Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående i vissa fall av mark från kronoegendomar eller upplåtande av nyttjanderätt eller servitutsrätt till sådan mark.

1929-05-24 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1929:202, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående i vissa fall av mark från kronoegendomar eller upplåtande av nyttjanderätt eller servitutsrätt till sådan mark.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 202.

Nr 202.

Godkänd av första kammaren den 24 maj 1929.

Godkänd av andra kammaren den 24 maj 1929.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående avstående i vissa fall av mark

från kronoegendomar eller upplåtande av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till sådan mark.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 66.)

Till KONUNGEN.

I en till riksdagen den 25 januari 1929 avlåten proposition, nr 25, har

Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att för tiden

intill den 1 juli 1930

dels medgiva att, då för ändamål, för vars tillgodoseende enligt gällande

lag om expropriation annan än kronan kan förpliktas avstå fastighet eller

upplåta nyttjanderätt eller servitutsrätt därtill, erfordras, att kronan tillhörig

mark tages i anspråk, Kungl. Maj:t må äga, utan riksdagens hörande i varje

särskilt fall, förordna om avstående av marken eller upplåtande av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till densamma;

dels ock besluta:

1 :o) att för mark eller särskild rätt, som sålunda avstås eller upplåtes,

lösen eller ersättning skall med nedan angivna undantag utgå efter ty i lagen

om expropriation är föreskrivet och till beloppet bestämmas, då jordområde,

som skall avstås eller vartill särskild rätt skall upplåtas, är obebyggt och

understiger fem hektar samt Kungl. Maj:t finner skäligt sådant medgiva,

av tre gode män, av vilka länsstyrelsen i länet och sökanden, var för sig,

utse en och domaren i orten den tredje, samt i annat fall av sådan nämnd,

som omförmäles i berörda lag;

2:o) att i fråga om mark, som är avsedd att användas för framdragande

av elektrisk ledning, utom vad under l:o) stadgas jämväl föreskrifterna i

lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

skola lända till efterrättelse;

|3:o) att, där Kungl. Maj:t lämnat kommun, enskild person eller bolag

tillstånd att inom riket anlägga järnväg, Kungl. Maj :t ock må, där så prövas

lämpligt och utan avseende därå, om för järnvägens anläggning statsbidrag

åtnjutes eller icke, ej mindre medgiva, att mark, som står under kronans

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr SOS.

11

omedelbara disposition eller tillhör någon av de under bruk och bergverk för

nödigt skogsfång upplåtna allmänningar eller någon av de genom domänstyrelsens

försorg utarrenderade kronoegendomar, vilka icke upplåtits till förenade

mötespassevolanskassornas fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond,

avstås utan annan ersättning till kronan, än att, därest och i den mån

å marken växande skog ingår i överlåtelsen och Kungl. Maj :t icke finner skäl

annorlunda medgiva, ersättning för sådan skog skall utgå efter Kungl. Maj:ts

bestämmande, än även tillåta vederbörande att kostnadsfritt för anläggningen

begagna sådana å kronans ägor belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter,

som kunna vara disponibla;

4:o) att jämväl i övrigt, då fråga allenast är om begagnande av mark för

ändamål som förut nämnts, utan att marken avstås, det må ankomma på

Kungl. Maj:t att, där omständigheterna därtill föranleda, medgiva undantag

från den under l:o) angivna regel; samt

5:o) att vad sålunda stadgats icke har avseende å de i 1 kap. 14 och 18 §§

av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad berörda fall.

Då på grund av automobiltrafikens kraftiga utveckling vägarna numera

erhållit en ur kommunikationssynpunkt med järnvägarna jämförbar allmän

betydelse, synes riksdagen kunna ifrågasättas, om icke kronan tillhörig mark,

som erfordras för allmän väganläggning, skulle kunna, på sätt enligt punkt 3

här ovan är fallet beträffande mark, som avstås för järnvägsanläggning, upplåtas

utan avgift i annan mån än som i berörda moment angives, därvid riksdagen

givetvis förutsätter, att i fråga om utarrenderad mark, såsom nu sker,

arrendatorn kan genom vederbörande vägstyrelse tillförsäkras ersättning för

intrång och skada till följd av markens avstående.

Riksdagen har vidare icke kunnat undgå fästa sin uppmärksamhet vid det

omständliga och tidsspillande förfarande, som för närvarande är förbundet

med handläggningen av ärenden rörande upplåtelser från kronojord av mark

för ovan angivna och andra allmänna ändamål (ändamålsupplåtelser). I betraktande

av det icke obetydliga antal, som dessa ärenden representera, och då

Öet som regel rör sig om mera obetydliga värden, synas riksdagens åtgärder böra

övervägas för vinnande i förevarande avseende av ett enklare förfaringssätt.

I detta sammanhang tillåter sig riksdagen ock framhålla önskvärdheten av

att ett övervägande sker rörande möjligheten att ernå ett enklare förfarande

jämväl beträffande upplåtelser från jord av ecklesiastik natur.

Under uttalande av det anförda får riksdagen, som icke har något att erinra

mot det av Eders Kungl. Maj:t för ytterligare ett år begärda medgivande

eller mot framställningen i övrigt, anmäla, att förevarande proposition av

riksdagen bifallits.

Stockholm den 24 maj 1929.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.