Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till reseersättning till nämndemän.

1931-04-25 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1931:146, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till reseersättning till nämndemän.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 146.

Nr 146.

Godkänd av första kammaren den 25 april 1931.

Godkänd av andra kammaren den 25 april 1931.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående anslag till reseersättning till nämndemän.

(Statsutskottets utlåtande nr 78.)

Till Konungen.

I den till riksdagen den 3 januari 1931 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1931/1932 har Eders

Kungl. Majit under andra huvudtiteln (punkten 15 av det vid propositionen

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för

samma dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, till reseersättning till nämndemän för budgetåret 1931/1932 beräkna

ett extra förslagsanslag av 255,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Majit i en den 23 januari 1931 dagtecknad

proposition, nr 49, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att till reseersättning till nämndemän för budgetåret 1931/1932 anvisa ett

extra förslagsanslag av 255,000 kronor.

Vid behandlingen av förevarande förslag har riksdagen till en början

haft under övervägande, huruvida frågan örn ersättning till nämndemän för

resekostnader, utöver vad för närvarande i dylikt avseende utgår, lämpligen

bör lösas innan och oberoende av genomförandet av en tillämnad processreform.

Riksdagen vill härvid framhålla, att frågan örn en utvidgad rätt

för nämndemän till ersättning för resekostnader sedan lång tid tillbaka varit

föremål för statsmakternas uppmärksamhet, och att riksdagen vid två till
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 146.

fällen, nämligen åren 1918 och 1928, hos Eders Kungl. Majit gjort framställning

om utredning och framläggande av förslag i ämnet. Vidare bör

erinras, att statsutskottet vid 1930 års riksdag i samband med behandlingen

av två då i ämnet väckta motioner, vilka utskottet på angivna skäl förklarade

sig icke kunna tillstyrka, uttalade, att utskottet förväntade, att

ärendet snarast underställdes riksdagens prövning. Under åberopande härav

och då utredningen numera synes föreligga i det skick, att ärendet kan

företagas till avgörande, har riksdagen ansett, att slutlig prövning av frågan

nu torde böra äga rum.

Vad själva saken angår, har riksdagen bifallit det nu av Eders Kungl.

Majit framlagda förslaget, att nämndemännen tillerkännas en utvidgad rätt

till resekostnadsersättning. Till närmare belysande av de skäl, som föranlett

riksdagen att intaga denna ståndpunkt, må anföras följande.

Redan nu utgår efter vissa stadgade grunder resekostnadsersättning till

nämndemän vid brottmålsrannsakning å urtima ting eller extra rättegångsdag

under lagtima ting ävensom vid tingssammanträden med tremansnämnd

(tremansting). Enligt riksdagens mening synas inga bärande skäl kunna

anföras fyr att vid bedömande av förevarande ersättningsfråga skillnad

göres mellan, å ena sidan, nämnda fall och, å andra sidan, allmänna tingssammanträden,

vilka det nu framlagda förslaget åsyftar.

Det synes sålunda vara med billigheten överensstämmande, att de personer,

som, på sätt i förevarande fall äger rum, tagas i anspråk för den

rättsvårdande verksamheten, erhålla ersättning för de utgifter för resor,

som uppkomma i följd av uppdragets fullgörande. Mångenstädes, där avstånden

äro långa eller kommunikationsmedlen mindre goda, torde ifrågavarande

utgifter vara ganska betungande. I varje fall bör med hänsyn

till betydelsen av den verksamhet, varom här är fråga, och det därmed förbundna

ansvaret ses till, att de med uppdragets fullgörande förenade resekostnaderna

icke göra skyldigheten att mottaga nämndemansuppdraget alltför

betungande för vederbörandes ekonomi.

Vad angår frågan örn det sätt, varpå de merkostnader, som uppstå till

följd av den för nämndemän utvidgade rätten till reseersättning, böra bestridas,

får riksdagen likaledes ansluta sig till den uppfattningen, att sagda

kostnader helt böra utgå av statsmedel. Ett deltagande från kommunernas

sida i dessa kostnader synes icke böra påkallas, dels på grund av att det

uppdrag, nämndemännen utöva, är av statlig karaktär, dels ock med hänsyn

till att en sådan anordning skulle ojämnt drabba kommunerna i ekonomiskt

hänseende.

Beträffande slutligen de grunder, efter vilka ifrågavarande ersättning bör

utgå, delar riksdagen den av departementschefen uttalade meningen, att

resereglementets bestämmelser böra tillämpas. I detta sammanhang vill

riksdagen framhålla önskvärdheten av att i de närmare föreskrifter angående

ersättningens utgående och utbetalande, som Eders Kungl. Majit torde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 146.

komma att utfärda, beaktas möjligheten till den besparing i resekostnaderna,

som åsyftas med de i 8 § av resereglementet meddelade bestämmelserna.

— Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag, i vad detsamma avser beräknandet av

medel att utgå till reseersättning'' till nämndemän, har riksdagen intet att

erinra.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att

riksdagen till reseersättning till nämndemän för budgetåret 1931/1932 anvisat

ett extra förslagsanslag av 255,000 kronor.

Stockholm den 25 april 1931.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.