Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, angående ändring av grunderna för det akademiska befordringsväsendet.

1930-06-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1930:382, Skrivelse till Konungen, angående ändring av grunderna för det akademiska befordringsväsendet.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 382.

7

Nr

382.

Godkänd av första kammaren den 11 juni 1930.

Godkänd av andra kammaren den 11 juni 1930.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående ändring av

grunderna för det akademiska befordringsväsendet.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 11.)

(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.)

Till Konungen.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 370 har framhållits behovet

att en allsidig utredning verkställdes angående största möjliga garantier

för objektiv och saklig handläggning och prövning av i motionen

avsedda akademiska befordringsärenden, om vidtagande av den reglering

av befordringsväsendet, vartill utredningen kunde föranleda, samt

om framläggande för riksdagen, i den mån så erfordrades, av förslag i

ämnet.

Vidare har i en likaledes inom andra kammaren väckt motion, nr 373,

hemställts, att utredning måtte äga rum och i den mån så erfordrades

för riksdagen framläggas förslag till ändring av grunderna för det akademiska

befordringsväsendet i enlighet med de grundsatser, som i motionens

motivering angivits.

Riksdagen får erinra därom att frågan örn det akademiska befordringsväsendets

organisation senast varit föremål för utredning av inom

ecklesiastikdepartementet den 18 december 1918 tillkallade sakkunniga

med uppdrag att biträda med uppgörande av förslag i syfte att befordra

ett skyndsammare tillsättande av lediga professors- med flera befattningar

vid universiteten och Karolinska institutet. I dessas i juli 1922

avgivna betänkande finnes en översikt över det akademiska befordringsväsendets

utveckling i Sverige (s. 67), till vilken riksdagen får hänvisa.

Över betänkandet avgåvos yttranden av vederbörande akademiska myndigheter

och statskontoret. En redogörelse för innehållet i dessa utlå
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 382.

tanden har lämnats av statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

i hans yttrande till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den

22 januari 1926 i samband med avlåtandet till riksdagen av propositionen

nr 103 angående ersättning åt sakkunniga i befordringsärenden vid

universiteten i Uppsala och Lund samt Karolinska institutet m. m., där

departementschefen också upptagit nyssnämnda sakkunnigförslag till

granskning. Den av de sakkunniga föreslagna s. k. förtidsproceduren

vid besättandet av lediga professors- med flera befattningar blev sedermera

realiserad genom kungörelserna den 22 december 1927 angående

ändrad lydelse av vissa paragrafer i statuterna den 28 januari 1916 för

universiteten i Uppsala och Lund (nr 499) och angående ändrad lydelse

av vissa paragrafer i stadgarna den 28 januari 1916 för Karolinska mediko-kirurgiska

institutet (nr 501).

Riksdagens vederbörande utskott har i grundlagsenlig ordning inhämtat

utlåtanden över motionerna från universiteten i Uppsala och Lund,

Karolinska mediko-kirurgiska institutet, Stockholms och Göteborgs högskolor

samt kanslersämbetet för rikets universitet ävensom berett docentföreningarna

vid universiteten tillfälle att inkomma med yttranden.

Ett studium av det akademiska befordringsväsendets historia ger vid

handen dels att reformering av detsamma ett flertal gånger skett, dels

att missnöjet är av gammalt datum.

Det bör ej förgätas, att de flesta utnämningar hava ett lugnt och normalt

förlopp. Men tyvärr äro långa och upprivande strider förbundna

med andra utnämningar och genom tidningar och broschyrer föras dessa

fejder ut till allmänheten.

Enligt riksdagens mening är det icke möjligt att helt undkomma befordringsstrider,

vilka förändringar som än vidtagas. En forskare, som

kanhända en enda gång i livet ser en möjlighet att få en lång och kostsam

vetenskaplig verksamhet erkänd och belönad genom ett läroämbete,

har svårt att bedöma sina medsökandes förtjänster och myndigheternas

utlåtande lika lugnt och objektivt, som han utför ett vetenskapligt arbete.

Men örn riksdagen anser det vara en utopi att vänta ett harmoniskt förlopp

av varje professorsutnämning, så vore det orätt att döma alla befordringsstrider

såsom grundade på allenast psykologiska förhållanden.

Den vetenskapliga forskningens alltjämt fortgående expansion och differentiering

leda till tvister, om en sökandes vetenskapliga produktion

ligger inom ämnets sfär och på grund härav om hans alstring blivit i

sakkunnigutredningen rättvist bedömd. Inom vissa vetenskaper bildas

skolor, som inbördes bekämpa varandra. Vissa lokal- och personintressen

vilja göra sig gällande och själva utnämningsproceduren är behäftad

med drag, som inbjuda till erinringar. Allt detta synes riksdagen vara

anledning nog att allvarligt överväga, örn något kan göras för att ännu

bättre än hittills tillgodose vetenskapens och rättvisans krav.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 382.

9

Det synes riksdagen, som om de inkomna yttrandena stödde påståendet,

att vissa reformer inom befordringsväsendet äro behövliga. I de

föreliggande motionerna och de infordrade yttrandena beröras en hel

mängd för riksdagen svårbedömliga förslag. Riksdagen har utan att

ingå på någon kritik av dessa ansett sig kunna och böra begränsa sig

till att angiva vissa allmänna riktlinjer för en utredning.

I sakkunnigeinstitutionen har det akademiska befordringsväsendet sin

bästa garanti för att vetenskapens och objektivitetens krav skola iakttagas.

Förr hade varje fakultet vid universiteten rätt att utse de sakkunniga.

Numera utses dessa av större akademiska konsistoriet på förslag

av fakultet eller sektion. Genom att överlåta valet åt konsistorium

ville man avlägsna påtagliga risker för särintressen. Förslag har nu

framställts såväl i en av de föreliggande motionerna som i ingivna yttranden

att vid valet av sakkunniga samverkan skall ske mellan olika lärosäten,

vid vilka en ledigförklarad professurs ämne är representerat. Olika

tänkbara linjer äro angivna. Så hava exempelvis framställts förslag dels

om en av de olika lärosätena sammansatt befordringsnämnd, vilken

skulle utse sakkunniga, dels ock örn att varje fakultet eller sektion skall

föreslå sakkunniga, men konsistorium vid det lärosäte, där ämbetet skall

besättas, äga att utse dem. Riksdagen har icke ansett sig böra angiva,

till vilken form för samverkan utredningen skall syfta, men finner förslaget

om dylik samverkan värt beaktande vid en blivande utredning.

Vid utredningen bör ock uppmärksamhet ägnas åt spörsmålet på vad

sätt man må kunna utröna, huruvida jäv mot någon sakkunnig eller

konsistoriemedlem anses förefinnas, liksom även åt det förhållandet, att

en sökandes forskningsområde är så speciellt, att detsamma ej behärskas

av de till sakkunniga föreslagna.

Av motioner och yttranden framgår, att man begärt, att en sökande

skulle få ingiva påminnelser med anledning av de sakkunnigas utlåtande,

innan myndigheterna intagit sin ståndpunkt. Riksdagen finner det

berättigade i denna begäran böra tagas under övervägande vid utredningen.

Örn det nuvarande behandlingssättet av ett befordringsärende i dess

huvuddrag bibehålies, borde det undersökas, huruvida icke de sakkunnigas

närvaro vid behandlingen kunde vara önskvärd. En ojämnhet mellan

de sakkunniga kan nu så tillvida äga rum, som en professor kan vara

med om att utse sakkunniga, själv tjänstgöra som sådan, sedan såsom

fakultets- eller konsistorieledamot granska övriga sakkunnigas utlåtanden

samt rösta örn förslag. Så mycket större är möjligheten att så kan ske

som den s. k. förtidsproceduren innebär, att professuren ledigförklaras,

innan innehavaren nått pensionsåldern, varvid den avgående läraren ofta

väljes till sakkunnig.

Riksdagen anser, att utredningen jämväl bör omfatta högskolorna i

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 14 sami. Nr 380—385.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 382.

Stockholm och Göteborg, helst som de examina, vilka där avläggas, äro

likvärdiga med motsvarande universitetsexamina. Kanslersämbetet har

visserligen avstyrkt utredning i fråga om högskolorna, men dessa högskolor

själva hava icke haft någon erinran mot densamma.

Över huvud taget synes man vid en blivande utredning böra undersöka

möjligheten av en förenkling av hela befordringsproceduren. 1918

års kommitté avsåg såväl förenkling som större snabbhet i professorstillsättningen,

men blott i sistnämnda avseende har kommitténs vilja

förverkligats. Såväl i motionerna som i de inkomna yttrandena har man

anvisat vägar till förenkling genom att antingen borttaga en instans

eller att ersätta såväl fakultet som konsistorium med en enda ny instans.

Riksdagen anser att vid utredningen bör undersökas möjligheten av förenkling,

så mycket hellre som medlemmarna i fakultet (sektion) och

konsistorium numera i regel icke äro sakkunniga inom det ämne, som

den ledigförklarade professuren omfattar.

Slutligen har riksdagen uppmärksammat, att besvär sförfarandet i

praxis på olika sätt utbildats i Uppsala och Lund. Vid Lunds universitet

avgives förklaring angående besvär över konsistoriets förslag av hela

konsistoriet, medan i Uppsala allenast de ledamöter, som biträtt konsistoriets

beslut, yttra sig över besvären. Riksdagen anser, att utredningen

bör avse skapandet av likformighet i berörda avseende.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj :t täcktes föranstalta örn en utredning angående vissa reformer

inom det akademiska befordringsväsendet med beaktande av vad

riksdagen anfört samt i den mån så erfordras för riksdagen framlägga

förslag i ämnet.

Stockholm den 11 juni 1930.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.