Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av vissa av Kungl. Majit i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1930—1931 under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet, m. m.

1930-03-29 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1930:6a, Skrivelse till Konungen i anledning av vissa av Kungl. Majit i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1930—1931 under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

1

Nr 6 A.

Godkänd av första kammaren den 29 mars 1930.

Godkänd av andra kammaren den 29 mars 1930.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av vissa

av Kungl. Majit i statsverkspropositionen gjorda

framställningar rörande utgifterna för budgetåret

1930—1931 under riksstatens sjätte huvudtitel,

innefattande anslagen till kommunikationsdepartementet,

m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 6.)

Till Konungen.

Departementet.

l:o) Uti elen till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1930/1931 har

Eders Kungl. Maj:t i avseende å sjätte huvudtiteln, innefattande anslagen

till kommunikationsdepartementet, föreslagit riksdagen (punkt 1 av det vid

propositionen fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för

samma dag) att till extra byråchef för tekniska ärenden för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra anslag av 12,000 kronor.

I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen till extra byråchef

för tekniska ärenden för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra anslag

av 12,000 kronor.

2:o) Eders Kungl. Majit har (punkt 2) föreslagit riksdagen att till ökad

föredragning i regeringsrätten för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag

av 13,500 kronor.

Riksdagen, som ej funnit anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts

förslag, får anmäla, att riksdagen till ökad föredragning i regeringsrätten för

budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra anslag av 13,500 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsväsendet.

3:o) Beträffande de i riksstaten för innevarande budgetår uppförda ordinarie

anslagen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, till väg- och vattenfång’

till riksdagens protokoll 1030. 14 sami. Nr 6 A. c»8 so 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

byggnadsstyrelsens distriktstjänstemän, till expenser för allmänna arbeten

samt till stipendier åt medlemmar av väg- och vattenbyggnadskåren har riksdagen

i skrivelse nr 54 anmält sina beslut.

4:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 12) har riksdagen

beslutat, att det ordinarie reservationsanslaget till väg- och broundersökningar

skall ur riksstaten uteslutas.

5:o) Eders Kungl. Majit har (punkt 13) föreslagit riksdagen att till byggande

av landsvägar och vanliga bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisa

ett extra reservationsanslag av 4,500,000 kronor.

Körande förevarande anslag har inom riksdagen väckts ett flertal motioner.

I två likalydande motioner (I: 26 och II: 60) har hemställts, att riksdagen

måtte besluta att med 700,000 kronor höja det av Eders Kungl. Majit

begärda anslaget för byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar, eller

från 4,500,000 till 5,200,000 kronor.

Vidare har i två likalydande motioner (1:51 och lii 96) föreslagits, att

som anslag till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar för budgetåret

1930/1931 måtte anvisas ett extra reservationsanslag av 5 miljoner kronor.

I en motion, lii 99, har hemställts, att till byggande av landsvägar och

vanliga bygdevägar för budgetåret 1930/1931 måtte anvisas ett extra reservationsanslag

av 5,800,000 kronor; att statsbidraget till nybyggnader må utgå

med tre fjärdedelar eller 75 procent av den beräknade kostnaden samt att

bidrag av förevarande anslag jämväl må kunna utgå till fortsättande av sådana

vägförbättringsarbeten, vilka redan erhållit statsbidrag från anslaget.

I en motion, lii 104, har hemställts, att riksdagen måtte besluta att

till byggandet av landsvägar och vanliga bygdevägar för budgetåret 1930/1931

anvisa ett extra reservationsanslag av 5,800,000 kronor samt att bidragsprocenten

av ifrågavarande anslag får utgå enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förslag med tre fjärdedelar av den för vägföretag beräknade kostnaden.

Slutligen har i två likalydande motioner (I: 50 och lii 95) föreslagits, att

riksdagen måtte besluta sådan ändring i gällande bestämmelser angående

statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m., att statsbidrag må utgå

med högst tre fjärdedelar av den beräknade kostnaden.

Med förevarande anslag till landsvägar och vanliga bygdevägar jämte anslaget

till enkla bygdevägar ävensom vissa andra i det följande angivna

anslag finansieras — vid sidan av automobilskattemedlen — pågående utbyggnad

och förbättring av landets vägnät.

Att arbetet på det svenska vägnätets utbyggnad för närvarande utgör en

av de angelägnaste och för landets fortsatta utveckling betydelsefullaste

samhällsuppgifterna lärer vara obestridligt. Motortrafikens raska framsteg

har som bekant medfört en genomgripande omläggning av transportmetoderna.

Vägarna, framförallt landsvägarna, hava åter kommit att intaga en

framskjuten plats inom samfärdselväsendet; i detta avseende må här endast

pekas på den ofantligt stegrade betydelse de olika landsdelarnas vägnät fått

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 6 A. 3

för jordbrukets utveckling, enkannerligen för en bekväm oell lönande avsättning

av jordbrukets produkter.

Att anslagen till vägväsendet under denna dess omdaningstid måste tillmätas

efter andra mått än tidigare, borde enligt riksdagens mening vara för alla

och envar uppenbart. Visserligen må ej underskattas de möjligheter till vägnätets

modernisering, som öppnats genom automobilskattemedlen. Men vid

sidan härav lärer man jämväl få räkna med en ej oväsentlig ökning av de till

vägbyggnader och vägförbättringar sedan gammalt normalt utgående anslagen.

Nu närmast omliandlade anslag för byggnad av landsvägar och vanliga

bygdevägar höjdes — efter att tidigare hava utgått med sammanlagt 4,000,000

kronor — för budgetåret 1928/1929 till 4,500,000 kronor, vilket sistnämnda

belopp jämväl beviljats för 1929/1930 och nu av Eders Kungl. Majit föreslagits

för 1930/1931. Med tagen hänsyn till den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framlagda utredningen måste riksdagen finna en höjning av

anslaget vara befogad. Riksdagen har ansett, att detsamma för nästkommande

budgetår bör bestämmas till 5,000,000 kronor.

I väckta motioner har upptagits det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framförda förslaget, att ifrågavarande bidrag till vägbyggnader måtte höjas från

nuvarande normalt utgående 2/3 till :i/4 (75 %) av kostnaderna eller samma

bidrag som numera från automobil skattemedel lämnas till vägförbättringsarbeten.

Riksdagen har ansett sig böra medgiva ifrågavarande höjning,

varigenom bland annat skulle vinnas en önskvärd överensstämmelse mellan

grunderna för tilldelningen av bidrag från nu ifrågavarande anslag och från

automobilskattemedlen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen

dels, i anledning av Eders Kungl. Majis förevarande förslag och de

i ämnet väckta motionerna I: 26 och II: 60 ävensom II: 99 och 104, de båda

sistnämnda i vad de avse höjning av ifrågavarande anslag, samt med bifall

till ovanberörda motioner I: 51 och II: 96, till byggande av landsvägar och

vanliga bygdevägar för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag

av 5,000,000 kronor; dels ock med anledning av de i ämnet väckta motionerna

II: 99 och 104, i vad de avse höjning av nu utgående statsbidrag, ävensom

ovanberörda motioner I: 50 och II: 95 beslutat, att statsbidrag till ifrågavarande

vägbyggnader må utgå med högst tre fjärdedelar av den beräknade

kostnaden.

6:o) Eders Kungl. Majit har (punkt 15) föreslagit riksdagen att till byggande

av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands

samt vissa delar av Kopparbergs län för budgetåret 1930/1931

anvisa ett extra reservationsanslag av 575,000 kronor.

I anledning av Eders Kungl. Majis förevarande förslag har i fyra motioner

(I: 183 samt II: 7, 101 och 322), hemställts, att riksdagen måtte besluta att

till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands

och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs län för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 900,000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

Enligt gällande författning äro ifrågavarande ödebygdsvägar avsedda att

dragas fram över fjäll, genom stora skogar och i andra trakter, där en väganläggning

bliver utav en avsevärd längd, dock utan att i övrigt äga den

för en landsväg eller bygdeväg nödiga förutsättningen, nämligen att vara för

allmänna samfärdseln nyttig och nödig.

Det stora behovet av anslag till förevarande ändamål har vitsordats ej

endast av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utan även av vederbörande länsstyrelser

liksom ock av ett stort antal motionärer.

För egen del vill riksdagen erinra örn de behjärtansvärda samfärdseluppgifter,

ifrågavarande ödebygdsvägar avse att fylla. Dessa väganläggningars

tillkomst är sålunda av en utomordentlig betydelse för en ej sällan talrik

och i stora byar bosatt jordbrukarbefolkning, som under nuvarande, all utveckling

hämmande isolering har att draga sig fram under synnerligen svåra

livsbetingelser.

- Goda skäl synas kunna anföras för en höjning av det utav Eders Kungl.

Maj:t föreslagna anslagsbeloppet. Riksdagen har ansett, att förevarande

anslag till ödebygdsvägar för nästkommande budgetår bör bestämmas till

800,000 kronor. Detta belopp innebär visserligen en ej oväsentlig ökning i

jämförelse med vad som för innevarande budgetår beviljats, men understiger

dock med 100,000 kronor det belopp, vars anvisande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

funnit motiverat och önskligt.

Under åberopande härav får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning

av Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag och de i ämnet väckta motionerna

I: 183 samt II: 7, 101 och 322, till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens,

Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs

län för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag av 800,000

kronor.

7:o) Eders Kungl. Majd har (punkt 16) föreslagit riksdagen att till byggande

av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 300,000 kronor.

I anledning av Eders Kungl. Majds förevarande framställning hava väckts

åtskilliga motioner.

Sålunda har i motionerna I: 88 och II: 145 hemställts, att riksdagen måtte

besluta att till byggande av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1930/1931

anvisa ett extra reservationsanslag av 600,000 kronor.

Vidare har i motionerna II: 21 och 102 hemställts, att till byggande av

enskilda utfartsvägar för budgetåret 1930/1931 anvisas ett extra reservationsanslag

av 450,000 kronor.

I motionen II: 13 har hemställts, att riksdagen måtte besluta att till byggandet

av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra

reservationsanslag av 400,000 kronor.

Slutligen har i motionen II: 61 hemställts, att riksdagen till byggande av

enskilda utfartsvägar för budgetåret 1930 1931 anvisar ett extra reservationsanslag

av 350,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

o

I motsats till de i väglagen omtalade »allmänna vägarna», dit även ovannämnda

»enkla bygdevägar» i allmänhet äro att hänföra, samt ödebygdsvägarna,

vilka genom 1919 års lag örn ödebygdsvägar i vissa hänseenden blivit jämställda

med allmänna vägar, anses nu ifrågavarande utfartsvägar ur samfärdselsynpunkt

icke vara av sådan beskaffenhet att kommunala bidrag till deras

anläggande eller underhåll tvångsvis kunna av vederbörande kommuner uttagas.

Utfarts vägarna äro sålunda av enskild vägs natur, och ett understödjande

av desamma från statens sida har motiverats med de säregna och

svåra samfärdselförhållanden, som råda inom vissa delar av landet.

Avsikten med förevarande anslag är — såsom jämväl departementschefen

framhållit — att uppmuntra eller överhuvud göra det möjligt för befolkningen

i avlägset liggande byar eller gårdar att själv bryta väg fram till de allmänna

trafiklederna.

Statsbidrag utgår vanligen blott med 1/4—1/3 av totalkostnaden, varvid

förutsättes att jämväl vederbörande landsting i viss omfattning lämnar understöd.

Såsom härav framgår, är statens ekonomiska uppoffring i detta

fall jämförelsevis begränsad. Trots detta har, enligt vad av skilda myndigheter

vitsordats, anslaget under sin omkring tioåriga tillvaro gjort det möjligt

att inom vissa vanlottade trakter tillgodose de mest trängande vägbehoven

i betydligt större utsträckning än tidigare; allmänt erkännes, att anslaget

visat sig vara till stort gagn för vägväsendets och jordbrukets utveckling.

Gärdet av att på detta sätt kunna lämna jordbruket även i de ogynnsammast

ställda trakterna av landet ett verksamt stöd lärer under nuvarande

tidsförhållanden ej böra underskattas.

Riksdagen har ansett, att anslaget för nästkommande budgetår bör bestämmas

till 450,000 kronor. En höjning av anslaget synes riksdagen desto

mera välmotiverad, sedan rätten att erhålla bidrag från detsamma utsträckts

till även de sydligare delar av riket, som med avseende å stora avstånd och

befolkningens gleshet äro att jämställa med Norrland.

Enligt ett av departementschefen gjort uttalande skulle uti ifrågavarande

sydliga landsdelar endast utfartsvägar av mera avsevärd längd komma i fråga

till erhållande av statsbidrag. I anledning härav föranlåtes riksdagen framhålla,

att vid tilldelning av bidrag till en utfartsväg frågan örn väglängden ej

ensam bör tillmätas avgörande betydelse; hänsyn måste tagas jämväl till andra

faktorer såsom nyttan och behovet av anläggningen samt svårigheterna för

vederbörande intressenter att själva kunna bära anläggningskostnaderna.

Under åberopande härav får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning

av Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag och de i ämnet väckta motionerna

II: 13, 21, 61 och 102 ävensom med bifall till motionerna I: 88 och II: 145,

till byggande av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1930 1931 anvisat ett

extra reservationsanslag av 450,(XX) kronor.

8:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 17) föreslagit riksdagen att till byggande

av tillfartsvägar till Inlandsbanan för budgetåret 1930 1931 anvisa ett extra

reservationsanslag av 325,000 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

I anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning hava väckts

åtskilliga motioner.

Sålunda har i motionen I: 79 hemställts, att riksdagen måtte besluta att

höja anslaget för tillfartsvägar till Inlandsbanan från av Eders Kungl. Majit

föreslagna 325,000 kronor till 375,000 kronor samt att därav må utgå 50,000

kronor för byggande av väg på södra sidan av Tåsjön från Järnnäset till

Norrby och den därifrån utgående allmänna vägen till Inlandsbanan, allt i

Tåsjö socken av Västernorrlands län.

Vidare har i motionen II: 146 hemställts, att riksdagen med förklaring att

hinder ej möter för delaktighet i anslaget för byggande av tillfartsvägar

till Inlandsbanan för dylika tillfartsvägar inom Västernorrlands län måtte för

beredande av bidrag till det ifrågasatta vägföretaget inom Tåsjö socken höja

det för budgetåret 1930/1931 begärda extra reservationsanslaget från 325,000

till 375,000 kronor.

Ytterligare har i motionen I: 115 hemställts, att riksdagen måtte höja det

av Eders Kungl. Majit i statsverkspropositionen föreslagna extra reservationsanslaget

för budgetåret 1930/1931 för byggande av tillfartsvägar till Inlandsbanan

med 100,000 kronor, varigenom vägbyggnaden Arjeplog—Slagnäs skulle

få det anslagsbelopp å 150,000 kronor, som för nämnda år förordats av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Slutligen har i två motioner, 1:182 och lii 214, hemställts, att riksdagen

måtte besluta att till byggande av tillfartsvägar till Inlandsbanan för budgetåret

1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 700,000 kronor.

Med ifrågavarande tillfartsvägar till Inlandsbanan har avsetts, förutom

att tillgodose de behjiirtansvärda samfärdselsyften, som väganläggningar

genom dessa avlägsna gränstrakter i allmänhet tjäna, också att åstadkomma

kompletterande föreningslänkar mellan Inlandsbanan och omkringliggande

bygd. Såsom redan tidigare uttalats i en till 1918 års riksdag avlåten proposition,

nr 418, angående vägbyggnader i Norrland, fordras oundgängligen

dylika vägkommunikationer för att Inlandsbanans trafikmöjligheter skola

kunna utnyttjas.

Vägarbetenas bedrivande i alltför långsam takt förminskar i motsvarande

grad nyttan av banbygget för de landsdelar, den genomlöper, samt också

för landet i övrigt. Överhuvud måste, såsom i väckta motioner framhållits,

ett dröjsmål med ifrågavarande vägnäts fullbordan anses oekonomiskt.

Från dessa utgångspunkter finner riksdagen goda skäl kunna anföras för

en höjning av det av Eders Kungl. Majit föreslagna anslagsbeloppet.

Riksdagen anser, att anslaget för nästkommande budgetår bör bestämmas

till 500,000 kronor. Härigenom har i första hand avsetts att bereda tillfälle

till igångsättning av den i väckta motioner omförmälda vägbyggnaden utmed

Tåsjön i Västernorrlands län men också att tillgodose de likaledes motionsvis

framförda kraven på större anslag till den nya vägen från Arjeplog till

Inlandsbanan ävensom att i övrigt öppna möjlighet till ett något snabbare

bedrivande av arbetena på Inlandsbanans tillfartsvägar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

<

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

Under åberopande härav får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning

av Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag oell de i ämnet väckta motionerna

I: 79 oell 115, 1:182 oell II: 214 samt II: 146, till Intygande av tillfartsvägar till

Inlandsbanan för budgetåret 19301931 anvisat ett extra reservationsanslag

av 500,000 kronor.

9:o) I enlighet nied Eders Kungl. Majis förslag (punkt 18) har riksdagen

till anläggning av enkel bygdeväg från Areavaara över Huuki till Kicksisvaara

i Norrbottens län för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag

av 70,000 kronor.

10:o) Eders Kungl. Maji har (punkt 19) föreslagit riksdagen att till tillläggsbidrag

till vissa väganläggnings- och brobyggnads- lii. fl. företag, utöver

förut för ändamålet beviljade medel, för budgetåret 1930/1931 anvisa ett

extra reservationsanslag av 100,000 kronor.

I två inom riksdagen väckta motioner, I: 181 och II: 319, har hemställts,

att riksdagen måtte till tilläggsbidrag till vissa väganläggnings- och brobyggnads-

ni. fl. företag till fördelning efter samma grunder, som bestämdes

av 1918 års riksdag, utöver förut för ändamålet beviljade medel, förbudgetåret

1930,1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 3,664,600 kronor.

Till en början bör i avseende å förevarande fråga hållas i minnet, att

sedan 1918 års riksdag beviljat ett engångsanslag av 5,000,000 kronor förberedande

av tilläggsbidrag på grund av prisstegringar under kristiden samt

detta belopp sedermera i olika poster i sin helhet anvisats, 1925 års riksdag

ytterligare för ändamålet ställt till förfogande 1,000,000 kronor. Detta skedde

för att mildra den ojämnhet i tilldelningen av medel, som inträtt genom att

under de första åren bidrag för merkostnadernas täckande i regel beviljats

med högsta medgivna belopp. Till stöd härför kunde dock av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

åberopas, att vid statsmakternas ställningstagande år

1918 till frågan det förutsattes, att ifrågavarande tilläggsbidrag skulle utgå

efter i genomsnitt samma procentsats, varmed det ursprungliga statsbidraget

tidigare beviljats (d. v. s. i allmänhet två tredjedelar av kostnaden). Med

hänsyn till att även under normala förhållanden en merkostnad i förhållande

till de ursprungliga kalkylerna ej sällan plägar uppkomma — för vilken merkostnad

intet meranslag lämnas — ansågs dock, att 10 % av merkostnaden

borde fråndragas vid tilläggsbidragets beräkning. Därjämte förutsattes emellertid

hänsynstagande till vederbörande vägdistrikts ekonomiska bärkraft,

vilket också uttryckligen angavs i 1918 års kungörelse i ämnet. Något sådant

hänsynstagande skedde dock, såsom ovan nämnts, under de första åren

icke. Tvärtom voro de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utfärdade direktiven

sådana, att vägdistrikten hade anledning räkna med maximitilläggsbidraget

såsom det normalt utgående.

Oavsett vad som sålunda förelupit med avseende å statsmakternas tidigare

ställningstaganden i frågan och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tillvägagångssätt

vid tidigare beviljade medels fördelning, lärer det enligt riksdagens

mening framstå som en billig fordran, att staten bestrider sin skäliga

anpart av kostnaderna för ifrågavarande under kristiden utförda anlägg
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

ningar, i regel vägföretag till nytta för den allmänna samfärdseln. Örn redan

den tredjedel av kostnaden för en väganläggning, som ett vägdistrikt hittills

normalt haft att vidkännas, i många fall anses synnerligen betungande, måste

detta i ännu större utsträckning vara förhållandet beträffande vägarbeten,

som planlagts före kriget eller i varje fall innan någon större prisstegring

hunnit göra sig gällande, men genomförts under följande år med då förefintliga

abnormt uppdrivna pris. Än mera kännbara bliva ifrågavarande

kapitalutlägg, da vägdistrikten härför nödgats ikläda sig skuld, som måste

betalas efter den numera åter inträdda lägre prisnivån, ett förhållande, som

i och för sig kunde tänkas motivera ett högre statligt tilläggsbidrag än det

ursprungligen avsedda.

I verkligheten har dock ej ens den år 1918 föreslagna grunden för dessa tillläggsbidrags

beräkning kunnat upprätthållas. På grund av de förefintliga medlens

otillräcklighet har en allmän inknappning i tilldelningen av anslag

under de sista aren ägt rum, långt under vad som år 1918 angavs som normalt

och vad som vederbörande vägdistrikt — på grund bland annat av

tidigare direkt från den anslagsbeviljande myndigheten väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

gjorda meddelanden — också haft befogad anledning räkna

med. Sålunda har en stor del vägdistrikt, oftast de svagast ställda, fått

atnöjas med ett statligt bidrag av allenast cirka 25 procent för den inträdda

merkostnaden (d. v. s. omkring 40 procent av maximitilläggsbidraget).

Att märka är att den uppkomna merkostnaden å ifrågavarande kristidsarbeten

ofta varit högst betydande. Ej sällan torde kostnadsökningen uppgå till det

dubbla av det belopp, varmed man i den ursprungligen fastställda planen räknat.

Vid nu angivna förhållanden kan riksdagen ej biträda ett förslag örn nedsättning

i det belopp av 300,000 kronor, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för ändamålet begärts. Även detta belopp måste anses knappt tilltaget.

Men genom detsammas beviljande skulle åtminstone beträffande de hårdast

betungade väghållningsdistrikten kunna i ej oväsentlig grad undanröjas

ojämnheterna och orättvisorna vid det ursprungliga anslagets fördelning.

Någon höjning av detta belopp, 300,000 kronor, anser sig riksdagen å andra

sidan ej kunna medgiva med hänsyn till den så sent som 1929 av riksdagen

i frågan intagna ståndpunkten. Enligt vad riksdagen då uttalade borde anvisande

av ytterligare medel endast ifrågakomma, i den mån detta vore erforderligt

för åstadkommande av visst begränsat ytterligare bistånd till

de hårdast betungade väghållningsdistrikten. Genom att nu 300,000 kronor

beviljas skulle dock bliva möjligt att tillförsäkra distrikt med en vägskatt

av 35 44 öre ett tilläggsbidrag, uppgående till 55 % av det ursprungligen

tänkta maximitilläggsbidraget. För vägdistrikt, betungade av ännu högre

vägskatt, bliver nämnda procentsats än högre; vid en vägskatt av 55 öre

eller däröver kommer den att uppgå till 75 %.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, i anledning av Eders Kungl.

Maj:ts förevarande förslag och de i ämnet väckta motionerna 1:181 och

II: 319, till tilläggsbidrag till vissa väganläggnings- och brobgggnads- m. fl.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 6 A. 9

företag, utöver förut för ändamålet beviljade medel, för budgetåret 1930/1931

anvisat ett extra reservationsanslag av 300,000 kronor.

Illo) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 20) föreslagit riksdagen

dels till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator

och vägar i städerna för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag

av 8,138,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel;

dels och antaga följande

Förslag

till

Förordning

om fördelning av automobilskattemedel.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

De under visst budgetår jämlikt förordningarna örn automobilskatt, örn

särskild skatt å automobilgummiringar och örn särskild skatt å bensin och

motorsprit eller jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt 18 § i

förstnämnda förordning må hava meddelat, influtna skattemedlen (automobilskattemedel)

skola i räkenskaperna från vederbörande anslag under riksstatens

sjätte huvudtitel omföras till en särskild, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förvaltad fond, benämnd statens automobilskattemedelsfond.

Från nämnda fond skola i första hand bestridas dels hälften av de enligt

gällande lagar angående väghållningsbesvärets utgörande på landet samt örn

ödebygdsvägar utgående statsbidragen till vägunderhåll och vinterväghållning,

dels vad av automobilskattemedel skall utgå i avlöning åt vägingenjörer,

biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter, dels och vad som,

jämlikt i sådant avseende gällande bestämmelser, av de enligt förenämnda

förordning örn särskild skatt å bensin och motorsprit influtna medlen skall

ställas till lantbruksstyrelsens förfogande att användas till fiskerinäringens

befrämjande.

Av återstående skattemedel skola tjugu procent tillfalla rikets städer Klätt

användas till dessas gatu- och väghållning samt åttio procent landsbygden

för att användas företrädesvis till förbättring och underhåll av för den allmänna

samfärdseln särskilt betydelsefulla vägar och broar.

2§-

Av städerna tillkommande andel av skattemedlen skola åttio procent fördelas

mellan de särskilda städerna i förhållande till de belopp, som från

dem influtit i automobilskatt.

Angående fördelningen av återstående tjugu procent förordnar Konungen. 3

3 §•

1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent

på följande sätt:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

a) Till väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits till underhåll

medelst vägkassan, utgår bidrag med fyrtiofem procent av distriktets verkliga

kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning under nästföregående kalenderår,

dock allenast därest vägunderhållet hela det året ålegat vägkassan;

och skall därvid i nämnda kostnad jämväl inbegripas all förvaltningskostnad,

som icke uppenbarligen avser byggande av väg.

Till grund för beräknandet av ovan berörda verkliga kostnad skola läggas

på föreskrivet sätt förda och granskade räkenskaper. Försummar väghållningsdistrikt

att förebringa nöjaktig utredning örn storleken av samma kostnad,

må, i den ordning Konungen bestämmer, väghållningsdistriktets rätt

till nu omförmält bidrag förklaras förverkad.

b) Yad av omförmälda åttiofem procent återstår skall tillgodokomma de

särskilda länen i förhållande till de belopp, som influtit i automobilskatt

från respektive läns landsbygd, därvid iakttages, att Kalmar läns landstingsområden

betraktas såsom särskilda län.

2 mom. Av återstående femton procent må ett belopp, motsvarande högst

en halv procent av landsbygdens andel av skattemedlen, enligt Konungens

förordnande användas till understödjande av sådana forsknings- och undersökningsarbeten,

som anses i synnerlig grad befrämja ett ändamålsenligt

användande av ifrågavarande skattemedel, och återstoden mellan länen fördelas

på sätt Konungen förordnar.

4 §■

Konungen eller, efter Konungens bestämmande, underordnad myndighet

äger att av skattemedel, som enligt 3 § 1 mom. b) och 2 mom. skola tillgodokomma

visst län, årligen bevilja bidrag till förbättring av för automobiltrafiken

särskilt viktiga vägar och broar inom länet.

Av skattemedel, som nyss sagts, äger ock Konungen årligen bevilja bidrag

till underhåll av sådana av vederbörande vägkassa underhållna vägar

och broar, vilkas underhåll på grund av automobiltrafik i synnerlig grad

försvåras, ävensom till sådan vinterväghållning, som är till särskilt gagn för

automobiltrafiken.

Yad av länet tillkommande skattemedel ej åtgår till beviljade bidrag skall

besparas, intill dess sålunda uppkommet överskott bliver i enahanda ordning

utdelat eller örn dess användning annorledes förordnas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1930, från och med vilken dag

förordningen den 28 maj 1926 (nr 161) örn fördelning av automobilskattemedel

upphör att gälla; dock att beträffande bidrag, som avses i 3 § 1

mom. a), de äldre bestämmelserna skola fortfarande gälla intill fördelningen

av de under budgetåret 1930/1931 inflytande skattemedlen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Kr 6 A.

Riksdagen Ilar ansett sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag, att

det extra bidraget från aidomobilskattemedd till vägarnas underhåll på landsbygden

liöjes till 45 procent.

I avseende å frågan om varaktiga beläggningar får riksdagen anföra följande.

En vägs permanentbeläggning (med gatsten, cementbetong, asfalt eller

annat mera bestående beläggningsmateriel) är, som allmänt torde vara känt,

ett synnerligen kapitalkrävande arbete, vilket ej sällan för vederbörande vägdistrikt

gör låns upptagande erforderligt. Mot att hänföra utgifterna för ett

så omfattande företag till vanlig underhållskostnad måste därför självklart

tvekan hysas. Så sent som år 1928 har också riksdagen — i anslutning till

ett av vederbörande departementschef i statsverkspropositionen då gjort uttalande

— som sin mening framhållit, att djdika arbeten vore i bidragshänseende

att betrakta, ej som underhållsarbeten utan som vägförbättringsföretag,

till vilka statsbidrag endast finge utgå i den för dylika förbättringsarbeten

stadgade ordning.

För egen del måste riksdagen — lika med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

— anse de sålunda anförda betänkligheterna alltjämt äga sitt berättigande.

Örn riksdagen det oaktat ej velat motsätta sig ett frångående av den

sålunda tidigare intagna ståndpunkten, har detta i huvudsak skett med hänsyn

till följande omständigheter.

Bestämmande vid statsmakternas tidigare ställningstagande i frågan lärer

bland annat hava varit det förhållandet, att arbeten, hänförliga till vägarnas

underhåll (exempelvis grusning m. m.), i motsats till vägförbättringsföretagen,

i allmänhet ej äro föremål för någon statlig förhandsgranskning med avseende

å deras planläggning m. m. Enligt det nu framlagda förslaget förutsiittes,

vad permanentbeläggningarna beträffar, dylik granskning även om

kostnaderna för desamma betraktas som underliållsutgifter. \ ägdistrikt, som

önskar att i underhållskostnad inräkna kostnaderna för lån, upptaget för

varaktiga beläggningar, skulle sålunda vara skyldigt att låta planen för beläggningsarbetet

underkastas statlig granskning och fastställelse, allt i överensstämmelse

med vad som sker beträffande de statsunderstödda vägförbättringsföretagen.

Härigenom uppnås alltså en önskvärd kontroll över arbetet

såväl i tekniskt avseende som beträffande dess ekonomiska förutsättningar.

Ett annat förhållande, vartill hänsyn också bör tagas, är önskvärdheten

av att den till vägförbättringsarbeten avsedda delen av automobilskattemedlen

må kunna i största möjliga utsträckning disponeras för andra vägförbättringsarbeten

än permanentbeläggningar. Som bekant kommer denna

vägförbättringsarbetenas anpart i automobilskattemedlen — vilken redan tidigare

åtminstone inom vissa län varit knapp i förhållande till de alltjämt

stegrade behoven — att ytterligare nedskäras, efterhand som beslutade ökningar

i underhållsbidragens procentsats hinna träda i kraft. Det underhållsbidrag,

varmed man för budgetåret 1928/1929 hade att räkna, utgjorde

allenast 55 % (varav 25 % i extra bidrag av automobilskattemedel); enligt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

Eders Kungl. Marits av riksdagen bifallna förslag kommer motsvarande procentsats

att för budgetåret 1930/1931 uppgå till 75 % (varav 45 % i extra bidrag

av automobilskattemedel). Till vägförbättringsarbeten stodo under budgetaiet

1928/1929 i runt tal 19,000,000 kronor till förfogande, medan motsvarande

siffra för budgetåret 1930/1931 kunnat beräknas till allenast cirka

13,500,000 kronor till följd av höjningarna i underhållsbidraget.1)

För att i någon mån motverka den sålunda inträdda minskningen i tillgängligt

anslag till vägförbättringar under en tid, då hela vårt vägväsen är

statt i kraftig utveckling, framstår självfallet som önskvärt, att ytterligare

medel må kunna frigöras genom att åtminstone en del av utgifterna för

permanentbeläggningar överflyttas från vägförbättringarnas andel i automobilskattemedlen

till underhållsandelen. Detta bör dock endast få ske i

sådana fall, då underhållskostnaderna, enkannerligen statens andel i dessa

kostnader, ej härigenom ökas, d. v. s. att permanentbeläggning ej förutsättes

äga rum, förrän vinsten härav är säker och påtaglig. Såsom exempel

härå må anföras det av två reservanter i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen angivna

tänkta fallet, att ett väghållningsdistrikt för underhåll av en grusad huvudväg

nu har en utgift på 100,000 kronor örn året, men denna kostnad efter

genomförd varaktig beläggning bevisligen kan nedbringas till 80,000 kronor

(däri inbegripet ränta och amortering å upptaget lån samt kostnad för den

nya beläggningens underhåll).

Vid lämnande av ett medgivande örn inräknande av permanentbeläggningskostnader

i vägunderhållet måste alltså enligt riksdagens mening vissa begränsningar

vidtagas. För att beläggningskostnaden må med avseende å ränta

och amortering betraktas som underhåll, bör sålunda först och främst fordras,

att medgivande härtill av Eders Kungl. Majit lämnats. Från vägdistriktets

sida bör härvid förebringas tillförlitlig utredning om å ena sidan verkliga

kostnaden för vanligt underhåll, d. v. s. vägens makadamisering och gräsning

samt övriga löpande utgifter av beskaffenhet att rätteligen böra påföras

underhållet, och å andra sidan motsvarande kostnader efter vägens

permanentbeläggning, innefattande jämväl vad som erfordras för gäldande av

ränta och amortering å för ändamålet upptaget lån. Amorteringstiden bör

ej få tillmätas längre än som med en försiktig beräkning av tiden för beläggningens

bestånd kan anses rättmätigt. Ifrågavarande kalkyler böra verifieras

och som riktiga betecknas, förutom av vederbörande vägingenjör, jämväl av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Utredning bör ock förebringas därom,

att vägen ej endast beträffande förefintlig trafik utan ock i fråga örn läge

och sträckning är av sådan beskaffenhet, att den lämpligen bör permanentbeläggas.

Innan arbetet igångsättes, måste alltså rätningar av kurvor, omläggningar

av vägens sträckning med hänsyn till järnvägskorsningar och

broombyggnader samt andra förbättrings- och utvidgningsåtgärder av olika

slag vara företagna. I den man statsbidrag kräves även till dessa förbätt
1

För budgetåret 1929/1930 kan likaledes förbättringsarbetenas anpart beräknas till cirka

13,500,000 kronor. Underhållsbidraget uppgår till 70 % (varav 40 % i extra bidrag av automobilskattemedel).

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 6 A. 13

rings- oell utvidgningsåtgärder bör detta utgå från vederbörande läns ordinarie

andel i automobilskattemedlen (den s. k. länsfonden).

I den mån ansökning även erfordras örn tillstånd att för arbetet upptaga

lån, bör dylik ansökning göras samtidigt med framställningen örn här ovan

avsedda medgivande, detta med hänsyn till att vägdistriktets möjligheter att

ekonomiskt gå i land med företaget må kunna prövas.

Under sålunda angivna förutsättningar oell på de villkor, som i övrigt i

statsverkspropositionen angivits, anser riksdagen att Eders Kungl. Maj:t bör

äga rätt att medgiva, att ränta och amortering å för varaktig beläggning av

vägbana upptaget lån må inräknas bland övrig underhållskostnad. Riksdagen

anser sig dock härvid böra ytterligare erinra örn angelägenheten av

en allsidig och ingående prövning av ifrågavarande, i ekonomiskt avseende

i allmänhet tämligen vittutseende ärenden örn tillstånd till vägars permanentbeläggning,

på det att största grad av säkerhet må kunna vinnas för att de

erforderliga betingelserna härför föreligga.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får riksdagen anmäla,

att riksdagen

dels till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator och

vägar i städerna för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra förslagsanslag av

8,138,000 kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel;

dels ock med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag antagit

följande

Förslag

till

Förordning

om fördelning av automobilskattemedel.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

De under visst budgetår jämlikt förordningarna örn automobilskatt, örn

särskild skatt å automobilgummiringar och örn särskild skatt å bensin och

motorsprit eller jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt 18 § i

förstnämnda förordning må hava meddelat, influtna skattemedlen (automohilskattemedel)

skola i räkenskaperna från vederbörande anslag under riksstatens

sjätte huvudtitel omföras till en särskild, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förvaltad fond, benämnd statens automobilskattemedelsfond.

Från nämnda fond skola i första hand bestridas dels hälften av de enligt

gällande lagar angående väghållningsbesvärets utgörande på landet samt

örn ödebygdsvägar utgående statsbidragen till vägunderhåll och vinterväghållning,

dels vad av automobilskattemedel skall utgå i avlöning åt vägingenjörer,

biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter, dels ock

vad som, jämlikt i sådant avseende gällande bestämmelser, av de enligt förenämnda

förordning örn särskild skatt å bensin och motorsprit influtna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

medlen skall ställas till lantbruksstyrelsen förfogande att användas till

fiskerinäringens befrämjande.

Av återstående skattemedel skola tjugu procent tillfalla rikets städer för

att användas till dessas gatu- och väghållning samt åttio procent landsbygden

för att användas företrädesvis till förbättring och underhåll av för den allmänna

samfärdseln särskilt betydelsefulla vägar och broar.

* §•

Av städerna tillkommande andel av skattemedlen skola åttio procent fördelas

mellan de särskilda städerna i förhållande till de belopp, som från

dem influtit i automobilskatt.

Angående fördelningen av återstående tjugu procent förordnar Konungen.

3§-

1 mom. Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas åttiofem procent

på följande sätt:

a) Till väghållningsdistrikt, vars samtliga vägar övertagits till underhåll

medelst vägkassan, utgår bidrag med fyrtiofem procent av distriktets verkliga

kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning under nästföregående

kalenderår, dock allenast därest vägunderhållet hela det året ålegat vägkassan;

och skall därvid i nämnda kostnad jämväl inbegripas all förvaltningskostnad,

som icke uppenbarligen avser byggande av väg.

Till grund för beräknandet av ovan berörda verkliga kostnad skola läggas

på föreskrivet sätt förda och granskade räkenskaper. Försummar väghållningsdistrikt

att förebringa nöjaktig utredning örn storleken av samma kostnad,

må, i den ordning Konungen bestämmer, väghållningsdistriktets rätt

till nu omförmält bidrag förklaras förverkad. .

b) Vad av omförmälda åttiofem procent återstår skall tillgodokomma de

särskilda länen i förhållande till de belopp, som influtit i automobilskatt

från respektive läns landsbygd, därvid iakttages, att Kalmar läns landstingsområden

betraktas såsom särskilda län.

2 mom. Av återstående femton procent må ett belopp, motsvarande högst

en halv procent av landsbygdens andel av skattemedlen, enligt Konungens

förordnande användas till understödjande av sådana forsknings- och undersökningsarbeten,

som anses i synnerlig grad befrämja ett ändamålsenligt

användande av ifrågavarande skattemedel, och återstoden mellan länen fördelas

på sätt Konungen förordnar.

4 §•

Konungen eller, efter Konungens bestämmande, underordnad myndighet

äger att av skattemedel, som enligt 3 § 1 mom. b) och 2 mom. skola tillgodokomma

visst län, årligen bevilja bidrag till förbättring av för automobiltrafiken

särskilt viktiga vägar och broar inom länet.

Av skattemedel, som nyss sagts, äger ock Konungen årligen bevilja bidrag

till underhåll av sådana av vederbörande vägkassa underhållna vägar och

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

broar, vilkas underhåll på grund av automobiltrafik i synnerlig grad försvåras,

ävensom till sådan vinterväghållning, som är till särskilt gagn för

automobiltrafiken.

Yad av länet tillkommande skattemedel ej åtgår till beviljade bidrag skall

besparas, intill dess sålunda uppkommet överskott bliver i enahanda ordning

utdelat eller örn dess användning annorledes förordnas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1930, från och med vilken

dag förordningen den 28 maj 1926 (nr 161) örn fördelning av automobilskattemedel

upphör att gälla; dock att beträffande bidrag, som avses i 3 §

1 mom. a), de äldre bestämmelserna skola fortfarande gälla intill fördelningen

av de under budgetåret 1930/1931 inflytande skattemedlen.

12:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 21) har riksdagen

till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga vägar å landsbygden

för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra förslagsanslag av 32,552,000

kronor, att direkt utgå av automobilskattemedel.

13:o) Eders Kungl. Majit har (punkt 22) föreslagit riksdagen att höja det

ordinarie förslagsanslaget till bidrag till vägunderhållet på landet m. m.,

nu 5,400,000 kronor, med 600,000 kronor till 6,000,000 kronor.

Kostnaderna för bestridande av ordinarie underhållsbidraget av 30 procent

enligt väglagen hava för nästkommande budgetår beräknats uppgå till 12,000,000

kronor, varav enligt tidigare fastslagen norm 6,000,000 kronor skulle utgå av

automobilskattemedel och 6,000,000 kronor på vanligt sätt uppföras å budgeten.

Eders Kungl. Majlis förevarande förslag har ej givit riksdagen anledning

till erinran. Rörande sistnämnda belopp anmäler riksdagen sitt beslut under

nästföljande punkt.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen höjt det ordinarie förslagsanslaget

till bidrag till vägunderhållet på landet m. rn., nu 5,400,000 kronor, med 600,000

kronor till 6,000,000 kronor.

14:o) I anslutning till vad under punkten 13:o) anförts får riksdagen anmäla,

att riksdagen höjt det ordinarie förslagsanslaget till ytterligare bidrag till

vägunderhållet på landet rn. m.. att direkt utgå av automobilskattemedel, nu

5,400,000 kronor, med 600,000 kronor till 6,000,000 kronor.

15:o) I enlighet med Eders Kungl. Majits förslag (punkt 24) har riksdagen

till statsverkets andel i kostnaden för vågdelningar för budgetåret 1930/1931

anvisat ett extra förslagsanslag av 1,000 kronor.

16:o) I enlighet med Eders Kungl. Majits förslag (punkt 25) har riksdagen

till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt för budgetåret

1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag av 200,000 kronor.

Vägtrafikväsendet.

17:o) I enlighet med Eders Kungl. Majits förslag (punkt 31), vilket ej

givit riksdagen anledning till erinran, har riksdagen höjt det ordinarie re
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

servationsanslaget till bidrag till vissa kommunikat iöns ändamål, nu 30,000

kronor, med 5,000 kronor till 35,000 kronor.

18:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 32) har riksdagen

minskat det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till skjutsentreprenader, nu

70,000 kronor, med 20,000 kronor till 50,000 kronor.

Luftfartsväsendet.

19:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 36) har riksdagen

till belysningsanordningar å Bulltofta flygplats för budgetåret 1930,1931 anvisat

ett extra reservationsanslag av 20,500 kronor.

20:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj.ts förslag (punkt 37) har riksdagen

till bidrag till uppförande av en hangar vid Stockholms stads flyghamn vid

Lindarängen för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag av

100,000 kronor.

Byggnadsväsende^

21 :o) Eders Kungl. Majit har (punkt 38) föreslagit riksdagen att till bvggnadsstyrelsens

verksamhet för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra anslag

av 95,200 kronor.

Med hänsyn till den av departementschefen lämnade utredningen kar

riksdagen till byggnadsstyrelsens verksamhet för budgetåret 1930/1931 anvisat

ett extra anslag av 95,200 kronor.

22:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 39) har riksdagen

till länsarkitekter för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra anslag av 62,000

kronor.

23:o) I förslaget till riksstat för budgetåret 1930/1931 har Eders Kungl.

Majit upptagit ordinarie reservationsanslaget till byggnader och reparationer

med oförändrat belopp, 525,000 kronor.

Riksdagen, som anser, att för ifrågavarande ändamål bör beviljas, utöver

det ordinarie reservationsanslaget till oförändrat belopp, det under nästföljande

punkt omförmälda, av Eders Kungl. Majit äskade extra anslaget å

800,000 kronor, får under nu förevarande punkt anmäla, att riksdagen beslutat

i riksstaten upptaga det ordinarie reservationsanslaget till byggnader oell

reparationer med oförändrat belopp 525,000 kronor.

24:o) Under åberopande av vad som anförts under nästföregående punkt

får riksdagen anmäla, att riksdagen till förstärkning av reservationsanslaget till

byggnader och reparationer för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra anslag

av 800,000 kronor.

25:o) I enlighet med Eders Kungl. Majits förslag (punkt 41) och under

uppmärksammande att ifrågavarande anslag utgör återstoden av vad som

enligt en av 1929 års riksdag godkänd plan bör för ändamålet anvisas, har

riksdagen till restaurering av rikssalen å Stockholms slott m. m. för budgetåret

1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag av 118,000 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

26:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 42) har riksdagen

till nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli för budgetåret 1930/1931 anvisat ett

extra reservationsanslag av 900,000 kronor.

27:o) Eders Kungl. Majit har (punkt 43) föreslagit riksdagen att till

ämbetsbyggnad å tomterna nr 8 och 9 i kvarteret Grönlandet södra i Stockholm

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag av 900,000

kronor.

Med hänsyn till den i ärendet lämnade utredningen har utskottet ansett

sig böra bifalla Eders Kungl. Majits förevarande förslag.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen till ämbetsbyggnad å tomterna nr 8

och 9 i kvarteret Grönlandet södra i Stockholm för budgetåret 1930/1931 anvisat

ett extra reservationsanslag av 900,000 kronor.

28:o) Eders Kungl. Majit har (punkt 44) föreslagit riksdagen att för omoch

tillbyggnad av residensbyggnaden i Nyköping för budgetåret 1930/1931

anvisa ett extra reservationsanslag av 20,000 kronor.

Då en snar ombyggnad av ifrågavarande länsresidens synes oundviklig,

har riksdagen, med bifall till Eders Kungl. Majits förslag, för om- och

tillbyggnad av residensbyggnaden i Nyköping för budgetåret 1930/1931 anvisat

ett extra reservationsanslag av 20,000 kronor.

29:o) Med bifall till Eders Kungl. Majits förslag (punkt 46) har riksdagen

till inköp av tomt samt uppförande därå av nybyggnad för lantmäterikontoret i

Kronobergs län för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag

av 90,000 kronor.

30:o) I enlighet med Eders Kungl. Majits förslag (punkt 47) har riksdagen

till restaurering av Malmöhus slott förbudgetåret 1930/1931 anvisat ett extra

reservationsanslag av 127,000 kronor.

31:o) I enlighet med Eders Kungl. Majits förslag (punkt 49) har riksdagen

till konservering sarbeten å Bohus fästningsruin för budgetåret 1930/1931 anvisat

ett extra reservationsanslag av 30,000 kronor.

32:o) Med bifall Eders Kungl. Majits förslag (punkt 50) har riksdagen

till inköp av visst markområde invid länsresidenset i Falun på de i ett i

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden den 3 januari 1930 omförmält

köpekontrakt upptagna villkor för budgetåret 1930/1931 anvisat ett

extra anslag av 15,000 kronor.

33:o) I enlighet med Eders Kungl. Majits förslag (punkt 51) har riksdagen

för örn- och tillbyggnad av residensbyggnaden i Ostersund för budgetåret

1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag av 230,000 kronor.

34:o) I enlighet med Eders Kungl. Majits förslag (punkt 52) har riksdagen

till nybyggnad för lantmäterikontoret i Norrbottens län för budgetåret

1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag av 150,000 kronor.

Diverse.

35:o) I enlighet med Eders Kungl. Majits förslag (punkt 53) har riksdagen

dels medgivit, att kostnaden för av ledamöter av riksdagen under sorn
Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 14 sami. Nr 6 A. gös so 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens skrivelse Nr 6 A.

maren 1929 företagen studieresa till Norrland må jämväl i vad angår den

del av resan, som företagits å enskilda järnvägar, bestridas av anslag till

ersättning åt statens järnvägar för av EdersKungl. Majit medgivna lindringar

i befordringsavgifterna för vissa resor; dels ock till ersättning åt statens järnvägar

för av Kungl. Maj:t medgivna lindringar i befordringsavgifterna för

vissa resor för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra förslagsanslag av 15,000

kronor.

36:o) Eders Kungl. Majit bar (punkt 54) föreslagit riksdagen att som bidrag

till utgivande av tidskriften »Brandskydd» för budgetåret 1930/1931

anvisa ett extra anslag av 1,000 kronor.

I en inom riksdagen väckt motion, lii 138, har föreslagits, att riksdagen

ville besluta att för budgetåret 1930/1931 såsom bidrag till Svenska brandskyddsföreningen

och såsom bidrag till utgivandet av tidskriften Brandskydd

anvisa ett extra anslag av 5,000 kronor under de villkor, som omnämnas i

föreningens underdåniga skrivelse av den 15 oktober 1929.

Med tagen hänsyn till att propagandaverksamheten för ett effektivare brandskydd

måste anses i hög grad samhällsgagnande, vill utskottet medgiva,

att anslaget till Svenska brandskyddsföreningen liksom ock det under nästföljande

punkt omförmälda anslaget till Svenska brandkårernas riksförbund

bestämmes till 2,000 kronor.

Biksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, i anledning av Eders Kungl.

Maj:ts förevarande förslag och den i ämnet väckta motionen II: 138, som

bidrag till utgivande av tidskriften »Brandskydd» för budgetåret 1930/1931

anvisat ett extra anslag av 2,000 kronor.

37:o) Eders Kungl. Maj:t har (punkt 55) föreslagit riksdagen att som

bidrag till utgivande av »Brandkårstidskrift» för budgetåret 1930/1931 anvisa

ett extra anslag av 1,000 kronor.

I en inom riksdagen väckt motion, 1:112, har hemställts, att riksdagen måtte

besluta att till Svenska brandkårernas riksförbund bevilja för budgetåret

1930/1931 ett extra anslag av 5,000 kronor såsom bidrag till förbundets

verksamhet.

Under hänvisning till vad riksdagen under nästföregående punkt anfört,

får riksdagen anmäla, att riksdagen, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts

förevarande förslag och den i ämnet väckta motionen I: 112, som bidrag till

utgivande av »Brandkårstidskrif7» för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra

anslag av 2,000 kronor.

38:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 56) har riksdagen

av det av 1929 års riksdag såsom bidrag till upprättande av en regionplan

för Stockholm med omgivningar beviljade beloppet av 57,000 kronor för budgetåret

1930/1931 såsom extra reservationsanslag anvisat ett belopp av 19,000

kronor.

39:o) Eders Kungl. Majit har (punkt 57) föreslagit riksdagen att höja det

ordinarie förslagsanslaget till postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser,

nu 3,850,000 kronor, med 60,000 kronor till 3,910,000 kronor.

I avvaktan på slutförandet av utredningen örn ändrade bestämmelser rö
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdage7is skrivelse Nr 6 A.

rande tjänstebrevsrätten har riksdagen ansett, att, på sätt departementschefen

tillstyrkt, ifrågavarande anslag bör beräknas med utgångspunkt från

hittillsvarande bestämmelser och alltså upptagas med det av Eders Kungl.

Maj:t föreslagna beloppet 3,910,000 kronor.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen höjt det ordinarie förslagsanslaget

till postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser, nu 3,850,000

kronor, med 60,000 kronor till 3,910,000 kronor.

40:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 58) har riksdagen

höjt det ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved m. m.,

nu 80,000 kronor, med 5,000 kronor till 85,000 kronor.

41 :o) Beträffande Eders Kungl. Maj:ts förslag (punkt 60) rörande det ordinarie

förslagsanslaget till tryckningskostnader kommer riksdagen att framdeles

under riksdagen anmäla sitt beslut.

42:o) Beträffande övriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande

budgetår äro uppförda under sjätte huvudtiteln, har någon ändring icke föreslagits.

Riksdagen får anmäla, att riksdagen beslutat att i riksstaten för budgetåret

1930/1931 uppföra samtliga de ordinarie anslag under sjätte huvudtiteln,

vilka icke här ovan blivit särskilt omförmälda, med oförändrade belopp.

Stockholm den 29 mars 1930.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.