Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad ly• delse av §§ 4—6, 8 och 12—15 i förordningen den 16 maj 1890
1930-05-27 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1930:302, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad ly• delse av §§ 4—6, 8 och 12—15 i förordningen den 16 maj 1890
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 302.
1
Nr 302.
Godkänd av första kammaren den 27 maj 1930.
Godkänd av andra kammaren den 27 maj 1930.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om ändrad ly•
delse av §§ 4—6, 8 och 12—15 i förordningen den 16
maj 1890 (nr 21 s. 1) angående Sveriges allmänna hypoteksbank
m. m.
(Bankoutskottets utlåtande nr 47.)
Till KONUNGEN.
I en till riksdagen avlåten, den 19 mars 1930 dagtecknad proposition nr 265
har Eders Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av
i statsrådet förda protokoll över jordbruksärenden, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till förordning om ändrad lydelse
av §§ 4—6, 8 och 12—15 i förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 s. 1)
angående Sveriges allmänna hypoteksbank och till förordning örn ändrad lydelse
av §§ 4, 5, 7—9, 14, 17 och 18 i förordningen den 16 maj 1890 (nr 21
s. 11) angående de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars bildande
och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända;
dels ock besluta, att från riksgäldskontoret skola till Sveriges allmänna hypoteksbank
såsom dess grundfond, emot det att banken återbär tidigare för
nämnda ändamål tillhandahållna obligationer, överlämnas svenska statens fyra
och en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett
nominellt belopp av 60,000,000 kronor med rätt för banken att enligt bestämmelserna
i förordningen angående banken förfoga över obligationerna.
Av utredningen i ärendet framgår, att frågan örn utvidgning och förbättring
av den primära jordbruksfastighetskrediten sedan rätt lång tid stått på
dagordningen. I denna fråga begärde 1927 års riksdag en allsidig utredning.
Den uppfattning om behovet av större möjligheter till utnyttjande av den primära
jordbrukskrediten, som låg till grund för riksdagens beslut, synes genom
Bihang till riksdagens protokoll 1930. l4 sami. Nr 302—303.
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 302.
den nu föreliggande utredningen hava blivit bestyrkt. På grund av gällande
tämligen snäva gränser för liypoteksinstitutionens utlåningsverksamhet har
den fasta primärkrediten, enligt vad i propositionen angivna siffror utvisa,
i vissa delar av landet — särskilt de skogrikare — endast kunnat tillgodogöras
i relativt ringa omfattning, i följd varav jordbruksnäringen nödgats för sin
kapitalanskaffning anlita andra, oförmånligare utvägar. Med hänsyn bland
annat till jordbrukets minskade ekonomiska bärkraft torde det vara av vikt,
att åtgärder vidtagas, varigenom den billigare och för jordbruket särskilt lämpade
primärkrediten, såvitt sig göra låter utan fördyring av krediten, i ökad
omfattning kommer denna näringsgren tillgodo. Beaktas bör även, att den
senaste utvecklingen på jordbrukets område medfört behov av nya kapitalinvesteringar
och därmed också ökat jordbrukets kreditbehov. Vid nu angivna
förhållanden finner riksdagen goda skäl föreligga för vidtagande av anordningar
till utvidgning i lämplig omfattning av ifrågavarande kredit.
Den i ärendet föreliggande sakkunnigutredningen och det därpå grundade, i
propositionen framlagda förslaget har, i anslutning till vad som uttalades av
1927 års riksdag, tagit till främsta föremål frågorna örn möjlighet till belåning
av växande skog jämte därmed sammanhängande förhållanden samt örn
höjning av den för hypoteksinstitutionen procentuellt bestämda maximigränsen
för egendomsbelåning.
iVad skogsbelåningen angår, delar riksdagen de sakkunnigas uppfattning,
att det ur såväl privatekonomisk som det allmännas synpunkt skulle
vara till gagn att bereda tillgång till en ordnad, billig och fast skogskredit.
Uppenbarligen är emellertid en oundgänglig förutsättning härför, att nödiga
garantier kunna skapas för bevarande av skogens värde såsom pant under hela
lånetiden. Då nuvarande möjligheter för kreditgivare att förhindra avverkning,
som kan äventyra säkerheten för lånet, icke kunna anses innebära tillräcklig
trygghet i sådant avseende, hava särskilda åtgärder föreslagits till undanröjande
av detta hinder för en ordnad skogsbelåning. Berörda åtgärder gå ut på, att
låntagaren i och för skogsvärdets vidmakthållande skulle förbinda sig att under
erforderlig tid ställa sig till efterrättelse de bestämmelser beträffande skogens
avverkning, som kunna finnas behövliga, samt att till tryggande av dessa bestämmelsers
iakttagande fastställelse av desamma skulle meddelas genom en
föreskrift av vederbörande skogsvårdsst.yrelse, vilken jämväl skulle övervaka
bestämmelsernas iakttagande. Föreskriften skulle bliva gällande oberoende av
växlingar i äganderätten till den belånade egendomen och till sin verkan i stort
sett likställas med föreskrift om avverkning, meddelad jämlikt gällande skogsvårdslag.
De nu angivna förutsättningarna för skogsbelåningen skulle åvägabringas
genom lagstiftning, vartill förslag framlagts i särskild proposition (nr 218).
I särskild skrivelse anmäler riksdagen, att riksdagen bifallit Eders Kungl.
Maj:ts i nämnda proposition framlagda förslag.
Såvitt riksdagen kunnat finna, skulle genom den sålunda antagna lagstiftningen
skapas en grundval av sådan beskaffenhet, att därpå skulle kunna
uppbyggas en ur olika synpunkter tillfredsställande skogskredit.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr SOS.
o
Enligt det i denna skrivelse avsedda förslaget skulle skogsbelåningen inordnas
såsom ett led i liypoteksinstitutionens vanliga långivning. Särskild obligationsserie
skulle alltså icke förekomma för den nya kreditformen. Skogsbelåningen
skulle ej heller i övrigt föranleda någon organisatorisk uppdelning
av institutionens verksamhet. Särskild förbindelse skulle ej erfordras för
lånebelopp, grundat å skogens andel i egendomsvärdet. Till vad sålunda
föreslagits i fråga örn skogskreditens organisation vill riksdagen giva sin anslutning.
Genom en sådan lösning skulle bland annat vinnas, att den primära
jordbruksfastighetskreditens organisation skulle komma även skogsbelåningen
till godo.
Med avseende å belåningsunderlagets omfattning innebär det föreliggande
förslaget, att kreditobjektet icke skulle, såsom tidigare ifrågasatts, begränsas
till skogsmarken samt yngre skog utan att hela produktionsenheten, d. v. s.
såväl skogsmarken som all därå växande skog, skulle göras till föremål för
krediten. De till stöd för denna ståndpunkt anförda principiella och praktiska
skälen finner riksdagen för sin del övertygande.
En viktig angelägenhet vid skogsbelåningens ordnande utgör frågan om
skogsvärdets fastställande. Härutinnan bygger förslaget på de vid fastighetstaxering
gällande grunderna. För att stärka kreditens ställning utåt och göra
värderingen enkel samt försiktigt avväga grunden för utlåningen har föreslagits,
att skogsmarkens och skogens värde icke skulle få beräknas högre än till
därå vid senaste taxering fastställda värden. Värderingen skulle alltså i allmänhet
inskränkas till en med ledning av tillgängliga handlingar verkställd
kontroll av de faktorer, vilka tillsammans grunda taxeringsvärdet. Med hänsyn
till att efter senaste taxering avverkning kan hava ägt rum utöver vad som
motsvarar tillväxten, skulle emellertid skyldighet stadgas för vederbörande
hypoteksförening att alltid göra sig underrättad örn förhallandena härutinnan.
Vad sålunda föreslagits i fråga örn skogsvärdets fastställande synes riksdagen
.ägnat att skapa möjligast enkla former för värderingen. Det vill också
synas, som örn vid utformande av förslaget i denna del erforderlig hänsyn tagits
till det för hela jordbrukskreditinstitutionens ställning viktiga kravet på
tillbörlig försiktighet vid uppskattning av låneobjektets värde.
I fråga örn tillvägagångssättet för ernående av den kontroll å skogstillgången,
som enligt vad nyss anförts måste ingå som ett led i värderingen, hava
de sakkunniga ifrågasatt viss direkt medverkan av de hos skogsvårdsstyrelsema
anställda länsskogvaktarna. Häremot hava, på sätt i propositionen närmare
omförmälts, erinringar blivit framställda. Lika med föredragande departementschefen
finner riksdagen visst fog föreligga för dessa erinringar.
Det torde därför, såsom departementschefen framhållit, böra bliva beroende av
skogsvårdsstyrelsernas prövning, huruvida och under vilka former biträde från
styrelsernas sida bör lämnas för upplysningar rörande förändringar i skogstillgången.
Förslaget innehåller vidare, att såsom obligatoriskt villkor för beviljande av
kredit å skog skulle stadgas brandförsäkring av skogen. Riksdagen finner
detta villkor befogat såsom ett komplement till övriga föreslagna åtgärder för
4
Riksdagens skrivelse Nr SOS.
säkerställande av skogspantens värde. Jämväl med tanke på vikten av att allmänhetens
förtroende till obligationerna upprätthålles torde en dylik föreskrift
vara ofrånkomlig.
[V ad härefter angår frågan om höjning av hypoteksinstitut! onens
belåningsgräns, har tidigare ifrågasatts en höjning av denna
gräns till 60 procent av egendomsvärdet. Även nu har det ansetts möjligt att
utan ogynnsam inverkan på villkoren för hypoteksbanken inlåning eller nämnvärd
ökning av risken för hypoteksföreningarna vidtaga viss höjning av
maximigränsen för belåningen. Med hänsyn till föreliggande förhållanden har
man emellertid i förslaget stannat vid en ökning av belåningsmöjligheterna upp
till en maximigräns av 55 procent av egendomsvärdet. Denna maximigräns
skulle å andra sidan göras enhetlig för all belåning och således tillämpas jämväl
å det på skogen belöpande värdet.
Även riksdagen anser för sin del en höjning av belåningsgränsen vara möjlig.
Härvid torde det dock vara nödvändigt att framgå med stor försiktighet. Hänsyn
måste i främsta rummet tagas till nödvändigheten att undvika en fördynng
av primärkrediten. Särskilt ma härutinnan bemärkas, att en utvidgning
av denna kredit samtidigt skulle äga rum genom skogsbelåningens införande,
varvid den högre belåningsgränsen skulle gälla för hela egendomsvärdet. Med
beaktande av vad nu anförts torde enligt riksdagens förmenande en större höjning
än till 55 procent icke vara tillrådlig. En ökning upp till denna gräns lärer
dock utan risk kunna vidtagas, så mycket hellre som enligt propositionen samtidigt
med belåningsgränsens höjning skulle genomföras vissa särskilda åtgärder
till stärkande av liypoteksinstitutionens ställning. Riksdagen finner alltså
den föreslagna maximigränsen vara väl avvägd. Uppenbart är emellertid, att
verkningarna av en höjning av belåningsgränsen väsentligen äro beroende på
huru institutionens verksamhet handhaves och måhända i främsta rummet på
belåningsvärdenas fastställande.
lVad angår nyss antydda åtgärder till ytterligare stärkande
av hypotek sinstitutionens ställning, skulle dessa i främsta
rummet bestå i en ökning av hypoteksbanken grundfond från 30 till 60 miljoner
kronor samt i införandet av en bestämmelse, enligt vilken hypoteksbanken
utelöpande obligationer icke vid något tillfälle finge överstiga tio gånger
beloppet av grundfonden. Vidare skulle såsom obligatoriskt villkor för utlåning
stadgas en redan nu av hypoteksföreningarna i allmänhet iakttagen regel,
att vid egendomsbelaning säkerheten skulle utgöras av botteninteckning, varjämte
vissa bestämmelser skulle införas beträffande bankens äldre obligationer
i syfte att bibehålla nuvarande obligationsinnehavares ställning oförändrad.
Vad den föreslagna ökningen av grundfonden angår, kan det måhända ifrågasättas,
huruvida en ökning av fonden till föreslaget belopp kan anses oundgängligen
erforderlig. Med hänsyn till vad nyss anförts örn nödvändigheten
att tillse, att allmänhetens förtroende till hypoteksinstitutionen icke genom
höjningen av belåningsgränsen försvagas, har riksdagen likväl ansett sig böra
biträda förslaget. Vad i övrigt i nu förevarande syfte ifrågasatts har icke
givit riksdagen anledning till erinran.
Riksdagens skrivelse Nr 802.
5
På sätt i propositionen föreslagits bör den ifrågasatta ökningen av hypoteksbanken
grundfond ske på sådant sätt, att banken — mot återbärande av
den tidigare grundfonden — från riksgäldskontoret erhåller 4 V2 procent obligationer
till ett nominellt belopp av 60 miljoner kronor.
I här ej särskilt berörda delar har riksdagen icke haft något att erinra mot
Eders Kungl. Maj:ts förslag.
Riksdagen har alltså kunnat biträda det i propositionen framlagda förslaget
i dess helhet och får sålunda anmäla, att riksdagen, med bifall till Eders
Kungl. Majrts förevarande proposition,
dels antagit de vid propositionen fogade förslagen till förordning örn ändrad
lydelse av §§ 4—6, 8 och 12—15 i förordningen den 16 maj 1890 (nr 21
s. 1) angående Sveriges allmänna hypoteksbank och till förordning örn ändrad
lydelse av §§ 4, 5, 7—9, 14, 17 och 18 i förordningen den 16 maj 1890 (nr 21
s. 11) angående de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars bildande och
framtida verksamhet skola till efterrättelse lända;
dels och beslutit, att från riksgäldskontoret skola till Sveriges allmänna
hypoteksbank såsom dess grundfond, emot det att banken återbär tidigare för
nämnda ändamål tillhandahållna obligationer, överlämnas svenska statens fyra
och en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett
nominellt belopp av 60,000,000 kronor med rätt för banken att enligt bestämmelserna
i förordningen angående banken förfoga över obligationerna.
Stockholm den 27 maj 1930.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.