Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i afledning av väckta motioner om anslag för lindrande av krisen inom stenindustrien.

1931-05-20 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1931:232, Skrivelse till Konungen i afledning av väckta motioner om anslag för lindrande av krisen inom stenindustrien.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 232.

5

Nr 232.

Godkänd av lörsta kammaren den 20 maj 1931.

Godkänd av andra kammaren den 20 maj 1931.

Riksdagens skrivelse till Konungen i afledning av väckta motioner

om anslag för lindrande av krisen inom stenindustrien.

(Statsutskottets utlåtande nr 132.)

Till Konungen.

I två inom riksdagen väckta, likalydande motioner, I: 75 och II: 147, har

hemställts, att riksdagen för lindrandet av kris inom stenindustrien måtte

ställa till Eders Kungl. Maj:ts förfogande 3,500,000 kronor för beställning

av smågatsten, att på villkor som Kungl. Majit bestämmer tillhandahållas

vägdistrikt, som besluta permanentbelägga vägar med gatsten.

Till stöd för berörda framställning har anförts följande:

Stenindustrien är en av de näringar i landet som hårdast drabbats av

den ekonomiska krisen. Redan i maj månad 1930 måste på grund av

minskad avsättning driftsinskränkningar företagas inom kantstenstillverkningen.

Den viktigaste delen av industrien, gatstensindustrien, kunde

dock uppehållas i ungefär normal omfattning till den 1 november 1930,

men en stor del av produktionen måste upplagras, och värdet av lagerbehållningen

den 31 december uppgick till ej mindre än cirka 12 miljoner

kronor.

Produktionsminskningar blevo därför nödvändiga jämväl för gatstenstillverkningen

och vidtogos den 1 november 1930. Detta hade till följd

omfattande avskedanden. För dem, som fingo fortsätta arbetet, företogos

inskränkningar i huvudsak enligt följande grunder:

Högst 2/s av föregående års förtjänst per månad räknat fick intjänas,

dock med en maximigräns för arbetare i Bohuslän av 120 kronor per

månad för familjeförsörjare samt 90 kronor för ensam person samt för

Blekinge och Halland högst 60 kronor per månad för ensamstående. Begränsningen

nedåt fastställdes icke, varför förtjänsten för ett stort antal

arbetare blivit ännu lägre.

För att ytterligare minska produktionen har driften legat fullständigt

nere hos samtliga firmor cirka en månad i samband med julhelgen. Hos

ett par firmor har ledigheten utsträckts till en och en halv månad.

I den mån driften upptagits har det skett med samma förtjänstinskränkningar,

som gällde under de senaste månaderna av året.

Antalet fullständigt arbetslösa stenarbetare uppgår, enligt uppgift lämnad

av Stenindustriarbetareförbundet, till cirka 4,000. Sämst torde läget

vara i norra Bohuslän, där norska firmor i stor utsträckning bedriva

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 232.

stenavverkning, samt i Blekinge. Inom båda distrikten har verksamheten

helt nedlagts, och flertalet stenhuggare äro arbetslösa. I samtliga kommuner,

i norra Bohuslän framförallt Skee, Näsinge, Lommeland m. fl.,

äro förhållandena sådana, att staten utan dröjsmål måste ingripa. Kommunerna

äro ur stånd att själva på ett effektivt sätt bistå de nödlidande.

De äro synnerligen skattetyngda. Så har Skee kommun i kommunalskatt

för 1930 11 kronor 69 öre, Näsinge 14 kronor 40 öre och Lommeland 18

kronor 40 öre. Hårdast är skattetrycket i vissa av krisen berörda kommuner

i Blekinge. Torhamns kommun har en kommunalskatt på ej

mindre än 21 kronor 50 öre, Sturkö 15 kronor 74 öre, Hasslö 16 kronor,

Åryd 14 kronor 20 öre och Hällaryd 12 kronor per skattekrona; uppgifterna

gälla skatten 1930. Därtill kommer landstings-, krono- och vägskatt.

I ett flertal andra kommuner i de viktigaste stenhuggeridistrikten

inom Bohuslän och Blekinge äro även skatterna synnerligen höga.

Därtill kommer, att stenhuggerierna äro i huvudsak belägna i karga

kusttrakter, där inga andra förvärvsmöjligheter för de inom industrien

sysselsatta arbetarna finnas. För vissa delar av landet, nämligen i Bohuslän

— från Lysekil till norska gränsen — och i Blekinges kusttrakter

bildar granitindustrien så absolut ortens viktigaste näring, att större

delen av befolkningen i dessa trakter direkt eller indirekt har sitt levebröd

av densamma.

Någon ljusning för industrien skönjes icke inom den närmaste tiden,

tvärtom är läget nu dystrare och allvarligare än före årsskiftet, och ju

längre krisen och arbetslösheten varar, desto värre blir nödläget. Och då

utlandsmarknaden fortfarande sviktar, kan man frukta för än svårare

förhållanden med utökad arbetslöshet, därest icke staten träder hjälpande

emellan.

Olika sätt för riksdagen och landet att hjälpa nämnda industris arbetare

förefinnas, men vi anse det lämpligaste och billigaste vara, att riksdagen

anslår medel för inköp av smågatsten till beläggning av landets

starkast trafikerade vägar.

Som stöd härför hänvisa vi till den framställning, som stenindustriidkarna

och Stenindustriarbetareförbundet under november månad förra

året gjorde till regeringen örn statsbeställning av en miljon kvadratmeter

smågatsten.

Då denna framställning tydligt illustrerat läget inom stenindustrien,

närslutes den som bilaga till motionen.

Att behov av gatsten för landets vägar förefinnes torde vara känt och

erkänt. Kommunikationsministern har ock genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

från vägingenjörerna infordrade uppgifter härom. Av

denna undersökning framgår, att för utfartsvägar från städer och större

samhällen föreligger ett omedelbart behov av omkring 500,000 kvadratmeter

smågatsten.

Ytterligare torde det vara erforderligt att stenlägga de allmänna vägarnas

kurvor.

I fråga örn användningen av den sten, som vi ifrågasätta skola statsbeställas,

torde detta kunna befordras genom större statsbidrag åt sådana

vägdistrikt, som komma att använda sig av permanentbeläggning

med sten. Ett sådant ökat statsbidrag motiveras synnerligen väl av dels

den högre engångskostnaden för denna beläggning och dels den större

nyttan av beläggning genom ökad varaktighet.

Vid ett bifall till vår hemställan i denna motion torde ej erfordras

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 232.

någon särskild organisation i stil nied t. ex. stencentralen av år 1915. Vi

anse för vår del, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utan större kostnader

för statsverket kunde handhava denna angelägenhet.

Förutsättningen för statens ingripande på detta sätt bör vara, att stenhuggeriidkarna

förpliktiga sig att tillverka och leverera sten till självkostnadspris,

att upplagra densamma utan extra kostnader för staten och

att förhandlingar med stenhuggeriidkarna upptagas, varvid närmare

överenskommelse med dem träffas.

Utan att här vilja ingå på frågan örn de olika permanentbeläggningsämnenas

varaktighet och deras förhållande till varandra, så anse vi

oss dock böra hänvisa till dels de goda resultat, som genom smågatstensbeläggning

vunnits inom landet, dels till erfarenheterna i Danmark och

Holland, vilka länder utan att äga någon egen stenindustri att tala örn

i allt större omfattning använda gatsten till vägbeläggning. När dessa

länder funnit det ekonomiskt fördelaktigt med gatsten framför andra

beläggningsämnen, så torde väl detsamma gälla för vårt land.

Riksdagens vederbörande utskott har i vederbörlig ordning införskaffat

yttranden över motionerna av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt

statens arbetslöshetskommission (Bil. 1 och 2 vid statsutskottets utlåtande

nr 132).

Vidare har utskottet från Svenska stenindustriarbetareförbundet erhållit

följande uppgifter rörande nuvarande arbets- och avlöningsförhållanden

inom stenindustrien.

Vid gatstenshuggerierna

» »

» »

» »

i mellersta Bohusläns distrikt

» norra » »

» östra Smålands distrikt.......

» Hallands läns » .......

» Blekinge » » .......

å övriga platser i landet .......

Hedellörtjänsten

per år och arbetare.

. kronor 1,556

» 1,499

» 1,328

» 1,257

» 1,041

» 1,304

Medelförtjänsten för samtliga ovannämnda platser kronor 1,407.

De olikheter som föreligga rörande medelförtjänsten i de olika distrikten

äro huvudsakligen beroende av olika bergförhållanden, sålunda, att

där förtjänsterna äro lägst äro bergförhållandena svårast med avseende

både å tillgången som å bearbetningen.

Ovannämnda förtjänster avse år 1929 då arbetet pågick utan inskränkning;

nämnda år kan alltså betecknas såsom ett av de bättre för stenindustrien.

Uppgifter lia lämnats av ungefär hälften av arbetareantalet, varför

medelförtjänsterna säkerligen lågo lägre örn alla arbetare hade lämnat

uppgifter.

Antalet arbetare som lämnat uppgifter inom de olika distrikten äro:

Mellersta Bohuslän 2,080, Norra Bohuslän 682, östra Småland 228, Blekinge

län 839, Hallands län 303 och övriga platser 13.

Under 1929 sysselsattes vid gatstenshuggerierna mellan 9 å 10,000 arbetare

fördelade ungefär på följande sätt:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 232.

Mellersta Bohuslän 5,000, Norra Bohuslän 1,200, Östra Småland 500,

Blekinge 2,000, Halland 600 och övriga platser 200 arbetare.

Redan i augusti månad började inskränkningarna och fram i oktober

hade samtliga bolag begränsat förtjänsterna så att familjeförsörjare

fingo förtjäna högst 100 kronor för månad och ensamstående person högst

80 kronor för månad.

Omkring den 15 december 1930 stoppades driften helt vid alla företag

och låg stilla till inemot 15 januari i år, d. v. s. en månad, samt hos två

av de större bolagen ytterligare 14 dagar, i det att driften där upptogs

först den 2 februari.

Då driften på nytt upptogs i år var det mot ytterligare begränsningar

i förtjänsterna så att flertalet av familjeförsörjare fingo förtjäna högst 80

kronor för månad och de ensamma personer, som fingo fortsätta, högst

45 kronor för månad. Flertalet ensamma personer blevo dock entledigade.

Sedermera har i år ytterligare permitteringar skett; vid månadsskiftet

mars—april voro veterligen inga ensamstående personer i arbete vid de

större företagen. Förtjänsterna för familjeförsörjare, som fått fortsätta,

äro numera högst 80 kronor för månad, med undantag för ett par platser,

där högst 100 kronor få förtjänas.

Enligt erhållna uppgifter komma två av de större företagen att entlediga

samtliga sina gatstenshuggare den 1 maj, och då skulle, så långt

beräknas kan för dagen, icke finnas mer än högst 2,000 arbetare kvar

inom gatstensindustrien, av vilka flertalet nödgas arbeta mot en gottgörelse,

begränsad till högst 80 kronor för månad, vilket gäller för familjeförsörjare.

Ensamstående hava redan tidigare entledigats.

Den svenska stenindustrien har hittills så gott som helt varit inriktad

på export. Avsättningsmöjligheterna på den inhemska marknaden synas

däremot, enligt vad industriens utövare själva vitsorda, endast i mycket

begränsad utsträckning kommit att utnyttjas. En viktig synpunkt, som

ej heller tillfullo beaktats, är, att gatstensbeläggningarna måste utföras

på ett tekniskt riktigt sätt.

På stenindustriens nedgångsperiod under själva krigsåren med därav

följande exportsvårigheter följde en del år, som kännetecknades av expansion.

Totalproduktionen av gatsten, smågatsten och kantsten, som

år 1924 utgjorde 670,000 ton, hade år 1929 stegrats till 960,000 ton. Det

nu inträdda hastiga avbrottet i denna industriens uppblomstring efter

kriget är att härleda ej endast från den allmänna depressionen utan minst

i lika hög grad från en, låt vara delvis därav framkallad men också

genom mer eller mindre klart framträdande utländska statsingripanden

understödd konkurrens från exportländernas egna stenindustrier. Från

stenbrotten i mellersta Tyskland försiggår sålunda numera en genom

starkt nedsatta järnvägsfrakter gynnad försäljning på den nordtyska

marknaden, som tidigare varit till största delen förbehållen den svenska

graniten. En liknande hård konkurrens bedrives ock av Tyskland på

Frankrike och andra grannländer. Belgien, Frankrike och England hava

även betydande stenindustrier, som i olika avseenden numera lämnas företräde

vid inhemska leveranser. Även på Argentina och den sydame
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 232.

rikanska marknaden i övrigt hava avsättningsmöjligheterna starkt

kringskurits genom valutaförhållandena och senaste tidens oroliga politiska

förhållanden ävensom vidtagna skyddsåtgärder i form av tullar.

Dessa industriens starkt förminskade avsättningsmöjligheter har medfört

en arbetslöshet inom stenindustrien, som är lika svårartad som påtaglig.

År 1929 sysselsattes vid landets gatstenshuggerier cirka 8,000—

9,000 arbetare; motsvarande antal arbetare för maj 1931 är cirka 2,000—

3,000, mestadels familjeförsörjare, vilka arbeta med begränsad arbetstid

och en därav följande nedsättning av deras även under normala förhållanden

rätt blygsamt tillmätta arbetsförtjänst. Den nuvarande inkomsten

uppgår sålunda för familjeförsörjare i genomsnitt till 80 kronor

för månad. För arbetare utan familj uppgick inkomsten — i de fall

då dessa tidigare i år överhuvud kunde beredas arbete — till högst 45

kronor för månad.

Krisen försvåras ytterligare genom granitbrottens starka lokalisering

till Västkustens och Blekinges mest karga kusttrakter. För därvarande

redan förut ekonomiskt hårt beträngda kommuner måste läget te sig

synnerligen bekymmersamt.

Vid bedömandet av stenindustriens allmänna framtidsutsikter, enkannerligen

dess möjligheter att uthärda nuvarande synnerligen hårda kris,

har man självfallet främst att lita till företagens egna inneboende kraft

till anpassning och återhämtning. I den mån de utländska marknaderna

genom statsingripanden eller på annat sätt alltjämt stängas, torde ansträngningarna

i första hand få inriktas på att söka åstadkomma en bättre

avsättning inom det egna landet. I denna sin strävan måste företagen

anses förtjänta av allt stöd från det allmännas sida. I sådant avseende

är att märka en från socialdepartementet nyligen till rikets samtliga

länsstyrelser riktad anmaning (cirkulärskrivelse den 16 mars 1931)

att verka för en utsträckt användning av gatsten vid förekommande vägarbeten.

Vissa förhoppningar kunna måhända hysas, att på detta sätt

gatstenen skall kunna vinna ökat insteg på hemmamarknaden. Uppenbart

är dock att detta endast kan ske så småningom, allteftersom planer

för olika vägsträckors permanentbeläggning med gatsten efter hand hinna

utarbetas och fastställas samt på grundval härav beställningar kunna

äga rum.

Vid bedömandet av möjligheterna att bringa en mera omedelbar statlig

undsättning i denna situation är att märka riksdagens tidigare fattade

beslut rörande igångsättande av ett farledsföretag Ramsvikskilen—

Ålstenshamn, vid vilket nödhjälpsarbete lämplig sysselsättning skulle

kunna beredas vissa stenarbetare. Man synes dock hava att räkna med

att därutöver under alla förhållanden skola krävas omfattande och kapitalkrävande

hjälpåtgärder för de av stenindustrikrisen berörda arbetarna

och kommunerna.

Vid den ingående prövning, riksdagen ägnat föreliggande ärende, har

Bihang lill riksdagens protokoll HVIL I i sand. Nr 22.9 — 23,''!. •_>

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens skrivelse Nr 232.

riksdagen för sin del kommit till den uppfattningen, att det effektivaste

och snabbaste sättet att bringa lättnad i den genom stenindustriens kris

uppkomna bekymmersamma situationen vore en omedelbar större statlig

beställning av gatsten. Riksdagen Ilar ingalunda förbisett de stora

vanskligheter, som härmed kunna vara förbundna. Ett dylikt statligt

ingripande kan ej bliva annat än rent tillfälligt, då, såsom riksdagen redan

antytt, möjligheterna till stenindustriens fortsatta bestånd självklart

måste byggas på andra mera varaktiga förutsättningar. Uppmärksammas

måste oek, att den levererade stenens användning är begränsad till

allenast vissa trakter av landet, nämligen i huvudsak vägföretag, så belägna

att sjötransport dit kan förekomma eller att en järnvägstransport

ej ställer sig alltför dyr.

För en dylik utomordentlig hjälpaktion talar dock, att på detta sätt

lämpligt arbete kunde beredas ett stort antal stenarbetare. Den tillverkade

varan skulle ock med all sannolikhet kunna erhållas för ett

billigare pris än vid skeende inköp från olika vägdistrikt var för sig. Då

staten, ehuru ej direkt företagare, har att till övervägande del bestrida

kostnaderna för vägbyggnaderna, föreligger ett statligt ekonomiskt intresse

av att inköpskostnaderna på detta sätt kunna begränsas. Erinras

må att liknande statsinköp redan tidigare förekommit vid stenindustriens

tidigare nedgångsperiod under krigsåren.

I avseende å en dylik stenleverans omfattning och organisation får

riksdagen anföra följande. Beträffande föreliggande behov av gatsten

för redan planerade gatstensbeläggningar inom olika vägdistrikt har

inhämtats, att detta behov kan beräknas till 500,000 kvadratmeter

(100 kilometer väg med en antagen medelbredd av 5 meter). Det torde

vara att förvänta att, örn stenens inköpspris ytterligare sänkes, detta

behov skall stegras, i all synnerhet örn, såsom under förliandenvarande

förhållanden rimligt torde vara, något högre statsbidrag utöver normalt

utgående 75 procent kan påräknas, därest gatsten väljes såsom permanentbeläggningsmaterial.

Även från vissa städer torde kunna räknas med

efterfrågan på den sålunda statligt inköpta stenen. Med utgångspunkt

härifrån och med hänsyn till stenindustriens ur arhetslöshetssynpunkt

synnerligen vanskliga situation torde en beställning av inemot 1,000,000

kvadratmeter sten ej kunna anses för stort tilltagen. Enligt vad som

inhämtats, skulle vederbörande firmor vara villiga att försälja nämnda

sten till självkostnadspris, högst 3 kronor 50 öre per kvadratmeter för Bohuslän

och Halland samt 3 kronor 85 öre per kvadratmeter för Blekinge

samt syd- och ostkusten i övrigt. Det totalbelopp, det alltså rör sig örn,

är det i motionerna angivna, 3.5 miljoner kronor. Sänkningen i förhållande

till det normala priset belöper sig till cirka en krona för kvadratmeter.

Härvid har avsetts att utjämna föreliggande skillnad i anläggningspris

mellan en smågatstensväg och en väg belagd med cementbetong,

nämligen cirka 11 å 12 kronor för den förstnämnda och 10 å 11 kronor för

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 232.

den sistnämnda. Förekommande lagringskostnader skulle falla på de säljande

stenhuggerifirmorna.

Det beräknas, att de nuvarande arbetare, som sysselsättas inom stenindustrien

— däri inberäknat alla permitterade arbetare, som ej erhållit

nödhjälpsarbete eller annan sysselsättning — på detta sätt skulle kunna

beredas arbete under en tid av sex månader. Viktigt är naturligtvis, att

beställningens utförande förlägges till de ur arbetslöshetssynpunkt svåraste

delarna av året.

Enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, synes ej hinder

möta mot att uppdraga handhavandet av beställningen åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som för erforderlig tillsyn och kontroll förfogar över

sina befattningshavare i länen. Inköpen skulle begränsas till allenast

smågatsten, varigenom en eljest besvärlig kvalitetskontroll bortfaller.

I anslutning till det i motionerna framförda förslaget har riksdagen

alltså ansett sig böra medgiva, att ett anslag av 3,500,000 kronor ställes till

förfogande för lindrande av krisen inom stenindustrien genom inköp av

smågatsten efter i huvudsak följande grunder:

1. Smågatstenen, som skall vara av prima beskaffenhet, nytillverkas,

upplagras och levereras vid kaj eller utlastningsplats till stenhuggerifirmornas

självkostnadspris, dock för Bohuslän och Halland högst 3 kronor

50 öre samt för ost- och sydkusten högst 3 kronor 85 öre per kvadratmeter.

2. Vid beställningarnas utförande tillses att arbetstillfällena fördelas

på ett ur arbetslöshetssynpunkt lämpligt sätt.

3. För fördelning av statsbeställningen å olika stenhuggerifirmor och

därmed sammanhängande ärenden bildas en kommitté, bestående av en

av Eders Kungl. Maj:t förordnad ordförande samt två representanter för

företagare och två för arbetare.

4. Firmorna ansvara för de staten tillhöriga lagren och ställa härför

godkänd säkerhet; lagringen sker kostnadsfritt.

5. Det slutliga godkännandet av den inköpta smågatstenen sker vid

leveransen av densamma till förbrukarna.

6. Utformningen av de närmare grunderna för användningen av förevarande

anslag ankommer på Eders Kungl. Maj:t.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen anmäla,

att riksdagen, i anledning av de i ämnet väckta motionerna, I: 75

och II: 147, under »Utgifter för kapitalökning» samt rubrik: »Fonden för

förlag till statsverket» till förlag för inköp av smågatsten anvisat ett reservationsanslag

av 3,500,000 kronor.

Beträffande sättet för beredande av täckning för ifrågavarande anslag

kommer riksdagen att framdeles under riksdagen anmäla sitt beslut.

Stockholm den 20 maj 1931.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.