Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till reseersättning till nämndemän.
1931-04-25 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1931:146, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till reseersättning till nämndemän.
Dokumentets text
10
Riksdagens skrivelse Nr 146.
Nr 146.
Godkänd av första kammaren den 25 april 1931.
Godkänd av andra kammaren den 25 april 1931.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till reseersättning till nämndemän.
(Statsutskottets utlåtande nr 78.)
Till Konungen.
I den till riksdagen den 3 januari 1931 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1931/1932 har Eders
Kungl. Majit under andra huvudtiteln (punkten 15 av det vid propositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för
samma dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, till reseersättning till nämndemän för budgetåret 1931/1932 beräkna
ett extra förslagsanslag av 255,000 kronor.
Sedermera har Eders Kungl. Majit i en den 23 januari 1931 dagtecknad
proposition, nr 49, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att till reseersättning till nämndemän för budgetåret 1931/1932 anvisa ett
extra förslagsanslag av 255,000 kronor.
Vid behandlingen av förevarande förslag har riksdagen till en början
haft under övervägande, huruvida frågan örn ersättning till nämndemän för
resekostnader, utöver vad för närvarande i dylikt avseende utgår, lämpligen
bör lösas innan och oberoende av genomförandet av en tillämnad processreform.
Riksdagen vill härvid framhålla, att frågan örn en utvidgad rätt
för nämndemän till ersättning för resekostnader sedan lång tid tillbaka varit
föremål för statsmakternas uppmärksamhet, och att riksdagen vid två till
-
11
Riksdagens skrivelse Nr 146.
fällen, nämligen åren 1918 och 1928, hos Eders Kungl. Majit gjort framställning
om utredning och framläggande av förslag i ämnet. Vidare bör
erinras, att statsutskottet vid 1930 års riksdag i samband med behandlingen
av två då i ämnet väckta motioner, vilka utskottet på angivna skäl förklarade
sig icke kunna tillstyrka, uttalade, att utskottet förväntade, att
ärendet snarast underställdes riksdagens prövning. Under åberopande härav
och då utredningen numera synes föreligga i det skick, att ärendet kan
företagas till avgörande, har riksdagen ansett, att slutlig prövning av frågan
nu torde böra äga rum.
Vad själva saken angår, har riksdagen bifallit det nu av Eders Kungl.
Majit framlagda förslaget, att nämndemännen tillerkännas en utvidgad rätt
till resekostnadsersättning. Till närmare belysande av de skäl, som föranlett
riksdagen att intaga denna ståndpunkt, må anföras följande.
Redan nu utgår efter vissa stadgade grunder resekostnadsersättning till
nämndemän vid brottmålsrannsakning å urtima ting eller extra rättegångsdag
under lagtima ting ävensom vid tingssammanträden med tremansnämnd
(tremansting). Enligt riksdagens mening synas inga bärande skäl kunna
anföras fyr att vid bedömande av förevarande ersättningsfråga skillnad
göres mellan, å ena sidan, nämnda fall och, å andra sidan, allmänna tingssammanträden,
vilka det nu framlagda förslaget åsyftar.
Det synes sålunda vara med billigheten överensstämmande, att de personer,
som, på sätt i förevarande fall äger rum, tagas i anspråk för den
rättsvårdande verksamheten, erhålla ersättning för de utgifter för resor,
som uppkomma i följd av uppdragets fullgörande. Mångenstädes, där avstånden
äro långa eller kommunikationsmedlen mindre goda, torde ifrågavarande
utgifter vara ganska betungande. I varje fall bör med hänsyn
till betydelsen av den verksamhet, varom här är fråga, och det därmed förbundna
ansvaret ses till, att de med uppdragets fullgörande förenade resekostnaderna
icke göra skyldigheten att mottaga nämndemansuppdraget alltför
betungande för vederbörandes ekonomi.
Vad angår frågan örn det sätt, varpå de merkostnader, som uppstå till
följd av den för nämndemän utvidgade rätten till reseersättning, böra bestridas,
får riksdagen likaledes ansluta sig till den uppfattningen, att sagda
kostnader helt böra utgå av statsmedel. Ett deltagande från kommunernas
sida i dessa kostnader synes icke böra påkallas, dels på grund av att det
uppdrag, nämndemännen utöva, är av statlig karaktär, dels ock med hänsyn
till att en sådan anordning skulle ojämnt drabba kommunerna i ekonomiskt
hänseende.
Beträffande slutligen de grunder, efter vilka ifrågavarande ersättning bör
utgå, delar riksdagen den av departementschefen uttalade meningen, att
resereglementets bestämmelser böra tillämpas. I detta sammanhang vill
riksdagen framhålla önskvärdheten av att i de närmare föreskrifter angående
ersättningens utgående och utbetalande, som Eders Kungl. Majit torde
12
Riksdagens skrivelse Nr 146.
komma att utfärda, beaktas möjligheten till den besparing i resekostnaderna,
som åsyftas med de i 8 § av resereglementet meddelade bestämmelserna.
— Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag, i vad detsamma avser beräknandet av
medel att utgå till reseersättning'' till nämndemän, har riksdagen intet att
erinra.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att
riksdagen till reseersättning till nämndemän för budgetåret 1931/1932 anvisat
ett extra förslagsanslag av 255,000 kronor.
Stockholm den 25 april 1931.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.