Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om rätt för eldaren vid Stockholms hospital Frans Martin Svensson att för placering i löneklass tillgodoräkna sig viss tjänstgöring.

1930-05-30 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1930:263, Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om rätt för eldaren vid Stockholms hospital Frans Martin Svensson att för placering i löneklass tillgodoräkna sig viss tjänstgöring.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 263.

Nr 263.

Godkänd av lörsta kammaren den 30 maj 1930.

Godkänd av andra kammaren den 30 maj 1930.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om

rätt för eldaren vid Stockholms hospital Frans Martin

Svensson att för placering i löneklass tillgodoräkna sig

viss tjänstgöring.

(Statsutskottets utlåtande nr 146.)

Till Konungen.

Uti en inom riksdagen väckt motion, II: 311, har hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att eldaren av 2:a klass vid Stockholms hospital

Frans Martin Svensson måtte för placering i löneklass få tillgodoräkna

sig en tid av 8 år och 6 månader, han i enlighet med hospitalsdirektionens

åsikt innehaft sådan anställning i statens tjänst, som i avseende på tjänstgöringens

art och omfattning svarade mot eller vore jämförbar med befattning

som eldare av 2:a klass.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse nr 270, av den 6 juni 1925 angående

ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet den 22 juni 1921

(nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk,

tillhörande den civila statsförvaltningen, tillkommer, i enlighet med av

riksdagen fastställda grunder, för ordinarie tjänstemän rätt till s. k.

ålderstillägg, varom stadgas i 11 § 1, 2, 3. Första stycket innehåller sålunda

den bestämmelsen bland annat att ''örn den, som från icke-ordinarie

befattning vinner befordran till ordinarie tjänst, innehar sådan anställning

i statens tjänst, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning

finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande

ordinarie, må för bestämmandet av hans begynnelselön i denna

tjänst och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas

honom den tid utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år

i en följd innehaft dylik anställning’.

Den 20 juni 1913 anställdes i hospitalstjänst såsom gårdsdräng (trädgårdsbiträde)

vid Stockholms hospital Frans Martin Svensson, vilken befattning

han innehade — ehuru benämningen av densamma skiftat — tills

han från och med den 1 januari 1927 på grund av omläggning av arbets
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 263. 7

fördelningen överfördes till maskinavdelningen såsom e. o. eldare från

nämnda dato och konstituerades till ordinarie eldare 1 år senare eller

från 1 januari 1928.

För bestämmandet av Svenssons placering i löneklass hemställde direktionen

för hospitalet i skrivelse den 16 december 1927 till medicinalstyrelsen,

att Svensson måtte få tillgodoräknas en tid av 8 år och 6 månader,

varunder han efter fyllda 18 år i en följd innehaft sådan anställning

i statens tjänst, som i avseende på tjänstgöringens art och omfattning

svarade mot eller vore jämförbar med befattning som eldare av 2:a klass.

Vad som kan vara bestämmande för att den ena tjänsten kan anses

svara mot den andra, kan ju alltid bli föremål för olika uttolkningar. Då

emellertid eldarebefattningen av 2:a klass av riksdagen är placerad i den

lägsta lönegraden som satts för manliga B 5 och Svensson under sin tidigare

tjänstgöring såsom gårdsdräng och trädgårdsbiträde dels vikarierat

för post- och stadsbudet under dennes semester, sjukdom eller tjänstledighet,

vilken befattning är placerad i B 6, dels såsom ett faktotum fått

tjänstgöra å hospitalet i skilda sysslor, bland annat biträtt vid mottagning

av varor till och utdelning av varor från sysslomanskontorets förråd,

för vilket arbete finnes anställd särskild befattningshavare (magasinsföreståndare)

vid de större hospitalen, vilken är placerad i B 7. Hospitalsdirektionen

synes mig sålunda haft starka skäl för sin åsikt, att

befattningen, som Svensson tidigare bestritt, kunde i avseende å tjänstgöringens

art och omfattning svara mot eller vara jämförbar med eldarebefattning

av 2:a klass. Medicinalstyrelsen avslog emellertid genom beslut

den 3 februari hospitalsdirektionens hemställan, vilket av medicinalstyrelsen

i yttrande till kammarrätten, där Svensson anförde besvär, motiverades

med, att befattningarna icke, frånsett befattningen såsom e. o.

eldare under ett år, kunde i avseende å tjänstgöringens art och omfattning

finnas svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande

tjänsten. Men medicinalstyrelsen anförde därjämte till försvar

för beslutet, varigenom Svensson skulle såsom ordinarie komma f. n. i för

honom kännbar sämre löneställning såsom ordinarie än han ägt som

extra ordinarie, följande: ''Anledningen till att klaganden vid befordran

från e. o. till ordinarie eldare blivit nedflyttad i löneklass är uppenbarligen

den att någon motsvarighet till stadgandena i fråga örn placering

i löneklass vid befordran dels mellan e. o. befattningar och dels mellan

ordinarie befattningar icke finnes vid befordran från e. o. till ordinarie

befattning. På grund härav anser sig styrelsen, som finner klagandens

framställning fullt förståelig, icke mot de formella bestämmelserna äga

tillstyrka bifall till besvären.’ Kammarrätten fann ej skäl göra ändring

uti beslutet, utan det fastställdes sedermera den 18 april 1929.

Riksdagens mening med lönetillägg i form av ålderstillägg torde väl

vara en uppmuntran till de skilda befattningshavarna för det sätt på

vilket de fullgjort sina åligganden. Bestämmelsen örn restriktionen här
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 263.

utinnan, varom talas i § 10, stycket b), bestyrker detta. Meningen med

denna uppmuntran synes dock illa fylld, örn ej en befattningshavare,

tjänstgörande i den av riksdagen fastställda lägsta lönegraden för manliga

och som anställts vid 22 års ålder, ej förr än vid en ålder av närmare

50 år och en tjänstetid av 26 år skulle uppnå högsta löneklassen

för dylik befattning. Så ställer sig emellertid förhållandet för bemälda

Svensson, därest ej en ändring kommer till stånd. Genom vederbörandes

vägran för honom att få räkna ålderstillägg å tidigare innehavda

befattningar har han vid befordran från e. o. till ordinarie fått vidkännas

en nedsättning av månadslönen från 263 kronor, vartill lön och dyrtidstillägg

uppgick för december månad 1927, till 245 kronor, som utgjorde

lön och dyrtidstillägg för januari månad 1928. Därtill kommer

avgiften för egen pension med 4 kronor per månad. Avgift till civilstatens

änke- och pupillkassa, årsavgiften per månad 6 kronor 44 öre

och befordringsavgiften 7 kronor 36 öre eller per månad sammanlagt

17 kronor 80 öre i pensionsavgift. En löneminskning alltså av 156 kronor

per år, vilken örn minskningen av dyrtidstillägget på grund av den lägre

löneställningen och den nya utgiften för pensionering medräknas, vilket

skäligen synes böra göras, då det ju anses att de ordinaries högre löneställning

mot jämställd e. o. i viss mån är betingad av att de ordinarie

ha att bestrida pensionsavgifterna, för år 1928 utgjorde 419 kronor 60 öre.»

Enligt vad motionen utvisar, har eldaren Svensson på grund av gällande

avlöningsbestämmelser vid befordran till ordinarie befattning icke

kunnat få tillgodoräkna sig viss tjänstgöring, han före sin befordran fullgjort

i statens tjänst.

Riksdagen har emellertid i förevarande fall funnit sådana omständigheter

föreligga, att starka billighetsskäl synas riksdagen tala för att

sagda förmån likväl må tillerkännas befattningshavaren i fråga. Det

torde dock böra ankomma på Eders Kungl. Maj:t att efter ansökning av

befattningshavaren och den ytterligare utredning, som må anses erforderlig,

bestämma den omfattning i vilken tillgodoräkning må böra ske.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, i anledning av förevarande

motion, 11:311, bemyndigat Eders Kungl. Maj:t att efter därom av

eldaren av 2:a klass vid Stockholms hospital Frans Martin Svensson

gjord ansökning besluta, att Svensson må utan hinder av bestämmelserna

i avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och

vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, för uppfattning

i löneklass tillgodoräkna sig tjänstgöring före befordran till ordinarie

tjänst i den omfattning, Eders Kungl. Majit må anse såsom skäligt.

Stockholm den 30 maj 1930.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.