 4 januari 1929 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1929/1930 har Eders

Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, med åberopande av det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma

dag, punkten 179, föreslagit riksdagen att, i avbidan på proposition angående

vissa anslag till folkskoleseminarierna, beräkna dels den i det ordinarie

reservationsanslaget till folkskoleseminarierna ingående posten: Folkskoleseminarierna

till oförändrat belopp 1,804,000 kronor, dels en minskning av

den i samma anslag ingående posten: Stipendier för elever vid folkskoleseminarier,

nu 217,500 kronor, med 17,500 kronor till 200,000 kronor, dels

ock till anordnande av studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier

ävensom av en preparandkurs vid folkskoleseminariet i Luleå

för budgetåret 1929/1930 ett extra reservationsanslag av 59,000 kronor.

Sedermera bar Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 15

februari 1929 dagtecknad proposition, nr 121, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för sistnämnda dag,

föreslagit riksdagen att dels besluta, att folkskoleseminariet i Strängnäs skall

från och med läsåret 1929/1930 successivt nedläggas ävensom att efter ut
-

Inskränkningar

i folkskol

eseminarie
organisationen

jämte

fyra i ämnet

väckta

motioner.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 145.

gången av samma läsår folkskoleseminariet i Luleå skall vara anordnat såsom

ett enkelseminarium, dels minska den i det ordinarie reservationsanslaget

till folkskoleseminarierna ingående posten: Folkskoleseminarierna,

nu 1,804,000 kronor, med 34,000 kronor till 1,770,000 kronor, dels minska

den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna ingående

posten: Stipendier för elever vid folkskoleseminarier, nu 217,500 kronor,

med 17,500 kronor till 200,000 kronor, dels, vid bifall härtill, minska det

gemensamma ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna, nu

2,021,500 kronor, med 51,500 kronor till 1,970,000 kronor, dels ock till

anordnande av studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier

ävensom av en preparandkurs vid folkskoleseminariet i Luleå anvisa

för budgetåret 1929/1930 ett extra reservationsanslag av''59,000 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft följande motioner,

nämligen

dels en motion (I: 254), däri hemställts, att riksdagen måtte dels besluta,

att folkskoleseminarierna i Strängnäs och Skara skola från och med läsåret

1929/1930 successivt nedläggas ävensom att efter utgången av samma läsår

folkskoleseminariet i Luleå skall vara anordnat som ett enkelseminarium,

dels ock i övrigt besluta i överensstämmelse med Eders Kungl. Maj ds förslag;

dels två likalydande motioner (I: 259 och II: 401), vari hemställts, att

riksdagen måtte avslå Eders Kungl. Maj ds förslag i vad det avser nedläggande

av folkskoleseminariet i Strängnäs;

dels ock en motion (II: 398), vari hemställts, att riksdagen måtte avslå

Eders Kungl. Majds i proposition nr 121 gjorda framställning om att efter

utgången av läsåret 1929/1930 förändra folkskoleseminariet i Luleå från ett

dubbelseminarium till ett enkelseminarium.

Riksdagen finner den föreliggande utredningen klart giva vid handen, att

den nuvarande seminarieorganisationen är avsevärt större än som kan anses

erforderligt med hänsyn till föreliggande och för en överskådlig framtid

beräkneligt behov. Berörda organisation inrymmer 25 avgångsklasser,

och de lokala anordningarna äro vidtagna med utgångspunkt från ett elevantal

av högst 30 i varje klass. Utbildningskapaciteten är alltså 750 lärare

årligen. Denna kapacitet är dock sedan flera år ej utnyttjad mer än till

något över hälften, och enligt skolöverstyrelsens uppskattning av det framtida

normala lärarbehovet skulle den icke komma att tagas i anspråk mer än till

ungefär tre fjärdedelar, i det att 575 lärare årligen skulle vara behövliga. Då

man betänker de betydande summor, staten nedlagt på anskaffande av ändamålsenliga

lokaler för dessa seminarier och de avsevärda kostnaderna för

seminariernas drift, framstår med skärpa det slöseri med statsmedel, som

ligger i att fortfarande uppehålla denna organisation i obeskuren omfattning.

Man kan visserligen invända, att de gjorda beräkningarna angående det

framtida konstanta lärarbehovet i mycket bygga på sannolikhetskalkyler,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Biksdagens skrivelse Nr 145.

och att det måhända kan komma att framdeles visa sig, att man räknat

för lågt. Riksdagen håller väl före, att någon fara för att så skulle bliva

fallet icke föreligger, utan att man snarare kan vänta, att genom kommunikationernas

utveckling och en ökad samverkan mellan närliggande kommuner

vid lösningen av skolorganisatoriska spörsmål en minskning av lärarantalet

skall möjliggöras i sådan utsträckning, att de uppgjorda kalkylerna

rörande lärarbehovet skola visa sig för höga. Men även om utvecklingen

tilläventyrs skulle gå i en motsatt riktning och lärarbehovet alltså komma att

något överstiga den av överstyrelsen angivna och till grund för Eders Kungl.

Maj:ts förslag liggande siffran, bör dock en sådan eventualitet icke avskräcka

från att anpassa seminarieorganisationen efter vad som nu kan bedömas

utgöra det normala årsbehovet, ty en i framtiden konstaterad lärarbrist kan

utan större svårigheter på ett effektivt och snabbt sätt fyllas genom tillfälligt

upprättade studentklasser.

Riksdagen delar alltså departementschefens uppfattning, att en definitiv

inskränkning av seminarieorganisationen bör vidtagas. Då det gäller frågan

om i vilken utsträckning en dylik beskärning skall äga rum, har departementschefen

i likhet med skolöverstyrelsen stannat vid att föreslå indragning

av två avgångsklasser, varigenom avgångsklassernas antal nedbringas

från 25 till 23. Departementschefen har därvid utgått från att elevantalet

per klass skulle normalt utgöra 25, vilken siffra överstyrelsen av pedagogiska

skäl ansett önskvärd.

Riksdagen kan för sin del icke finna tillräckliga skäl vara anförda för en

sänkning av klassnumerären från nuvarande 30 så långt som till 25. Någon

minskning av elevantalet i klasserna kan dock vara befogad, särskilt med

hänsyn till de praktiska undervisningsövningarna, och riksdagen anser, att

man lämpligen kan räkna med ett elevantal av omkring 28 per klass. Med

denna utgångspunkt blir det tydligen möjligt att ytterligare minska antalet

avgångsklasser utöver av Eders Kungl. Maj:t föreslagna 2. Riksdagen återkommer

till frågan längre fram i denna skrivelse.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle indragningsåtgärderna drabba seminariet

i Strängnäs och parallellavdelningen vid folkskoleseminariet i Luleå.

Vad då först angår Strängnässeminariet, har riksdagen funnit de skäl, som

anförts för nedläggande av detta seminarium, bärande. I denna del av

landet ligga folkskoleseminarierna relativt tätt, varför några större olägenheter

genom seminariets indragning icke kunna sägas tillskyndas den ungdom,

som i berörda trakter önskar vinna utbildning för folkskollärarbanan.

De krav, som från Strängnäs stad och vissa lärare vid seminariet framförts

på ersättning för mistade skatteinkomster, respektive förluster vid fastighetsförsäljningar,

anser riksdagen, i likhet med departementschefen och på av

honom anförda grunder, icke böra vinna beaktande. Vad beträffar Strängnässeminariets

tomtfråga, förutsätter riksdagen, att härom en för båda parterna,

staten och Strängnäs stad, fördelaktig överenskommelse skall kunna träffas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 145.

Såsom departementschefen framhållit, blir emellertid denna fråga icke

aktuell förrän år 1932, då seminariets avveckling kommer att vara slutförd,

varför något slutligt ståndpunkttagande i denna sak från riksdagens sida

icke nu är påkallat. Riksdagen ansluter sig alltså till Eders Kungl. Maj:ts

förslag i nu förevarande del, varav följer, att riksdagen ansett motionerna

I: 259 och II: 401 böra avslås.

Vidkommande åter förslaget att nedlägga parallellavdelningen i Luleå

måste riksdagen ställa sig betänksam mot att en sådan åtgärd nu vidtages.

Skolöverstyrelsen väckte denna tanke första gången år 1927 och hade då

trott sig finna, att produktionen av lärare från Norrlandsseminarierna översteg

behovet av lärare i denna del av Sverige. Det var uteslutande av detta

skäl, som överstyrelsen fann sig hava anledning att hemställa om parallellavdelningens

nedläggande. Sedermera verkställda undersökningar hava emellertid

visat, att någon arbetslöshet bland de nyutexaminerade lärarna i Norrland

praktiskt taget icke förefinnes, under det att det visat sig föreligga

avsevärda svårigheter att placera de från seminarierna i rikets sydliga delar

utgångna eleverna. Likväl har överstyrelsen vidhållit sitt förslag om parallellavdelningens

indragning. Riksdagen har icke kunnat finna, att för närvarande

några giltiga skäl föreligga för en dylik åtgärd. Norrland är ju i det hela

icke särskilt gynnat med bildningsinstitutioner, och redan på denna grund

synes det riksdagen, att man bör iakttaga varsamhet, när det gäller att beröva

denna landsända något av vad den i sådant hänseende redan åtnjuter. Men

man får också beakta, att Norrland synes vara statt i en mycket kraftig

materiell utveckling, bland annat karakteriserad genom en fortgående uppväxt

av nya samhällen, och till detta förhållande är det nödvändigt att

taga hänsyn vid prövning av den nu föreliggande frågan. Riksdagen kan

därför icke för sin del godtaga förslaget om nedläggande av ifrågavarande

parallellavdelning från och med läsåret 1929/1930, utan anser, att denna

fråga tills vidare bör hållas öppen. Härmed vill riksdagen icke hava sagt,

att riksdagen under alla förhållanden anser uteslutet, att ett nedläggande av

parallellavdelningen kan komma att befinnas påkallat och lämpligt. Måhända

kan emellertid i stället en indragning av seminariet i Härnösand ifrågasättas.

Spörsmålet om en minskning av antalet seminarier i Norrland

bör enligt riksdagens mening göras till föremål för förnyat övervägande i

samband med den utredning rörande ytterligare beskärningar av seminarieorganisationen,

som riksdagen anser önskvärd och varom riksdagen här nedan

skall närmare yttra sig. Av vad riksdagen nu anfört framgår, att riksdagen

bifaller det i ovanberörda motion II: 398 gjorda yrkandet om avslag å Eders

Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

I motionen I: 254 har yrkats, att riksdagen måtte besluta att nedlägga

ej allenast seminariet i Strängnäs och parallellavdelningen i Luleå utan

även seminariet i Skara. Motionären anser, att, även om beräkningarna

angående lärarbehovet ej äro för höga, ytterligare ett enkelseminarium,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 145.

utöver de av Eders Kungl. Maj:t ifrågasatta, kan indragas, varvid han

särskilt pekar på de tilltänkta kurserna för utbildning av småskollärarinnor

till folkskollärarinnor, vilka, om de komme till stånd, ju skulle ersätta ett

enkelseminarium. För ett nedläggande av Skaraseminariet talar enligt motionärens

mening därvarande lokalers bristfälliga beskaffenhet, som, därest seminariet

bibehålies, om några år måste framtvinga kostsamma nybyggnadsarbeten.

Riksdagen vill icke bestrida, att vissa skäl kunna anföras för ett nedläggande

av seminariet i Skara. De betänkligheter, som framförts häremot av

det skälet, att en sådan åtgärd skulle beröva den kvinnliga ungdomen i

Väst-Sverige utbildningsmöjligheter på folkskollärarbanan eller väsentligt

försvåra dessa, har riksdagen ej kunnat finna övertygande. Det synes nämligen

ej vara nöjaktigt utrett och klarlagt, att icke Göteborgsseminariet skulle

kunna omändras till ett samseminarium. Men då frågan om Skaraseminariets

nedläggande och därmed i samband stående frågor synas tarva närmare

övervägande, har riksdagen ansett sig icke kunna på grundval av enskild

motion nu fatta beslut härom.

Riksdagen har emellertid ovan såsom sin mening framhållit, att indragningsåtgärderna

icke synas böra stanna vid en beskärning av organisationen

allenast i den omfattning, Eders Kungl. Maj:t nu ifrågasatt. Under alla

förhållanden är det nödvändigt att möjligheterna till ytterligare begränsningar

bliva närmare utredda. Utan att nu vilja taga ståndpunkt i denna

fråga anser sig riksdagen böra fästa uppmärksamhet på, att särskilt södra

Sverige synes rikligt försett med seminarieanläggningar. I äldre tider med

ett mindre utvecklat kommunikationsväsende kunde en sådan förläggning

av seminarierna motiveras med hänsyn till önskvärdheten av att eleverna ej

skulle tvingas att underkasta sig några längre resor för att nå seminarieorten,

men numera föreligger ej samma behov av utbildningsverksamhetens

splittring på ett flertal orter. Vidare bör uppmärksammas, att ett par av de

i denna del av landet belägna seminarierna, nämligen i Landskrona och

Kalmar, hava bristfälliga lokaler, ett förhållande, som, om dessa seminarier

skola bibehållas, inom en ej alltför avlägsen framtid torde komma att

åsamka staten betydande utgifter för anskaffande av nya lokaler. Riksdagen

avser med dessa påpekanden att framhålla, att en blivande utredning rörande

ytterligare inskränkningar i seminarieorganisationen synes hava särskilda

skäl att —- utom det att frågorna om nedläggande av seminariet i Skara

och begränsning av seminarieutbildningen i Norrland göras till föremål för

förnyad prövning — jämväl beakta möjligheten av att genom indragning av

seminarierna i Landskrona och Kalmar koncentrera seminarieorganisationen i

södra Sverige till ett färre antal läroanstalter och därigenom nedbringa statens

utgifter för ifrågavarande utbildningsverksamhet. Såväl seminariet i Skara

som seminarierna i Landskrona och Kalmar äro avsedda för utbildning av

kvinnliga lärare. Riksdagen utgår naturligtvis från att, om nämnda seminarier

skulle nedläggas, sådana anordningar träffas, att den hittillsvarande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 145.

proportionen mellan manliga och kvinnliga lärare upprätthålles. Givetvis

förbiser riksdagen icke, att även andra utvägar till beskärningar av seminarieorganisationen

än de nu angivna kunna tänkas och visa sig lika framkomliga;

härom får den blivande utredningen, som riksdagen förutsätter

kommer att bliva så grundlig och allsidig som möjligt, giva besked.

Av såväl skolöverstyrelsen som departementschefen har framhållits, hurusom

spörsmålet om folkskoleseminariernas organisation och frågan om småskollärarutbildningens

förstatligande äga ett mycket nära samband med varandra.

Enligt riksdagens mening är det i hög grad angeläget, att den blivande

utredningen rörande ytterligare inskränkningar med avseende å seminarierna

för folkskollärarutbildningen sker under hänsyntagande till en eventuell

statlig organisation av småskollärarutbildningen, så att dessa båda

frågor icke behandlas och prövas var för sig utan såsom — vad de i själva

verket äro — ett enda sammanhängande spörsmål om statens anordningar

för utbildning av lärare för folkundervisningsväsendet. Härigenom torde

det bliva möjligt att särskilt beträffande lokalfrågorna vinna den mest praktiska

och för staten minst kostsamma lösningen av berörda organisationsfrågor.

Riksdagen anser icke nödigt, att göra särskild framställning om föranstaltande

av den utredning rörande ytterligare seminarieinskränkningar, varom

ovan talats. Riksdagen utgår nämligen från att Eders Kungl. Maj:t skall

även därförutan ägna saken sin uppmärksamhet och vidtaga erforderliga

åtgärder samt därvid beakta de här av riksdagen framförda synpunkterna.

I fråga om beräkningen av anslagsbehovet, såvitt angår den i det ordinarie

reservationsanslaget till folkskoleseminarierna ingående posten: Folkskoleseminarierna,

kommer, med den ståndpunkt, riksdagen intagit till frågan

om parallellavdelningen i Luleå, besparingarna för budgetåret 1929/1930

att inskränkas till det för seminariet i Strängnäs beräknade beloppet av

5,800 kronor. Någon anledning att med hänsyn härtill frångå Eders Kungl.

Maj:ts förslag rörande beloppet av nämnda anslagspost för budgetåret 1929/

1930 — anslagsposten skulle sänkas från 1,804,000 kronor med 34,000

kronor till 1,770,000 kronor — torde icke föreligga, då reservationer finnas

till så stort belopp, att man med visshet kan förutsätta, att sistnämnda

summa jämte reservationerna skola vara tillräckliga för sitt ändamål. I

detta sammanhang vill riksdagen, med anledning av ett uttalande av departementschefen

angående upphävande, åtminstone i viss utsträckning, av den

hittills tillämpade vakanssättningen av lediga tjänster vid folkskoleseminarierna,

såsom sin mening framhålla, att, så länge ännu organisationsfrågan

är svävande, det icke torde vara tillrådligt att annat än i särskilda fall avvika

från det sålunda tillämpade systemet.

Slutligen får riksdagen, med avseende å seminarieutbildningens omfattning

under budgetåret 1929/1930, framhålla, att vad riksdagen i det föregående

anfört beträffande antalet elever per klass givetvis icke bör uppfattas så, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 145.

ej, liksom hittills, erforderliga tillfälliga begränsningsåtgärder även i detta

hänseende vidtagas, i den mån sådana kunna anses behövliga för att anpassa

utexaminationen efter det beräknade lärarbehovet under läsåret 1933/

1934, samt vidare, att riksdagens ställning till frågan om parallellavdelningen

i Luleå icke innebär, att ej, om så befinnes erforderligt, den första klassen

i nämnda parallellavdelning må såsom en tillfällig begränsningsåtgärd indragas

under budgetåret 1929/1930.

Förslaget om sänkning av den i det gemensamma ordinarie reservationsanslaget

till folkskoleseminarierna ingående posten till stipendier för elever

vid folkskoleseminarier från dess nuvarande belopp, 217,500 kronor, med

17,500 kronor till 200,000 kronor grundar sig på av skolöverstyrelsen framlagda

beräkningar rörande elevantalet vid seminarierna, vilka beräkningar

uppgjorts under förutsättning, att seminarieorganisationen under budgetåret

1929/1930 erhölle den omfattning, som av departementschefen förordats.

Riksdagen bar i det föregående ställt sig avvisande mot Eders Kungl.

Maj:ts förslag om indragning av parallellavdelningen i Luleå. Härav föranledes

dock ingen ändring i beräkningarna av stipendieanslaget, då det torde

få antagas, att på grund av nödvändigheten att under budgetåret 1929 1930

vidtaga tillfälliga begränsningsåtgärder elevantalet vid folkskoleseminarierna

i allt fall icke kommer att överstiga det i Eders Kungl. Maj:ts förslag förutsatta.

Ej heller i övrigt föranleda nämnda beräkningar någon erinran från

riksdagens sida.

Till studentkurser och parallellavdelningar vid vissa folkskoleseminarier

ävensom en preparandkurs vid folkskoleseminariet i Luleå utgår för innevarande

budgetår ett extra reservationsanslag av 55,000 kronor. För enahanda

ändamål beräknas för budgetåret 1929/1930 ett belopp av i runt tal

69,000 kronor vara erforderligt. Med hänsyn till förefintliga reservationer

å anslaget anses dock denna summa kunna nedsättas till 59,000 kronor.

Beräkningarna äro uppgjorda under förutsättning, att seminarieverksamheten

under budgetåret 1929/1930 erhåller den omfattning, departementschefen

föreslagit, och i överensstämmelse med de grunder, efter vilka anslaget tidigare

brukat utgå.

Då ifrågavarande beräkningar icke påverkas av den förut berörda avvikelsen

från Eders Kungl. Maj:ts förslag rörande indragningsåtgärder och då

riksdagen ej heller eljest bar något att erinra mot nämnda beräkningar,

har riksdagen ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj ds förslag i nu förevarande

del.

Under åberopande av vad ovan anförts, får riksdagen anmäla, att riksdagen

I) med bifall härutinnan till Eders Kungl. Maj ds förslag och en i ämnet

väckt motion (I: 254) beslutat, att folkskoleseminariet i Strängnäs skall från

och med läsåret 1929/1930 successivt nedläggas,

II) med bifall till en i ämnet väckt motion (II: 398) avslagit Eders

s. 12 Kontrollera mot PDF

Ordinarie

reservationsanslaget

till

statens småskoleseminarier

jämte

tre i ämnet

väckta motioner.

12 Riksdagens skrivelse Nr 145.

Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser folkskoleseminariets i Luleå anordnande

såsom ett enkelseminarium,

III) med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag i de delar, som under I)

och II) här ovan ej angivits,

dels minskat den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna

ingående posten: Folkskoleseminarierna, nu 1,804,000 kronor, med

34.000 kronor till 1,770,000 kronor,

dels minskat den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna

ingående posten: Stipendier för elever vid folkskoleseminarier, nu

217,500 kronor, med 17,500 kronor till 200,000 kronor,

dels minskat det gemensamma ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna,

nu 2,021,500 kronor, med 51,500 kronor till 1,970,000 kronor,

dels ock till anordnande av studentkurser och parallellavdelningar vid

vissa folkskoleseminarier ävensom av en preparaudkurs vid folkskoleseminariet

i Luleå anvisat för budgetåret 1929/1930 ett extra reservationsanslag av

59.000 kronor.

2:o) I den till riksdagen den 4 januari 1929 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln

(punkten 185 av det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för nämnda dag) föreslagit riksdagen att

öka det ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier, nu

140.000 kronor, med 10,000 kronor till 150,000 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, likalydande motioner (I: 134 och II: 124), i vilka motioner

hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att, under förutsättning att vederbörande landsting utan ersättning till

statsverket överlämna till seminarierna hörande fast och lös egendom, från

och med början av läsåret 1929/1930 övertaga landstingsseminarierna i Linköping,

Jönköping, Växjö, Lund, Halmstad, Skara, Kristinehamn, Falun,

Härnösand och Östersund;

att, under förutsättning att folkskoleseminariet i Strängnäs indrages, därstädes

upprätta ett småskoleseminarium med två avdelningar å tid, som

Eders Kungl. Maj:t bestämmer;

att nya elever icke höstterminen 1929 intagas vid seminarierna i Uppsala,

Malmköping, Kristianstad, Uddevalla, Borås, Örebro, Västerås och Bollnäs;

att seminarieverksamheten med utgången av vårterminen 1929 skall nedläggas

i Uppsala, Malmköping, Kristianstad, Uddevalla och Skellefteå samt

med utgången av vårterminen 1930 vid seminarierna i Kalmar, Göteborg,

Borås, Örebro, Västerås och Bollnäs;

att verksamheten vid de under avveckling stående seminarierna i Kalmar,

Göteborg, Borås, Västerås och Bollnäs under budgetåret 1929/1930 skall

tillgodoses ur det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till understöd åt små
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 145.

skoleseminarier och vid seminarierna i Strängnäs (eventuellt), Linköping,

Jönköping, Växjö, Lund, Halmstad, Skara, Kristinehamn, Falun, Härnösand,

Östersund, Lycksele, Murjek och Haparanda ur det nuvarande ordinarie

reservationsanslaget till statens småskoleseminarier;

att staten skall övertaga ansvaret för avlöningen åt de ordinarie lärare,

vilka på grund av vissa småskoleseminariers nedläggande redan mistat eller

komma att mista sina befattningar och överföras på landstingens övergångsstat,

ävensom för dessa lärares pensionering; samt

att för de lärare, vilka under budgetåret 1929/1930 kunna konnna att

överföras på indragningsstat, avlöningsbidrag till landstingen skall utgå ur

det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt småskoleseminarier.

Vidare har riksdagen i detta sammanhang till behandling förehaft eu inom

riksdagen väckt motion (II: 108), vari hemställts, bland annat, att riksdagen

måtte i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t hemställa, att Eders Kungl. Maj.t

måtte om möjligt för 1930 års riksdag framlägga förslag i frågan om statens

fullständiga övertagande av småskoleseminarieundervisningen.

Eders Kungl. Maj:ts förslag innebär, att småskollärarutbildningen skulle

under budgetåret 1929/1930 till sin organisation bibehållas oförändrad. Med

utgångspunkt härifrån har beräkningen av anslagsbehovet skett.

Departementschefen har i statsrådsprotokollet berört frågan om statens

övertagande av småskollärarinneutbildningen i dess helhet samt redogjort

för de utredningar, som i detta ämne skett. Han framhåller, att frågan

är av en synnerligen omfattande och svårlöst beskaffenhet samt kräver ytterligare

utredning i olika hänseenden, såsom angående seminariernas antal

och förläggning m. in., innan den kan underställas riksdagen. Särskilt

svårlöst tedde sig, enligt departementschefens mening, spörsmålet om anskaffande

av lokaler, emedan flertalet landsting och städer vägrat att utan

ersättning överlåta sin för seminarieverksamheten avsedda egendom till statsverket.

Departementschefen anser dock önskligt att komma till ett snart

avgörande i saken.

Riksdagen inser till fullo de svårigheter, som äro förknippade med en lösning

av ovanberörda organisationsfråga. Men å andra sidan måste riksdagen

finna i hög grad angeläget, att ett avgörande, så snart sig göra låter,

träffas i denna fråga, beträffande vilken riksdagen begärde utredning år

1923. Riksdagen anser det emellertid icke tillrådligt, att, på sätt i motionerna

I: 134 och II: 124 yrkats, riksdagen nu skulle företaga ett dylikt

avgörande, utan att de olika spörsmål blivit närmare utredda, beträffande

vilka, enligt vad departementschefen framhållit, tvekan kan råda, och detta

så mycket mindre, som ett ytterligare övervägande av frågan synes kunna

leda till att, om ett statsövertagande befinnes böra komma till stånd, den

blivande småskoleseminarieorganisationen skulle genom ytterligare minskning

av antalet seminarier kunna ställa sig billigare än den av nämnda motionärer

ifrågasatta. I detta sammanhang vill riksdagen erinra om vad riks
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Understöd å

småskoleseminarier

m. m.

14 Riksdagens skrivelse Nr 145.

dagen ovan under punkten 1 anfört rörande angelägenheten av att nu förevarande

organisationsfråga ställes i samband med eu utredning rörande

ytterligare begränsningar i folkskoleseminarieorganisationen. Vad riksdagen

därutinnan framhållit, utgör ännu ett skäl att icke nu taga ståndpunkt till

spörsmålet om småskoleseminariernas förstatligande. Vad lokalfrågan beträffar,

vill riksdagen framhålla, att den ställning, landstingen hittills intagit,

icke synes riksdagen böra utgöra något hinder för ett avgörande. Riksdagen

utgår nämligen från att ett statens övertagande av den del av småskollärarinneutbildning,

som hittills påvilat landstingen och vissa städer, icke

kommer att äga rum under annan förutsättning, än att landstingen och

berörda städer kostnadsfritt och med full äganderätt till staten överlämna

den för seminarieutbildningen använda fasta och lösa egendom, varav staten

finner sig vara i behov. Riksdagen anser sig alltså icke kunna bifalla motionerna

I: 134 och II: 124 men vill, på sätt i motionen II: 108, såvitt nu är

i fråga, yrkats, hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t

må, om möjligt till 1930 års riksdag, framlägga förslag i frågan, huruvida

och i vilken utsträckning staten bör övertaga de av landstingen och vissa

städer upprätthållna småskoleseminarierna.

Av vad riksdagen nu anfört framgår, att riksdagen anser någon ändring

i fråga om principerna för småskoleseminarieorganisationen icke böra äga rum

under budgetåret 1929/1930. Riksdagen utgår allsa i detta hänseende fiåu

samma förutsättning som Eders Kungl. Maj:t. På grund härav och då

riksdagen icke funnit något att erinra mot de framlagda beräkningarna rörande

anslagsbehovet för de tre på ordinarie stat uppförda småskoleseminarierna

under budgetåret 1929/1930, har riksdagen bifallit det av Eders

Kungl. Maj:t framlagda förslaget.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen

dels anmäla, att riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag

ökat det ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier, nu

140,000 kronor, med 10,000 kronor till 150,000 kronor;

dels ock i anledning av ovanberörda motion (II: 108) anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t må, om möjligt till 1930 års riksdag, framlägga förslag i frågan,

huruvida och i vilken utsträckning staten bör övertaga de av landstingen

och vissa städer upprätthållna småskoleseminarierna.

t 3:o) I den till riksdagen den 4 januari 1929 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj:t under åttonde

huvudtiteln föreslagit riksdagen att dels uppföra det ordinarie förslagsanslaget

till understöd åt småskoleseminarier med oförändrat belopp, 320,000 kronor,

dels uppföra det ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt elever vid

småskoleseminarier med oförändrat belopp, 72,000 kronor, dels ock (punkt

187 av det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för ovannämnda dag) ej mindre besluta, att tillfällig lö
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 145.

neförbättring för lärare vid småskoleseminarier, som inrättats av landsting

eller stad, som ej i landsting deltager, skall för budgetåret 1929/1930 utgå

med 3/4 av det belopp, som må tillkomma motsvarande lärare vid folkskoleseminariernas

övningsskolor och vid statens småskoleseminarier, än även för

sådant ändamål anvisa för budgetåret 1929/1930 ett extra förslagsanslag av

49,000 kronor.

Riksdagen har icke något att erinra mot Eders Ivungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag och får därför anmäla, att riksdagen

dels uppfört det ordinarie förslagsanslaget till understöd åt småskoleseminarier

med oförändrat belopp, 320,000 kronor,

dels uppfört det ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt elever vid

småskoleseminarier med oförändrat belopp, 72,000 kronor,

dels beslutat, att tillfällig löneförbättring för lärare vid småskoleseminarier,

som inrättas av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, skall

för budgetåret 1929/1930 utgå med s/4 av det belopp, som må tillkomma

motsvarande lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor och vid statens

småskoleseminarier,

dels ock för sistberörda ändamål anvisat för budgetåret 1929/1930 ett

extra förslagsanslag av 49,000 kronor.

Stockholm den 4 maj 1929.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.