Skrivelse till Konungen, angående åtgärder för införande av folkregister m. m.
1930-06-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1930:381, Skrivelse till Konungen, angående åtgärder för införande av folkregister m. m.
Dokumentets text
4
Riksdagens skrivelse Nr 381.
Nr 381.
Godkänd av första kammaren den 11 juni 1930.
Godkänd av andra kammaren den 11 juni 1930.
Riksdagens skrivelse till Konungen, angående åtgärder för
införande av folkregister m. m.
(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 10.)
(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.)
Till Konungen.
Uti en inom riksdagen väckt motion har framhållits behovet av att en
allsidig utredning komme till stånd rörande åtgärder för införande av
folkregister och därmed i samband stående frågor.
Riksdagens vederbörande utskott har i grundlagsenlig ordning inhämtat
yttrande över motionen från socialstyrelsen, statistiska centralbyrån
och pensionsstyrelsen samt berett Svenska stadsförbundet och Svenska
landskommunernas förbund tillfälle att inkomma med yttrande.
Den svenska folkbokföringen regleras av kyrkobokförings- och mantalsskrivningsförordningarna.
Beträffande kyrkobokföringen återfinnas nu gällande bestämmelser i
förordningen den 3 december 1915 angående kyrkoböckers förande
(S. F. S. nr 476). För kyrkobokföringen i Stockholm och Göteborg gälla
särskilda bestämmelser, som i vissa avseenden avvika från de för riket
i övrigt meddelade.
För mantalsskrivningen i riket gäller förordningen angående mantalsskrivning
den 6 augusti 1894 (S. F. S, nr 61). I Stockholm tillämpas
från och med den 1 juli 1926 särskilda bestämmelser, meddelade i förordningen
den 18 oktober 1925 om civil folkbokföring och mantalsskrivning
i Stockholm (S. F. S. nr 481). I Göteborg regleras mantalsskrivningen
genom förordningen den 17 november 1905 angående mantalsskrivning
i Göteborg (S. F. S. nr 64) med däri tid efter annan genom
särskilda författningar verkställda ändringar.
Riksdagens skrivelse Nr 381.
5
Det må här erinras, att riksdagen upprepade gånger haft att behandla
i förevarande ämne väckta motioner.
Vid 1925 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion, nr
197, om utredning rörande lämpligheten av ändring i kyrkobokföringsoch
mantalsskrivningsförordningarna i syfte att införa särskilda s. k.
kyrkoskrivningsböcker. Motionen avstyrktes av vederbörande utskott och
avslogs av kammaren.
Vid 1926 års riksdag hemställdes uti en likaledes inom andra kammaren
väckt motion, nr 332, att en allsidig utredning måtte komma till
stånd rörande åtgärder i syfte att ernå effektivare personalbokföring i
riket och i samband därmed av frågan om införande av personliga identitets-
eller medborgarböcker.
Andra kammaren beslöt för sin del att begära utredning i motionens
syfte. Ärpndet överlämnades därefter till första kammaren och hänvisades
av denna kammare till dess andra tillfälliga utskott. Detta utskott
yttrade i sitt utlåtande nr 7 bland annat följande: Från skatteuppbördshåll
hade anmärkts, att olägenheter för skatteuppbörden vållades genom
bristande effektivitet i personalbokföringssystemet. Vad ändring i systemet
från denna synpunkt beträffade, syntes denna nära sammanhänga
med de frågor, som för närvarande underkastades granskning av 1924
års uppbördssakkunniga. Efter vad utskottet inhämtat hade även nämnda
sakkunniga upptagit personalbokföringen till undersökning från de synpunkter
de hade att beakta. Det syntes därför utskottet lämpligt att avvakta
resultatet av denna utredning, innan en skrivelse i frågan avlätes
från riksdagens sida.
Utskottet avstyrkte ett biträdande av andra kammarens i ärendet fattade
beslut, vilken hemställan också bifölls av kammaren.
Enahanda yrkande som vid 1926 års riksdag gjordes uti vid 1928 års
riksdag inom båda kamrarna väckta motioner (I: 237 och II: 407). Vederbörande
utskott avstyrkte bifall till motionerna. Kamrarna godkände
vad utskotten föreslagit.
Med stöd av Kungl. Maj :ts den 23 maj 1924 givna bemyndigande tillsattes
särskilda sakkunniga att inom finansdepartementet verkställa utredning
angående åtgärder för åvägabringande av en rationell skatteuppbörd
(1924 års uppbördssakkunniga), vilka den 30 juni 1929 avgivit sitt
betänkande.
Riksdagen finner, att den svenska folkbokföringen fyller högt ställda
krav på tillförlitlighet och ordning, därest kyrkobokförings- och mantalsskrivningsförordningarna
rätt tillämpas och efterlevas, men att förhållandena
numera inom det moderna samhället äro så väsentligt olika
mot vid de tidpunkter, då det genom dessa förordningar fastställda systemet
grundlädes, att det icke längre är praktiskt möjligt att med tillhjälp
av nämnda förordningar få till stånd en tillförlitlig registrering av be
-
6
Riksdagens skrivelse Nr 381.
folkningen. Samtliga de hörda myndigheterna hava också liksom uppbördssakkunniga
framställt anmärkningar för bristande effektivitet hos
den nuvarande formen för folkbokföringen. Svårigheterna synas riksdagen
framför allt hava uppkommit genom befolkningens under de senaste
årtiondena oerhört ökade rörlighet, vilken säkerligen kommer att alltjämt
tilltaga i omfattning och undan för undan vålla ökade svårigheter.
Enbart denna omständighet kunde vara tillräcklig motivering för en utredning
av den föreliggande frågan.
Vid den föregående behandlingen inom riksdagen av förevarande ämne
har framhållits önskvärdheten av en utredning i motionens syfte, men
samtidigt förklarats, att uppbördssakkunnigas utlåtande borde avvaktas.
Då dessas utlåtande numera avgivits och detta endast tagit ställning till
frågan örn en omläggning av folkbokföringen ur uppbörds- och indrivningssynpunkt,
är enligt riksdagens mening en utredning i ämnet påkallad.
Riksdagen vill därvid framhålla önskvärdheten och angelägenheten
av att densamma kommer att taga ståndpunkt till alla de frågor,
som sammanhänga med ordnandet av en modern folkbokföring, jämväl
ur kostnads- och organisationssynpunkt. Huruvida det är möjligt att nå
avsedda mål genom att, med bibehållande av det nuvarande systemet,
vidtaga förbättringar i syfte att öka dess effektivitet, eller örn man blir
nödsakad att övergå till ett helt nytt system, får givetvis en blivande
utredning klarlägga.
Med hänsyn till vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj :t täcktes föranstalta örn en allsidig utredning rörande åtgärder
för införande av folkregister och därmed i samband stående
frågor.
Stockholm den 11 juni 1930.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.