Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ytterligare statsbidrag till väghdllnings - distnkt, särskilt betungade under kristiden.

1929-05-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1929:178, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ytterligare statsbidrag till väghdllnings - distnkt, särskilt betungade under kristiden.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 178.

9

Jir 178.

Godkänd av första kammaren den 16 maj 1929.

Godkänd av andra kammaren den 16 maj 1929.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta

motioner om ytterligare statsbidrag till väghdllnings
-

distnkt, särskilt betungade

under kristiden.

(Statsutskottets utlåtande nr 87.)

anläggningar, utförda

Till Konungen.

I två inom riksdagen väckta, likalydande motioner (1:126 och 11:231)

har hemställts, att riksdagen måtte besluta dels att i tilläggsbidrag till

företag, som utfördes under kristiden, bevilja ett belopp av 700,000 kronor

till fördelning efter samma grunder, som bestämdes av 1918 års riksdag, dels

ock att hos Eders Kungl. Maj:t begära en fullständig utredning om den hittills

verkställda fördelningen samt om behovet av ytterligare tilläggsanslag för

samma ändamål.

I motionerna har anförts bland annat följande:

»För att i någon mån minska de ekonomiska bekymmer, i vilka ett stort

antal vägdistrikt inom landet råkade genom att utföra dömda och kontrakterade

vägbyggnader under den s. k. kristiden, då arbetskostnaderna stego på

ett högst ödesdigert sätt, beviljade 1918 års riksdag ett tilläggsanslag om 5 miljoner

kronor, som skulle få fördelas till vägföretagen efter vissa fastställda

grunder, nämligen på den del, som översteg den beräknade kostnaden med mer

än 10 procent. Till denna överskjutande del skulle statsmedel utgå motsvarande

högst samma procentuella andel, som det ursprungliga tidigare statsbidraget

till företaget bestämts.

Under de första åren beviljades tilläggsbidrag i allmänhet till det sålunda

angivna maximum. Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i september 1921

meddelat, att kraven på anslaget visat sig så stora, att det år 1918 beviljade

beloppet av 5,000,000 kronor icke komme att förslå och att styrelsen därför

ämnade framdeles inkomma med begäran om ytterligare anslag för ändamålet,

gjordes med anledning härav uti statsverkspropositionen till 1922 års riksdag

det uttalandet, att det vore i hög grad tveksamt, huruvida ytterligare anslag

finge påräknas, samt att fördelningen av dittills beviljade medel därför borde

så anordnas, att vidare anslagskrav för ändamålet måtte kunna från styrelsens

sida undvikas.

I följd av detta uttalande vidtog styrelsen från början av år 1922 en avsevärd

minskning av tilläggsbidragens storlek, så att de därefter beviljades till

i medeltal blott 43 % av det högsta enligt de fastställda grunderna medgivna

beloppet, och under de påföljande två åren 1923 och 1924 förekom ingen till
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 178.

delning från anslaget. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansåg sig nämligen

böra reservera de återstående medlen, uppgående till 1,000,000 kronor, till dess

kraven på bidrag från alla härtill berättigade företag kunde överskådas.

Med föranledande av vid 1924 års riksdag avgivna motioner om beredande

av ytterligare tilläggsbidrag av ifrågavarande slag, förklarade riksdagen, att

det visserligen syntes komma att visa sig erforderligt, att ytterligare medel

bereddes för ändamålet, men att det dock krävdes en tillförlitligare överblick

över de totala anslagskraven än som för det dåvarande vore möjligt, innan det

syntes riksdagen möjligt att avgöra, under vilka former den tidigare beslutade

avvecklingen av ifrågavarande ersättning för kristidens kostnader skulle kunna

ske på ett rättvist sätt och utan alltför stora ökade utgifter för statsverket, och

fann sig riksdagen med hänsyn härtill icke kunna då anvisa nytt anslag för

ändamålet, utan anhöll allenast, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning

rörande de grunder, som hädanefter borde följas vid tilldelandet av bidrag

från ifrågavarande anslag, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill

utredningen kunde föranleda.

Den sålunda av riksdagen begärda utredningen verkställdes därefter av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som fann, att det maximala medelsbehovet

för ändamålet, såväl ifråga om redan slutförda och av styrelsen godkända företag,

vilka ännu ej beviljats tilläggsbidrag, som beträffande då icke avslutade

företag, vilka ansågos kunna ifrågasättas till bidrags erhållande, uppginge till

5,363,000 kronor, om tilläggsbidrag skulle utgå till hela det belopp, som enligt

gällande bestämmelser högst kan ifrågakomma.

Vid överlämnandet av sagda utredning hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förklarat sig anse det vara synnerligen önskvärt, att åtminstone den

proportion å bidragen, som från början av år 1922 kunnat medgivas med i medeltal

43 %, även skulle kunna i medeltal bibehållas för de återstående företag,

som kunde ifrågakomma till bidrag, och har med denna inskränkning i

tilläggsbidragens storlek beräknat det utöver det redan tillgängliga beloppet

av 1,000,000 kronor behövliga ytterligare 1,500,000 kronor samt hemställt, att

för ändamålet måtte anvisas detta sistnämnda belopp. Därvid har styrelsen

förutsatt och framhållit, att vid bifall till styrelsens framställning skulle bidragen

utdelas med det av riksdagen förordade hänsynstagandet i de särskilda

fallen till vederbörande distrikts ekonomiska ställning, så att endast de ekonomiskt

hårdast betungade väghållningsdistrikten skulle kunna påräkna bidrag

med det enligt gällande författning medgivna högsta beloppet.

1925 års riksdag beviljade emellertid icke den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

såsom ytterligare erforderliga ansedda summan 1,500,000 kronor utöver

av 1918 års riksdag beviljade 5 miljoner kronor, utan har sedermera allenast

anvisat återstoden 1 miljon kronor av det senare beloppet, så att för nästkommande

budgetår icke finnas några medel tillgängliga för ovan angivna

ändamål.»

Till en början anser sig riksdagen till frågans klarläggande böra erinra, att

sedan 1918 års riksdag beviljat ett engångsanslag av 5,000,000 kronor för beredande

av tilläggsbidrag på grund av prisstegringar under kristiden samt

detta belopp sedermera i olika poster i sin helhet anvisats, 1925 års riksdag

ytterligare för ändamålet ställt till förfogande 1,000,000 kronor. Detta skedde

för att mildra den ojämnhet i tilldelningen av medel, som inträtt genom att

under de första åren bidrag för merkostnadernas täckande i allmänhet beviljades

med högsta medgivna belopp utan att hänsyn togs till vederbörande intressenters

ekonomiska bärkraft.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 178.

11

Vid framläggandet av Eders Kungl. Maj:ts förslag till 1925 års riksdag om

beviljande av ovannämnda ytterligare anslag å 1,000,000 kronor förutsatte departementschefen,

att medel ej vidare skulle äskas för ändamålet. En vid 1925

års riksdag väckt motion om beloppets höjning till 1,500,000 kronor avslogs

också av riksdagen.

Enligt vad från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppgivits, har man under

de senaste åren vid tilläggsbidragens utanordnande sökt anpassa dessa efter

företagarnas olika ekonomiska bärkraft. Ytterligare återstår dock ett 40-tal

företag, som äro av beskaffenhet att kunna tilldelas tilläggsbidrag, men till

vilka dylikt bidrag ännu ej utanordnats. Till fördelning mellan dessa företag

finnes emellertid reserverat ett belopp av 330,400 kronor; enligt verkställda

beräkningar skulle detta belopp förslå för-en tilldelning åt ifrågavarande

återstående företag med i genomsnitt något över 40 procent av

maximitilläggsbidraget eller samma procentsats, varmed bidraget under senare

åren i medeltal utgått.

Tvivelsutan har genom det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under de

första åren tillämpade förfaringssättet att utan närmare prövning av vederbörande

intressenters olika ekonomiska bärkraft tilldela högsta möjliga statsbidrag

en del ekonomiskt svaga väghållningsdistrikt kommit i en ogynnsam

ställning.

Att, på sätt motionärerna synas avse, ytterligare statsmedel skulle ställas

till förfogande för beredande av tilläggsbidrag för samtliga ifrågavarande väganläggningar

upp emot högsta medgivna belopp enligt de av riksdagen 1918

beslutade grunder, kan riksdagen ej finna tillrådligt. Men det synes vara förtjänt

av övervägande, huruvida ej vissa synnerligen hårt betungade väghållningsdistrikt

skäligen kunde komma i åtnjutande av något tilläggsbidrag utöver

de belopp, som enligt ovan angivna beräkningsgrund av omkring 40 procent

tillgodonjutits eller avses att tilldelas. Den närmare utredning, som erfordras för

ställningstagande till spörsmålet om dylikt bistånd, lärer ankomma på Eders

Kungl. Maj :ts föranstaltande. I förevarande ordning har riksdagen funnit sig

ej kunna tillmötesgå motionerna i vidare män än att riksdagen anser sig böra

hemställa om utredning i det angivna avseendet.

Riksdagen får alltså, i anledning av förevarande motioner (I: 126 och

II: 231), hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och i vad

mån ytterligare statsbidrag må ifrågakomma för väghållningsdistrikt, som äro

särskilt hårt betungade till följd av anläggningar, utförda under kristiden.

Stockholm den 16 maj 1929.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.