Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungm i anledning av väckt motion angåmde beredande av viss ytterligare avskedsersättning åt förutvarande poliskotistaplar vid flottans varv.

1929-05-30 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1929:238, Skrivelse till Konungm i anledning av väckt motion angåmde beredande av viss ytterligare avskedsersättning åt förutvarande poliskotistaplar vid flottans varv.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 238.

9

Nr 238.

Godkänd av första kammaren den 30 maj 1929.

Godkänd av andra kammaren den 30 maj 1929.

Riksdagms skrivelse till Konungm i anledning av väckt motion

angåmde beredande av viss ytterligare avskedsersättning

åt förutvarande poliskotistaplar vid flottans varv.

(Statsutskottets utlåtande nr 116.)

Till KONUNGEN.

Uti en inom riksdagen väckt motion (II: 317) har hemställts, att riksdagen

må tillerkänna i motionen avsedda f. d. befattningshavare en ytterligare avskedsersättning

med ett belopp, utgörande 50 procent av vad som förut tilldelats

dem.

Till stöd för framställningen har i motionen anförts följande:

»I 1925 års försvarsbeslut ingick även att poliskonstaplar vid flottans varvskulle

avskedas.

Kepresentanter för ifrågavarande konstaplar hava anfört bland annat följande:
''Poliskonstapel

vid flottan är i rang jämnställd med underofficer av 2 graden.

Underofficer är anställd medelst fullmakt, poliskonstapel medelst förordnande.

På grund av dessa olika anställningsformer hava vi icke erhållit samma

förmåner som underofficerare, utan till och med blivit ställda efter underbefäl

av manskap. Vi hava samtliga varit fast anställda vid försvarsverket och för

flera år sedan varit underbefäl. Då vi sedan fortsatt såsom civilmilitärer

vid samma verk och varit ordinarie poliskonstaplar cirka 10 år och däröver,

torde vi hava gjort oss förtjänta av samma förmåner som underofficer, vilken

innehaft sin fullmakt ett par år, eller måhända kortare tid.

Försvarsrevisionen yttrade i sitt betänkande, att särskild hänsyn borde tagas

till sådana befattningshavare, som inriktat sig på längre sikt och vilkas anställning

vore av mera fast natur, därvid särskilt nämndes flottans poliskår.

Vi torde näppeligen kunna anse oss hava blivit behandlade med någon särskild

hänsyn, då vi ej erhållit samma förmåner som underofficerare utan blivit inrangerade

hland varvets månadslönare. Det är dock en avsevärd skillnad på

anställningsformen, vad beträffar polisen och varvets månadslönare, då polisen

är uppförd på av riksdagen fastställd stat.

Månadslönare däremot kan varvschefen anställa och avskeda efter behov.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1-t sand. Nr 232—238. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 238.

Motivet för minskningen av poliskåren var den, att kostnaderna för bevakningstjänsten

skulle nedbringas. För bevakningstjänsten utom varvet vid

Stockholms station erfordrades tre poliskonstaplar. Numera fullgöres denna

tjänst, åtminstone tidvis, av fem korpraler. Alltså ställer sig denna bevakning

minst lika dyrbar med militär som med polis. Tillvägagångssättet att

avskeda en ordinarie befattningshavare, som dessutom är familjeförsörjare, från

den tjänst han innehaft i många år och besätta platsen med annan, ogift person,

torde vara stridande mot vanlig praxis och allmän folkmening.

Som vi samtliga uppnått sådan hög levnadsålder, att vi ej kunna erhålla

anställning vid annan poliskår eller annat vare sig statligt eller kommunalt

verk samt då vår tjänst hindrat oss att utbilda oss i något särskilt yrke, är

ställningen för oss mycket svår.’

Bifogade uttalanden från en del statsmyndigheter giva även vid handen, att

det anses berättigat med ersättning utöver den som lämnats.

Den omständigheten, att ifrågavarande befattningshavare, då de icke kunna

erhålla anställning vid polisväsendet, samt att de icke hava annat yrke och

sålunda hava ringa förutsättning att erhålla annan anställning, synes motivera,

att de beredas någon ytterligare ersättning från staten.»

Vid motionen hava fogats utdrag av yttranden i ärendet från varvschefen

vid flottans station i Stockholm och poliskommissarien vid samma station av

följande lydelse.

Varvschefen vid

flottans station i Stockholm.

»Erfarenheten från den hittills gångna tiden efter polispersonalens minskande

synes också giva vid handen, att bevakningen blivit sämre och i vissa

fall varit otillfredsställande. Alltför stora intressen av såväl ekonomisk som

militär natur stå emellertid här på spel för att det kan anses vara klokt att

vedervåga dem för en ringa och ganska tvivelaktigt besparing. Jra grund

härav och jämväl med anledning av den gjorda framställningen synes vara

skäl att taga i allvarligt övervägande, huruvida icke en återgång åtminstone

i någon utsträckning till den gamla organisationen borde komma till stand.

Skulle åter någon återgång till det gamla icke kunna ifrågakomma, torde det

vara rimligt, att de fem f. d. poliskonstaplar, som i ovan berörda yttrande

från chefen för ekipagedepartementet därtill ifrågasättas, beredas någon ytterligare

ersättning. Den omständigheten att sökandena fortsatt sin anställning

vid annan del av krigsmakten och i civilmilitär tjänst synes mig, i likhet

med vad sökandena framhållit, ej ägnad att helt utesluta dem från rätt

till jämförelse med personal, som under fortsatt anställning i militär tjänst

avancerat till underofficerare.»

Poliskommissarien vid

flottans station i Stockholm.

»Den ringa engångsersättningen utgör helt naturligt en synnerligen liten ersättning

för mistad anställning, särskilt med hänsyn till att de sökande, pa

grund av uppnådd levnadsålder, numera icke kunna skaffa sig likartade anställningar

på annat håll. Den gjorda framställningen synes mig därför vara

synnerligen behjärtansvärd.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 238.

11

En rationell lösning av föreliggande spörsmål skulle givetvis vara, att nuvarande

militära bevakning av stationen utom varvet ock delvis inom varvet

utbyttes mot polisbevakning och att sökandena till erforderligt antal ånyo anställdes

vid poliskåren. En dylik lösning skulle minska nuvarande kostnader

för samma bevakning, samtidigt med att bevakningen bleve effektivare och

de nu klagande f. d. poliskonstaplarna troligen bleve nöjda med förhållandena.

Då emellertid en sådan lösning av formella skäl troligen icke låter sig göra,

hemställes att sökandena i annan form erhålla den ytterligare kompensation

som föreliggande omständigheter kunna möjliggöra.»

Då riksdagen måste finna det vara ur principiell synpunkt olämpligt, att ytterligare

gottgörelse i form av avskedsersättning lämnas omförmälda f. d. befattningshavare,

kan riksdagen icke bifalla den i motionen gjorda framställningen.

Emellertid har det synts riksdagen önskvärt, att ovan berörda förslag, som

framlagts av varvschefen vid flottans station i Stockholm och poliskommissarien

vid samma station, tages under näTmare övervägande av Eders Kungl.

Maj:t. Därest det därvid skulle visa sig ändamålsenligt, att dessa förslag i

en eller annan form genomföras, synas här ifrågavarande f. d. befattningshavare

kunna erhålla förnyad anställning. Utredning härom synes böra ske genom

Eders Kungl. Majrts försorg.

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla, att Eders Kungl.

Maj:t måtte verkställa utredning rörande ändamålsenligheten av att helt eller

delvis utbyta den nuvarande militärbevakningen av flottans stationer mot polisbevakning

samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen må

giva anledning.

Stockholm den 30 maj 1929.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.