Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående viss omorganisation av vägväsendet jämte i ämnet väckta motioner.

1929-06-03 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1929:275, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående viss omorganisation av vägväsendet jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 275.

1

Nr 275.

Godkänd av första kammaren den 3 juni 1929.

Godkänd av andra kammaren den 3 juni 1929.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition angående viss omorganisation av vägväsendet

jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 114 och memorial nr 152.)

Till KONUNGEN.

Uti en till riksdagen den 1 februari 1929 avlåten proposition, nr 53, har Eders

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden nämnda dag, föreslagit riksdagen att

med godkännande av den av departementschefen förordade ändrade organisationen

av vägväsendet, att tillämpas från och med den 1 juli 1930, besluta, att från

och med nämnda dag skola i länen vara anställda vägingenjörer och biträdande

ingenjörer med avlöningsförmåner och under villkor i övrigt, som av departementschefen

i statsrådsprotokollet angivits.

I sammanhang med behandlingen av förevarande proposition har riksdagen

förehaft till behandling åtskilliga inom riksdagen i ämnet väckta motioner, nämligen
dels

en motion (1:224) däri hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan

ändring av Eders Kungl. Maj:ts förslag till omorganisation av vägväsendet, att

vägingenjörerna bliva länsstyrelsernas tjänstemän;

dels en motion (II: 367), i vilken yrkats, att, för den händelse Eders Kungl.

Maj:ts proposition, nr 53, med förslag om viss omorganisation av vägväsendet

vunne riksdagens bifall, arvodena till vägingenjörerna ej måtte fastställas till

högre belopp än 12,040 kronor för G-ort, 11,770 kronor för F-ort. 11,500 kronor

för E-ort, 11,230 kronor för D-ort och 10,960 kronor för C-ort jämte dyrtidstillägg

såsom för nyreglerade verk, samt att anslaget till avlöningar

m. m. för vägingenjörerna minskades med 46,000 kronor;

dels en motion (11:372), däri hemställts, att riksdagen ville för sin del besluta

sådan ändring av Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 53, att dels vägBihang

till riksdagens protokoll 1929. H samt. Nr 275—276.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 275.

distrikt erhålla rätt att föreslå lämplig förrättningsman för uppgörande av

förslag till plan och kostnadsberäkningar, dels att tillsättande av biträdande

vägingenjör må anstå tillsvidare med rätt för Eders Kungl. Maj:t att efter

prövning i varje särskilt fall och efter förslag av vederbörande länsstyrelse

förordna om sådan tjänstemans tillsättande;

dels en motion (II: 377), i vilken yrkats, att Eders Kungl. Maj ds proposition

nr 53 måtte antagas med de förändringar, som i motionen angivits;

dels ock en motion (II: 380), däri hemställts, att riksdagen måtte avslå Eders

Kungl. Maj ds proposition nr 53 angående viss omorganisation av vägväsendet;

och att en ny och allsidig utredning beträffande vägväsendets omorganisation

verkställes, varvid hänsyn i främsta rummet må tagas till frågan om förändrad

organisation av vägdistrikten.

Den omdaning av den statliga lokala vägorganisationen, vartill nu förslag

av Eders Kungl. Majd framlagts, är så gott som helt avsedd att genomföras

efter de riktlinjer, som uppdrogos av 1928 års riksdag. I stället för de nuvarande

distriktstjänstemännen och vägkonsulenterna skulle hos länsstyrelserna

anställas vägingenjörer, vilka äro avsedda att bliva helt statsavlönade. Huvudsyftet

härmed är att trygga en opartisk handläggning av vägärendena, enkannerligen

de ekonomiskt synnerligen betydelsefulla spörsmålen om lämpligaste

användningen av de stora statliga anslagsbelopp, som från automobilskattemedlen

och i övrigt årligen utgå till vägväsendets befrämjande. Det förutsätt.

es sålunda upphörande av hittillsvarande avlöningssystem, enligt vilket ifrågavarande

tjänstemän för sin utkomst i större eller mindre utsträckning varit

i ett ur skilda synpunkter olämpligt beroende av de uppdrag att planlägga eller

leda de statsunderstödda vägarbeten, de kunnat förskaffa sig från vägdistrikten.

I anslutning till den i svensk väglagstiftning hävdvunna grundsatsen att

vägärendenas handläggning i allmänhet bör vara en länsstyrelsernas angelägenhet,

har vidare, dock med vissa i det följande angivna undantag, föreslagits

en allmän decentralisation till länsstyrelserna av statsbidragsfrågorna, vilkas

avgörande för närvarande är underkastat en synnerligen betungande omgång.

Såsom av propositionen inhämtas, är förslaget ej avsett att träda i kraft

förrän den 1 juli 1930. Någon inverkan på anslagen för nästkommande budgetår

skulle alltså de föreslagna ändringarna ej utöva. I stort sett avses allenast

ett fastställande av de huvudsakliga formerna för den nya organisationen.

Riksdagen vill för sin del i det väsentliga ansluta sig till det framlagda förslaget,

varigenom — i fråga om det lokala vägväsendet — enligt riksdagens

mening skulle förverkligas det av 1928 års riksdag starkt framhållna kravet

på tillgång inom länen av fackligt utbildade tjänstemän, som utan obehöriga

sidohänsyn och med auktoritet kunna tillgodose statens intresse av teknisk sakkunskap

i den lokala ledningen av vägväsendet.

Riksdagen anser alltså, att inom vart och ett av rikets län, med undantag

för Gotlands län, bör anställas eu vägingenjör.

Årsarvodet för envar av de 23 vägingenjörer, som alltså för närvarande äro

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 275.

3

avsedda att anställas, har av Eders Kungl. Maj :t föreslagits till omkring 14,000

kronor å dyraste ort; detsamma skulle utgöra å (Kort 14,040 kronor, å F-ort

13,770 kronor, å E-ort 13,500 kronor, å D-ort 13,230 kronor och å C-ort 12,960

kronor. Härtill skulle komma dyrtidstillägg såsom för nyreglerade verk. Av

vikt måste visserligen vara att avlöningsförmånerna å ifrågavarande ansvarsfulla

befattningar ej tilltagas alltför snävt. Förbises bör ej heller att en anställningsform

på förordnande för en tid av högst sex år utan någon pensionsrätt

ställer sig oförmånligare än motsvarande anställning å ordinarie stat.

Även med beaktande härav kan riksdagen likväl ej godkänna avlöningsförmånernas

tillmätande efter de föreslagna grunderna. Ifrågavarande nya befattningshavare

skulle komma att i lönehänseende intaga en ställning ej oväsentligt

förmånligare än exempelvis byråcheferna i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

(B 30) samt också i allmänhet överstigande vad som normalt förutsättes

skola utgå till landssekreterare och landskamrerare, något som riksdagen

måste finna lönetekniskt och även organisatoriskt mindre lämpligt. Erinras

må, att å de affärsdrivande verkens stater finnas en hel del tekniska befattningshavare

i ansvarsfull ställning, vilkas avlöning utmätts efter 27 lönegraden.

Med beaktande jämväl av de synpunkter, som i detta avseende motionsvis

anförts, har riksdagen för sin del ansett, att vägingenjörerna för närvarande

böra erhålla sitt arvode tillmätt enligt 30 löneklassen. Man lärer hava

befogad anledning antaga, att även vid en dylik löneberäkning fullt kompetenta

innehavare av befattningarna skola kunna erhållas. Storleken av de avlöningsbelopp,

som härvid komma att utgå, framgå av nedanstående tabell:

Kungl. Maj:ts förslag Riksdagens beslut

Arvode inberäknat

Arvode in beräknat

Arvode

dyrtidstillägg

Arvode

dvrtidstilläpg

(17 %)

(17 %)

C-ort .....

.... 12,960

14,592

9,540

11,160

G-ort.....

.... 14.040

15,672

10,500

12,132

Vägingenjörerna föreslås att förordnas för en tid av sex år av Eders Kungl.

Maj:t efter gemensamt förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vederbörande

länsstyrelse. Riksdagen godkänner denna anordning. Enligt propositionen

skall vägingenjören vara väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänsteman

med stationsort i vederbörande residensstad och med tjänstgöring hos

länsstyrelsen. Med tvekan har riksdagen ansett sig böra godtaga Eders

Kungl. Maj:ts förslag i denna del, varvid dock förutsättes, dels att länsstyrelsen

skall, i överensstämmelse med vad 1927 års sakkunniga föreslagit, äga

bestämma över vägingenjörens tjänstgöring samt att länsstyrelsen skall, på

sätt i 1928 års proposition i ämnet uttalades, äga i det dagliga arbetet förfoga

över vägingenjören såsom en länsstyrelsens biträdande tjänsteman, dels ock att

anordningen underkastas förnyad prövning i samband med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

omorganisation.

Enligt det i propositionen framlagda organisationsförslaget skola därjämte

inom vissa län anställas biträdande ingenjörer. Dessa skola, mot åtnjutande

av lön enligt lönegrad 20, förordnas tillsvidare av väg- och vattenbyggnads
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr £75.

styrelsen efter förslag av vägingenjören. Riksdagen har intet att erinra mot

lönens avvägning men anser, att förslag å biträdande ingenjör bör avgivas av

länsstyrelsen efter vägingenjörens hörande.

I propositionen har räknats med ett behov av sammanlagt 20 biträdande ingenjörer,

varvid förutsatts, att i de södra delarna av landet biträdande ingenjör

skulle finnas endast inom de största länen. Enligt riksdagens mening måste

ifrågavarande siffra anses högt tilltagen. Det kan visserligen hållas för sannolikt,

att inom de nordliga länen anställande av en biträdande ingenjörskraft

erfordras redan i samband med nya vägorganisationens ikraftträdande. Beträffande

övriga län anser dock riksdagen förtjänt av ytterligare övervägande,

huruvida inrättande av biträdande ingenjörsbefattningar kan vara behövligt,

samt om ej behovet av hjälparbetskrafter kan lämpligare och med mindre kostnader

tillgodoses genom biträden med en ej fullt så hög teknisk kompetens.

Riksdagen har därför ansett, att i förevarande ordning ett godkännande av organisationen,

såvitt angår biträdande vägingenjörernas antal, ej bör beslutas

utan att avgörande härutinnan bör träffas först efter den ytterligare utredning

angående behovet, som Eders Kungl. Maj:t vill förelägga riksdagen 1930.

I avseende å vägingenjörernas och biträdande ingenjörernas arbetsuppgifter

förutsattes, att de i första hand skola biträda länsstyrelserna vid den tekniska

och ekonomiska kontrollen å vägprojektering, vägbyggnad och vägunderhåll

inom länet. Enligt riksdagens mening måste dock för ifrågavarande arbetskrafters

effektiva utnyttjande samt också för deras upprätthållande av kontakten

med det mera praktiska vägarbetet vara av vikt att de i möjligaste mån

också användas för vägundersökningar och renstakningar ävensom — därest

förhållandena så medgiva — arbetsledning inom vägdistrikten, allt mot arvode

som skall tillfalla statsverket. Riksdagen förutsätter, att ifrågavarande angelägenhet

ägnas tillbörlig uppmärksamhet vid utfärdande av blivande föreskrifter

rörande vägingenjörernas arbete.

Genom ett bifall till Eders Kungl. Maj :ts förslag om en allmän decentralisering

av vägeirendena — häri inbegripet även anslagsfrågorna — till länsstyrelserna

skulle förverkligas de starkt framträdande och enligt riksdagens

mening fullt berättigade kraven på dessa ärendens handläggning med mindre

omgång och tidsutdräkt samt för vägdistrikten mindre betungande skriftväxling

än för närvarande är fallet. Enligt propositionen skulle dock vissa ärenden

angående statsbidrag alltjämt förbehållas Eders Kungl. Maj:ts prövning.

Så skulle bliva fallet med ärenden angående bidrag av automobilskattemedel

över 3/4 ävensom ärenden angående brobyggnader, varförutom överhuvud frågor

om statsbidrag skulle förbehållas Eders Kungl. Maj:ts prövning, intill dess

flerårsplaner färdigställts. Riksdagen godkänner den föreslagna decentralisationen

med sålunda angivna undantag, men ifrågasätter, huruvida ej under

Eders Kungl. Majrts prövning böra hänföras jämväl frågorna om statsanslag

till större vägföretag, avseende för den allmänna trafiken mera viktiga genomfartsvägar.

Propositionen har lämnat å sido en omorganisation av den centrala tekniska

uppsikten å vägväsendet och ansluter sig härutinnan till riksdagens sistlidet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 275.

5

år uttalade mening, att denna omorganisation borde anstå i avvaktan på erfarenhet

om den nya lokala organisationen och dess återverkningar på den

centrala styrelsen.

Riksdagen, som anser att en fast och ändamålsenlig anordning av den centrala

ledningen av vägväsendet är så maktpåliggande, att dess genomförande

ej bör uppskjutas längre än som är nödigt, förutsätter, att frågan härom — med

beaktande av de särskilda synpunkter som riksdagen 1928 framhållit — av

Eders Kungl. Maj :t beredes och förelägges riksdagen, så snart de ovan angivna

betingelserna äro för handen.

Då, såsom departementschefen framhållit, den nya lokala vägorganisationen

väsentligen är föranledd av en alltjämt tilltagande automobiltrafik samt med

hänsyn tagen till att arvodena till de nuvarande vägkonsulenterna bestridas av

automobilskattemedlen, bör visserligen någon del av kostnaderna för ifrågavarande

organisation lämpligen bestridas från sagda medel. Enligt propositionen

skulle såväl avlöningarna till vägingenjörer och biträdande ingenjörer som

ock deras resekostnader utgå av automobilskattemedlen. I anslutning till ett

motionsvis väckt förslag har riksdagen ansett skäligt, att automobilskattemedlens

användning för hithörande statsutgifters bestridande inskränkes till vägingenjörernas

och de biträdande vägingenjörernas avlöningar, varvid alltså omkostnaderna

för deras resor skulle på vanligt sätt bestridas av allmänna statsmedel.

I avseende å hithörande anslags uppställning i riksstaten anser riksdagen,

i likhet med riksräkenskapsverket, lämpligast att för bestridande av

resekostnads- och traktamentsersättningarna liksom ock erforderliga expenser

ej anlitas femte huvudtitelns härför uppförda allmänna anslag, utan att i stället

för ifrågavarande ändamål uppföras specialanslag under den lokala vägorganisationen.

I motionen 11:380 har yrkats avslag å Eders Kungl. Maj:ts proposition

under begäran samtidigt om utredning om en mera tidsenlig vägdistriktsindelning.

Riksdagen finner, lika med motionärerna, att en förenklad och mera

ändamålsenlig organisation av vägdistrikten är av behovet påkallad, och förutsätter,

att Eders Kungl. Maj:t ville snarast ägna denna fråga uppmärksamhet,

men anser ej att frågan bör inverka på förevarande ärendes avgörande.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen anmäla,

att riksdagen, med fastställande av den av riksdagen här ovan angivna organisationen

av vägväsendet, att tillämpas från och med den 1 juli 1930, beslutat,

att från och med nämnda dag skola i länen vara anställda vägingenjörer med

avlöningsförmåner och under villkor i övrigt, som i det föregående angivits.

Stockholm den 3 juni 1929.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.