Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till hospitalsky g gnader jämte en i ämnet väckt motion.

1930-06-11 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1930:361, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till hospitalsky g gnader jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 361.

1

Nr 361.

Godkänd av första kammaren den 11 juni 1930.

Godkänd av andra kammaren den 11 juni 1930.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition angående anslag till hospitalsky

g gnader jämte en i ämnet väckt motion.

(Statsutskottets utlåtande nr 189.)

Till Konungen.

I den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd oell behov för budgetåret 1930/1931 har Eders Kungl.

Majit under femte huvudtiteln (punkt 52 av det vid propositionen fogade

utdraget av statsrådsprotokollet över socialärenden nämnda dag) föreslagit

riksdagen att, i avvaktan på den proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen

förelagd, till hospitalsbyggnader för budgetåret 1930/1931 beräkna ett

extra reservationsanslag av 4,700,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 21

februari 1930 dagtecknad proposition, nr 150, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden samma dag, föreslagit riksdagen

att

I) dels besluta, att vid den anstalt för kvinnliga asociala imbecilla, som

enligt beslut av 1928 års riksdag skall inrättas genom ändring av det utav

Svea trängkår tidigare disponerade kasernetablissementet i Orebro, skola för

en beräknad kostnad av högst 34,000 kronor vidtagas åtgärder för avledande

av dagvatten m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen för

socialdepartementet i sagda statsrådsprotokoll förordat förslag,

dels och, med ändring av vad 1929 års riksdag därutinnan bestämt, medgiva,

att sammanlagda kostnaden för omändring av berörda kasernetablissement

i Örebro må utgöra högst 1,409,000 kronor;

II) besluta, att ombyggnad av första klasspaviljongerna vid Lunds hospital

och asyl skall för en beräknad kostnad av högst 209,000 kronor utföras

i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten Carl Westman

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 14 sami. Nr 361—361.

lasu» 3u

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 361.

november 1927 uppgjorda ritningar, dock med iakttagande av viss av departementschefen

i statsrådsprotokollet förordad jämkning;

III) besluta, att vid Växjö hospital skola utföras ny- och ombyggnadsarbeten

i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i statsrådsprotokollet

förordat förslag och för en beräknad kostnad av högst

3,807,600 kronor;

IV) besluta, att vid Vadstena hospital och asyl skola för en beräknad

kostnad av högst 481,000 kronor utföras vissa ombyggnads- och ändringsarbeten

i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i statsrådsprotokollet

förordat förslag; samt

V) under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstaten samt hälso- och

sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna, till hospitalsbyggnader

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 4,700,000

kronor.

I sammanhang med Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition har riksdagen

till behandling förehaft en inom riksdagen väckt motion I: 283. vari

hemställts, att riksdagen måtte besluta

dels att en anstalt för 600 svårskötta. obildbara sinnesslöa av mankön anordnas

genom omändring och utbyggnad av det ofullbordade kasernetablissementet

i Lund,

dels att för detta ändamål måtte under nästa budgetår utgå 100,000 kronor,

dels ock att såsom en följd härav det av Eders Kungl. Maj:t för nästa

budgetår till hospitalsbyggnader begärda extra reservationsanslaget måtte

höjas med 100,000 kronor till 4,800,000 kronor.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»I proposition nr 150 angående anslag till liospitalsbyggnader avhandlas

även frågan örn ordnandet av vården örn svårskötta obildbara sinnesslöa. Som

därvid erinras, har denna vårdfråga stått på dagordningen alltsedan början av

detta århundrade. Den avhandlades sålunda i den underdåniga berättelse angående

undersökning av sinnessjuka och sinnesslöa, som medicinalstyrelsen den

8 december 1902 avgav. Efter att hava tillstyrkt, att statsbidrag måtte utgåäven

till anstalter för obildbara sinnesslöa — dittills hade sådant utgått endast

till anstalter för bildbara sinnesslöa ■— anförde medicinalstyrelsen vid detta

tillfälle följande:

’Det synes i själva verket uppenbart, att, även örn staten, på sätt ovan föreslagits,

lämnar bidrag till de sinnesslöas vård, ett visst antal av dessa kräver ett

mera direkt ingripande från statens sida. Det torde med andra ord även för

framtiden bliva nödvändigt, att staten ägnar samma omsorg åt vissa kategorier

av sinnesslöa som åt det stora flertalet sinnessjuka. Örn nämligen av enskilda,

kommuner eller landsting anordnade asyler ej skola bliva alltför dyra i anläggning

och drift, är det önskvärt, för att ej säga nödvändigt, att de allra mest

svårskötta, liksom även de som äro för omgivningen i mera utpräglad grad farliga,

kunna från dessa anstalter uteslutas. Särskilt beträffande de sistnämnda

synes vården örn dem givet böra anses som en statens angelägenhet.

Medicinalstyrelsen har härmed velat betona, att den ovan föreslagna formen,

för statens omvårdnad örn de obildbara sinnesslöa icke kan eller bör utesluta

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 361.

3

statens hittills erkända förpliktelse att å offentliga anstalter till vård mottaga

även vissa sinnesslöa. Den nuvarande anordningen att intaga sinnesslöa å anstalter,

som egentligen äro avsedda för sinnessjuka, är dock utan tvivel från

vissa synpunkter ganska olämplig både för sinnessjukvården och för vården om

de sinnesslöa, enär den sistnämnda naturligen fordrar i viss mån andra anordningar

än den förstnämnda. Dessutom hava hittills platsbristen å statens hospital

och asyler samt föreskriften, att sinnesslöa endast i sista hand äro berättigade

till inträde, verkat därhän, att mången synnerligen svårskött sinnesslö

fått vänta på inträde längre än relativt lättskötta sinnessjuka.

Av dessa skäl torde det vara förtjänt att övervägas, huruvida icke de sinnesslöa,

som anses böra vara föremål för vård å statsanstalt, borde hänvisas till

en särskild, enbart för vård av dessa avsedda anstalt. Härigenom skulle vinnas

dels den fördelen, att sinnesslöa icke vid tävlan örn inträde behövde stå tillbaka

för sinnessjuka, dels även att anstalten kunde anordnas uteslutande och speciellt

med hänsyn till vården örn sinnesslöa och denna på så sätt kunde bliva mera

ändamålsenlig än nu är fallet å hospitalen och asylerna för sinnessjuka.’

I enlighet med den uti medicinalstyrelsens här anförda yttrande uttalade

principen blevo de anstalter för obildbara sinnesslöa (sinnesslöasyler), som —

efter det statsbidrag från och med år 1905 börjat utgå till dylika anstalter —

begynte att i år efter år stigande antal upprättas av landsting, föreningar och

enskilda, icke anordnade på ett sådant sätt, att de kunde lämpa sig för vården

av de allra mest svårskötta och de i mera utpräglad grad farliga bland de till

vuxen ålder komna obildbara sinnesslöa. Det visade sig snart, att detta medförde

betydande olägenheter, i det att det alltsomoftast inträffade, att obildbara

sinnesslöa, som visade våldsamhet eller förstörelselusta eller voro störande genom

höga skrik, blevo från de statsunderstödda sinnesslöanstalterna utskrivna till

sina resp. hemorter. Enligt en utredning, som förelåg år 1916 —- vilket år denna

fråga avhandlades å sinnesslövårdsmöte i Mariestad — hade utskrivning till

hemorterna av dylik indikation under de gångna åren ägt rum i ett 30-tal fall.

Vidare framhölls vid mötet ifråga, att det alltemellanåt förekomme, att ansökan

örn vård av obildbara sinnesslöa blev avslagen, när det av handlingarna

framginge, att det vore fråga örn mera svårskötta sådana. I anledning härav

hade det också ingått klagomål över att de våldsamma, de förstörande och de

högljutt skrikande icke kunde vinna inträde å sinnesslöasylerna utan måste behållas

i hemmen och å fattigvårdsanstalter. Mötet uttalade sig på grund av den

sålunda vunna erfarenheten för att den av medicinalstyrelsen förordade principen,

att staten direkt åtager sig denna kategori av sinnesslöa, för vilkas vård

de av landsting, föreningar och enskilda personer upprättade sinnesslöasylerna

sakna nödiga resurser, snarast möjligt måtte bli förverkligad.

Detta krav blev också beaktat i den följande år för riksdagen framlagda

propositionen om nytt hospital vid Hälsingborg, i det att förslaget härom omfattade,

förutom 1.200 platser för sinnessjuka, även 200 vårdplatser för svårskötta

obildbara sinnesslöa, förlagda till två särskilda paviljonger, en för vartdera

könet. Denna proposition bifölls av riksdagen, som därmed definitivt

godkänt principen att vården om de för omgivningen vådliga och eljest svårskötta

sinnesslöa bör vara en statens angelägenhet. Vid sedermera uppgjort för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 361.

nyat kostnadsförslag för Hälsingborgs hospital blevo emellertid dessa paviljonger

för sinnesslöa icke medtagna, och i skrivelse den 27 augusti 192G, däri

medicinalstyrelsen gjorde anmälan till Kungl. Majit om Hälsingborgs hospitals

fullbordande, anförde styrelsen, att den icke komme att framlägga plan och

kostnadsberäkningar rörande omnämnda paviljonger, enär fråga uppstått, huruvida

icke till följd av 1925 års beslut i försvarsfrågan ledigblivande kaserner

skulle kunna användas till anstalter för sinnessjuka och sinnesslöa. I anledning

härav verkställde den s. k. kasernkommittén, vilken bl. a. fått i uppdrag

att framkomma med förslag rörande den framtida användningen av dylika

kasernetablissement, en närmare utredning beträffande behovet av vårdplatser

för svårskötta obildbara sinnesslöa, i den mån detta givit sig tillkänna genom

intagning å eller anmälan till hospital eller sinnesslöanstalt. Ur denna utredning

må följande här anföras:

Vid 1926 års utgång utgjorde antalet å hospitalen intagna sinnesslöa (idioter)

sammanlagt 215, därav 130 manliga och 85 kvinnliga. Vid samma tid funnos

icke mindre än 403 sinnesslöa anmälda till hospital, därav 263 män och 140

kvinnor. Sålunda utgjorde summan av de å hospitalen vårdade idioterna av

mankön och de till hospitalen anmälda manliga sinnesslöa 393 och summan av

de å hospitalen vårdade idioterna av kvinnkön och de till hospitalen anmälda

kvinnliga sinnesslöa 225. Vidare begärdes uppgifter från de statsunderstödda

sinnesslöasylerna angående där intagna, vilka voro så svårskötta, att de med

hänsyn till dessa anstalters bristande resurser borde överflyttas till statsanstalt.

Dessas antal uppgavs till sammanlagt 122, därav 76 av mankön och 46 av

kvinnkön. Läggas dessa siffror till de ovannämnda, blir behovet av platser för

svårskötta obildbara sinnesslöa av mankön 469 och för svårskötta obildbara

sinnesslöa av kvinnkön 271. Vidare ifrågasatte kasernkommittén, att det å

statsanstalterna för svårskötta obildbara sinnesslöa, bland vilka ju finnas åtskilliga

med epilepsi behäftade, även skulle kunna mottagas fallandesjuka, som

icke varit från barndomen sinnesslöa men hos vilka det med åren utvecklats en

epileptisk demens. Då antalet till hospitalen anmälda med epileptisk sinnessjukdom

vid tidpunkten ifråga utgjorde 147, därav 89 män och 58 kvinnor,

skulle alltså behovet av platser å statens anstalter för svårskötta obildbara

sinnesslöa bliva 558 för män och 329 för kvinnor (jämför tablån å sid. 12 i propositionen).

Emellertid framhöll kasernkommittén i denna sin utredning, att

behovet ifråga säkerligen är större än dessa siffror utvisa, då det å fattigvårdsanstalterna

torde finnas åtskilliga svårskötta sinnesslöa, för vilka det, på grund

av svårigheten att under nuvarande förhållanden få in dem å specialanstalt

(hospital eller sinnesslöasyl), icke gjorts någon anmälan till sådan anstalt.

Efter det denna utredning med skrivelse den 12 januari 1928 ingivits till

statsrådet och chefen för socialdepartementet, upptogs frågan av denne, som i

ett anförande till statsrådsprotokollet för den 22 ilmi 1928 bl. a. yttrade följande:
''Vid

anmälan till statsrådsprotokollet över socialärenden för den 20 mars

1928 av frågan om anslag för budgetåret 1928—1929 till hospitalsbyggnader

berörde jag, i samband med behandling av spörsmålet örn vården av asociala

imbecilla, även frågan örn vården av svårskötta obildbara sinnesslöa. Jag anförde

därvid bland annat att, enligt vad som framginge av en utav professor

A. Petrén inom kasernkommittén verkställd och av kommittén med skrivelse

den 12 januari 1928 till mig överlämnad utredning, antalet sinnesslöa av denna

kategori vore så stort, att, för ett tillfredsställande omhändertagande av de
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 361.

5

samma, omfattande särskilda åtgärder syntes erforderliga, därvid andra möjligheter

för frågans lösning än ett ingripande från statens sida knappast kunde

tänkas. Beträffande sättet för ett effektivt ordnande av denna vård syntes det

ligga närmast till hands att för ändamålet använda ett eller flera kasernetablissement.

Vid de preliminära överväganden, som jag i samråd med chefen för

försvarsdepartementet ägnat förevarande spörsmål, hade jag funnit det av Svea

ingenjörskårs fästningsingenjörkompani disponerade etablissement å Vaxön

böra i första hand ifrågakomma, därest detta bleve ledigt. Det hade vidare

preliminärt ifrågasatts att anordna ytterligare vårdplatser inom det invid Lund

belägna kasernetablissement, vilket icke blivit färdigställt för sitt ursprungliga

ändamål.

I anslutning till vad jag i statsrådsprotokollet för den 20 mars 1928 anfört i

ämnet anser jag önskvärt, att särskilda åtgärder från statens sida med det

snaraste vidtagas för ett tillfredsställande ordnande av vården av svårskötta

obildbara sinnesslöa. Sådana åtgärder synas motiverade ej blott av nuvarande

brist på vårdmöjligheter för åsyftade abnormkategori utan även av den omständigheten,

att — enligt vad medicinalstyrelsen vid olika tillfällen framhållit

— den hittillsvarande anordningen med intagning av vissa idioter å sinnessjuk - vårdsanstalter måste anses mindre lämplig ur sinnessjukvårdens synpunkt. Att

staten nu griper sig an med denna uppgift torde vara så mycket mer påkallat,

som det synes möjligt att för ifrågavarande ändamål taga i anspråk ledigblivande

kasernetablissement. På grund av kasernkommitténs uppdrag att utreda

frågan om lämpligaste användningen av sådana etablissement torde det ankomma

på kommittén att i första hand upptaga frågan om detta vårdbehovs

tillgodoseende på angivet sätt. Genom beslut den 14 juni 1928 har också Kungl.

Majit uppdragit åt kommittén att med biträde av särskild sakkunnig närmare

utreda frågan örn användande av förenämnda kasern å Yaxön till anstalt för

vård av vuxna obildbara sinnesslöa. I denna kasern kan emellertid, såsom av

det förut anförda framgår, icke inrymmas på långt när hela det antal, för vilket

vård å statsanstalt kräves. Ytterligare åtgärder torde alltså bliva erforderliga,

och i enlighet med vad nyss anförts synes det påbörjade men ej färdigställda

kasernetablissementet invid Lund närmast böra komma i fråga såsom ytterligare

anstalt för ändamålet. För bedömande av storleken av en eventuell anstalt

i sistnämnda etablissement kräves emellertid uppenbarligen ett ståndpunktstagande

till frågan örn avgränsningen av statens vårdnad beträffande

obildbara sinnesslöa. Det synes därför böra. innan beslut fattas örn storleken

av sist avsedda anstalt, övervägas, huruvida, såsom Petrén föreslagit, till de

svårskötta obildbara sinnesslöa, för vilka staten bör ombesörja vården, även

böra hänföras dels vuxna obildbara sinnesslöa, vilka lida av epilepsi, dels ock

vårdbehövande patienter, vilka lida av kronisk epileptisk sinnessjukdom. Spörsmålet

örn de sistnämndas omhändertagande är visserligen att betrakta såsom en

sinnessjukvårdsfråga, men därest praktiska vårdsynpunkter kunna anses tala

för att i nämnda samband ordna denna del av sinnessjukvården, lärer hinder

härför ej böra möta. I detta sammanhang torde slutligen böra tagas under övervägande

ett av Petrén även framställt, av praktiska synpunkter förestavat

förslag örn att imbecilla skulle i viss utsträckning kunna intagas å anstalt för

svårskötta obildbara.

Innan Kungl. Majit fattar ståndpunkt i nu angivna hänseenden, synes medicinalstyrelsens

yttrande och förslag i ämnet böra infordras.’

I det sålunda av medicinalstyrelsen infordrade yttrandet i ärendet, som är

refererat å sid. 11—12 i propositionen, underströk styrelsen återigen sin tidigare

uttalade uppfattning rörande olämpHgheten av att ä sinnessjukhusen mot
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 361.

taga även vissa sinnesslöa och rörande behovet av särskilda statsanstalter för

svårskötta obildbara sinnesslöa.

I enlighet nied den dåvarande departementschefens ovan berörda uttalande

till statsrådsprotokollet, varav utdrag översändes till kasernkommittén, uppgjorde

denna därpå förslag till anordnandet av anstalt för svårskötta obildbara

sinnesslöa dels vid det av Svea ingenjörskårs kustingenjörskompani hittills

disponerade kasernetablissement å Vaxön, dels ock vid det ofullbordade kasernetablissementet

i Lund. Förstnämnda förslag, som med hänsyn till platsens

mera begränsade utrymme avsåg anstalt för svårskötta obildbara sinnesslöa av

kvinnkön, då behovet av platser för dylika — som av det ovan anförda framgått

— är mindre, ingavs den 27 februari 1929, och sistnämnda förslag, som

alltså avsåg anstalt för svårskötta obildbara sinnesslöa av mankön, ingavs den

30 september 1929. Av dessa anstalter beräknades den för kvinnor, som skulle

få 305 platser, draga en kostnad av 2,025,650 kronor, och den för män, som

skulle få 612 platser, draga en kostnad av 4,200,000 kronor.

Något anslag för påbörjandet av dessa anstalter begäres emellertid icke i

årets proposition örn hospitalsbyggnader. Visserligen ansluter sig departementschefen

till den uppfattningen, att det bör ankomma på staten att omhändertaga

vården av de svårskötta obildbara sinnesslöa, vilka icke lämpligen

kunna vårdas å kommunala anstalter av ena eller andra slaget, men anser han

dock, att sinnessjukvårdens krav måste äga företräde framför sinnesslövårdens,

då det under rådande förhållanden möter stora svårigheter för beredande av

anstaltsvård även för nyinsjuknade och botliga fall och då det förhandenvarande

platsbehovet för sinnessjuka är förhållandevis vida större än det för sinnesslöa.

I anledning av denna departementschefens motivering för sin underlåtenhet

att begära anslag för lösandet av den sedan snart 30 år tillbaka aktuella frågan

örn anstalter för vård av svårskötta obildbara sinnesslöa, trots det förslag till

dylika anstalter nu blivit framlagda, må framhållas, att det enkla faktum, att

det erfordras flera vårdplatser å statsanstalt för sinnessjuka än för sinnesslöa,

ju icke bör vara det avgörande för ståndpunktstagandet i det föreliggande ärendet,

utan att frågeställningen bör vara denna: Vilket behov är mest trängande,

sedan de hittills beslutade anstalterna för sinnessjuka samtliga blivit färdiga,

att de återstående erforderliga vårdplatserna för sinnessjuka anskaffas eller

att det kommer till stånd anstalter för de allra mest svårskötta av de obildbara

sinnesslöa?

För bedömande av denna fråga har man att erinra sig följande: Totalbehovet

vårdplatser för sinnessjuka är — bortsett från Stockholm, Göteborg och Malmö,

vilka städer själva skola ombesörja vården av sina sinnessjuka — beräknat till

c:a 16,000, motsvarande 3 pro mille av befolkningen. Av dessa platser fattas

visserligen i närvarande stund bortemot 4,300, men genom de vid 1928 och 1929

års riksdagar beslutade sinnessjukanstalterna i Vänersborg och Jönköping samt

vid Umeå och den psykiatriska kliniken i Lund erhållas sammanlagt c:a 2,830

nya vårdplatser för sinnessjuka. Vidare är det att märka, att dessutom kommer

under de närmaste åren ytterligare över ett 1,000-tal platser, som nu upptagas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 361.

i

av sinnessjuka från de nämnda tre storstäderna, att bliva disponibla för sinnessjuka

från landet i övrigt. Man bör väl kunna utgå ifrån att, när de hittills

beslutade sinnessjukanstalterna blivit färdiga och därmed vårdplatser för sinnessjuka

å statsanstalter komma att finnas till ett antal av c:a 14,550, motsvarande

något mer än 2.7 pro mille av befolkningen, de i propositionen berörda

nuvarande svårigheterna att kunna bereda plats för även nyinsjuknade

och botliga fall icke skola fortfara, utan att alla sinnessjuka, vilka äro i mera

trängande behov av vård å sinnessjukhus, då skola kunna mottagas å sådant.

I den skrivelse med översikt rörande kostnaderna för anskaffandet av de

återstående vårdplatserna å statliga sinnessjukhus och sinnesslöanstalter, som

medicinalstyrelsen den 10 december 1929 ingivit till Kungl. Majit, voro tvenne

alternativförslag uppgjorda rörande den ordning, i vilken byggnadsarbetena

ifråga borde utföras. Enligt det ena alternativet skulle utvidgning av Växjö

hospital med 480 platser påbörjas under nästa budgetår, men ombyggandet av

kasernetablissementet i Lund för anordnande av en anstalt för svårskötta obildbara

sinnesslöa män med c:a 600 platser undanskjutas till budgetåret 1933—

1934. Enligt det andra alternativet åter skulle denna anstalt påbörjas under

nästa budgetår, men utvidgningen av Växjö hospital — utom i vad anginge

vissa mindre anordningar beträffande vattenledningen — uppskjutas till budgetåret

1933—1934. Av dessa alternativ har departementschefen anslutit sig till

det förstnämnda, emedan det med Växjö hospitals utvidgning skulle erhållas

480 nya platser för sinnessjuka, medan man med Lunda-anstalten ifråga endast

skulle vinna det antal vårdplatser för sinnessjuka, som för närvarande upptages

av idioter av mankön (c:a 130). I betraktande av det ovan sagda rörande tillgängligt

antal vårdplatser av statsanstalter för sinnessjuka, när de nya sinnessjukhus,

som äro av riksdagen beslutade, blivit färdiga, kan det dock starkt

ifrågasättas, om det då icke är allra mest av behovet påkallat, att fattigvårdsanstalterna

och hemmen befrias från sådana obildbara sinneslöa, vilka äro så

svårskötta, att de statsunderstödda sinnesslöasylerna icke kunna vårda dem.

Därtill kommer ju, att med statsanstalterna för svårskötta obildbara sinnesslöa

vinnes även, att den nuvarande, av medicinalstyrelsen vid upprepade tillfällen

påtalade olägenheten att behöva vårda dylika sinnesslöa tillsammans med

de sinnessjuka blir undanröjd.

Till belysande av vad slags patienter det är som under nuvarande förhållanden

på grund av svårskötthet utskrivas från de statsunderstödda sinnesslöasylerna

må ett pär exempel anföras från den utredning rörande behovet av

vårdplatser för svårskötta obildbara sinnesslöa, som kasernkommittén verkställt:
Från

en asyl för vuxna obildbara sinnesslöa av mankön lämnades rapport

örn 6 dylika, som blivit där intagna. Därvid meddelades, att beträffande två av

dem hade utskrivning beslutats, enär de voro omöjliga att vårda, men ännu

efter fyra månaders förlopp efter detta beslut hade de icke blivit avhämtade,

enär kommunerna ifråga icke kunnat bereda dem plats på annat håll.

Från en annan sinnesslöasyl lämnades följande meddelande om en därstädes

intagen svårskött, likaledes manlig sinnesslö: ''Han sliter av sig alla kläder och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 361.

förstör allt, som finnes i hans närhet, samt är tidvis mycket våldsam. Ansökan

för inträde har gjorts vid Nyköpings-, Vadstena och Västerviks hospital samt

vid Motala och Linköpings upptagningsanstalter. Vi vore ytterst tacksamma,

örn vi kunde få honom placerad någonstans med det allra första.’

Departementschefen yttrar (sid. 19), att under tiden, till dess anstaltsbehovet

för de svårskötta obildbara sinnesslöa kan bliva genom statens försorg tillgodosett,

få dessa sjuka omhänderhavas på fattigvårdsanstalterna. Det ligger emellertid

i öppen dag, att sinnesslöa av här ifrågavarande art, vilka för övrigt ofta

även äro störande genom höga tjut, måste bereda de åldringar, för vilka fattigvårdsanstalterna

äro avsedda, mycken oro och vantrevnad. Det torde därför

icke kunna bestridas, att den förutvarande chefen för socialdepartementet hade

alldeles rätt, när han i sitt ovan återgivna anförande till statsrådsprotokollet

framhöll önskvärdheten av att särskilda åtgärder från statens sida nied det

snaraste vidtoges för ett tillfredsställande ordnande av vården av svårskötta

obildbara sinnesslöa. Behovet härav är emellertid allra mest trängande beträffande

dylika sinnesslöa av mankön. De anstalter, varå dessa under nuvarande

förhållanden äro omhändertagna, nämligen fattigvårdsanstalter och sinnesslöasyler,

hava nämligen i allmänhet uteslutande kvinnlig personal och

denna är icke sällan utsatt för fara från manliga sinnesslöa, som äro opålitliga

och våldsamma.

Av skäl, som nu blivit anförda, synes det mig icke böra ifrågakomma, att

den planerade anstalten för svårskötta obildbara sinnesslöa av mankön uppskjutes.

På det att riksdagen må kunna taga ståndpunkt till denna anstaltsfråga

bifogas därför här dels kasernkommitténs förslag i ärendet (Bilaga I)

dels ock medicinalstyrelsens den 14 februari 1930 avgivna yttrande över detsamma

(Bilaga II). Som av detta yttrande framgår har medicinalstyrelsen i

princip intet att erinra mot anordnandet av en anstalt för manliga svårskötta

obildbara sinnesslöa av den föreslagna storleken genom omändring och utbyggnad

av det ofullbordade kasernetablissementet vid Lund. Däremot önskar medicinalstyrelsen

några ändringar i det av kasernkommittén framlagda förslaget

och har i detta hänseende framlagt tvenne alternativförslag. Det ena av dessa,

betecknat ''Alternativ A’, som endast innefattar några smärre ändringar beträffande

trappornas anordnande m. m. i den redan befintliga kasernen, skulle

öka kostnaden — vilken emellertid enligt byggnadsstyrelsens uppfattning av

kasernkommittén räknats 100,000 kronor för högt — med 7,000 kronor. Det

andra ändringsförslaget, betecknat ''Alternativ B’, vilket är mera omfattande,

i det att enligt detta administrationslokalerna icke — som kasernkommittén

föreslagit — skulle förläggas till den befintliga kasernbyggnadens souterrainvåning

utan till en nyuppförd byggnad, skulle öka kostnaden med enligt medicinalstyrelsens

beräkning 64,000 kronor, enligt byggnadsstyrelsens beräkning

40,000 kronor.

Även örn riksdagen icke skulle anse sig böra bestämma, vilket av dessa

alternativförslag som är att föredraga, förrän Kungl. Majit prövat den frågan,

synes detta icke behöva utgöra något hinder för att riksdagen redan i år fattar

principbeslut om denna anstalt och anslår något mindre belopp för nästa budget
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 361.

9

år, exempelvis 100,000 kronor, på det att utarbetandet av arbetsbeskrivningar

för de byggnader, om vilka ingen tvekan råder, kunna utan uppskov påbörjas

och även planeringsarbeten kunna komma till utförande redan under nästa vår.

Givetvis vore det mest önskvärt, örn både detta byggnadsföretag och utvidgningen

av Växjö hospital kunde samtidigt igångsättas, och, skulle budgeten

för de kommande åren icke tillåta belastning med de härför erforderliga utgifterna,

borde det väl inte vara alldeles otänkbart, att de för anordnande av

anstalterna för svårskötta obildbara sinnesslöa erforderliga pengarna foges ur

rusdrycksmedelsfonden, då det ju dock förefinnes något samband mellan alkoholism

och idioti. I detta sammanhang må för övrigt erinras örn att det vid

1921 års riksdag beslöts att ur denna fond taga 4 miljoner kronor till uppförandet

av hospitalet vid Hälsingborg. Skulle det emellertid icke låta sig göra

att samtidigt börja med den planerade sinnesslöanstalten i Lund och med utvidgningen

av Växjö hospital, då torde ovan anförda förhållanden tala för det

av medicinalstyrelsens alternativförslag, enligt vilket anordnandet av en anstalt

för svårskötta obildbara sinnesslöa av mankön skulle gå före utvidgningen

av Växjö hospital.

Vad beträffar det av kasernkommittén uppgjorda förslaget till anstalt för

svårskötta obildbara sinnesslöa av kvinnkön, vill jag inte ifrågasätta något

anslag härtill vid denna riksdag, då det med hänsyn till av medicinalstyrelsen

gjorda anmärkningar möjligen kan behöva tagas under närmare övervägande,

om nybyggnaderna böra få någon annan placering-än den föreslagna. Vad åter

angår förslaget till anstalt för svårskötta obildbara sinnesslöa av mankön kan

som skäl mot uppskov med dess anordnande till vad som ovan anförts även

nämnas, att enligt det med Lunds stad, i anledning av Södra skånska infanteriregementets

förflyttning från staden, upprättade avtalet, skall staten —- därest

denna sinnesslöanstalt icke blivit färdig att tagas i bruk den 30 september 1934

— åt Lunds stad erlägga ett till 20,000 kronor höjt årligt skadeståndsbelopp.

För att anstalten skall kunna vara färdig till nämnda tidpunkt, torde emellertid

erfordras, att beslut örn densamma fattas vid årets riksdag.»

Vid prövning av Eders Kungl. Maj:ts i förevarande proposition framlagda

förslag har riksdagen först till behandling upptagit frågan örn ordnandet av

vården av svårskötta obildbara sinnesslöa, i vilken fråga, såsom nämnts,

motion ock väckts inom riksdagen.

Såsom statsrådsprotokollet utvisar och i motionen erinrats, har denna

vårdfråga stått på dagordningen alltsedan början av detta århundrade. Sålunda

beslöt redan 1899 års riksdag en skrivelse till Eders Kungl. Maj:t med

hemställan örn utredning och förslag rörande åtgärder för att genom statens

medverkan bereda vård åt sådana sinnesslöa, vilka enligt gällande bestämmelser

icke kunde vinna inträde på då befintliga, huvudsakligen för bildbara

sinnesslöa avsedda anstalter. Enligt riksdagens dåvarande mening

borde statens medverkan ske genom bidrag till de årliga underhållskostnaderna.

Huru frågan sedermera utvecklat sig, framgår av statsrådsprotokollet

(sid. 8—14) ävensom av ovannämnda motion, vartill riksdagen tillåter

sig att hänvisa.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 361.

I den föreliggande propositionen Ilar departementschefen uttalat den uppfattningen,

att det bör ankomma på staten att omhändertaga vården av de

svårskötta obildbara sinnesslöa, vilka icke lämpligen kunna vårdas å kommunala

anstalter av ena eller andra slaget och som icke heller höra hemma

på sinnessjukhusen samt att anordna för detta ändamål erforderliga anstalter.

Emellertid har departementschefen, under erinran örn kasernkommitténs förslag

angående tillgodoseende av ifrågavarande behov, nämligen genom omändring

och utbyggnad av det ofullbordade kasernetablissementet i Lund till

en anstalt för obildbara sinnesslöa män och inrättandet av en anstalt för

obildbara sinnesslöa kvinnor i kasernetablissementet å Yaxön, på anförda

skäl funnit sig nu icke vara beredd att för innevarande års riksdag framlägga

förslag i ämnet. Vad särskilt angår kommitténs förslag örn en sinnesslöanstalt

i Lund, har förslaget härutinnan visserligen synts departementschefen

i stort sett vara ändamålsenligt och väl ägnat att läggas till grund för

en proposition och någon erinran har ej heller synts departementschefen kunna

framställas mot det avtal mellan Eders Kungl. Majit och kronan, å ena sidan,

och staden Lund, å den andra, som kasernkommittén preliminärt undertecknat

och som utgår från att berörda kasernetablissement skall inredas till sinnesslöanstalt,

men departementschefen har dock, såsom nyss nämnts, med hänsyn

till de beräknade kostnaderna under vissa budgetår ansett, att jämväl

avgörandet av denna fråga bör tillsvidare undanskjutas.

Då riksdagen, som delar- departementschefens uppfattning därom, att det

bör ankomma på staten att omhändertaga vården av de sinnesslöa, varom

fråga är, till prövning föreliaft spörsmålet om anstalters anordnande för

dessa, har riksdagen, med hänsyn till det samband kasernkommittens förslag

i ämnet äger med frågor örn ersättning till därav berörda städer i anledning

av förluster på grund av den år 1925 beslutade nedskrivningen av försvarsorganisationen,

ansett starka skäl tala för att utförandet av de byggnadsföretag,

som erfordras för statens övertagande av berörda vård, till tiden sammanfaller

med genomförandet av 1928 års hospitalsbyggnadsplan. Och då

sagda byggnadsföretag hava ett denna plan närliggande syfte, torde de båda

grupperna av byggnadsföretag böra betraktas såsom ett helt, så att sinnesslöanstalternas

uppförande kommer att ingå såsom ett led i byggnadsplanen.

Behovet av att åtgärder snarast vidtagas för beredande av vård åt de

svårskötta obildbara sinnesslöa å för dem avsedda anstalter lärer vara ostridigt,

och starka skäl synas fördenskull tala för, att ytterligare uppskov med

frågans avgörande undvikes. Riksdagen vill erinra örn, att med hänsyn till

platsbristen på sinnessjukhusen intagande av sinnesslöa å dessa som regel

endast äger rum i trängande fall samt att flertalet av de svårskötta och

obildbara sinnesslöa därför måst omhändertagas av fattigvårdsanstalterna,

där de mera sällan kunna erhålla nödig vård och varest de vålla obehag

för andra intagna. Störst synes förenämnda behov vara i fråga örn dylika

sinnesslöa av mankön.

Enligt den propositionen närslutna översikten över beräknade kostnader

för nyanskaffning av hospitalsplatser m. m. under budgetåren 1928/1929—

1937/1938 skulle de ifrågasatta arbetena med omändring och utbyggande av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 361. 11

kasernetablissementet i Lund till en statlig anstalt för vård av svårskötta

obildbara sinnesslöa av mankön, för vilka behov av anstaltsvård, enligt vad

nyss nämnts, synes störst, icke taga sin början förrän under budgetåret

1933/1934.

På grund av vad ovan anförts och jämväl ur andra synpunkter har riksdagen

emellertid kommit till den uppfattningen, att det icke kan anses

försvarligt att, på sätt sålunda ifrågasatts, uppskjuta anordningars vidtagande

för beredande av vård å en statens anstalt för de sinnesslöa av mankön

varom fråga är. Riksdagen vill erinra örn, att medicinalstyrelsen, som visserligen

ifrågasatt vissa ändringar i det av kasernkommittén framlagda förslaget

och i detta hänseende framlagt två alternativförslag, i princip icke

haft något att erinra mot anordnandet av en anstalt för manliga svårskötta

obildbara sinnesslöa av den av kasernkommittén föreslagna storleken genom

omändring och utbyggnad av kasernetablissementet i Lund samt att, sedan

riksdagen numera i huvudsak godkänt förberörda avtal mellan Eders Kungl.

Majit och kronan, å ena sidan, samt Lunds stad, å andra sidan, riksdagen

ock i princip uttalat sig för, att anstalten skall komma till stånd. Under

erinran örn att enligt byggnadsstyrelsens beräkningar maximikostnaden för

anstalten skulle utgöra 4,140,000 kronor, har riksdagen förty ansett, att

för anstaltens färdigställande snarast möjligt förberedelser härför böra utan

dröjsmål vidtagas. I de avseenden, där alternativa förslag förekommit, förväntar

emellertid riksdagen, att förslag härutinnan underställes nästkommande

års riksdag.

Såsom ytterligare stöd för den ståndpunkt, riksdagen sålunda till nu berörda

fråga intagit, vill riksdagen framhålla, att enligt meromnämnda avtal

med Lunds stad staden skall för tiden från och med den 1 juli 1930 och

intill dess sinnesslöanstalten blivit färdig och tagits i bruk av kronan bekomma

ersättning, som för tid intill den 30 september 1934 skall utgå med

belopp, beräknat efter 12,000 kronor för helt år, samt för tid efter den

30 september 1934 med belopp, beräknat efter 20,000 kronor för helt år.

Det synes ock riksdagen lämpligt, att arbetskraft, som under närmaste

tiden icke behöves för andra under byggnadsstyrelsens regi stående arbeten,

så långt möjligt är disponeras för utförande av de arbeten, varom nu

är fråga.

Yad beträffar de för nästkommande budgetår erforderliga medlen för förberedande

arbetens igångsättande, synas dessa kunna begränsas till det av

motionären föreslagna beloppet, 100,000 kronor. Enligt vad riksdagens vederbörande

utskott under hand inhämtat, torde emellertid å hittills för hospitalsbyggnader

anvisade anslag så stora reservationer komma att uppstå, att

höjning av det för nästa budgetår äskade anslaget på grund av riksdagens

beslut icke behöver ifrågakomma. Riksdagen vill i detta sammanhang hava

såsom sin mening uttalat, att, därest det ur budgetsynpunkt skulle visa sig

erforderligt, anslag för anordnande av nu berörda anstalt torde under kommande

budgetår böra beredas av medel fonderade utav rusdrycksinkomster.

Vad härefter angår Eders Kungl. Majits förslag om anvisande för nästkommande

budgetår av återstoden av det belopp, som beräknats för omändring

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 361.

av Västmanlands trängkårs kasernetablissement i Sala till anstalt för manliga

asociala imbecilla, bar förslaget härutinnan icke givit riksdagen anledning

till erinran.

I överensstämmelse med vad Eders Kungl. Majit föreslagit beträffande åtgärder

för avledande av dagvatten från området för sinnesslöanstalten i

Örebro, vilka åtgärder synts riksdagen erforderliga, har riksdagen ock medgivit,

att ett belopp av 34,000 kronor beräknas för sagda ändamål samt att till

följd härav den av riksdagen fastställda högsta kostnadssiffran för denna

anstalts inrättande höjes från 1,375,000 kronor till 1,409,000 kronor.

Mot anvisandet av återstoden av de belopp, som beräknats för slutförande

av vissa ombyggnadsarbeten vid Uppsala hospital och asyl, har riksdagen

ej heller haft något att erinra och riksdagen har jämväl godkänt Eders

Kungl. Majits förslag örn beräknande av ett belopp av 1,200,000 kronor för

fortsättande av byggnadsarbetena å sinnessjukhuset vid Umeå i överensstämmelse

med den jämkade byggnadsplan, som i statsrådsprotokollet angivits.

Likaså har riksdagen bifallit Eders Kungl. Majits framställning beträffande

sinnessjukhuset i Jönköping.

Vidkommande härefter Eders Kungl. Majits förslag örn medels anvisande

för ombyggnad av första klass paviljongerna vid Lunds hospital och asyl

har riksdagen icke utan tvekan ansett sig böra godkänna detsamma. Då riksdagen

emellertid med hänsyn till behovet av paviljongernas modernisering

funnit ett uppskov härmed icke böra äga rum och ansett sig böra medgiva

arbetenas utförande i enlighet med Eders Kungl. Majits förslag, får riksdagen

uttala önskvärdheten därav, att vid eventuellt uppkommande ytterligare krav

å renoveringsarbeten vid sinnessjukhusen en plan framlägges för riksdagen

för belysande dels av omfattningen av sådana arbeten och dels av den ordning,

i vilka arbetena böra ifrågakomma.

Vad slutligen angår de föreslagna ny- och ombyggnaderna vid Växjö

hospital samt byggnadsarbetena m. m. vid Vadstena hospital och asyl, har

riksdagen, vars vederbörande utskott besökt hospitalen ifråga och tagit

kännedom örn förhållandena därstädes, funnit Eders Kungl. Majits förslag

örn utförandet av ifrågavarande arbeten till fullo motiverat. De beräknade

kostnaderna hava icke föranlett till erinran från riksdagens sida.

Pdksdagen, som förutsätter, att i varje fall de större byggnadsarbetena,

nämligen vid sinnesslöanstalten i Lund och vid Växjö hospital, utföras underbyggnadsstyrelsens

regi, har i övrigt ej haft något att erinra mot Eders

Kungl. Majits i propositionen framlagda förslag och får alltså anmäla, att

riksdagen i anledning av Eders Kungl. Majits förevarande proposition och

ovanberörda motion, I: 283,

I) dels beslutat, att vid den anstalt för kvinnliga asociala imbecilla,

som enligt beslut av 1928 års riksdag skall inrättas genom ändring av det

utav Svea trängkår tidigare disponerade kasernetablissementet i Örebro, skola

för en beräknad kostnad av högst 34,000 kronor vidtagas åtgärder för avledande

av dagvatten m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med i statsråds

protokollet över socialärenden den 21 februari 1930 förordat förslag,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 861.

13

dels ock, med ändring av vad 1929 års riksdag därutinnan bestämt, medgivit,

att sammanlagda kostnaden för omändring av berörda kasernetablissement i

Orebro må utgöra högst 1,409,000 kronor;

II) beslutat, att ombyggnad av första klasspaviljongerna vid Lunds hospital

och asyl skall för en beräknad kostnad av högst 209,000 kronor utföras

i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten Carl Westman i

november 1927 uppgjorda ritningar, dock med iakttagande av viss i sagda

statsrådsprotokoll förordad jämkning;

III) beslutat, att vid Växjö hospital skola utföras ny- och ombyggnadsarbeten

i huvudsaklig överensstämmelse med i nämnda statsrådsprotokoll

förordat förslag och för en beräknad kostnad av högst 3,807,600 kronor;

IV) beslutat, att vid Vadstena hospital och asyl skola för en beräknad

kostnad av högst 481,000 kronor utföras vissa ombyggnads- och ändringsarbeten

i huvudsaklig överensstämmelse med i meromnämnda statsrådsprotokoll

förordat förslag;

V) beslutat, att en anstalt för 600 svårskötta obildbara sinnesslöa av

mankön må i huvudsaklig överensstämmelse med vad riksdagen angivit anordnas

genom omändring och utbyggnad av det ofullbordade kasern etablissementet

i Lund för en beräknad kostnad av högst 4,140,000 kronor; samt

VI) under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstaten samt hälsooch

sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna, till hospitalsbyggnader

för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag av 4,700,000

kronor.

Stockholm den 11 juni 1930.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.