Skrivelse till Konungen angående viss ändring i förordningen angående explosiva varor.
1929-04-24 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1929:92, Skrivelse till Konungen angående viss ändring i förordningen angående explosiva varor.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 92.
9
Nr 92.
Godkänd av första kammaren den 24 april 1929
Godkänd av andra kammaren den 24 april 1929.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående viss ändring i förordningen angående
explosiva varor.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1.)
(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.)
Till Konungen.
Uti inom riksdagen väckta likalydande motioner I: 206 och II: 328 har framställning
gjorts, att sådan ändring måtte komma till stånd uti förordningen
angående explosiva varor den 18 maj 1928 (nr 139), att däri omförmält säkerhetsintyg
skulle kunna utfärdas av kommunal förtroendeman.
I ovanberörda förordning den 18 maj 1928 stadgas, att viss kvantitet dynamit
eller annan för sprängningsarbete avsedd explosiv vara ävensom viss kvantitet
tändhattar för sprängämnen må innehavas av den, som för visst ändamål
är i behov av angivna myckenheter och med intyg (säkerhetsintyg), utfärdat
i stadgad ordning, styrker sig vara så ansedd, att trovärdighet hör skänkas
uppgiften om behovet av och ändamålet med den explosiva varan samt att den
explosiva varan utan missbruk bör kunna av honom innehavas. Säkerhetsintyget
skall vara utfärdat i den ort, där sökanden har sitt hemvist, i stad av
polismästaren, där sådan finnes, men eljest i regel av stadsfiskalen, samt å landet
av polischefen i orten. Intyg må dessutom utfärdas av den, som blivit av
länsstyrelsen särskilt förordnad.
Före 1928 års förordning i ämnet gällde förordningen den 19 november 1897
angående explosiva varor och förordningen samma dag angående explosiva
varors transporterande å järnväg. Enligt den förstnämnda av dessa bägge
förordningar fingo kyrkoherdar och kommunala förtroendemän utfärda nödiga
intyg för förvärv av explosiv vara. För att vinna bättre kontroll över lovligt
innehav av explosiva varor och enhetliga principer för utfärdande av tillståndsbevis
borttogs genom nu gällande förordning möjligheten att hos nyssnämnda
befattningshavare erhålla säkerhetsintyg.
Riksdagen har ej kunnat undgå att finna, att de nya bestämmelserna i författningen
den 18 maj 1928 medfört vissa olägenheter, vilka, utan att lämna
ökad garanti mot olaga innehav, föranleda stegrade kostnader för allmänheten
10
Riksdagens skrivelse Nr 92.
och därjämte i många fall avsevärt ökad omgång och tidsförlust, särskilt som
intyg, varom här är fråga, vilka förr plägade beläggas med en kronas lösen såsom
vanliga vederhäftighetsbevis, enligt numera i allmänhet tillämpad praxis droge
en kostnad av 2 kronor 50 öre i stämpel och lösen, vartill sedan finge läggas
eventuella avgifter för myndighetens expediering av beviset, porto o. s. v.
Härtill kommer, att med landsfiskalsdistriktens sammanslagning avstånden
till vederbörande bevisutfärdare åtminstone i norra och mellersta delarna av
landet i allmänhet blivit större än tillförene. Formaliteterna för varans anskaffning
förorsaka härigenom ofta, då det gäller mindre partier, större kostnader
än dess inköp.
Då det därjämte i många, om ej rent av uti flertalet fall gäller förbrukare i
små ekonomiska villkor och direkt samhällsbefrämjande ändamål och arbeten,
såsom vägförbättringar, nyodling resp. dränering av jord o. s. v., synes det
riksdagen ej vara mer än rätt och billigt att, i den mån den allmänna säkerheten
icke åsidosättes, göra formaliteterna för explosiv varas åtkomst så htet betungande
som sig göra låter med avseende å kostnader och tidsutdräkt.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla om sådan
ändring av förordningen angående explosiva varor den 18 maj 1928, att däri
omförmält säkerhetsintyg må kunna utfärdas av kommunal förtroendeman.
Stockholm den 24 april 1929.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.