Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående fortsättning sskolan.
1929-05-25 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1929:214, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående fortsättning sskolan.
Dokumentets text
6
Riksdagens skrivelse '' nr 214.
Nr 214.
Godkänd av första kammaren den 25 maj 1929.
Godkänd av andra kammaren den 25 maj 1929.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner
angående fortsättning sskolan.
(Statsutskottets utlåtande nr 110.1
Till KONUNGEN.
Inom riksdagen- hava väckts följande motioner rörande fortsättningsskolan,
nämligen:
l:o) två likalydande motioner (1:143 och 11:243), i vilka motioner föreslagits,
att riksdagen måtte i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t hemställa om
sådan ändring av bestämmelserna i stadgan den 16 september 1918, att fortsättningsskola
på landet må kunna anordnas på det sätt, att den omfattar endast
en årskurs med minst etthundraåttio undervisning-stimmar, förlagda utom den
egentliga folkskolans ordinarie undervisningstid;
2:o) en motion (1:18), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Eders
Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta kursplaner
för ett sjunde skolår, inrymmande den kurs, som nu tillhör den tvååriga
fortsättningsskolans undervisning, samt att därefter den ändring i gällande fortsättningsskolstadga
måtte vidtagas, att skoldistrikt med heltidsläsande skolor,
som i en obligatorisk sjunde klass tillämpa dessa kursplaner, må erhålla tillstånd
att ersätta fortsättningsskolan med ett sjunde skolår;
3:o) en motion (II: 34), varit hemställts, att riksdagen i skrivelse till Eders
Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Eders Kungl. Maj :t — efter utarbetande av
härför lämpade kursplaner — ville utfärda föreskrift därom, att skoldistrikt,
som vid heltidsläsande sjuåriga folkskolor meddela fortsättningsskolans undervisningsstoff
under sjunde läsåret, må äga rätt att befria eleverna från deltagande
i fortsättningsskolans undervisning.
Riksdagen vill till en början erinra om att 1918 års bestämmelser rörande
fortsättningsskolans anordning, enligt vilka kursen skulle omfatta minst 360
undervisningstimmar och fördelas på minst två år, sedermera underkastats väsentliga
jämkningar. Förutom det att den år 1918 beslutade övergångstiden för
den obligatoriska fortsättningsskolans genomförande, vilken tid bestämdes till 6
år, genom beslut av 1924 års riksdag utsträcktes med ytterligare 2 år, så att
skyldigheten att hava inrättat fortsättningsskola av 1918 års typ icke kom att
inträda förrän med utgången av år 1926, har riksdagen såväl år 1925 som år
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse nr 214.
1928 fattat beslut, vilka inneburit avsevärda modifikationer i fråga om fortsättningsskolkursens
längd. År 1925 medgavs sålunda att för lärjungar, som
avgått från sjuårig folkskola av huvudform (heltidsläsande folkskola) eller
från mindre folkskola av D-lform (heltidsläsande mindre folkskola), kursen
finge inskränkas till att omfatta endast en årskurs med minst 180 undervisningstimmar.
Detta beslut innebar alltså, för nu nämnda fall, en minskning av
fortsättningsskolplikten till hälften av den förut stadgade. Riksdagen betonade
emellertid därvid uttryckligen, att en förutsättning för det lämnade medgivandet
var, att undervisningen under sjunde folkskoleåret ordnades så, att under
detsamma inhämtades minst så mycket av det för fortsättningsskolan särskilt
föreskrivna kunskapsstoff, som eljest skulle hava inhämtats under det första
året i fortsättningsskolan.
År 1928 vidtogos ytterligare lättnader med avseende å fortsättningsskolplikten.
Då gjordes nämligen en sådan ändring i hithörande bestämmelser, att det
blev möjligt även för skoldistrikt med halvtidsläsande sjuåriga folkskolor att
anordna fortsättningsskolan såsom ettårig. Allenast det villkoret uppställdes,
att i sistnämnda fall kursen måste omfatta minst 360 timmar. Dessutom skedde
åtskilliga andra förändringar beträffande fortsättningsskolans anordning och
undervisningstidens förläggning, alla avsedda att underlätta fortsättningsskolans
anpassning efter förhållandena på olika orter.
Av det nu anförda framgår, att oaktat ej mycket mer än tio år förflutit från
det de grundläggande besluten angående den obligatoriska fortsättningsskolan
fattades av riksdagen och ännu blott två år tillryggalagts, sedan dessa beslut
trätt i ovillkorlig tillämpning, genomgripande förändringar vidtagits i fråga om
skolans organisation, varigenom avsevärda lättnader beretts såväl skoldistrikten
som lärjungarna. Riksdagen har ansett det vara av vikt att bringa i erinran
vad sålunda härutinnan redan passerat, då det nu gäller att bedöma, huruvida
ytterligare rubbningar i 1918 års beslut om den obligatoriska fortsättningsskolan
skola medgivas. Samtliga de framlagda motionerna avse åtgärder i sådan
riktning, ehuru de till sin innebörd och allmänna syftning äro väsentligt olika.
Vad först angår motionerna 1:143 och IT: 243, skulle enligt dessa motionärers
förslag skoldistrikten kunna, oavsett huruvida folkskolan är hel- eller halvtidsläsande,
sex- eller sjuårig, om de så önskade, inskränka fortsättningsskolans
kurs till ett år, och timantalet skulle kunna nedsättas till endast hälften (180
timmar) av vad som nu är stadgat såsom minimum för fortsättningsskola i
fall, där sjuårig halvtidsläsande folkskola förekommer. Till stöd för detta förslag
åberopa motionärerna, att den tvååriga fortsättningsskolan på många håll
mötts av »en viss motvilja för att icke säga ett bestämt motstånd» samt att denna
skola för landsbygdens ungdom skulle innebära ett hinder, när det gällde att
efter avslutad skolgång i folkskolan själv förtjäna sitt uppehälle.
Riksdagen kan för sin del icke godkänna nu berörda förslag, då detta enligt
riksdagens mening otvivelaktigt komme att leda till en försämring av den ungdomsskola,
till vilken dock flertalet av vårt folk är hänvisat. Enligt förslaget
skulle visserligen för skoldistrikten valet vara fritt mellan den ettåriga och den
tvååriga fortsättningsskolan, men det torde vara att befara, att med det av eko
-
8
Riksdagens skrivelse nr 21 k.
nomiska synpunkter starkt betonade betraktelsesätt, distrikten ofta anlägga på
skolfrågor, inånga av dem, där tvåårig fortsättningsskola nu upprätthålles,
skola nedlägga den andra årskursen. Att under en ettårig kurs om 180 timmar,
byggande på sexårig folkskola, uppnå de mål ur undervisnings- och uppfostringssynpunkt,
som med fortsättningsskolan varit avsedda, lärer vara uteslutet.
Elevernas ungdom och den korta undervisningstiden lämnar ingen möjlighet
härtill, och särskilt torde de praktiskt inriktade fortsättningsskolorna, vilka
av 1918 års riksdag betraktades såsom den mest eftersträvansvärda typen, bliva
lidande på en sådan förändring.
Då motionärerna tala om den rådande motviljan mot fortsättningsskolan, vill
riksdagen framhålla, att man i diskussionen om fortsättningsskolan synes hava
visat en benägenhet att generalisera de yttringar av missnöje med och motstånd
mot denna skolform, som på en del håll kommit till synes, under det att de många
fall, där fortsättningsskolan omfattats med intresse av skoldistrikten och skolgången
varit utan anmärkning, låtit föga tala om sig. Man får komma ihåg,
att det här gäller en obligatorisk skoltyp, som ännu är i sitt första utvecklingsskede,
och att det därför är naturligt, att vissa svårigheter måste yppa sig,
medan organisationsarbetet ännu befinner sig i begynnelsestadiet. Det är med
hänsyn härtill också av vikt att ej draga förhastade slutsatser av på enstaka
håll hittills vunna erfarenheter. I detta sammanhang förtjänar påpekas, att
enligt senast tillgängliga officiella statistik antalet fortsättningsskolavdelningar
uppgår till över 7.000. Att i en så vittomfattande organisation då och då
motigheter måste uppstå, är ej ägnat att väcka förvåning eller giva grundad
anledning till misströstan om fortsättningsskolans framtid.
Vad så beträffar motionerna I: 18 och IT: 34, sammanfalla visserligen de i
dem gjorda yrkandena formellt ej helt och hållet och jämväl till motiveringen
förete dessa motioner vissa skiljaktigheter, men i sak avse de en och samma
fråga, nämligen den om rätt för skoldistrikten att ersätta fortsättningsskolkursen
med ett obligatoriskt sjunde skolår. Såsom motionärerna själva erinrat,
har riksdagen förut ägnat detta spörsmål sin uppmärksamhet. I anledning av
väckt motion anhöll nämligen 1927 års riksdag hos Eders Kungl. Maj:t (riksdagens
skrivelse nr 255), att Eders Kungl. Maj:t måtte taga under omprövning,
huruvida sådana ändringar borde vidtagas i folkskolans undervisningsplan,
att det sjunde skolårets kursplan komme att inrymma jämväl den kurs.
som nu tillhör den tvååriga fortsättningsskolans undervisning. I nämnda
skrivelse framhöll riksdagen till en början önskvärdheten av att inom samhällen
med sexårig A-skola främja utvecklingen av ett sjunde obligatoriskt
skolår samt att en sådan utveckling lämpligen borde befordras genom det sjunde
skolårets omläggning i mera praktisk riktning. Efter att hava angivit vissa
riktlinjer, enligt vilka en dylik omläggning syntes böra ske, anförde riksdagen
följande.
»Vad därefter vidkommer frågan, huruvida ett sjunde skolår bör befria från
all fortsättningsskolplikt, kunna meningarna vara mera delade. Å ena sidan
synes man kunna antaga, att införandet av en sadan föreskrift kan komma att
i åtskilliga samhällen, som nu hava endast sexårig A-skola, främja upprättandet
av en sjuårig folkskola. Men å andra sidan måste uppmärksamhet ägnas
Riksdagens skrivelse nr 21b.
9
åt spörsmålet, om vilket inflytande en föreskrift av nyss angivet innehåll kan
komma att utöva på skolförhållandena i de skoldistrikt, som redan inrättat
obligatorisk sjuårig folkskola jämte ett- eller tvåårig fortsättningsskola. Vidare
måste övervägas, hur ett sådant beslut kan komma att inverka på skolor av
andra typer än de i motionen berörda A-skolorna.
Riksdagen har vid ett övervägande av motionen i denna del stannat vid att
icke på frågans nuvarande ståndpunkt taga bestämd ställning till förslaget om
att genomgång av en obligatorisk sjuårig folkskola skulle befria från all fortsättningsskolplikt.
Detta spörsmål synes emellertid förtjäna att komma under
närmare bedömande i samband med den utredning, som riksdagen finner sig
böra förorda beträffande sjunde skolårets omläggning.---Frågan om åt
gärder
för att förhindra en försämring av skolväsendet, där man redan infört
ett obligatoriskt sjunde skolår jämte ett- eller tvåårig fortsättningsskola, synes
också i detta sammanhang böra beaktas.»
Enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, har skolöverstyrelsen
jämlikt uppdrag av Eders Kungl. Maj :t på grund av riksdagens i ovannämnda
skrivelse gjorda hemställan verkställt en mycket omfattande utredning, som till
Eders Kungl. Maj:t inkom den 30 november 1928.1 överstyrelsen bär i nämnda
utredning ställt sig avvisande mot tanken på att i det sjunde skolåret inarbeta
den tvååriga fortsättningsskolans kurs.
Enligt riksdagens mening kunna emellertid åtskilliga skäl andragas till förmån
för en sådan anordning. Ur undervisnings- och uppfostringssynpunkt
synes mera vara att vinna genom en förlängning av skoltiden med ett helt skolår,
då lärjungarna under åtta månader oavbrutet stå under lärarens tillsyn och
ledning än genom fortsättningsskolans i regel ej mer än 360 timmar omfattande,
kanske till några få timmar i veckan eller till spridda tidsperioder förlagda
undervisning. Och för en stor del av lärjungarna bör en sådan organisation
vara ägnad att undanröja de svårigheter, som genom fortsättningsskolplikten nu
stundom kunna uppkomma, då det för dem gäller att genom arbetsanställning
bidraga till eller själva förvärva sitt uppehälle. De kunna då i en sammanhängande
följd fullgöra sin skolgång för att sedan mera odelat ägna sig åt det
praktiska livets uppgifter i stället för att, såsom nu, under två år efter folkskolans
slut, med vissa mellantider vara underkastade skolplikt.
Givetvis måste det eftersträvas,1 att icke fortsättningsskolans ersättande med
ett sjunde skolår medför en försämring av det hittillsvarande kunskapsresultatet
av folk- och fortsättningsskolans undervisning. En förutsättning för den
föreslagna anordningen måste därför vara, att en omarbetning av de nuvarande
läroplanerna för den sjuåriga folkskolan äger rum, så att den sjunde klassen
kommer att innebära en verklig påbyggnad på en sexårig avslutad folkskolekurs
och en påbyggnad, som i sig innesluter det kunskapsstoff, som i fortsättningsskolan
skulle hava meddelats. Härutinnan torde särskilt förtjäna uppmärksamhet
vad riksdagen i sin ovan åberopade skrivelse år 1927 anfört beträffande
det sjunde skolårets omläggning i mera praktisk riktning.
I likhet med motionärerna anser riksdagen, att den ifrågasatta rätten för skoldistrikten
att utbyta fortsättningsskolan mot ett sjunde skolår bör inskränkas
1 Utredningen är såsom bilaga bifogad statsutskottets utlåtande nr 110.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. lb sand. Nr 209—21b.
2
10
Riksdagens skrivelse nr Sl4.
till att avse allenast de bäst organiserade folkskolorna, d. v. s. de heltidsläsande
huvudformerna (A- och B-former). I motionen 1:18 hava berörts vissa
svårigheter för en sådan anordning, när det gäller skolor av B-form. Riksdagen
vill icke förneka, att vad i sådant hänseende anförts, har ett visst berättigande,
men tror dock att nämnda svårigheter genom lämpliga anordningar
skola kunna övervinnas. Jämväl i andra hänseenden kunna olägenheter av pedagogisk
eller organisatorisk art möjligen yppas och hela spörsmålet synes riksdagen
vara av den beskaffenhet, att riksdagen ansett ett definitivt ställningstagande
från riksdagens sida icke nu böra ske. Saken tarvar att ytterligare
utredas och närmare belysas från olika synpunkter. Det förefaller emellertid
riksdagen vara av så stor betydelse, att ett avgörande i frågan utan längre
dröjsmål kommer till stånd, att riksdagen beslutat hos Eders Kungl. Maj:t anhålla
om framläggande, så snart ske kan och om möjligt till 1930 års riksdag,
av förslag i ämnet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen alltså anhålla, det
Eders Kungl. Maj :t täcktes, så snart ske kan och om möjligt till 1930 års riksdag,
framlägga utredning och förslag angående rätt för sådana lärjungar från
heltidsläsande folkskolor, som med fullständigt avgångsbetyg genomgått sjunde
klass, i vilken tillämpats för dylik klass särskilt utarbetad kursplan, att erhålla
befrielse från fortsättningsskolplikt.
Stockholm den 25 maj 1929.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1929. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
291874
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.