Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av konstitutionsutskottets memorial med förslag till utredning angående riksdagens arbetsformer. 4

1930-05-13 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1930:185, Skrivelse till Konungen i anledning av konstitutionsutskottets memorial med förslag till utredning angående riksdagens arbetsformer. 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 18.5.

1

Nr 185.

Godkänd av första kammaren den 2 maj 1930.

Godkänd av andra kammaren den 2 maj 1930.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av konstitutionsutskottets

memorial med förslag till utredning angående riksdagens

arbetsformer.

4 (Konstitutionsutskottets memorial nr 21.)

Till Konungen.

Vid ett stort antal tillfällen särskilt under senare år ha förslag framställts

om utredning rörande omläggning av riksdagens arbetsformer. Beträffande

dessa förslag och särskilt det svenska utskottsväsendets utveckling under senare

tid hänvisar riksdagen till konstitutionsutskottets memorial nr 21 vid

innevarande års riksdag.

Av detta memorial har det synts riksdagen med full tydlighet framgå ej

blott, att det förefinnes ett utbrett missnöje med nuvarande anordning av

riksdagsarbetet och de för detta arbete gällande formerna, utan också att

ingen möjlighet finnes att uppnå ett bättre sakernas tillstånd, såframt ej

frågan om riksdagsarbetets lämpliga anordnande överlämnas till en av erfarna

representanter för de olika utskotten och i övrigt allsidigt sammansatt kommitté

för en förutsättningslös utredning.

Det ligger i sakens natur, att riksdagens konstitutionsutskott, som icke kan

äga tillräcklig kännedom om och erfarenhet från bland annat arbetet inom

övriga utskott, icke heller kunnat vara i stånd att uppdraga annat än helt

allmänna riktlinjer för en omläggning, men erfarenheten

till fullo, att dylika allmänna riktlinjer för frågans lösning praktiskt skulle

sakna värde och betydelse, i den mån det ej tillika vore möjligt att på förhand

i detalj påvisa, huru deras genomförande skulle komma att i olika

avseenden verka med hänsyn till frågor, som för det nuvarande utskottsarbetet

anses vara av central betydelse. Under sådana förhållanden och då

riksdagen finner det angeläget både att frågan upptages till prövning i god

tid före nästa nya ordinarie val till andra kammaren, så att dess lösning

icke uppskjutes tills missnöjet vuxit sig ännu starkare, och att redan från

utredningsarbetets början samtliga utskotts erfarenheter tillgodogöras för detta

arbete, men ingen lämplig form härför ges under pågående riksdag, återstår

efter riksdagens mening endast den utväg, varpa riksdagen ovan riktat upp
Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 14 sami. Nr 185—188.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 185.

märksamheten. Denna utväg synes vara desto lämpligare, som det kan

tänkas visa sig möjligt att utan större rubbningar åstadkomma en mera tillfredsställande

arbetsorganisation, därest målsmän för de olika utskotten samtidigt

ställas inför uppgiften ait anvisa det sätt, varpå jämkningar, som kunde

av arbetet inom utskotten eller eljest påkallas, efter deras mening bäst borde

åstadkommas. Riksdagen anser självklart, att Eders Kungl. Majit vid kommitténs

tillsättande kommer att taga skälig hänsyn även till denna synpunkt.

Riksdagen har i främsta rummet velat fästa avseende vid utskottsarbetets

planmässiga ordnande. Utredningen bör dock icke begränsas härtill utan

även omfatta andra uppslag, som äga samband med riksdagsarbetet och

kunna befinnas vara av beskaffenhet att kunna leda till större planmässighet

och effektivitet.

Med stöd av vad sålunda anförts, anhåller riksdagen, att Eders Kungl.

Majit, med beaktande av ovan angivna synpunkter, ville låta verkställa en

utredning angående de ändringar i grundlag och andra författningar, som

må finnas nödiga för ett mera ändamålsenligt anordnande av lagtima riksdags

arbeten, och före löpande andrakammarvalperiods utgång för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 2 maj 1930.

Med undersåtlig vördnad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 186.

3

Nr 186.

Godkänd av första kammaren den 13 maj 1930.

Godkänd av andra kammaren den 13 maj 1930.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående åtgärder för nedbringande

av kostnaderna för skolmateriel.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.)

(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.)

Till Konungen.

Uti inom riksdagens båda kamrar väckta likalydande motioner har framställning

gjorts, att utredning måtte äga rum rörande på vad sätt ett förbilligande

av kostnaderna för skolmateriel må kunna åstadkommas, icke

minst genom tillämpandet av större enhetlighet och sparsamhet i val av

läroböcker.

Första kammarens vederbörande tillfälliga utskott bar över den inom denna

kammare väckta motionen i grundlagsenlig ordning inhämtat yttrande från

skolöverstyrelsen, vilket yttrande bilagts samma utskotts utlåtande.

Den för närvarande gällande grundläggande bestämmelsen angående antagandet

av läroböcker i folkskola återfinnes i § 13 av folkskolestadgan. Vidare

hava i anslutning härtill givits vissa bestämmelser i § 2 av gällande instruktion

för folkskolinspektörer.

Den fråga, som i förevarande motioner beröres, har tidigare vid flera tillfällen

varit föremål för riksdagens prövning, senast genom en inom andra

kammaren väckt motion vid 1928 års riksdag.

Andra kammarens första tillfälliga utskott, till vilket den då väckta motionen

hänvisades, inhämtade över densamma i vederbörlig ordning yttrande

av skolöverstyrelsen och dessutom bereddes Svenska landskommunernas förbund

tillfälle att uttala sig i frågan. De med anledning härav avgivna yttrandena

äro såsom bilagor fogade vid sagda utskotts utlåtande nr 8.

I sitt nämnda yttrande erinrade detta utskott i huvudsak följande: Riksdagen

hade i skrivelse 1919, nr 128, anhållit, att Kungl. Majit täcktes låta

verkställa utredning beträffande dels i vilken omfattning behov förefunnes

av lättnad i de kostnader, som dittills i regel påvilat familjeförsörjare för

anskaffande av erforderlig materiel åt deras barn i folkskolan, dels i vilken

utsträckning och på vad sätt det kunde befinnas lämpligt och möjligt att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens skrivelse Nr 186.

av allmänna medel bereda lättnader i dessa kostnader, dels ock huruvida och

efter vilka grunder eu samverkan härutinnan mellan stat och kommun skulle

kunna åstadkommas. Sedan chefen för ecklesiastikdepartementet tillkallat

tre sakkunniga för att biträda med den begärda utredningen samt dessa sakkunniga

avgivit utlåtande och förslag i ämnet, hade emellertid Kungl. Majit

den 7 oktober 1927 — med hänsyn till de stora kostnader, som enligt den

sålunda verkställda utredningen skulle åsamkas statsverket genom de i förslaget

ifrågasatta åtgärderna — förklarat sig finna vad i ärendet förekommit

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Redan dessförinnan hade

chefen för ecklesiastikdepartementet anmodat överstyrelsen att skvndsamt till

departementet inkomma med förslag till sådana ändrade bestämmelser, som

för ifrågavarande önskemåls vinnande kunde anses lämpliga.

I sitt med anledning därav den 28 februari 1927 avgivna utlåtande förklarade

överstyrelsen sig finna önskvärt, att i syfte att för framtiden förhindra

ett alltför ymnigt ombyte av läroböcker vissa åtgärder lämpligen vidtoges.

Dessa åtgärder syntes överstyrelsen delvis vara av beskaffenhet att

kunna genom överstyrelsens egen försorg bringas till vederbörandes beaktande,

under det andra åtgärder åter torde behöva föranleda närmare föreskrift av

Kungl. Maj:t. Beträffande dessa båda grupper av åtgärder framlade överstyrelsen

förslag i sitt utlåtande.

Då berörda riksdagsutskott hade att behandla den 1928 väckta motionen i

ämnet, hade emellertid, enligt vad utskottet inhämtade, inga åtgärder vare

sig av Kungl. Maj:t eller överstyrelsen uti ifrågavarande syfte vidtagits. Dock

förutsatte utskottet, att inom den närmaste framtiden åtgärder från Kungl.

Maj:ts sida vore att förvänta i huvudsaklig överensstämmelse med vad överstyrelsen

därom föreslagit. Utskottet, som fann de av motionärerna framförda

synpunkterna i fråga om önskvärdheten av ett förbilligande av skolmaterielen

behjärtansvärda, hemställde därför, att med ytterligare åtgärder i

ämnet borde tills vidare anstå i avvaktan på de verkningar, som kunde bliva

en följd av de i utsikt ställda bestämmelserna.

Sedan vederbörande tillfälliga utskott år 1928 stannat för avstyrkande av

den då föreliggande motionen, i förhoppning att åtminstone vissa av de i

motionen berörda missförhållandena skulle avlägsnas genom från Kungl.

Maj:ts eller skolöverstyrelsens sida förväntade åtgärder, hava, enligt vad riksdagen

inhämtat, inga andra åtgärder uti ifrågavarande avseende vidtagits än

att, på sätt framgar av skolöverstyrelsens i nu förevarande ärende avgivna

yttrande, frågan örn standardisering av läroböcker genom anordnande av

någon forin för statlig förlagsverksamhet eller genom statligt fastställande

av vissa typer för läroböcker av chefen för ecklesiastikdepartementet den 24

september 1928 hänskjutits till utredning av 1927 års sakkunniga för behandling

av vissa frågor rörande det högre skolväsendet. Såsom skolöverstyrelsen

påpekat skulle denna utredning närmast h iva avseende på de allmänna läroverken,

men i utredningsdirektivet framhålles, att densamma också bör gälla

andra, med dem jämförliga läroanstalter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 186.

De nu rådande förhållandena i fråga om läroböcker och skolmateriel äro

icke tillfredsställande. Riksdagen bortser därvid från den omgestaltning av

den geografiska och historiska lärobokslitteraturen, som blev en ofrånkomlig

följd av världskriget. Ymnigheten av olika läroböcker i samma ämne är

enligt riksdagens mening för stor, ombyten av läroböcker och upplagor ske

för ofta, och utgifterna för det allmänna och för elevernas föräldrar bliva

till följd härav onödigt betungande. De möjligheter, som förefinnas att genom

skolråden till något reducerat pris inköpa läroböcker och skolmateriel, torde

icke i tillräcklig utsträckning utnyttjas. I många fall förekomma läroböcker

av så lokalt begränsad användning, att eleverna vid flyttning till andra

skolor av samma slag måst köpa nya böcker, och detta har även starkt bidragit

till skapandet av ett i viss mån kaotiskt tillstånd. Det vill synas,

som örn man genom standardisering och rationalisering skulle kunna göra

besparingar på detta område utan att behovet av en god lärobokslitteratur

fördenskull behövde eftersättas.

Olika vägar kunna tänkas till ett bättre sakernas tillstånd. Såväl i motionerna

som i de tidigare yttrandena i ämnet hava vissa riktlinjer givits. Riksdagen

har särskilt beaktat det uppslag, som landskommunernas förbund givit

i sitt nämnda yttrande till 1928 års riksdagsutskott och som riksdagen finner

värt att tagas under omprövning. Emellertid hava i skolöverstyrelsens uti

förevarande ärende avgivna utlåtande till Kungl. Majit närmare utformade

förslag framställts. Riksdagen betraktar för sin del dessas förverkligande

såsom en lämplig första åtgärd, ägnad att i viss mån motverka de missförhållanden,

som nu råda.

Med anledning av skolöverstyrelsens gjorda påpekande vill riksdagen framhålla,

att, ehuru den anbefallda utredningen otvivelaktigt kommer att erhålla

någon betydelse även för folkskolans läroboksfråga, önskligt synes vara, att

vid utredningen grundligt undersökas möjligheterna att lösa denna betydelsefulla

fråga även genom åtgärder, som direkt laga sikte på folkskolans och

jämförliga läroanstalters läroboksfråga. Riksdagen förutsätter, att vid denna

utredning tillbörlig hänsyn kommer att tagas till att icke det utan tvivel

önskvärda enskilda initiativet på läroboksområdet hämmas.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla om snar utredning

på vad sätt ett förbilligande av kostnaderna för skolmateriel må kunna

åstadkommas, icke minst genom tillämpandet av större enhetlighet och sparsamhet

i val av läroböcker; samt att Eder Kungl. Majit täcktes fortast möjligt

vidtaga de åtgärder, som av utredningen eventuellt kunna visa sig erforderliga.

Stockholm den 13 maj 1930.

Med undersåtlig vördnad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

''Riksdagens skrivelse Nr 187.

Nr 187.

Godkänd av första kammaren den 13 maj 1930.

Godkänd av andra kammaren den 13 maj 1930.

Riksdagens skrivelse till Konungen, rörande vissa ändringar i förordningen

den 29 november 1867 angående forntida minnesmärkens

fredande och bevarande.

(Första kammarens första tillfälliga ntskotts ntlätande nr 6.)

(Andra kammarens första tillfälliga ntskotts ntlätande nr 8.)

Till Konungen.

Inom riksdagens båda kamrar hava likalydande framställningar gjorts om

övervägande av sådan ändring av förordningen den 29 november 1867 angående

forntida minnesmärkens fredande och bevarande, att de grav- och

boplatsfynd i Skåne, som anträffades vid av Lunds universitets historiska

museum företagna grävningar och undersökningar, måtte förbliva inom

nämnda museum, att inom samma landskap påträffade fynd av guld, silver

och koppar skulle till lagstadgat inlösningsbelopp av upphittaren eller vederbörande

ortsmyndighet hembjudas Lunds universitets historiska museum —

dock att statens historiska museum skulle äga rätt att i särskilda fall och

efter inhämtande av Eders Kungl. Maj:ts tillstånd förvärva sådana föremål

av sistnämnda slag, som kunde anses oundgängligen nödvändiga för den

totalbild av de olika landskapens kulturhistoria, som ifrågavarande museum

borde kunna meddela — samt att samma bestämmelser angående avlåtande

av kyrkliga inventarier inom Skåne skulle gälla för Lunds universitets historiska

museum som för statens historiska museum.

Riksdagens vederbörande utskott hava i den ordning, 46 § riksdagsordningen

stadgar, inhämtat yttranden över motionen av vitterhets-, historieoch

antikvitetsakademien ävensom av filosofiska fakulteten vid universitetet

i Lund. Dessutom har t. f. kanslern för nämnda universitet, biskopen E.

Rodhe, avgivit utlåtande över motionen.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande har vitterhetsakademien först erinrat

därom, att akademien med tillstyrkande skrivelse den 7 januari 1930 till

statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet överlämnat riksantikvariens

i skrivelse den 2 samma januari gjorda hemställan örn tillkallande av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 187.

särskilda sakkunniga för utlåtande och förslag till åtgärder för att bringa

kulturmiunesvården i närmare överensstämmelse med de förändrade förhållanden

och krav, som utvecklingen i olika hänseenden medfört, sedan gällande

lagstiftning och organisation tingo sina nu bestående former. I riksantikvariens

skrivelse behandlas även frågan örn provinsmuseernas ställning i förhållande

till statens historiska museum. En allsidig utredning av detta spörsmål

begäres. Emellertid avstyrker akademien motionen med följande motivering:

Akademien har all anledning vitsorda, att Lunds universitets historiska

museum hör till de provinsmuseer, som böra erbjudas möjligheter att

i vidare utsträckning än hittills representera de samlingsområden, det har

gjort till sina. Huruvida det därför skulle vara riktigt att till förmån för

detta enda museum ställa övriga större och välskötta museer i Skåne i en

sämre ställning, därtill anser sig akademien för närvarande icke behöva intaga

någon ståndpunkt. Akademien anser, att det borde vara alldeles uteslutet,

att vår sedan århundraden enhetliga rikslagstiftning på fornminnesvårdens

område nu skulle sönderbrytas genom en speciallagstiftning för ett

enda landskap. Tillskapande av en dylik speciallagstiftning skulle vara i

hög grad ägnad att försvåra lösningen av det stora problemet för hela riket

och dessutom med visshet uppkalla andra partikularistiska intressen i andra

landsändar till skada för den naturliga geinensamhetskänsla, som bör vara

det bärande.

Riksantikvarien yttrade vid ifrågavarande sammanträde huvudsakligen:

Det är långt ifrån, att akademien skulle bestrida önskvärdheten av att tillgodose

Lunds universitets historiska museums utveckling till en rik och för

sitt universitet gagnelig institution. Detta museum tillhör de utom Stockholm

belägna museer, som böra erbjudas bättre tillfälle än hittills att rikt

och allsidigt representera sina naturliga samlingsområden. Och för att erhålla

lämpliga lagstadgade former härför har akademien, innan ens någon motion

i detta syfte överhuvudtaget framkommit, ingått till regeringen med en anhållan

örn en allsidig utredning om de åtgärder, som vore erforderliga för

att tillgodose icke blott Lunds universitets historiska museums utan även

andra stora och välskötta landsortsmuseers rimliga krav och intressen vid

sidan av statens historiska museum. Vad akademien vänt sig emot, är en

speciallagstiftning till förmån för ett enstaka museum.

Vid det sammanträde med akademien, där ovanberörda utlåtande beslöts,

var herr Rydbeck av skiljaktig mening och yttrade i huvudsak: Då den

ännu gällande fornminneslagen sanktionerades 1867, var det helt naturligt,

att statens historiska museum, såsom landets enda i stort verksamma fornminnesinstitution,

erhöll monopol på de grav- och boplats- samt guld- och

silverfynd, som påträffades ute i bygderna. Nu äro emellertid förhållandena

väsentligt ändrade. De museer, som uppvuxit runt om i landet, göra mer

och mer sina krav på museal decentralisation gällande. Genom sin storlek,

genom sitt läge i en skarpt avgränsad, från Stockholm långt avlägsen kulturprovins,

genom sin vetenskapliga inriktning och ledning samt genom

föreståndarens skyldighet att vid Lunds universitet utbilda arkeologer av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 187.

facket, intager nämnda universitets historiska museum en alldeles särskild

ställning. Oavsett nu gällande föråldrade lagbestämmelser kan icke detta

museum ur vare sig museal eller rent vetenskaplig synpunkt vara mera tributskyldigt

till statens historiska museum än vad universitetens övriga institutioner

kunna anses vara gentemot motsvarande institutioner i Stockholm.

Den inom akademiens majoritet förhärskande åsikten gör gällande, att alla

de vackraste och ur vetenskaplig synpunkt viktigaste förhistoriska fynden

skola förvaras i statens historiska museum. Det måste på allvar ifrågasättas,

örn det kan vara för forskningen gagneligt att till verklig skada för Lundamuseets

utveckling fortfarande fasthålla vid denna centralisationsprincip utan

att taga hänsyn till vårt lands enorma utsträckning och till den väsentliga

skillnaden mellan den äldsta kulturen i Sydsverige och den, som kännetecknar

landets övriga delar, en åtskillnad, som saknat motstycke i de övriga

nordiska länderna. De synpunkter jag framhållit få icke i någon mån betraktas

som utslag av separatistiska skånska strävanden. Det är ett verkligt

riksintresse, att de i landsorten belägna universiteten och dess olika organ

beredas de bästa tänkbara utvecklings- och arbetsmöjligheter. För en universitetsinstitution,

som lever i en atmosfär av forskningens och arbetets

frihet, inverka beroendet och tributskyldigheten till ett i Stockholm beläget

museum i hög grad hämmande.

De vid'' ifrågavarande sammanträde icke närvarande ledamöterna av akademien

A. Kock, E. Wrangel, C. M. Furst och M. P:son Nilsson hade uttalat,

att det ur såväl museal som vetenskaplig synpunkt vore synnerligen

önskvärt, om motionen kunde vinna riksdagens bifall.

Filosofiska fakulteten i Lund yttrade: Det förefaller orimligt, att enligt

gällande lag en vid Lunds universitet knuten och av detta kontrollerad institution

skall vara skyldig att till en annan statsinstitution lämna i tribut

just de värdefullaste fynden, om så påfordras. Det kan knappast anses

lämpligt, att universitetets historiska museum skall behöva som en nåd utbedja

sig att få behålla de fornsaker, vilka böra tillfalla detsamma som en

naturlig och självklar följd av dess eget arbete. Fakulteten finner det synnerligen

önskvärt, om motionen vinner riksdagens bifall.

T. f. kanslern för Lunds universitet biskopen Rodhe tillstyrker åtgärders

snara vidtagande för att tillförsäkra historiska museet i Lund en ställning,

som möjliggör, att det bättre än hittills må kunna fylla sin uppgift.

På kulturminnesvårdens område hava de senaste decennierna kunnat uppvisa

en rik och omfattande utveckling. Intresset för gångna tiders kultur

har vidgats och fördjupats samtidigt som en livlig hembygds- och ortsforskning

förbundit detta intresse med känslan för hembygdens historiska och

kulturella egenart. En av frukterna av denna verksamhet äro de flerstädes

upprättade provinsmuseerna, vilka vart på sin ort strävat efter att kunna

lämna en samlad bild av ortens liv i forntid eller nutid.

Då den gällande förordningen angående forntida minnesmärkens fredande

och bevarande bär ett sä tidigt datum som den ^9 november 1867, är det

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 187.

mot bakgrunden av nyss antydda utveckling uppenbart, att dess bestämmelser

icke kunna vara på ett tillfredsställande sätt avpassade för förhållanden,

som sedan dess tillkomst undergått så betydande förändringar. Särskilt

framträder detta, då det gäller förhållandet mellan statens historiska museum

och provinsmuseerna. Den monopolställning, som statens historiska museum

av ålder intagit, har icke längre sitt ursprungligen självfallna berättigande.

Provinsmuseernas krav på en decentralisation i viss utsträckning av landets

fornminnesvård kunna icke längre rimligen tillbakavisas. Den rikedom på

fornminnen, som statens historiska museum besitter, möjliggör också hänsyn

till ortsintressen utan att riksintresset åsidosättes.

riksdagen får emellertid erinra därom, att det just är från dessa utgångspunkter,

som riksantikvarien gjort sin ovan omförmälda hemställan om tillkallande

av särskilda sakkunniga för utredning om och förslag till sådana

åtgärder, som kunna bringa kulturminnesvården i landet i närmare överensstämmelse

med de förändrade förhållandena. Frågan om provinsmuseernas

ställning till statens historiska museum är därvid också ämnad att i hela

sin vidd upptagas till behandling. Vitterhetsakademien har. såsom omförmälts

med tillstyrkande skrivelse av den 7 januari 1930 vidarebefordrat

framställningen till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet.

Nu förevarande motioner taga sikte på ett särskilt fall av det allmänna

intresse, som provinsmuseerna på ifrågavarande område företräda gentemot

statens historiska museum. Såsom i motionerna framhålles intar dessutom

Lunds universitets historiska museum i viss mån en särställning bland provinsmuseerna

dels på grund av sin betydelse i vetenskapens och den vetenskapliga

undervisningens tjänst, dels också på grund av sin ställning som

ett statens tillhörigt museum. Riksdagen fäster därvid särskilt avseende vid

dess ställning inom den arkeologiska undervisningen vid universitetet och de

därav föranredda kraven på största möjliga fullständighet och utveckhngsduMighet.

Dessa krav bliva, då det gäller Lunds universitet, av särskild

betydelse på grund av det långa avståndet till Stockholm, som för de i

Lund studerande försvårar eller omöjliggör begagnandet av det material,

som statens historiska museum har att bjuda.

Riksdagen anser det vara av vikt, att de synpunkter, som nu framhållits

i fråga örn Lunds universitets historiska museum, vid en blivande utredning

av förevarande spörsmål bliva beaktade.

På grund härav får riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Majit täcktes föranstalta,

att vid den utredning, som må komma till stånd med anledning

av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens ovanberörda, den 7 januari

1930 hos statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet gjorda framställning

jämväl de i förevarande motioner framförda synpunkterna måtte

tågås i övervägande.

Stockholm den 13 maj 1930.

Med undersåtlig vördnad.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 188.

Nr 188.

Godkänd av första kammaren den 13 maj 1930.

Godkänd av andra kammaren den 13 maj 1930.

Riksdagens skrivelse till Konungen rörande undersökning angående

lantarbetarnas bostadsförhållanden.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.)

(Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.)

Till Konungen.

Inom riksdagens båda kamrar hava likalydande framställningar gjorts, i

syfte att undersökning av lantarbetarnas bostadsförhållanden måtte äga rum

samt att snarast möjligt för riksdagen måtte framläggas förslag till åtgärder

dels för avhjälpande av nu rådande bristfälligheter och dels för tryggande

i framtiden av en bättre ordning bland annat genom en med tillräckliga

befogenheter utrustad bostadsinspektion på landsbygden.

.Riksdagens vederbörande utskott har i den ordning, 46 § riksdagsordningen

föreskriver, inhämtat yttranden över motionerna från socialstyrelsen, varjämte

Svenska lantarbetareförbundet och Svenska lantarbetsgivamas centralförening

beretts tillfälle att yttra sig i ärendet.

Frågan örn lantarbetarnas bostadsförhållanden har sedan länge uppmärksammats,

och värdefulla utredningar hava redan verkställts till belysning av

frågan. Riksdagen får härutinnan hänvisa särskilt till socialstyrelsens i ärendet

avgivna yttrande. Inom nämnda styrelse pågår jämväl för närvarande

kompletterande utredning i ämnet, och styrelsen anser, att denna utredning

bör kunna slutföras inom en nära framtid.

Av vad som blivit bekant framgår, att lantarbetarnas bostäder under senare

år rätt väsentligt förbättrats, men att fortfarande på skilda håll inom

landet brister kvarstå att avhjälpa. Omfattningen och arten av dessa brister

samt anledningen till desamma torde bliva bättre kända genom den utredning,

med vilken socialstyrelsen är sysselsatt. Härmed bör emellertid enligt

riksdagens mening utredningsarbetet icke avslutas. Goda bostäder för landsbygdsbefolkningen

äro nämligen av utomordentlig betydelse för folkhälsan i

allmänhet och bidraga därjämte verksamt till att tillräcklig och fullgod arbetskraft

stannar vid jordbruket. Landsbygdens bostadsfråga är därför ett

viktigt samhällsintresse, för vars tillgodoseende det kan finnas skäl att det

allmänna inträder. En undersökning på området synes därför icke böra stanna

med socialstyrelsens utredning, som lärer vara av rent beskrivande art. Om

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 188.

ytterligare utredning ger vid handen, att bristerna hos de bostäder, som upplåtas

åt stora grupper lantarbetare, äro av den art och omfattning, att särskilda

åtgärder böra vidtagas för deras avhjälpande, bör därför undersökning ske,

om och på vad sätt det allmänna skall på annat sätt än nu gällande bestämmelser

göra möjligt ingripa reglerande eller stödjande på området.

Det synes därvid först böra prövas, huruvida icke inom nu gällande lagstiftnings

ram förbättringar kunna ernås exempelvis genom en effektivare

tillämpning av hälsovårdsstadgans bestämmelser och en fastare övervakning

av bestämmelsernas tillämpning. Genom utvidgning av dispensärverksamheten

torde även förbättrade förhållanden hunna ernås. Hemkonsulentverksamheten

synes kunna utvidgas och kraftigare ekonomiskt understödjas och

på så sätt sträcka sin rådgivande uppgift till vidare kretsar än som nu är

möjligt.

Härjämte lärer uppmärksamhet böra riktas på anordnande av en särskild

bostadsinspektion på landsbygden. Genom en sådan inspektions sakkunniga

och rådgivande verksamhet kunde säkerligen bättre förhållanden ernås i bland

annat det utan tvivel icke obetydliga antal fall, där ett avhjälpande av förefintliga

brister kunde ske utan nämnvärda kostnader. Av betydande värde

kunde även den upplysningsverksamhet i bostadshygieniskt avseende bliva,

som en sådan inspektion borde utöva.

Fordras för erhållande av tillfredsställande bostäder nya byggnader eller

större reparationsarbeten, torde man icke kunna undgå att beakta, att frågan

örn reformer rörande bostäder åt de med lantbruk arbetande, såväl självständiga

idkare som anställda, på det närmaste sammanhänger med jordbruksnäringens

allmänna ekonomi. Under nuvarande för jordbruket tryckta

förhållanden synes det ej kunna ifrågasättas, att lantarbetsgivarna skulle

kunna åläggas att för anskaffande av bostäder åt sina arbetare ikläda

sig nya kostnader av sådan omfattning, att dessa komma att kännbart öka

jordbruksnäringens ekonomiska svårigheter. En mycket viktig detalj av den

fortsatta utredningen torde därför bliva att lösa frågan, i vilken utsträckning

och på vad sätt det allmänna i dylika fall bör träda hjälpande emellan.

Med hänsyn till vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Majit täcktes föranstalta örn fortsatt undersökning rörande lantarbetarnas

bostadsförhållanden samt utredning örn och på vad sätt genom åtgärder

från det allmännas sida bristfälligheter på detta område skola avhjälpas

och för framtiden i möjligaste mån förhindras att uppstå ävensom

för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning kan föranleda.

Stockholm den 13 maj 1930.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.