Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till fögderiförvaltningarna m. m.
1930-05-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1930:206, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till fögderiförvaltningarna m. m.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 206.
1
Nr 206.
Godkänd av första kammaren den 9 maj 1930.
Godkänd av andra kammaren den 9 maj 1930.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående anslag till fögderiförvaltningarna
m. m.
(Statsutskottets utlåtande nr 127.)
Till Konungen.
Uti den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1930/1931 har Eders
Kungl. Majit under femte huvudtiteln, innefattande anslagen till socialdepartementet
(punkterna 90 och 91 av det vid propositionen fogade utdraget
av statsrådsprotokollet över socialärenden för nämnda dag), föreslagit riksdagen
att, i avvaktan på blivande proposition i ämnet, i riksstaten beräkna
det ordinarie förslagsanslaget till fögderiförvaltningarna till oförändrat belopp,
2,375,000 kronor, och det ordinarie förslagsanslaget till vikariatsersättningar
vid fögderiförvaltningarna till 300,000 kronor.
Sedermera har Eders Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 31 januari
1930 dagtecknad proposition, nr 107, under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till fögderiförvaltningarna, nu
2,375,000 kronor, med 25,000 kronor till 2,350,000 kronor;
dels höja det ordinarie förslagsanslaget till vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna,
nu 160,000 kronor, med 110,000 kronor till 270,000
kronor;
dels förklara hinder icke möta för användande av sistnämnda anslag till
bestridande av ersättning åt vikarie vid ledighet för befattningshavare vid
fögderiförvaltningarna jämväl av annan anledning än semester och sjukdom
;
dels ock godkänna av chefen för socialdepartementet förordade grunder
för beredande av semester åt landsfiskalerna m. m.
Vad först angar frågan örn ändrade grunder för användningen av anslaget
till vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna, i fråga örn vars disposition
riksdagens revisorer i sin den 15 december 1929 avgivna berättelse
framställt anmärkning, har Eders Kungl. Majit efter chefens för socialBihang
till riksdagens protokoll 1930. 14 sand. Nr 206.
1315 30
2
Riksdagens skrivelse Nr 206.
departementet föredragning i brev till länsstyrelserna den 31 januari 1930
förordnat, att vid tillämpningen av kungörelsen den 14 juni 1917 (nr 472)
angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de från 1918 års
början fastställda avlöningsförmåner för landsstaten följande bestämmelser
skola från oell med den 1 mars 1930 lända till efterrättelse beträffande
tjänstemans skyldighet att i vissa fall vid ledighet avstå avlöningsförmåner.
1) Fögderiförvaltning tillhörande ordinarie tjänsteman, vilken åtnjuter
ledighet av annan anledning än sjukdom eller semester, skall vara skyldig
att under ledigheten — utöver tjänstgöringspenningar med därtill hörande
tillfällig löneförbättring samt i förekommande fall furvaltningsbidrag —
avstå hela den honom eljest tillkommande lönen — inberäknat ålderstillägg
men frånsett ortstillägg — jämte till lönen hörande tillfällig löneförbättring.
2) Vid ledighet av sådan anledning, som avses i 2 §, avdelning A—C, i
kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 357) med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
äger länsstyrelsen dock medgiva, att den tjänstledige må av lönen jämte
ålderstillägg samt å lönen belöpande tillfällig löneförbättring uppbära ett
belopp, motsvarande högst en tredjedel av samtliga de med tjänsten förenade
avlöningsförmånerna.
3) I brevet meddelade föreskrifter skola icke medföra ändring i de av
Kungl. Majit genom cirkulär den 26 mars 1926 till länsstyrelserna i samtliga
län meddelade bestämmelserna angående avlöningsförmåner för befattningshavare
tillhörande fögderiförvaltning vid uppehållande av befattning
vid länsstyrelse.
4) Yad sålunda föreskrivits skall jämväl äga tillämpning å den, som förordnats
att innehava ordinarie befattning vid fögderiförvaltning mot åtnjutande
av därmed förenade löneförmåner med undantag av ett belopp, motsvarande
vad ordinarie innehavare av tjänsten har att erlägga för egen pensionering.
Mot de sålunda givna, av allmänna civilförvaltningens lönenämnd förordade
bestämmelserna i förevarande ämne har anledning till erinran icke
synts riksdagen föreligga. Med hänsyn härtill har riksdagen ock ansett
hinder icke böra möta för användandet av anslaget till vikariatsersättningar
vid ledighet av annan anledning än semester och sjukdom.
Vidkommande spörsmålet om semester för landsfiskalerna har riksdagen i
likhet med statskontoret icke kunnat undgå att hysa viss tveksamhet örn
lämpligheten av att från den inom en nära framtid förestående löneregleringen
för dessa befattningshavare utbryta berörda fråga. Med hänsyn
till de skäl, som till stöd för förslaget härutinnan anförts och särskilt
den betydelse för kontrollen över landsfiskalernas sätt att fullgöra sina
skyldigheter, införandet av semesterrätt för dem otvivelaktigt komme att
medföra, har riksdagen emellertid icke velat motsätta sig förslaget ifråga.
Riksdagen förutsätter dock härvid, att de villkor, departementschefen angivit
för semesters beviljande, noggrant iakttagas, och riksdagen vill särskilt fram
-
3
Riksdagens skrivelse Nr 206.
hålla angelägenheten av att såsom vikarie för en landsfiskal icke må förordnas
biträde hos befattningshavaren ifråga. I detta sammanhang vill riksdagen
ock hava såsom sin mening uttalat, att stadgandet örn semesterrätt
bör kompletteras med en bestämmelse örn skyldighet att begagna semester.
Yad Eders Kungl. Maj:t föreslagit beträffande frågan örn semestertidens
längd och rätt för landsfiskalsvikarier att åtnjuta semester, har riksdagen
funnit sig böra godkänna. Förslaget i vad det avser landsfiskals rätt till
vissa löneförmåner under semestertiden har riksdagen likaledes ansett vara
av beskaffenhet att kunna godtagas.
Då riksdagen ej heller i övrigt funnit skäl till erinran mot Eders Kungl.
Maj:ts förevarande förslag, får riksdagen alltså anmäla,
att riksdagen
dels nedsatt det ordinarie förslagsanslaget till fögderiförvaltningarna, nu
2,375,000 kronor, med 25,000 kronor till 2,350,000 kronor;
dels höjt det ordinarie förslagsanslaget till vikariatsersättningar vid fögderiförvaltningarna,
nu 160,000 kronor, med 110,000 kronor till 270,000 kronor;
dels förklarat hinder icke möta för användande av sistnämnda anslag till
bestridande av ersättning åt vikarie vid ledighet för befattningshavare vid
fögderiförvaltningarna jämväl av annan anledning än semester och sjukdom;
dels oclc godkänt de i statsrådsprotokollet över socialärenden den 31 januari
1930 förordade grunder för beredande av semester åt landsfiskalerna m. m.
Stockholm den 9 maj 1930.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.