Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till hospitalsky g gnader jämte en i ämnet väckt motion.
1930-06-11 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1930:361, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till hospitalsky g gnader jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 361.
1
Nr 361.
Godkänd av första kammaren den 11 juni 1930.
Godkänd av andra kammaren den 11 juni 1930.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående anslag till hospitalsky
g gnader jämte en i ämnet väckt motion.
(Statsutskottets utlåtande nr 189.)
Till Konungen.
I den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd oell behov för budgetåret 1930/1931 har Eders Kungl.
Majit under femte huvudtiteln (punkt 52 av det vid propositionen fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över socialärenden nämnda dag) föreslagit
riksdagen att, i avvaktan på den proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen
förelagd, till hospitalsbyggnader för budgetåret 1930/1931 beräkna ett
extra reservationsanslag av 4,700,000 kronor.
Sedermera har Eders Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 21
februari 1930 dagtecknad proposition, nr 150, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden samma dag, föreslagit riksdagen
att
I) dels besluta, att vid den anstalt för kvinnliga asociala imbecilla, som
enligt beslut av 1928 års riksdag skall inrättas genom ändring av det utav
Svea trängkår tidigare disponerade kasernetablissementet i Orebro, skola för
en beräknad kostnad av högst 34,000 kronor vidtagas åtgärder för avledande
av dagvatten m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen för
socialdepartementet i sagda statsrådsprotokoll förordat förslag,
dels och, med ändring av vad 1929 års riksdag därutinnan bestämt, medgiva,
att sammanlagda kostnaden för omändring av berörda kasernetablissement
i Örebro må utgöra högst 1,409,000 kronor;
II) besluta, att ombyggnad av första klasspaviljongerna vid Lunds hospital
och asyl skall för en beräknad kostnad av högst 209,000 kronor utföras
i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten Carl Westman
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 14 sami. Nr 361—361.
lasu» 3u
2
Riksdagens skrivelse Nr 361.
november 1927 uppgjorda ritningar, dock med iakttagande av viss av departementschefen
i statsrådsprotokollet förordad jämkning;
III) besluta, att vid Växjö hospital skola utföras ny- och ombyggnadsarbeten
i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i statsrådsprotokollet
förordat förslag och för en beräknad kostnad av högst
3,807,600 kronor;
IV) besluta, att vid Vadstena hospital och asyl skola för en beräknad
kostnad av högst 481,000 kronor utföras vissa ombyggnads- och ändringsarbeten
i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i statsrådsprotokollet
förordat förslag; samt
V) under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstaten samt hälso- och
sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna, till hospitalsbyggnader
för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 4,700,000
kronor.
I sammanhang med Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition har riksdagen
till behandling förehaft en inom riksdagen väckt motion I: 283. vari
hemställts, att riksdagen måtte besluta
dels att en anstalt för 600 svårskötta. obildbara sinnesslöa av mankön anordnas
genom omändring och utbyggnad av det ofullbordade kasernetablissementet
i Lund,
dels att för detta ändamål måtte under nästa budgetår utgå 100,000 kronor,
dels ock att såsom en följd härav det av Eders Kungl. Maj:t för nästa
budgetår till hospitalsbyggnader begärda extra reservationsanslaget måtte
höjas med 100,000 kronor till 4,800,000 kronor.
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»I proposition nr 150 angående anslag till liospitalsbyggnader avhandlas
även frågan örn ordnandet av vården örn svårskötta obildbara sinnesslöa. Som
därvid erinras, har denna vårdfråga stått på dagordningen alltsedan början av
detta århundrade. Den avhandlades sålunda i den underdåniga berättelse angående
undersökning av sinnessjuka och sinnesslöa, som medicinalstyrelsen den
8 december 1902 avgav. Efter att hava tillstyrkt, att statsbidrag måtte utgåäven
till anstalter för obildbara sinnesslöa — dittills hade sådant utgått endast
till anstalter för bildbara sinnesslöa ■— anförde medicinalstyrelsen vid detta
tillfälle följande:
’Det synes i själva verket uppenbart, att, även örn staten, på sätt ovan föreslagits,
lämnar bidrag till de sinnesslöas vård, ett visst antal av dessa kräver ett
mera direkt ingripande från statens sida. Det torde med andra ord även för
framtiden bliva nödvändigt, att staten ägnar samma omsorg åt vissa kategorier
av sinnesslöa som åt det stora flertalet sinnessjuka. Örn nämligen av enskilda,
kommuner eller landsting anordnade asyler ej skola bliva alltför dyra i anläggning
och drift, är det önskvärt, för att ej säga nödvändigt, att de allra mest
svårskötta, liksom även de som äro för omgivningen i mera utpräglad grad farliga,
kunna från dessa anstalter uteslutas. Särskilt beträffande de sistnämnda
synes vården örn dem givet böra anses som en statens angelägenhet.
Medicinalstyrelsen har härmed velat betona, att den ovan föreslagna formen,
för statens omvårdnad örn de obildbara sinnesslöa icke kan eller bör utesluta
Riksdagens skrivelse Nr 361.
3
statens hittills erkända förpliktelse att å offentliga anstalter till vård mottaga
även vissa sinnesslöa. Den nuvarande anordningen att intaga sinnesslöa å anstalter,
som egentligen äro avsedda för sinnessjuka, är dock utan tvivel från
vissa synpunkter ganska olämplig både för sinnessjukvården och för vården om
de sinnesslöa, enär den sistnämnda naturligen fordrar i viss mån andra anordningar
än den förstnämnda. Dessutom hava hittills platsbristen å statens hospital
och asyler samt föreskriften, att sinnesslöa endast i sista hand äro berättigade
till inträde, verkat därhän, att mången synnerligen svårskött sinnesslö
fått vänta på inträde längre än relativt lättskötta sinnessjuka.
Av dessa skäl torde det vara förtjänt att övervägas, huruvida icke de sinnesslöa,
som anses böra vara föremål för vård å statsanstalt, borde hänvisas till
en särskild, enbart för vård av dessa avsedda anstalt. Härigenom skulle vinnas
dels den fördelen, att sinnesslöa icke vid tävlan örn inträde behövde stå tillbaka
för sinnessjuka, dels även att anstalten kunde anordnas uteslutande och speciellt
med hänsyn till vården örn sinnesslöa och denna på så sätt kunde bliva mera
ändamålsenlig än nu är fallet å hospitalen och asylerna för sinnessjuka.’
I enlighet med den uti medicinalstyrelsens här anförda yttrande uttalade
principen blevo de anstalter för obildbara sinnesslöa (sinnesslöasyler), som —
efter det statsbidrag från och med år 1905 börjat utgå till dylika anstalter —
begynte att i år efter år stigande antal upprättas av landsting, föreningar och
enskilda, icke anordnade på ett sådant sätt, att de kunde lämpa sig för vården
av de allra mest svårskötta och de i mera utpräglad grad farliga bland de till
vuxen ålder komna obildbara sinnesslöa. Det visade sig snart, att detta medförde
betydande olägenheter, i det att det alltsomoftast inträffade, att obildbara
sinnesslöa, som visade våldsamhet eller förstörelselusta eller voro störande genom
höga skrik, blevo från de statsunderstödda sinnesslöanstalterna utskrivna till
sina resp. hemorter. Enligt en utredning, som förelåg år 1916 —- vilket år denna
fråga avhandlades å sinnesslövårdsmöte i Mariestad — hade utskrivning till
hemorterna av dylik indikation under de gångna åren ägt rum i ett 30-tal fall.
Vidare framhölls vid mötet ifråga, att det alltemellanåt förekomme, att ansökan
örn vård av obildbara sinnesslöa blev avslagen, när det av handlingarna
framginge, att det vore fråga örn mera svårskötta sådana. I anledning härav
hade det också ingått klagomål över att de våldsamma, de förstörande och de
högljutt skrikande icke kunde vinna inträde å sinnesslöasylerna utan måste behållas
i hemmen och å fattigvårdsanstalter. Mötet uttalade sig på grund av den
sålunda vunna erfarenheten för att den av medicinalstyrelsen förordade principen,
att staten direkt åtager sig denna kategori av sinnesslöa, för vilkas vård
de av landsting, föreningar och enskilda personer upprättade sinnesslöasylerna
sakna nödiga resurser, snarast möjligt måtte bli förverkligad.
Detta krav blev också beaktat i den följande år för riksdagen framlagda
propositionen om nytt hospital vid Hälsingborg, i det att förslaget härom omfattade,
förutom 1.200 platser för sinnessjuka, även 200 vårdplatser för svårskötta
obildbara sinnesslöa, förlagda till två särskilda paviljonger, en för vartdera
könet. Denna proposition bifölls av riksdagen, som därmed definitivt
godkänt principen att vården om de för omgivningen vådliga och eljest svårskötta
sinnesslöa bör vara en statens angelägenhet. Vid sedermera uppgjort för
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 361.
nyat kostnadsförslag för Hälsingborgs hospital blevo emellertid dessa paviljonger
för sinnesslöa icke medtagna, och i skrivelse den 27 augusti 192G, däri
medicinalstyrelsen gjorde anmälan till Kungl. Majit om Hälsingborgs hospitals
fullbordande, anförde styrelsen, att den icke komme att framlägga plan och
kostnadsberäkningar rörande omnämnda paviljonger, enär fråga uppstått, huruvida
icke till följd av 1925 års beslut i försvarsfrågan ledigblivande kaserner
skulle kunna användas till anstalter för sinnessjuka och sinnesslöa. I anledning
härav verkställde den s. k. kasernkommittén, vilken bl. a. fått i uppdrag
att framkomma med förslag rörande den framtida användningen av dylika
kasernetablissement, en närmare utredning beträffande behovet av vårdplatser
för svårskötta obildbara sinnesslöa, i den mån detta givit sig tillkänna genom
intagning å eller anmälan till hospital eller sinnesslöanstalt. Ur denna utredning
må följande här anföras:
Vid 1926 års utgång utgjorde antalet å hospitalen intagna sinnesslöa (idioter)
sammanlagt 215, därav 130 manliga och 85 kvinnliga. Vid samma tid funnos
icke mindre än 403 sinnesslöa anmälda till hospital, därav 263 män och 140
kvinnor. Sålunda utgjorde summan av de å hospitalen vårdade idioterna av
mankön och de till hospitalen anmälda manliga sinnesslöa 393 och summan av
de å hospitalen vårdade idioterna av kvinnkön och de till hospitalen anmälda
kvinnliga sinnesslöa 225. Vidare begärdes uppgifter från de statsunderstödda
sinnesslöasylerna angående där intagna, vilka voro så svårskötta, att de med
hänsyn till dessa anstalters bristande resurser borde överflyttas till statsanstalt.
Dessas antal uppgavs till sammanlagt 122, därav 76 av mankön och 46 av
kvinnkön. Läggas dessa siffror till de ovannämnda, blir behovet av platser för
svårskötta obildbara sinnesslöa av mankön 469 och för svårskötta obildbara
sinnesslöa av kvinnkön 271. Vidare ifrågasatte kasernkommittén, att det å
statsanstalterna för svårskötta obildbara sinnesslöa, bland vilka ju finnas åtskilliga
med epilepsi behäftade, även skulle kunna mottagas fallandesjuka, som
icke varit från barndomen sinnesslöa men hos vilka det med åren utvecklats en
epileptisk demens. Då antalet till hospitalen anmälda med epileptisk sinnessjukdom
vid tidpunkten ifråga utgjorde 147, därav 89 män och 58 kvinnor,
skulle alltså behovet av platser å statens anstalter för svårskötta obildbara
sinnesslöa bliva 558 för män och 329 för kvinnor (jämför tablån å sid. 12 i propositionen).
Emellertid framhöll kasernkommittén i denna sin utredning, att
behovet ifråga säkerligen är större än dessa siffror utvisa, då det å fattigvårdsanstalterna
torde finnas åtskilliga svårskötta sinnesslöa, för vilka det, på grund
av svårigheten att under nuvarande förhållanden få in dem å specialanstalt
(hospital eller sinnesslöasyl), icke gjorts någon anmälan till sådan anstalt.
Efter det denna utredning med skrivelse den 12 januari 1928 ingivits till
statsrådet och chefen för socialdepartementet, upptogs frågan av denne, som i
ett anförande till statsrådsprotokollet för den 22 ilmi 1928 bl. a. yttrade följande:
''Vid
anmälan till statsrådsprotokollet över socialärenden för den 20 mars
1928 av frågan om anslag för budgetåret 1928—1929 till hospitalsbyggnader
berörde jag, i samband med behandling av spörsmålet örn vården av asociala
imbecilla, även frågan örn vården av svårskötta obildbara sinnesslöa. Jag anförde
därvid bland annat att, enligt vad som framginge av en utav professor
A. Petrén inom kasernkommittén verkställd och av kommittén med skrivelse
den 12 januari 1928 till mig överlämnad utredning, antalet sinnesslöa av denna
kategori vore så stort, att, för ett tillfredsställande omhändertagande av de
-
Riksdagens skrivelse Nr 361.
5
samma, omfattande särskilda åtgärder syntes erforderliga, därvid andra möjligheter
för frågans lösning än ett ingripande från statens sida knappast kunde
tänkas. Beträffande sättet för ett effektivt ordnande av denna vård syntes det
ligga närmast till hands att för ändamålet använda ett eller flera kasernetablissement.
Vid de preliminära överväganden, som jag i samråd med chefen för
försvarsdepartementet ägnat förevarande spörsmål, hade jag funnit det av Svea
ingenjörskårs fästningsingenjörkompani disponerade etablissement å Vaxön
böra i första hand ifrågakomma, därest detta bleve ledigt. Det hade vidare
preliminärt ifrågasatts att anordna ytterligare vårdplatser inom det invid Lund
belägna kasernetablissement, vilket icke blivit färdigställt för sitt ursprungliga
ändamål.
I anslutning till vad jag i statsrådsprotokollet för den 20 mars 1928 anfört i
ämnet anser jag önskvärt, att särskilda åtgärder från statens sida med det
snaraste vidtagas för ett tillfredsställande ordnande av vården av svårskötta
obildbara sinnesslöa. Sådana åtgärder synas motiverade ej blott av nuvarande
brist på vårdmöjligheter för åsyftade abnormkategori utan även av den omständigheten,
att — enligt vad medicinalstyrelsen vid olika tillfällen framhållit
— den hittillsvarande anordningen med intagning av vissa idioter å sinnessjuk - vårdsanstalter måste anses mindre lämplig ur sinnessjukvårdens synpunkt. Att
staten nu griper sig an med denna uppgift torde vara så mycket mer påkallat,
som det synes möjligt att för ifrågavarande ändamål taga i anspråk ledigblivande
kasernetablissement. På grund av kasernkommitténs uppdrag att utreda
frågan om lämpligaste användningen av sådana etablissement torde det ankomma
på kommittén att i första hand upptaga frågan om detta vårdbehovs
tillgodoseende på angivet sätt. Genom beslut den 14 juni 1928 har också Kungl.
Majit uppdragit åt kommittén att med biträde av särskild sakkunnig närmare
utreda frågan örn användande av förenämnda kasern å Yaxön till anstalt för
vård av vuxna obildbara sinnesslöa. I denna kasern kan emellertid, såsom av
det förut anförda framgår, icke inrymmas på långt när hela det antal, för vilket
vård å statsanstalt kräves. Ytterligare åtgärder torde alltså bliva erforderliga,
och i enlighet med vad nyss anförts synes det påbörjade men ej färdigställda
kasernetablissementet invid Lund närmast böra komma i fråga såsom ytterligare
anstalt för ändamålet. För bedömande av storleken av en eventuell anstalt
i sistnämnda etablissement kräves emellertid uppenbarligen ett ståndpunktstagande
till frågan örn avgränsningen av statens vårdnad beträffande
obildbara sinnesslöa. Det synes därför böra. innan beslut fattas örn storleken
av sist avsedda anstalt, övervägas, huruvida, såsom Petrén föreslagit, till de
svårskötta obildbara sinnesslöa, för vilka staten bör ombesörja vården, även
böra hänföras dels vuxna obildbara sinnesslöa, vilka lida av epilepsi, dels ock
vårdbehövande patienter, vilka lida av kronisk epileptisk sinnessjukdom. Spörsmålet
örn de sistnämndas omhändertagande är visserligen att betrakta såsom en
sinnessjukvårdsfråga, men därest praktiska vårdsynpunkter kunna anses tala
för att i nämnda samband ordna denna del av sinnessjukvården, lärer hinder
härför ej böra möta. I detta sammanhang torde slutligen böra tagas under övervägande
ett av Petrén även framställt, av praktiska synpunkter förestavat
förslag örn att imbecilla skulle i viss utsträckning kunna intagas å anstalt för
svårskötta obildbara.
Innan Kungl. Majit fattar ståndpunkt i nu angivna hänseenden, synes medicinalstyrelsens
yttrande och förslag i ämnet böra infordras.’
I det sålunda av medicinalstyrelsen infordrade yttrandet i ärendet, som är
refererat å sid. 11—12 i propositionen, underströk styrelsen återigen sin tidigare
uttalade uppfattning rörande olämpHgheten av att ä sinnessjukhusen mot
-
6
Riksdagens skrivelse Nr 361.
taga även vissa sinnesslöa och rörande behovet av särskilda statsanstalter för
svårskötta obildbara sinnesslöa.
I enlighet nied den dåvarande departementschefens ovan berörda uttalande
till statsrådsprotokollet, varav utdrag översändes till kasernkommittén, uppgjorde
denna därpå förslag till anordnandet av anstalt för svårskötta obildbara
sinnesslöa dels vid det av Svea ingenjörskårs kustingenjörskompani hittills
disponerade kasernetablissement å Vaxön, dels ock vid det ofullbordade kasernetablissementet
i Lund. Förstnämnda förslag, som med hänsyn till platsens
mera begränsade utrymme avsåg anstalt för svårskötta obildbara sinnesslöa av
kvinnkön, då behovet av platser för dylika — som av det ovan anförda framgått
— är mindre, ingavs den 27 februari 1929, och sistnämnda förslag, som
alltså avsåg anstalt för svårskötta obildbara sinnesslöa av mankön, ingavs den
30 september 1929. Av dessa anstalter beräknades den för kvinnor, som skulle
få 305 platser, draga en kostnad av 2,025,650 kronor, och den för män, som
skulle få 612 platser, draga en kostnad av 4,200,000 kronor.
Något anslag för påbörjandet av dessa anstalter begäres emellertid icke i
årets proposition örn hospitalsbyggnader. Visserligen ansluter sig departementschefen
till den uppfattningen, att det bör ankomma på staten att omhändertaga
vården av de svårskötta obildbara sinnesslöa, vilka icke lämpligen
kunna vårdas å kommunala anstalter av ena eller andra slaget, men anser han
dock, att sinnessjukvårdens krav måste äga företräde framför sinnesslövårdens,
då det under rådande förhållanden möter stora svårigheter för beredande av
anstaltsvård även för nyinsjuknade och botliga fall och då det förhandenvarande
platsbehovet för sinnessjuka är förhållandevis vida större än det för sinnesslöa.
I anledning av denna departementschefens motivering för sin underlåtenhet
att begära anslag för lösandet av den sedan snart 30 år tillbaka aktuella frågan
örn anstalter för vård av svårskötta obildbara sinnesslöa, trots det förslag till
dylika anstalter nu blivit framlagda, må framhållas, att det enkla faktum, att
det erfordras flera vårdplatser å statsanstalt för sinnessjuka än för sinnesslöa,
ju icke bör vara det avgörande för ståndpunktstagandet i det föreliggande ärendet,
utan att frågeställningen bör vara denna: Vilket behov är mest trängande,
sedan de hittills beslutade anstalterna för sinnessjuka samtliga blivit färdiga,
att de återstående erforderliga vårdplatserna för sinnessjuka anskaffas eller
att det kommer till stånd anstalter för de allra mest svårskötta av de obildbara
sinnesslöa?
För bedömande av denna fråga har man att erinra sig följande: Totalbehovet
vårdplatser för sinnessjuka är — bortsett från Stockholm, Göteborg och Malmö,
vilka städer själva skola ombesörja vården av sina sinnessjuka — beräknat till
c:a 16,000, motsvarande 3 pro mille av befolkningen. Av dessa platser fattas
visserligen i närvarande stund bortemot 4,300, men genom de vid 1928 och 1929
års riksdagar beslutade sinnessjukanstalterna i Vänersborg och Jönköping samt
vid Umeå och den psykiatriska kliniken i Lund erhållas sammanlagt c:a 2,830
nya vårdplatser för sinnessjuka. Vidare är det att märka, att dessutom kommer
under de närmaste åren ytterligare över ett 1,000-tal platser, som nu upptagas
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens skrivelse Nr 361.
i
av sinnessjuka från de nämnda tre storstäderna, att bliva disponibla för sinnessjuka
från landet i övrigt. Man bör väl kunna utgå ifrån att, när de hittills
beslutade sinnessjukanstalterna blivit färdiga och därmed vårdplatser för sinnessjuka
å statsanstalter komma att finnas till ett antal av c:a 14,550, motsvarande
något mer än 2.7 pro mille av befolkningen, de i propositionen berörda
nuvarande svårigheterna att kunna bereda plats för även nyinsjuknade
och botliga fall icke skola fortfara, utan att alla sinnessjuka, vilka äro i mera
trängande behov av vård å sinnessjukhus, då skola kunna mottagas å sådant.
I den skrivelse med översikt rörande kostnaderna för anskaffandet av de
återstående vårdplatserna å statliga sinnessjukhus och sinnesslöanstalter, som
medicinalstyrelsen den 10 december 1929 ingivit till Kungl. Majit, voro tvenne
alternativförslag uppgjorda rörande den ordning, i vilken byggnadsarbetena
ifråga borde utföras. Enligt det ena alternativet skulle utvidgning av Växjö
hospital med 480 platser påbörjas under nästa budgetår, men ombyggandet av
kasernetablissementet i Lund för anordnande av en anstalt för svårskötta obildbara
sinnesslöa män med c:a 600 platser undanskjutas till budgetåret 1933—
1934. Enligt det andra alternativet åter skulle denna anstalt påbörjas under
nästa budgetår, men utvidgningen av Växjö hospital — utom i vad anginge
vissa mindre anordningar beträffande vattenledningen — uppskjutas till budgetåret
1933—1934. Av dessa alternativ har departementschefen anslutit sig till
det förstnämnda, emedan det med Växjö hospitals utvidgning skulle erhållas
480 nya platser för sinnessjuka, medan man med Lunda-anstalten ifråga endast
skulle vinna det antal vårdplatser för sinnessjuka, som för närvarande upptages
av idioter av mankön (c:a 130). I betraktande av det ovan sagda rörande tillgängligt
antal vårdplatser av statsanstalter för sinnessjuka, när de nya sinnessjukhus,
som äro av riksdagen beslutade, blivit färdiga, kan det dock starkt
ifrågasättas, om det då icke är allra mest av behovet påkallat, att fattigvårdsanstalterna
och hemmen befrias från sådana obildbara sinneslöa, vilka äro så
svårskötta, att de statsunderstödda sinnesslöasylerna icke kunna vårda dem.
Därtill kommer ju, att med statsanstalterna för svårskötta obildbara sinnesslöa
vinnes även, att den nuvarande, av medicinalstyrelsen vid upprepade tillfällen
påtalade olägenheten att behöva vårda dylika sinnesslöa tillsammans med
de sinnessjuka blir undanröjd.
Till belysande av vad slags patienter det är som under nuvarande förhållanden
på grund av svårskötthet utskrivas från de statsunderstödda sinnesslöasylerna
må ett pär exempel anföras från den utredning rörande behovet av
vårdplatser för svårskötta obildbara sinnesslöa, som kasernkommittén verkställt:
Från
en asyl för vuxna obildbara sinnesslöa av mankön lämnades rapport
örn 6 dylika, som blivit där intagna. Därvid meddelades, att beträffande två av
dem hade utskrivning beslutats, enär de voro omöjliga att vårda, men ännu
efter fyra månaders förlopp efter detta beslut hade de icke blivit avhämtade,
enär kommunerna ifråga icke kunnat bereda dem plats på annat håll.
Från en annan sinnesslöasyl lämnades följande meddelande om en därstädes
intagen svårskött, likaledes manlig sinnesslö: ''Han sliter av sig alla kläder och
8
Riksdagens skrivelse Nr 361.
förstör allt, som finnes i hans närhet, samt är tidvis mycket våldsam. Ansökan
för inträde har gjorts vid Nyköpings-, Vadstena och Västerviks hospital samt
vid Motala och Linköpings upptagningsanstalter. Vi vore ytterst tacksamma,
örn vi kunde få honom placerad någonstans med det allra första.’
Departementschefen yttrar (sid. 19), att under tiden, till dess anstaltsbehovet
för de svårskötta obildbara sinnesslöa kan bliva genom statens försorg tillgodosett,
få dessa sjuka omhänderhavas på fattigvårdsanstalterna. Det ligger emellertid
i öppen dag, att sinnesslöa av här ifrågavarande art, vilka för övrigt ofta
även äro störande genom höga tjut, måste bereda de åldringar, för vilka fattigvårdsanstalterna
äro avsedda, mycken oro och vantrevnad. Det torde därför
icke kunna bestridas, att den förutvarande chefen för socialdepartementet hade
alldeles rätt, när han i sitt ovan återgivna anförande till statsrådsprotokollet
framhöll önskvärdheten av att särskilda åtgärder från statens sida nied det
snaraste vidtoges för ett tillfredsställande ordnande av vården av svårskötta
obildbara sinnesslöa. Behovet härav är emellertid allra mest trängande beträffande
dylika sinnesslöa av mankön. De anstalter, varå dessa under nuvarande
förhållanden äro omhändertagna, nämligen fattigvårdsanstalter och sinnesslöasyler,
hava nämligen i allmänhet uteslutande kvinnlig personal och
denna är icke sällan utsatt för fara från manliga sinnesslöa, som äro opålitliga
och våldsamma.
Av skäl, som nu blivit anförda, synes det mig icke böra ifrågakomma, att
den planerade anstalten för svårskötta obildbara sinnesslöa av mankön uppskjutes.
På det att riksdagen må kunna taga ståndpunkt till denna anstaltsfråga
bifogas därför här dels kasernkommitténs förslag i ärendet (Bilaga I)
dels ock medicinalstyrelsens den 14 februari 1930 avgivna yttrande över detsamma
(Bilaga II). Som av detta yttrande framgår har medicinalstyrelsen i
princip intet att erinra mot anordnandet av en anstalt för manliga svårskötta
obildbara sinnesslöa av den föreslagna storleken genom omändring och utbyggnad
av det ofullbordade kasernetablissementet vid Lund. Däremot önskar medicinalstyrelsen
några ändringar i det av kasernkommittén framlagda förslaget
och har i detta hänseende framlagt tvenne alternativförslag. Det ena av dessa,
betecknat ''Alternativ A’, som endast innefattar några smärre ändringar beträffande
trappornas anordnande m. m. i den redan befintliga kasernen, skulle
öka kostnaden — vilken emellertid enligt byggnadsstyrelsens uppfattning av
kasernkommittén räknats 100,000 kronor för högt — med 7,000 kronor. Det
andra ändringsförslaget, betecknat ''Alternativ B’, vilket är mera omfattande,
i det att enligt detta administrationslokalerna icke — som kasernkommittén
föreslagit — skulle förläggas till den befintliga kasernbyggnadens souterrainvåning
utan till en nyuppförd byggnad, skulle öka kostnaden med enligt medicinalstyrelsens
beräkning 64,000 kronor, enligt byggnadsstyrelsens beräkning
40,000 kronor.
Även örn riksdagen icke skulle anse sig böra bestämma, vilket av dessa
alternativförslag som är att föredraga, förrän Kungl. Majit prövat den frågan,
synes detta icke behöva utgöra något hinder för att riksdagen redan i år fattar
principbeslut om denna anstalt och anslår något mindre belopp för nästa budget
-
Riksdagens skrivelse Nr 361.
9
år, exempelvis 100,000 kronor, på det att utarbetandet av arbetsbeskrivningar
för de byggnader, om vilka ingen tvekan råder, kunna utan uppskov påbörjas
och även planeringsarbeten kunna komma till utförande redan under nästa vår.
Givetvis vore det mest önskvärt, örn både detta byggnadsföretag och utvidgningen
av Växjö hospital kunde samtidigt igångsättas, och, skulle budgeten
för de kommande åren icke tillåta belastning med de härför erforderliga utgifterna,
borde det väl inte vara alldeles otänkbart, att de för anordnande av
anstalterna för svårskötta obildbara sinnesslöa erforderliga pengarna foges ur
rusdrycksmedelsfonden, då det ju dock förefinnes något samband mellan alkoholism
och idioti. I detta sammanhang må för övrigt erinras örn att det vid
1921 års riksdag beslöts att ur denna fond taga 4 miljoner kronor till uppförandet
av hospitalet vid Hälsingborg. Skulle det emellertid icke låta sig göra
att samtidigt börja med den planerade sinnesslöanstalten i Lund och med utvidgningen
av Växjö hospital, då torde ovan anförda förhållanden tala för det
av medicinalstyrelsens alternativförslag, enligt vilket anordnandet av en anstalt
för svårskötta obildbara sinnesslöa av mankön skulle gå före utvidgningen
av Växjö hospital.
Vad beträffar det av kasernkommittén uppgjorda förslaget till anstalt för
svårskötta obildbara sinnesslöa av kvinnkön, vill jag inte ifrågasätta något
anslag härtill vid denna riksdag, då det med hänsyn till av medicinalstyrelsen
gjorda anmärkningar möjligen kan behöva tagas under närmare övervägande,
om nybyggnaderna böra få någon annan placering-än den föreslagna. Vad åter
angår förslaget till anstalt för svårskötta obildbara sinnesslöa av mankön kan
som skäl mot uppskov med dess anordnande till vad som ovan anförts även
nämnas, att enligt det med Lunds stad, i anledning av Södra skånska infanteriregementets
förflyttning från staden, upprättade avtalet, skall staten —- därest
denna sinnesslöanstalt icke blivit färdig att tagas i bruk den 30 september 1934
— åt Lunds stad erlägga ett till 20,000 kronor höjt årligt skadeståndsbelopp.
För att anstalten skall kunna vara färdig till nämnda tidpunkt, torde emellertid
erfordras, att beslut örn densamma fattas vid årets riksdag.»
Vid prövning av Eders Kungl. Maj:ts i förevarande proposition framlagda
förslag har riksdagen först till behandling upptagit frågan örn ordnandet av
vården av svårskötta obildbara sinnesslöa, i vilken fråga, såsom nämnts,
motion ock väckts inom riksdagen.
Såsom statsrådsprotokollet utvisar och i motionen erinrats, har denna
vårdfråga stått på dagordningen alltsedan början av detta århundrade. Sålunda
beslöt redan 1899 års riksdag en skrivelse till Eders Kungl. Maj:t med
hemställan örn utredning och förslag rörande åtgärder för att genom statens
medverkan bereda vård åt sådana sinnesslöa, vilka enligt gällande bestämmelser
icke kunde vinna inträde på då befintliga, huvudsakligen för bildbara
sinnesslöa avsedda anstalter. Enligt riksdagens dåvarande mening
borde statens medverkan ske genom bidrag till de årliga underhållskostnaderna.
Huru frågan sedermera utvecklat sig, framgår av statsrådsprotokollet
(sid. 8—14) ävensom av ovannämnda motion, vartill riksdagen tillåter
sig att hänvisa.
10
Riksdagens skrivelse Nr 361.
I den föreliggande propositionen Ilar departementschefen uttalat den uppfattningen,
att det bör ankomma på staten att omhändertaga vården av de
svårskötta obildbara sinnesslöa, vilka icke lämpligen kunna vårdas å kommunala
anstalter av ena eller andra slaget och som icke heller höra hemma
på sinnessjukhusen samt att anordna för detta ändamål erforderliga anstalter.
Emellertid har departementschefen, under erinran örn kasernkommitténs förslag
angående tillgodoseende av ifrågavarande behov, nämligen genom omändring
och utbyggnad av det ofullbordade kasernetablissementet i Lund till
en anstalt för obildbara sinnesslöa män och inrättandet av en anstalt för
obildbara sinnesslöa kvinnor i kasernetablissementet å Yaxön, på anförda
skäl funnit sig nu icke vara beredd att för innevarande års riksdag framlägga
förslag i ämnet. Vad särskilt angår kommitténs förslag örn en sinnesslöanstalt
i Lund, har förslaget härutinnan visserligen synts departementschefen
i stort sett vara ändamålsenligt och väl ägnat att läggas till grund för
en proposition och någon erinran har ej heller synts departementschefen kunna
framställas mot det avtal mellan Eders Kungl. Majit och kronan, å ena sidan,
och staden Lund, å den andra, som kasernkommittén preliminärt undertecknat
och som utgår från att berörda kasernetablissement skall inredas till sinnesslöanstalt,
men departementschefen har dock, såsom nyss nämnts, med hänsyn
till de beräknade kostnaderna under vissa budgetår ansett, att jämväl
avgörandet av denna fråga bör tillsvidare undanskjutas.
Då riksdagen, som delar- departementschefens uppfattning därom, att det
bör ankomma på staten att omhändertaga vården av de sinnesslöa, varom
fråga är, till prövning föreliaft spörsmålet om anstalters anordnande för
dessa, har riksdagen, med hänsyn till det samband kasernkommittens förslag
i ämnet äger med frågor örn ersättning till därav berörda städer i anledning
av förluster på grund av den år 1925 beslutade nedskrivningen av försvarsorganisationen,
ansett starka skäl tala för att utförandet av de byggnadsföretag,
som erfordras för statens övertagande av berörda vård, till tiden sammanfaller
med genomförandet av 1928 års hospitalsbyggnadsplan. Och då
sagda byggnadsföretag hava ett denna plan närliggande syfte, torde de båda
grupperna av byggnadsföretag böra betraktas såsom ett helt, så att sinnesslöanstalternas
uppförande kommer att ingå såsom ett led i byggnadsplanen.
Behovet av att åtgärder snarast vidtagas för beredande av vård åt de
svårskötta obildbara sinnesslöa å för dem avsedda anstalter lärer vara ostridigt,
och starka skäl synas fördenskull tala för, att ytterligare uppskov med
frågans avgörande undvikes. Riksdagen vill erinra örn, att med hänsyn till
platsbristen på sinnessjukhusen intagande av sinnesslöa å dessa som regel
endast äger rum i trängande fall samt att flertalet av de svårskötta och
obildbara sinnesslöa därför måst omhändertagas av fattigvårdsanstalterna,
där de mera sällan kunna erhålla nödig vård och varest de vålla obehag
för andra intagna. Störst synes förenämnda behov vara i fråga örn dylika
sinnesslöa av mankön.
Enligt den propositionen närslutna översikten över beräknade kostnader
för nyanskaffning av hospitalsplatser m. m. under budgetåren 1928/1929—
1937/1938 skulle de ifrågasatta arbetena med omändring och utbyggande av
Riksdagens skrivelse Nr 361. 11
kasernetablissementet i Lund till en statlig anstalt för vård av svårskötta
obildbara sinnesslöa av mankön, för vilka behov av anstaltsvård, enligt vad
nyss nämnts, synes störst, icke taga sin början förrän under budgetåret
1933/1934.
På grund av vad ovan anförts och jämväl ur andra synpunkter har riksdagen
emellertid kommit till den uppfattningen, att det icke kan anses
försvarligt att, på sätt sålunda ifrågasatts, uppskjuta anordningars vidtagande
för beredande av vård å en statens anstalt för de sinnesslöa av mankön
varom fråga är. Riksdagen vill erinra örn, att medicinalstyrelsen, som visserligen
ifrågasatt vissa ändringar i det av kasernkommittén framlagda förslaget
och i detta hänseende framlagt två alternativförslag, i princip icke
haft något att erinra mot anordnandet av en anstalt för manliga svårskötta
obildbara sinnesslöa av den av kasernkommittén föreslagna storleken genom
omändring och utbyggnad av kasernetablissementet i Lund samt att, sedan
riksdagen numera i huvudsak godkänt förberörda avtal mellan Eders Kungl.
Majit och kronan, å ena sidan, samt Lunds stad, å andra sidan, riksdagen
ock i princip uttalat sig för, att anstalten skall komma till stånd. Under
erinran örn att enligt byggnadsstyrelsens beräkningar maximikostnaden för
anstalten skulle utgöra 4,140,000 kronor, har riksdagen förty ansett, att
för anstaltens färdigställande snarast möjligt förberedelser härför böra utan
dröjsmål vidtagas. I de avseenden, där alternativa förslag förekommit, förväntar
emellertid riksdagen, att förslag härutinnan underställes nästkommande
års riksdag.
Såsom ytterligare stöd för den ståndpunkt, riksdagen sålunda till nu berörda
fråga intagit, vill riksdagen framhålla, att enligt meromnämnda avtal
med Lunds stad staden skall för tiden från och med den 1 juli 1930 och
intill dess sinnesslöanstalten blivit färdig och tagits i bruk av kronan bekomma
ersättning, som för tid intill den 30 september 1934 skall utgå med
belopp, beräknat efter 12,000 kronor för helt år, samt för tid efter den
30 september 1934 med belopp, beräknat efter 20,000 kronor för helt år.
Det synes ock riksdagen lämpligt, att arbetskraft, som under närmaste
tiden icke behöves för andra under byggnadsstyrelsens regi stående arbeten,
så långt möjligt är disponeras för utförande av de arbeten, varom nu
är fråga.
Yad beträffar de för nästkommande budgetår erforderliga medlen för förberedande
arbetens igångsättande, synas dessa kunna begränsas till det av
motionären föreslagna beloppet, 100,000 kronor. Enligt vad riksdagens vederbörande
utskott under hand inhämtat, torde emellertid å hittills för hospitalsbyggnader
anvisade anslag så stora reservationer komma att uppstå, att
höjning av det för nästa budgetår äskade anslaget på grund av riksdagens
beslut icke behöver ifrågakomma. Riksdagen vill i detta sammanhang hava
såsom sin mening uttalat, att, därest det ur budgetsynpunkt skulle visa sig
erforderligt, anslag för anordnande av nu berörda anstalt torde under kommande
budgetår böra beredas av medel fonderade utav rusdrycksinkomster.
Vad härefter angår Eders Kungl. Majits förslag om anvisande för nästkommande
budgetår av återstoden av det belopp, som beräknats för omändring
12
Riksdagens skrivelse Nr 361.
av Västmanlands trängkårs kasernetablissement i Sala till anstalt för manliga
asociala imbecilla, bar förslaget härutinnan icke givit riksdagen anledning
till erinran.
I överensstämmelse med vad Eders Kungl. Majit föreslagit beträffande åtgärder
för avledande av dagvatten från området för sinnesslöanstalten i
Örebro, vilka åtgärder synts riksdagen erforderliga, har riksdagen ock medgivit,
att ett belopp av 34,000 kronor beräknas för sagda ändamål samt att till
följd härav den av riksdagen fastställda högsta kostnadssiffran för denna
anstalts inrättande höjes från 1,375,000 kronor till 1,409,000 kronor.
Mot anvisandet av återstoden av de belopp, som beräknats för slutförande
av vissa ombyggnadsarbeten vid Uppsala hospital och asyl, har riksdagen
ej heller haft något att erinra och riksdagen har jämväl godkänt Eders
Kungl. Majits förslag örn beräknande av ett belopp av 1,200,000 kronor för
fortsättande av byggnadsarbetena å sinnessjukhuset vid Umeå i överensstämmelse
med den jämkade byggnadsplan, som i statsrådsprotokollet angivits.
Likaså har riksdagen bifallit Eders Kungl. Majits framställning beträffande
sinnessjukhuset i Jönköping.
Vidkommande härefter Eders Kungl. Majits förslag örn medels anvisande
för ombyggnad av första klass paviljongerna vid Lunds hospital och asyl
har riksdagen icke utan tvekan ansett sig böra godkänna detsamma. Då riksdagen
emellertid med hänsyn till behovet av paviljongernas modernisering
funnit ett uppskov härmed icke böra äga rum och ansett sig böra medgiva
arbetenas utförande i enlighet med Eders Kungl. Majits förslag, får riksdagen
uttala önskvärdheten därav, att vid eventuellt uppkommande ytterligare krav
å renoveringsarbeten vid sinnessjukhusen en plan framlägges för riksdagen
för belysande dels av omfattningen av sådana arbeten och dels av den ordning,
i vilka arbetena böra ifrågakomma.
Vad slutligen angår de föreslagna ny- och ombyggnaderna vid Växjö
hospital samt byggnadsarbetena m. m. vid Vadstena hospital och asyl, har
riksdagen, vars vederbörande utskott besökt hospitalen ifråga och tagit
kännedom örn förhållandena därstädes, funnit Eders Kungl. Majits förslag
örn utförandet av ifrågavarande arbeten till fullo motiverat. De beräknade
kostnaderna hava icke föranlett till erinran från riksdagens sida.
Pdksdagen, som förutsätter, att i varje fall de större byggnadsarbetena,
nämligen vid sinnesslöanstalten i Lund och vid Växjö hospital, utföras underbyggnadsstyrelsens
regi, har i övrigt ej haft något att erinra mot Eders
Kungl. Majits i propositionen framlagda förslag och får alltså anmäla, att
riksdagen i anledning av Eders Kungl. Majits förevarande proposition och
ovanberörda motion, I: 283,
I) dels beslutat, att vid den anstalt för kvinnliga asociala imbecilla,
som enligt beslut av 1928 års riksdag skall inrättas genom ändring av det
utav Svea trängkår tidigare disponerade kasernetablissementet i Örebro, skola
för en beräknad kostnad av högst 34,000 kronor vidtagas åtgärder för avledande
av dagvatten m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med i statsråds
protokollet över socialärenden den 21 februari 1930 förordat förslag,
Riksdagens skrivelse Nr 861.
13
dels ock, med ändring av vad 1929 års riksdag därutinnan bestämt, medgivit,
att sammanlagda kostnaden för omändring av berörda kasernetablissement i
Orebro må utgöra högst 1,409,000 kronor;
II) beslutat, att ombyggnad av första klasspaviljongerna vid Lunds hospital
och asyl skall för en beräknad kostnad av högst 209,000 kronor utföras
i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten Carl Westman i
november 1927 uppgjorda ritningar, dock med iakttagande av viss i sagda
statsrådsprotokoll förordad jämkning;
III) beslutat, att vid Växjö hospital skola utföras ny- och ombyggnadsarbeten
i huvudsaklig överensstämmelse med i nämnda statsrådsprotokoll
förordat förslag och för en beräknad kostnad av högst 3,807,600 kronor;
IV) beslutat, att vid Vadstena hospital och asyl skola för en beräknad
kostnad av högst 481,000 kronor utföras vissa ombyggnads- och ändringsarbeten
i huvudsaklig överensstämmelse med i meromnämnda statsrådsprotokoll
förordat förslag;
V) beslutat, att en anstalt för 600 svårskötta obildbara sinnesslöa av
mankön må i huvudsaklig överensstämmelse med vad riksdagen angivit anordnas
genom omändring och utbyggnad av det ofullbordade kasern etablissementet
i Lund för en beräknad kostnad av högst 4,140,000 kronor; samt
VI) under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstaten samt hälsooch
sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna, till hospitalsbyggnader
för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag av 4,700,000
kronor.
Stockholm den 11 juni 1930.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.