Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående intressekontorsrörélsen bland statens befattningshavare.

1930-05-21 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1930:250, Skrivelse till Konungen, angående intressekontorsrörélsen bland statens befattningshavare.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

t

Riksdagens skrivelse Nr Nr 250.

Nr 250.

Godkänd av första kammaren den 21 maj 1930.

Godkänd av andra kammaren den 21 maj 1930.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående intressekontorsrörélsen

bland statens befattningshavare.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.)

(Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 6.)

Till Konungen.

Inom riksdagen har framställning gjorts örn att utredning måtte föranstaltas

rörande möjligheterna för staten att medverka till inrättande av och stöd

av intressekontor eller därmed jämförliga välfärdsanordningar för inom statsförvaltningen

anställda.

Yttranden över motionen hava i den ordning, 46 § riksdagsordningen föreskriver,

av vederbörande utskott införskaffats från statskontoret och generalpoststyrelsen,

varjämte sådana inkommit från statsförvaltningens tjänstemannaförening,

statstjänarnas centralorganisation och trafiktjänstemännens

riksförbund.

Intressekontoren för anställd personal inom enskilda företag eller ämbetsverk

hava till uppgift att för de anställda, som så önska, möjliggöra att på

lämpligt antal avlöningsdagar fördela vissa mera tyngande utgifter, t. ex.

skatter, räntor, amorteringar och försäkringsavgifter, vilka annars skulle förfalla

till betalning vid tillfällen, då intressekontorskunden icke samtidigt hade

inkomst att lyfta. Betydelsen för den anställde och för hans fordringsägare

av en sådan anordning är tydlig och har från alla håll, där intressekontor

anordnats, till fullo vitsordats. Genom anordningen har för de till kontoren

anslutna kunnat skapas ordning i deras ekonomi, och härigenom har också

en förmånlig inverkan åstadkommits för arbetsro och arbetsprestation. Särskilt

dessa sistnämnda förhållanden äro av betydelse jämväl för arbetsgivaren.

Enskilda arbetsgivare hava också ansett intressekontor för sin personal vara

av det värde för hela företaget, att dessa kraftigt bidragit till kontorens upprättande

och vidmakthållande. Jämväl riksdagen har, såsom framgår av den

i motionen och statskontorets yttrande över densamma lämnade historiken,

vid olika tillfällen ekonomiskt understött vid ämbetsverk upprättade intressekontor.

Förnämsta syftet med detta stöd synes hava varit att underhjälpa

intressekontorens verksamhet för främjande av rationell skatteuppbörd. Men

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 250.

5

det är givet, att statens stöd härvidlag konnnit jämväl andra grenar av de

berörda intressekontorens verksamhet till del, då skatteuppbörden endast är

■en del, för visso en mycket betydande del, av kontorens arbetsområde.

I motionen föreslås nu utredning om möjligheterna för staten att i större

utsträckning än hittills skett medverka vid inrättandet och stödjandet av

intressekontor för inom statsförvaltningen anställda. Olika vägar för uppnående

härav hava antytts i motionen. Antingen kunde redogörarna inom

statsförvaltningen åläggas uppgiften att tillhandagå av tjänstemännen bildade

centralkassor för deras självbjälpsorganisationer och därvid för sin korrespondens

och sina penningremissor i denna sin funktion erhålla tjänstebre^srätt,

eller också kunde staten i viss utsträckning anordna fullständiga intressekontor

för olika verk efter mönster av de kontor, som finnas i stort

antal inom privatföretag. Och slutligen kunde tänkas den möjligheten, att

staten upprättade ett hela riket och alla statsfuuktionärer omfattande intressekontor.

Detta kunde enligt motionärens åsikt icke förläggas till någon annan

institution än statens egen sparbank, postsparbanken, vars möjligheter härför

generalpoststyrelsen i sitt yttrande också vitsordar.

I sitt över motionen avgivna utlåtande har statskontoret förklarat sig anse

den här behandlade frågan vara av den vikt, att den bör göras till föremål

för närmare utredning. Ämbetsverket har i detta sitt yttrande framkommit

med ett beaktansvärt uppslag, i det att där framkastats tanken på intressekontor,

omfattande alla slag av medborgare, och tillkomna genom kommunernas

medverkan. Staten kunde då enligt förslaget för varje till intressekontoret

ansluten person, som genom detsamma erlägger sin skatt, lämna

visst mindre bidrag till kontorets förvaltningskostnader. Därest intressekontoret

komme att omfatta även annan verksamhet än skatteuppbörd, syntes den

person, som anlitade kontoret för andra uppdrag än inbetalning av skatt,

härför böra erlägga särskild avgift.

De från personalsammanslutningar gjorda uttalandena hava samtliga livligt

understrukit önskvärdheten av motionens hemställan om statlig utredningav

här berörda frågor.

Även riksdagen håller före, att frågan örn statens stödjande av intressekontorsrörelsen

är av den vikt, att den bör göras till föremål för en närmare

utredning. De olika förslag, som i motionen anförts, liksom även statskontorets

uppslag böra därvid prövas. Riksdagen, som i frågans nuvarande

läge givetvis icke vill förorda något visst av dessa förslag, vill dock påpeka,

att redan förslagen och det utredningsmaterial, som riksdagens vederbörande

utskott införskaffat, giva vid handen, hurusom det syfte, som en intressekontorsrörelse

inom statsförvaltningen avser att främja, torde kunna nås

genom jämförelsevis obetydliga kostnader för staten och att intressekontor

för statsanställda säkerligen låta sig utformas så, att de kunna bliva till

tjänst för alla tjänstemannagrupper, oberoende av om dessa äro fåtaliga

eller stora. Ehuruväl från statens synpunkt intressekontorens skatteindrivande

verksamhet är av mycket stor betydelse, synes det dock riksdagen

som örn denna verksamhet icke får göras till den alltför dominerande, när

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr Nr 250.

frågan skall utredas. Utredningen synes därför enligt riksdagens mening

icke nödvändigtvis böra, såsom statskontoret ifrågasatt, sammankopplas med

den ytterligare bearbetning, som 1924 års uppbördssakkunnigas förslag till

ordnandet av rationell skatteuppbörd möjligen kan komma att underkastas.

Med stöd av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders Kungl.

Maj:! täcktes föranstalta om utredning rörande möjligheterna för staten att

medverka till inrättande av och stöd åt intressekontor eller därmed jämförliga

välfärdsanordningar för inom statsförvaltningen anställda.

Stockholm den 21 maj 1930.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.