Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angaende beredande av särskild ei''sättning åt visst indelt manskap.

1929-05-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1929:163, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angaende beredande av särskild ei''sättning åt visst indelt manskap.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Kr 163.

1

Nr 163.

Godkänd av första kammaren den 14 maj 1929.

Godkänd av andra kammaren den 14 maj 1929.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt

motion angaende beredande av särskild ei''sättning åt

visst indelt manskap.

(Statsutskottets utlåtande nr 89.)

Till Konungen.

Uti en inom riksdagen väckt motion II: 310 har hemställts, att riksdagen

ville medgiva, att i motionen angivet indelt manskap, som på grund

av vissa omständigheter i samband med den nja härorganisationens genomforande

icke kunnat beredas fortsatt ständig tjänstgöring, måtte för den

tid, de icke varit inkallade, beredas särskild ersättning efter de grunder,

som arméförvaltningens civila departement i utlåtande den 20 november

1928 föreslagit.

Till stöd för framställningen anföres i motionen följande:

_ >>Vid indragningen av de i 1925 års försvarsbeslut bestämda truppforbanden

blev den indelta personalen, som ännu kvarstod i tjänst vid

dessa, för redovisning överförd till kvarvarande truppförband, varest de

ha att fullgöra dem årligen åliggande minsta tjänstgöring. De hava alltså

icke på grund av försvarsbeslutet meddelats avsked, endast transporterats

till andra truppförband, vartill de givetvis liksom andra personalkategorier

aro skyldiga jämlikt riksdagens beslut år 1927 angående förflyttning till

andra truppförband.

Vissa av dessa till de kvarvarande truppförbanden transporterade indelta

hade . emellertid vid sina förutvarande truppförband varit beordrade till

ständig tjänstgöring under längre eller kortare tid, men kunde de icke alla

erhålla dylik tjänstgöring vid de nya truppförbanden, enär det för respektive

truppförband bestämda antalet tjänstgöringsdagar icke medgåve kommendenng

till ständig tjänstgöring av alla de indelta, vilka tidigare varit

inkommenderade till dylik tjänstgöring endera vid det nu egna truppförbandet

eller det, de tidigare tillhört. Dessa måste alltså söka sin huvudsakliga

utkomst på den civila arbetsmarknaden.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 14 saml. Nr 163_168.

1024 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Biksdageiis skrivelse Nr 163.

Då de emellertid på grund av den nya härordningens genomförande

ansågo sig lia blivit tillskyndade ekonomisk förlust, ha de i ett flertal fall

i till Kungl. Maj:t gjorda framställningar hemställt om att fa komma i

åtnjutande av endera sådan avskedsersättning, som tillerkänts fast anställda

furirer m. fl. eller ock förhöjd pension, då de erhålla avsked. Av Kungl.

Maj:t hava dessa framställningar remitterats till arméförvaltningens civila

departement för avgivande av utlåtande, huruvida åt de sökande borde

utverkas pension eller annat underhåll utöver vad som eljest tillkomma

dem på grund av innehavd anställning vid armén.

Med anledning härav har civila departementet verkställt utredning beträffande

hela armén berörande i tjänst kvarstående indelt manskap, som

under de senare åren varit inbeordrat till ständig tjänstgöring, men på

grund av den nya härordningen med därav följande inskränkning i antalet

tj änstgöriugsdagar för indelt manskap icke vidare kan påräkna inkallelse

till dylik tjänstgöring. Resultatet av denna utredning visar att vid

tiden för utredningens verkställande inom hela armén fanns 18 man bland

det indelta manskapet, som på antytt sätt berörts av den nya harorganisationens

genomförande. En av departementet upprättad tablå visar, att

av dessa 18 voro (den 1 januari 1928) 3 under 50 år, 11 i åldern mellan

50 60 år, 3 mellan 60—70 år och en över 70 år. Till ständig tjänst

hava dessa varit inbeordrade: i 7 fall mellan 6—10 år, 9 fall mellan

10—15 år och i två fall över 20 ar.

Civila departementet erinrade i sitt avgivna yttrande om den vid 192 1

års riksdag i andra kammaren väckta motionen nr 209, vari hemställdes

om vissa förmåner för indelt personal, som på ovan angivet sätt blevo

lidande på grund av den nya härordningens genomförande, samt också om

behandlingen i riksdagen av nämnda motion, varav framgått, att riksdagen

förutsatte, att omförmälda indelta skulle bibehållas i tjänstgöring, något

som dock icke blivit fallet beträffande ovan angivna 18 indelta, enär antalet

tjänstgöringsdagar för indelt manskap, som tilldelats vissa i den

nya härorganisationen ingående truppförband, visat sig icke forsta för

inbeordrande till ständig tjänstgöring av här ifrågavarande manskap.

Civila departementet ansåg, att de ovan berörda 18 indelta soldaterna

borde hållas skadeslösa för de ekonomiska förluster, som förorsakats desamma

till följd av de inträdda förändringarna i arméns organisation, och

syntes det departementet som om bästa och riktigaste sattet for ernående

av full rättvisa i här påpekade förhållanden vore att dels bereda ifrågavarande

manskap tillfälle att snarast möjligt återinträda i tjänstgöring, i

den mån detta med hänsyn till manskapets tjänstbarhet lat sig gora, dels

ock med skäliga belopp gottgöra manskapet de förluster, som asamkats

detsamma genom att det icke inkallats till tjänstgöring under vissa tidsperioder

av år 1928 och eventuellt 1929. En dylik lösning av fragan

ansåg sig departementet så mycket hellre böra förorda, som statsutskottet,

enligt vad som framgår av dess utlåtande nr 41/1927 över ovanberorda

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 163.

motion, icke syntes hava ifragasatt annat, än att här ifrågavarande manskap

skulle få fortsätta att tjänstgöra som vanligt jämväl efter den nya

härorganisationens genomförande. Någon risk för att ifrågavarande manskap

vid eventuell inkommendering till ständig tjänstgöring icke skulle

kunna beredas lämplig sysselsättning skulle enligt civila departementet

icke föreligga, enär bristen på handräckningsmanskap oupphörligen gjorde

sig påmind.

Vad anginge den ersättning, som enligt ovan syntes böra tillerkännas

häi ifiagavarande manskap såsom kompensation för den minskning i inkomster,

det fått vidkännas till följd av att det icke varit inkallat till

tjänstgöring under vissa tidsperioder efter 1 januari 1928, föreslog civila

departementet, att ersättningen för denna tid måtte få utbetalas i form av

giatifikationer, vilkas storlek förslagsvis borde uppgå till för månad räknat

4 av den kontanta avlöning (lön, dagavlöning, dagavlöningstillägg jämte

dyrtidstillägg), manskapet uppburit i medeltal för månad under första halvåret

1927. Kostnaderna härav beräknades av departementet till omkring

13,000 kronor och ansågos kunna bestridas av lantförsvarets anslag till

extra utgifter.

Genom beslut den 7 december 1928 har Kungl. Maj:t medgivit, att

utöver förut bestämt antal tjänstgöringsdagar för indelt manskap ytterligare

ett visst antal må disponeras för att ovanberörda manskap må kunna iukallas

till tjänstgöring. Vad beträffade den gjorda framställningen om

beredande av särskild ersättning åt manskapet för den tid, det icke varit

inkallat, föranledde denna icke någon Kungl. Maj.ts åtgärd.

De av försvarsbeslutets genomförande berörda indelta soldater, vilka icke

kunde i en följd beredas fortsatt ständig tjänstgöring, hava därigenom ånyo

kunnat inkallas, men hava de däremot icke erhållit någon ersättning för

den tid de icke varit inkommenderade. Sådan synes de dock böra tillerkännas,

ty givetvis hava de tillskyndats svårigheter, då de under längre eller

kortare tid icke — på grund av regementsindragningarna — varit inbeoidiade

till tjänstgöring. Statsutskottet synes ju också i dess förut berörda

utlåtande nr 41/1927 ha förutsatt, att något uppehåll i deras inkallelse

icke skulle komma att ske, och då det berörda manskapet givetvis

ansett sig kunna bygga på, vad som däri uttalats och som kommit till

deias kännedom, sa hava de icke haft anledning att i förväg skaffa sig

arbete på den civila arbetsmarknaden, något som för övrigt under alla

förhållanden är för dem värre än för flertalet andra arbetssökande dels

enär de äro komna till hög ålder och dels också emedan de äro bundna

4id sina torp och därför i åtminstone första hand söka arbete i närheten

av dessa.

Då riksdagen icke torde hava avsett, att här ifrågavarande personal

skulle på sätt som ovan relaterats erhålla uppehåll i sin ständiga tjänstgöring,

få vi härmed föreslå, att riksdagen må besluta, — — — —.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 163.

Riksdagen har ansett sig böra medgiva, att indelt manskap, på, sätt

av arméförvaltningens civila departement föreslagits, beredes ersättning i

det i motionen avsedda hänseende, och att ersättningen må utgå från

lantförsvarets avlöningsanslag.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen i anledning av förevarande

motion II: 310 medgivit, att i motionen angivet indelt manskap, som i

samband med den nya härorganisationens genomförande icke kunnat beredas

fortsatt ständig tjänstgöring, må för den tid, de icke varit inkallade,

från lantförsvarets avlöningsanslag beredas särskild ersättning efter

de grunder, som arméförvaltningens civila departement i utlåtande den 20

november 1928 föreslagit.

Stockholm den 14 maj 1929.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.