Skrivelse till Konungen, angående utredning rörande missbruk av tobak och kaffe.
1929-06-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1929:306, Skrivelse till Konungen, angående utredning rörande missbruk av tobak och kaffe.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 306.
9
Nr 306.
Godkänd av första kammaren den 6 juni 1929.
Godkänd av andra kammaren den 6 juni 1929.
Riksdagens skrivelse till Konungen, angående utredning rörande
missbruk av tobak och kaffe.
(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 14.)
(Andra kammaren® första tillfälliga utskotts utlåtande nr 10.)
Till KONUNGEN.
I särskilda inom riksdagen väckta motioner har framställning gjorts:
i motion nr 202, att riksdagen måtte besluta, att hos Eders Kungl. Maj :t
1) förnya sin skrivelse av år 1912 om övervägande snarast möjligt, av vad
från det allmännas sida kunde åtgöras för att motarbeta missbruk av tobak;
2) förnya sin skrivelse år 1906 om särskilda åtgärder till förekommande av
minderårigas tobaksbruk;
3) begära övervägande och åtgärder för återupplivande av den forna upplysta
folkseden att vid offentliga överläggningar och andra sammankomster av
publik natur tobaksrökning ej måtte tillåtas;
och i motion nr 203, att riksdagen måtte besluta att bos Eders Kungl. Maj :t
förnya sin skrivelse av år 1912 om övervägande snarast möjligt av vad från det
allmännas sida kunde åtgöras för att motarbeta missbruk av kaffe.
Över motionerna har yttrande i vederbörlig ordning inhämtats från medicinalstyrelsen.
De socialhygieniska frågor, som i förevarande motioner beröras, hava sedan
lång tid tillbaka varit föremål för en allmännare uppmärksamhet; och förslag
till åtgärder i syfte att avhjälpa de ifrågavarande missförhållandena hava såväl
inom riksdagen som från andra håll vid flera tillfällen framkommit.
Vad först beträffar frågan om åtgärder mot missbruk av tobak har densamma
upprepade gånger bragts på tal inom riksdagen, och år 1906 anhöll riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t, att Kungl. Maj :t måtte taga under övervägande,
vilka åtgärder kunde vidtagas till hämmande av minderårigas tobaksbruk, samt,
i den mån lösningen påkallade riksdagens medverkan, för riksdagen framlägga
det förslag, vartill förhållandena kunde giva anledning. I motiveringen
till sin skrivelse uttalade riksdagen den uppfattningen, att upplysningsarbetet
i förening med tillsyn över skolungdomen visserligen borde vara utgångspunkten
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 14 saml. Nr 304—306. 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 306.
för strävandena på detta område, men ifrågasatte dessutom utfärdandet, genom
stadgande i undervisningsförfattningarna eller eljest, av vissa allmänna bestämmelser
mot skolungdomens tobaksförbrukning, särskilt avseende förbud att sälja
eller utlämna tobak till minderåriga.
Såsom motionären erinrat har jämväl frågan om kaffemissbrukets bekämpande
uppmärksammats inom riksdagen och föranlett 1912 års riksdag att i
ärendet avlåta skrivelse till Kungl. Maj :t. Den då föreliggande motionen återupptog
emellertid även den av 1906 års riksdag behandlade frågan om åtgärder
mot tobaksmissbruk, särskilt med hänsyn därtill att den av riksdagen år 1906
gjorda framställningen i ämnet då ännu ej lett till önskat resultat. Riksdagen
framhöll i sin skrivelse, bland annat, att upplysning om tobakens skadliga verkningar
lämpligen kunde under vapenövningarna meddelas de värnpliktiga, varjämte
vissa lagstiftningsåtgärder kunde vidtagas för att minska faran för tobaksmissbruk.
Till förekommande av missbruk av kaffe syntes däremot alla
åtgärder av legislativ natur vara uteslutna. Vad i sådant avseende skulle uträttas,
borde åstadkommas genom ett väl ordnat upplysnings- och undervisningsarbete.
Skrivelsen utmynnade i en hemställan, att Kungl. Maj :t måtte
snarast möjligt låta utreda, vad från det allmännas sida, särskilt genom upplysningsverksamhet,
kunde åtgöras för att stödja strävandet att motarbeta
missbruk av tobak och kaffe, ävensom vidtaga de åtgärder, som därav kunde
föranledas.
Frågan om åtgärder för motarbetande av missbruk av tobak och kaffe överlämnades
för utredning till särskilda inom ecklesiastikdepartementet år 1917
tillkallade sakkunniga, vilkas uppdrag jämväl innefattade verkställande av utredning
och avgivande av förslag rörande omläggning av upplysnings- och undervisningsverksamheten
för nykterhetens främjande. De sakkunnigas förslag
i vad de rörde frågan om tobaks- och kaffemissbrukets bekämpande gingo i
huvudsak ut på åstadkommande av upplysningsverksamhet såväl genom upplysning
i skolorna som på annat sätt rörande verkningarna av tobaks- och kaffemissbruk
och vad tobaken beträffar förbud mot försäljning till minderåriga.
Med avseende å kaffemissbruket framhölls önskvärdheten av att kunna bereda
befolkningen tillgång på goda näringsmedel, varvid särskilt möjligheterna
att underlätta anskaffningen av mjölk borde beaktas. En god och tillräckligt
omfattande undervisning i hushållsgöromål vore också enligt de sakkunnigas
mening ett utmärkt medel i striden mot kaffemissbruket. Såsom av betänkandet
närmare framgår ansågo sig de sakkunniga i övrigt icke kunna peka på
några nya utvägar att genom statsingripanden åstadkomma en effektiv begränsning
av tobaks- och kaffemissbruken.
Till belysande av vad från statens sida i nu förevarande avseende åtgjorts,
sedan de sakkunnigas betänkande år 1918 avlämnades, får riksdagen erinra,
att enligt de år 1919 fastställda kursplanerna för rikets folkskolor inom alla
de vid dessa skolor tillämpade skolformerna i sjätte och sjunde klasserna skall
meddelas undervisning om njutningsmedlens faror för hälsan. Även i de undervisningsplaner
för olika slag av läroanstalter, som med anledning av 1927
års riksdags beslut angående omorganisation av det högre skolväsendet fast
-
Riksdagens skrivelse Nr S06.
11
ställts under år 1928, har spörsmålet om motarbetande av missbruk av njutningsmedlen
upptagits. I ett av Kungl. Maj :t den 24 september 1928 utfärdat
cirkulär till skolöverstyrelsen, domkapitlen, folkskolinspektörerna samt rektorerna,
föreståndarna, föreståndarinnorna och styrelserna för de under överstyrelsens
inseende ställda läroanstalterna bar ytterligare inskärpts, att undervisning
om tobaken och kaffet, deras natur och verkningar, skall i lämpligt sammanhang
meddelas vid ifrågavarande läroanstalter.
Bland åtgärder, som i övrigt vidtagits för minskande av tobaks- och kaffemissbruken,
torde böra nämnas, att skolöverstyrelsen i den »Handbok i alkoholfrågan»,
som på Kungl. Maj :ts uppdrag år 1924 utgivits av överstyrelsen,
särskilt berört frågan om tobaks- och kaffemissbruket.
I detta sammanhang bör erinras därom, att medicinalstyrelsen fäst särskild
uppmärksamhet vid kaffe- och tobaksmissbruk vid planläggningen av undersökningarna
angående de s. k. norrlandssjukdomarna.
Beträffande kaffemissbrukets direkta skadliga inverkan på folkhälsan torde
det enligt vad från läkarhåll uppgivits råda föga delade meningar därom, att
talrika fall av nervösa rubbningar, magsjukdomar, blodbrist och allmänt dåligt
nutritionstillstånd, särskilt hos barn och kvinnor, äro att skriva på kaffemissbrukets
konto. Vad missbruket av tobak beträffar, vilket efter vad erfarenheten
visar alltmer breder ut sig i synnerhet bland ungdomen, har jämväl
från lärarhåll framhållits, att bruk av tobak — vilket då det gäller barn givetvis
är liktydigt med missbruk — hindrar barnens utveckling, verkar demoraliserande
och nedsätter deras arbetsförmåga.
De åtgärder, som under de senare åren vidtagits för bekämpande av kaffeoch
tobaksmissbruket, måste hälsas med tillfredsställelse. Dessa åtgärder
torde dock i vissa avseenden böra kompletteras. Således torde, vilket ock av
medicinalstyrelsen ifrågasatts, lärarna böra beredas ett bättre underlag för
den undervisning, som av dem skall lämnas om ifrågavarande spörsmål, därigenom,
att den avdelning av ovannämnda »Handbok i alkoholfrågan», som
berör undervisning rörande kaffe och tobak, omarbetas och utökas samt göres
mera detaljerad. Utförandet av en sådan omarbetning torde kunna överlämnas
åt skolöverstyrelsen i samråd med medicinalstyrelsen.
En på så sätt omarbetad översikt av dessa njutningsmedels verkningar skulle
såsom av medicinalstyrelsen framhållits kunna vara till ledning även för upplysningsverksamheten
bland vuxna och då i första hand föräldrar och målsmän
för att genom dem nå barnen. Emellertid bör upplysningsverksamheten bland
de äldre givetvis stödjas och befrämjas även på andra sätt, som må befinnas
lämpliga. Enligt riksdagens mening skulle genom spridandet av kortfattade,
populärt hållna ströskrifter mycket kunna vinnas för de äldres upplysning
om de ifrågavarande spörsmålen.
Det skulle måhända ock kunna övervägas, om icke i almanackan lämpligen
kunde införas en uppsats om verkningarna av kaffe- och tobaksmissbruk. Genom
en sådan åtgärd torde kännedomen om de skadliga verkningarna av nämnda
missbruk spridas även till dem, som måhända ej skulle nås av annan upplysningsverksamhet
av här berörda art.
12
Riksdagens skrivelse Nr 806.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det Eders Kungl.
Maj :t täcktes vidtaga åtgärder för en vidgad upplysnings- och undervisningsverksamhet
angående de skadliga verkningarna av tobak och kaffe.
Stockholm den 6 juni 1929.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1929. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
291924
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.