Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ersättning åt Knut Sigurd Bexelius för olycksfall under arbete vid ett av arbetslöshetskommissionen anordnat arbetsföretag.

1930-05-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1930:217, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ersättning åt Knut Sigurd Bexelius för olycksfall under arbete vid ett av arbetslöshetskommissionen anordnat arbetsföretag.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 217.

3

Nr 217.

Godkänd av första kammaren den 9 maj 1930.

Godkänd av andra kammaren den 9 maj 1930.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion

om ersättning åt Knut Sigurd Bexelius för olycksfall under

arbete vid ett av arbetslöshetskommissionen anordnat

arbetsföretag.

(Bankoutskottets utlåtande nr 34.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion (II: 161) har hemställts, »att riksdagen

ville tillerkänna Knut Sigurd Bexelius i Nederkalix ersättning efter samma

grunder, som gälla i motsvarande fall enligt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete och som örn han varit direkt anställd hos statens arbetslöshetskommission.

»

Frågan örn ersättning åt Bexelius var föremål för prövning av 1929 års

riksdag i anledning av ett motionsvis då framställt förslag av samma innebörd

som den nu föreliggande framställningen. Ifrågavarande motion föranledde

icke till någon riksdagens åtgärd.

Av handlingarna i ärendet inhämtades, att Knut Sigurd Bexelius’ fader,

stenhuggaren Emil Bexelius i Rolfs av Nederkalix’ socken inom Norrbottens

län, enligt åtagande i avgivet anbud på entreprenad verkställt arbete med

aftagning och leverans av sten till pelare och landfästen för en såsom nödhjälpsarbete

av statens arbetslöshetskommission anordnad brobyggnad över

Kalix älx, att sonen Knut Sigurd jämte 7 andra personer deltagit i ett av

fadern för ifrågavarande arbeten bildat arbetslag ävensom att Knut Sigurd

Bexelius den 25 november 1927 drabbats av olycksfall i berörda arbete,

varvid lian ådragit sig vissa skador.

Genom utslag av försäkringsrådet är fastställt, att Knut Bexelius icke är

lagligen berättigad till livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen. Den i

motionen samt av vissa myndigheter i avgivna yttranden berörda frågan,

huruvida Bexelius vid det tillfälle, då olycksfallet inträffade, arbetat hos sin

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 217.

fader såsom arbetsgivare eller själv varit, liksom arbetslagets övriga medlemmar,

att anse såsom självständig företagare, lärer härvidlag vara utan

betydelse. Ej heller torde denna fråga böra tillerkännas avgörande vikt,

då det gäller att bedöma, huruvida Bexelius genom statens ingripande bör

av billighetsskäl tillerkännas understöd.

Vid den ingående undersökning rörande det föreliggande fallet, varom

riksdagens vederbörande utskott på grundvalen av föreliggande utredning

och med hänsyn bland annat till i motionen omförmälda rättsfall ansett

sig böra föranstalta, har utskottet funnit vissa särskilda omständigheter

tala för att staten här träder hjälpande emellan. De inhämtade upplysningarna

synas visa, att det föreliggande fallet torde kunna betecknas såsom

ett gränsfall, vilket i väsentliga punkter kommer mycket nära de förhållan-)

den, under vilka ersättningsrätt enligt olycksfallsförsäkringslagen skulle hava

förelegat. En huvudsaklig anledning till att ersättning icke kunnat utgå

torde sålunda hava varit, att den sten, som skulle uttagas för fullgörande

av de avtalade prestationerna, hämtats från en plats, där fadern Emil Bexelius

innehade rätt till stentäkt och även tidigare brutit sten, i stället för

— såsom ursprungligen avsetts —- från viss av arbetslöshetskommissionen

anvisad plats. Hade stenen uttagits från sistnämnda plats, torde den träffade

överenskommelsen hava kommit att betraktas såsom ett arbetsavtal

och ej såsom ett leveransavtal, varför ersättning kommit att utgå. Oberoende

av denna formella åtskillnad torde emellertid den fullgjorda arbetsprestationen

i sak få anses hava utgjort ett arbete för statens räkning.

Härtill kommer, såsom för frågans bedömande enligt riksdagens mening

betydelsefulla omständigheter, dels att den skada, som drabbat Bexelius,

är av synnerligen svår beskaffenhet — enligt vad vederbörande utskott inhämtat,

torde invaliditetsgraden kunna beräknas ligga mellan 90 och 100 %

— dels ock att Bexelius synes vara i stort behov av understöd.

På grund av vad nu anförts har riksdagen funnit billighetsskäl påkalla,

att Bexelius genom statsmakternas ingripande beredes något understöd i

anledning av den honom drabbade skadan. Riksdagen har därför funnit

sig böra frångå den ståndpunkt, som riksdagen förlidet år, med ledning av

då föreliggande utredning, intagit i frågan. Att, såsom i motionen påyrkats,

ersättning skulle medgivas med vad som enligt olycksfallsförsäkringslagen

skulle hava utgått, därest Bexelius varit direkt anställd hos statens arbetslöshetskommission,

har riksdagen dock — bland annat med hänsyn till de

konsekvenser, som skulle kunna föranledas av ett dylikt beslut _ icke

kunnat bifalla. Riksdagen har i stället funnit sig böra medgiva, att understöd

beviljas från allmänna indragningsstaten med skäligt belopp. Med

hänsyn tagen bland annat till inhämtade upplysningar rörande genomsnittlig

arbetsförtjänst vid ifrågavarande tid för en sten- och diversearbetare

inom arbetsorten har riksdagen ansett understödet böra bestämmas till 800

kronor eller, jämkat till ett i helt krontal med tolv jämnt delbart belopp,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr lil.

5

till 804 kronor. Understödet, å vilket dyrtidstillägg ej bör utgå, har beviljats

från och med den 1 januari 1930.

På grund av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning

av förevarande motion, medgivit, att Kurt Sigurd Bexelius må i anledning

av den skada, som drabbat honom under arbete för statens arbetslöshetskommissions

räkning, från och med den 1 januari 1930 under sin

återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 804 kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Stockholm den 9 maj 1930.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.