Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående möjligheterna att utnyttja statens gruvegendom i Västerbotten.

1930-06-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1930:400, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående möjligheterna att utnyttja statens gruvegendom i Västerbotten.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 400.

Nr 400.

Godkänd av lörsta kammaren den 11 juni 1930.

Godkänd av andra kammaren den 11 juni 1930.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner

angående möjligheterna att utnyttja statens gruvegendom

i Västerbotten.

(Statsutskottets utlåtande nr 201 och memorial nr 204.)

Till Konungen.

Uti två likalydande motioner, I: 28 och II: 73, har hemställts, att riksdagen

måtte besluta i skrivelse till Eders Kungl. Majit anhålla örn utredning

angående möjligheterna att utnyttja statens gruvegendom i Västerbotten

och att Eders Kungl. Majit därefter för riksdagen framlägger

förslag i ärendet.

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

»Den otillräckliga arbetstillgång, som under en längre tid förefunnits

i landet och ännu är för handen, gör det till en bjudande nödvändighet

att alla möjligheter att öka landets ekonomiskt lönande produktion tillvaratagas.

I den mån staten kan medverka härtill utan att åsidosätta

sunda ekonomiska principer bör detta givetvis ske.

Från skilda delar av Norrland meddelas örn svårigheter att bereda befolkningen

en tillfredsställande utkomst. I motsats till på många andra

håll i landet, där de produktiva möjligheterna redan synas vara utnyttjade,

anses Norrland ännu kunna bjuda på en rik ekonomisk utveckling.

Detta gäller alla de områden av näringslivet, vilka baseras på tillvaron

av naturtillgångar i dessa trakter, alltså skogsbruk, jordbruk och bergsbruk.

Vad det norrländska bergsbruket beträffar pågår som bekant en betydande

exloatering för export av i Norrbotten befintliga järnmalmstillgångar.

Ett utnyttjande i ännu större skala av dessa tillgångar för försäljning

på utlandet torde icke vara ändamålsenligt, och frågan örn förädling inom

landet av järnmalm från Norrbotten är ännu svävande. Annorlunda är

däremot förhållandet med avseende på de i de norra delarna av Västerbottens

län under de senare åren gjorda upptäckterna av svavelkis, kopparmalm,

guld- och silverförande arsenikmalm ävensom zink- och blymalmer

med växlande halter av silver. Malmtillgångarna synas vara förhållan
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 400.

devis betydande och ge löften om tillkomsten av en helt ny Bergslag.

Exploateringen av fyndigheterna är för något år sedan påbörjad av ett

enskilt bolag, Skellefteå gruvaktiebolag, vilket är ägare till bl. a. Bolidens

malmfält. Bolaget har anlagt järnvägsförbindelse mellan detta malmfält

och statsbanan Bastuträsk—Skeleftehamn samt vid banans ändpunkt

uppfört ett smältverk, Rönnskär, vilket inom kort kommer att tagas i

bruk för sitt ändamål. Den mycket betydande kapitalinvesteringen i

gruvföretag, järnvägslinjer och smältverk tyder på högt ställda förväntpingar

på det västerbottniska bergsbrukets möjligheter.

Inom det till arealen synnerligen vidsträckta malmförande området

är staten ägare till åtskilliga fyndigheter dels ensam och dels tillsammans

med enskilda gruvintressenter. Statens malmtillgångar anses delvis vara

av stort värde och en exploatering ekonomiskt lönande, örn transportförhållandena

nöjaktigt ordnas. Men medan enskilda gruvägare påbörjat

brytningen av malmen eller vidtagit anstalter för gruvdrifts igångsättande,

har arbetet på statens gruvegendom hittills begränsats till uteslutande

geologiska undersökningar.

Vid 1927 års riksdag var frågan örn utnyttjande av statens gruvegendom

i Västerbotten föremål för riksdagens behandling i anledning av

en av Kungl. Majit framlagd proposition, nr 230, vilken utmynnade i förslag

till ett avtal mellan staten och Skellefteå gruvaktiebolag, enligt vilket

staten skulle till gruvbolaget för en tid av 60 år överlåta utnyttjningsrätten

av sin ifrågavarande gruvegendom. Propositionen blev emellertid

av riksdagen avslagen efter avstyrkande av statsutskottet, som bl. a. anförde:
''Såsom

motionsvis framhållits, hava undersökningarna av ovannämnda

fyndigheter ännu icke fortskridit så långt, att något mera tillförlitligt

begrepp örn deras omfattning och värde kunnat vinnas. Att under sådana

förhållanden nu fatta beslut för så lång framtid örn dispositionsrätten

över ifrågavarande gruvegendom synes utskottet icke vara välbetänkt

och detta i all synnerhet som staten enligt avtalet skulle bliva så

gott som helt utestängd från möjligheten till inflytande över att fyndigheterna

på ett rationellt sätt exploateras. Överhuvud hava inga

garantier lämnats för att ifrågavarande mineraltillgångar för framtiden

nyttiggöras på ett lämpligt sätt. Härtill kommer att grunderna för beräkningen

av det staten tilkommande vederlaget för upplåtelsen av gruvfälten

synas för staten mindre fördelaktiga.’

I en av de av statsutskottet åberopade motionerna, II: 474, hemställdes,

förutom örn avslag å den kungliga propositionen, om framläggande

av nytt förslag till utnyttjande av statens gruvegendom i Skelleftefältet,

som bättre än det då föreliggande tillgodosåge statens fiskaliska intressen

och gåve staten möjlighet att öva inflytande på gruvegendomens

utnyttjande. Denna del av motionsyrkandet blev icke föremål för någon

riksdagens åtgärd och hade alltså förfallit. Något nytt förslag om hur

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 400.

statens malmtillgångar skola tillvaratagas har sedermera icke förelagts

riksdagen och veterligt icke heller varit föremål för förberedande överväganden.

Då en förändring i läget sedan 1927 i vissa avseenden ägt rum, bör

tidpunkten vara inne att på nytt upptaga frågan till behandling. De

av Statens geologiska undersökning utförda malmletnings- och undersökningsarbetena

ha fortsatt även under de tre sista åren och en överblick

i stora drag hör ha vunnits örn beskaffenheten av statens gruvegendom.

Ett av de skäl, som anfördes för avslag å 1927 års kungliga proposition,

nämligen de då verkställda undersökningarnas otillräcklighet, äger därför

icke längre samma styrka. Även på annat sätt har läget förändrats

sedan år 1927. I den kungliga propositionen hade frågan örn en järnvägslinje

från norra stambanan genom det malmförande området väster örn

denna skjutits undan till en oviss framtid med betonande av att järnvägsfrågan

saknade aktualitet. I förutnämnda motion framhölls detta som en

svaghet i den kungliga propositionen, enär tillkomsten av järnvägslinjen

utgör förutsättningen för att statens gruvegendom överhuvud skall kunna

exploateras. Utvecklingen av Skellefteå gruvaktiebolags verksamhet tyder

på att järnvägsfrågan rätt snart kommer att tränga sig fram till lösning.

Malmtillgångarna öster örn statsbanan kunna vid ändamålsenlig

brytning knappast tillgodose smältverkets hela behov och därtill kommer

att en effektiv guldutvinning ur Bolidemalmen uppges vara beroende

av att denna malm uppblandas med andra kopparrika malmsorter,

av vilka de mera betydande tillgångarna ligga väster örn stambanan, alltså

inom det område, där en järnvägslinje för malmtransporterna blir erforderlig.

Statens fyndigheter innehålla malm av för nyssnämnda blandning

lämplig sammansättning och äro delvis gynnsammare belägna än

huvuddelen av de enskilda gruvintressenternas fyndigheter med motsvarande

malmsorter.

De malmer, som finnas i Västerbotten, äro av mycket olikartad sammansättning.

En del av dem äro högvärdiga och ge rikt metallutbyte,

för vilket avsättningssvårigheter icke torde föreligga. För biprodukter

och en del malmsorter torde däremot avsättning kunna vinnas först genom

upparbetande av marknad för dem. Det är känt, att de enskilda

gruvägarna ägna mycken omsorg åt denna sak, och de anstalter, som

vidtagits för gruvbrytning och malmförädling, tyda på en optimistisk

bedömning av hithörande förhållanden. Även gruvägaren staten bör

ägna uppmärksamhet åt marknadsläget och dess utveckling och utnyttja

de möjligheter till näringslivets förkovran, som tilläventyrs kunna erbjuda

sig. I den mån statens gruvegendom kan tjäna detta ändamål,

bör den givetvis göras produktiv, och detta är alldeles särskilt påkallat

i en tid, då tillvaron av en kännbar arbetslöshet nödvändiggör de största

ansträngningar för att bereda medborgarna sysselsättning och utkomst.»

I likhet med motionärerna anser riksdagen, att en förnyad utredning

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 400.

rörande de här ifrågavarande fyndigheterna bör komma till stånd. I

främsta rummet synes denna höra avse erhållande av en möjligast uttömmande

kännedom rörande malmtillgångarnas sammansättning och brytningsvärde

samt angående de med en eventuell drift sammanhängande

frågorna örn kapitalinvestering, transportförhållanden, avsättningsmöjligheter

o. s. v. Vidare synes en plan höra utarbetas angående själva formen

för fyndigheternas utnyttjande.

Med åberopande av det anförda får riksdagen i anledning av förevarande

motioner anhålla örn utredning angående statens gruvegendom i

Västerbotten, ävensom rörande förutsättningarna och formen för utnyttjandet

av denna egendom, samt att Eders Kungl. Majit därefter för riksdagen

framlägger förslag i ärendet.

Stockholm den 11 juni 1930.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.