Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om utredning rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning m. m.

1931-05-27 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1931:261, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om utredning rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 261.

1

Nr 261.

Godkänd av törsta kammaren den 27 maj 1931.

Godkänd av andra kammaren den 27 maj 1931.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion

om utredning rörande ändrade grunder för biskoparnas

avlöning m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 144.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion (I: 8) har anhållits, att riksdagen

ville hemställa, att Eders Kungl. Majit täcktes låta verkställa utredning

rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning och därmed sammanhängande

frågor samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kunde föranleda.

Motionären har till stöd för sitt yrkande anfört följande:

I skrivelse den 18 mars 1857, nr 42, hemställde rikets ständer, att undersökning

måtte anställas angående de med biskopsämbetena i riket

förenade löneinkomster samt en reglering vidtagas, åsyftande bland annat

att bereda en jämnare fördelning av dessa inkomster.

Sedan vederbörlig utredning företagits, underställdes genom proposition

den 16 december 1859, nr 63, ständernas prövning vissa grunder

för en sådan reglering. De löner, som, fri bostad oberäknad, därvid borde

biskoparna i de särskilda stiften tilldelas, skulle bestämmas till vissa

fixerade belopp, nämligen:

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1U sami. Nr 261—263.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

2

Uppsala

Riksdagens

stift 16,000 rdr rmt

skrivelse Nr 261.

i Lunds

stift

3 5,000

rdr rmt

»

Linköpings

»

13,000

»

»

» Göteborgs

»

14,000

»

»

»

Skara

»

12,000

»

»

» Kalmar

»

10,000

»

»

y>

Strängnäs

»

12,000

»

»

» Karlstads

»

12,000

»

»

»

Västerås

»

12,000

»

»

» Härnösands

»

12,000

»

»

Växjö

»

12,000

»

»

» Visby

»

10,000

»

»

Summa

150,000

rdr

rmt.

Där biskopshus ej funnes, skulle biskopen erhålla hyresersättning, som

av Kungl. Majit bestämdes, dock ej överstigande 1,500 rdr. Vidare hemställdes,

bland annat, att, örn efter skedd utredning biskopslön befunnes

överstiga det bestämda beloppet med så stort värde, som svarade mot avkastningen

av ett eller flera med tjänsten förenade prebendepastorat,

samma pastorat borde därifrån skiljas, dock så att vid varje biskopsstol

ett prebendepastorat bleve såsom sådant bibehållet, att, örn biskopslön

befunnes överskjuta det för densamma bestämda värde med större belopp

än som motsvarade inkomsten av därifrån skilda prebendepastorat,

Kungl. Majit skulle äga att bestämma, vilka inkomster ytterligare borde

från lönen skiljas, att de inkomster, vilka icke vid biskopsstolen bibehöllos,

skulle ingå till statskontoret för att under titel »biskopslöneregleringsfonden»

redovisas och till jämnande av annan biskopslön användas,

samt att, örn biskopslön befunnes understiga det för densamma

fastställda beloppet, fyllnaden skulle tilldelas tjänsten av biskopslöneregleringsfonden.

I skrivelse den 29 oktober 1860, nr 206, meddelade rikets ständer, att

de till alla delar gillat och antagit vad Kungl. Majit i ovannämnda hänseende

föreslagit.

Genom beslut den 15 juni 1861 fastställde Kungl. Majit de av rikets

ständer antagna »grunder för en reglering av biskoparnas avlöning».

Genom cirkulär den 26 februari 1864 uppdrogs därefter åt de nämnder,

vilka enligt förordningen den 11 juli 1862 fått sig anförtrodd den allmänna

regleringen av prästerskapets löner, att jämväl verkställa utredning

av alla med biskopsämbetena förenade inkomster samt att, därest

dessa inkomster befunnes överstiga de av Kungl. Majit bestämda beloppen,

föreslå frånskiljandet av ett eller flera prebendepastorat.

I överensstämmelse med ovanberörda av Kungl. Majit och riksdagen

antagna grunder fastställde Kungl. Majit löneregleringar

den 23 april 1869 för biskopen i Linköpings stift,

den 16 april 1870 för biskopen i Härnösands stift,

den 12 april 1871 för biskopen i Västerås stift,

den 13 december 1872 för biskopen i Växjö stift,

den 28 mars 1873 för ärkebiskopen,

den 10 oktober 1873 för biskopen i Visby stift,

den 29 september 1876 för biskopen i Kalmar stift,

den 22 december 1876 för biskopen i Lunds stift,

den 2 november 1877 för biskopen i Strängnäs stift,

den 18 oktober 1878 för biskopen i Skara stift,

den 4 november 1881 för biskopen i Göteborgs stift,

den 14 april 1882 för biskopen i Karlstads stift.

Genom dessa löneregleringar skedde ej någon ändring i sättet för biskopslönernas

utgörande. Biskoparna fingo behålla så mycket av sina

dittillsvarande inkomster (av boställen, kronotiondelösen etc.), som efter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 261.

3

vid löneregleringarna skedd uppskattning enligt vissa grunder motsvarade

de av riksdagen fastställda lönebeloppen. Det övriga avskildes och

indrogs till biskopslöneregleringsfonden. Visade uppskattningen brist i

de fastställda lönerna, fylldes bristen av nämnda fond.

I do sålunda fastställda löneregleringarna hava vissa ändringar sedermera

vidtagits.

Sålunda hava enligt riksdagens och kyrkomötets beslut samtliga biskopsprebenden

— med undantag av Visby pastorat, som tills vidare bibehållits

— indragits i samband med fastställandet av nya löneregleringar

för prästerskapet i vederbörande pastorat mot ersättning av biskopslöneregleringsfonden

i enlighet med grunder, som finnas angivna i

kungl, cirkulär den 28 april 1882.

Vidare hava jämlikt kungörelsen den 27 oktober 1903 angående förändring

av rikets indelning i stift Västerbottens och Norrbottens län

från och med den 1 januari 1904 frånskilts Härnösands stift för att

bilda ett eget stift med benämningen Luleå stift och med biskopssäte i

Luleå. Enligt medgivande av riksdag och kyrkomöte skall lönen för biskopen

i det nya Härnösands stift irtgå med samma belopp som i det

odelade Härnösands stift. Avlöningen för biskopen i Luleå stift har

fastställts till 14,000 kronor årligen, därav 12,000 kronor såsom lön och

2,000 kronor såsom hyresersättning, att utgå av biskopslöneregleringsfonden.

Samtidigt har föreskrivits, att för biskopen i det nya Växjö stift,

som skulle omfatta dåvarande Växjö och Kalmar stift, skulle, utöver biskopslönen

i dåvarande Växjö stift, såsom lönetillägg utgå 2,000 kronor

årligen. Sammanslagningen av Växjö och Kalmar stift ägde jämlikt

kungörelsen den 30 juni 1915 rum den 1 augusti 1915.

Vidare har genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 april 1927 fastställts

provisorisk reglering av lönen för biskopen i Lunds stift, enligt vilken

sagde biskop bekommer såsom lön — förutom fri bostad i nuvarande biskopshuset

samt dispositionsrätt över den till biskopshuset hörande trädgården

— avkastningen av till biskopsstolen anslagna hemman, lägenheter

och jordar till ett beräknat belopp av 28,000 kronor.

I skrivelse den 28 mars 1913, nr 39, i anledning av en inom riksdagen

väckt motion, anhöll riksdagen, det Kungl. Maj:! täcktes låta verkställa

utredning rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning samt därefter

för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde

föranleda. Till stöd härför anförde riksdagen, att riksdagen delade den

i motionen uttalade uppfattning därom, att de grunder för biskoparnas

avlöning, som fastställdes genom kungl, brevet den 15 juni 1861, icke

längre kunde anses tillfredsställande bland annat därutinnan, att

avkomsten av de åt biskoparna anslagna tionden, hemman och prebenden

numera otvivelaktigt uppginge till helt andra belopp än

vad vid nämnda tidpunkt beräknats. En förändring i avlöningsformen

syntes riksdagen därför böra äga rum och detta så mycket

hellre, som, på sätt i motionen påpekats, det icke torde förefinnas

någon anledning att, sedan det övriga prästerskapets avlöningar

numera reglerats efter nya grunder, enbart i avseende å biskoparna

bibehålla do gamla avlöningsformerna. En reglering jämväl för

biskoparna i huvudsaklig överensstämmelse med berörda nya grunder

syntes riksdagen alltså böra verkställas. Av denna riksdagens uppfattning

följde, att riksdagen, i likhet med vad i motionen framhölles, ansåge,

att de biskoparna på lön anslagna hemmanen borde, i den mån så
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 261.

dant k un do ske, indragas och avkastningen ingå till biskopslöneregleringsfonden.

Likaledes ville riksdagen uttala sig för att de församlingar,

som för det dåvarande vore biskoparna tilldelade såsom prebenden,

i allmänhet icke vidare skulle bibehålla denna egenskap utan erhålla

särskild pastor.

I samband med anmälan den 28 mars 1914 av riksdagens ifrågavarande

skrivelse beviljade Kungl. Majit kanslirådet och byråchefen i ecklesiastikdepartementet

H. Tigerschiöld för verkställande av förberedande

utredning beträffande omförmälda fråga ledighet från övriga till byråchefsämbetet

hörande göromål.

Med skrivelse den 31 juli 1916 överlämnade härefter Tigerschiöld till

statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet en av honom verkställd

utredning angående ny lönereglering för biskoparna.

Den sålunda verkställda utredningen kom emellertid icke att läggas

till grund för någon Kungl. Majits framställning i ämnet till riksdagen;

och på grund av de förändrade förhållanden i avseende å prisnivå m. m.,

som under mellantiden inträtt, är densamma numera i vissa avseenden

föråldrad.

Det har synts mig som skulle tiden nu vara inne att upptaga frågan

örn ny lönereglering för biskoparna till förnyat övervägande.

Att gällande grunder för biskopslönernas utmätande icke äro tillfredsställande

är allmänt erkänt. Det torde vara tillräckligt att härutinnan

hänvisa till innehållet i 1913 års riksdagsskrivelse. Att även kyrkomötet

delar denna uppfattning framgår av dess skrivelse till Kungl. Majit

år 1929 örn åtgärder för beredande av provisorisk tilläggslön åt vissa

biskopar.

Anledningen till att den år 1914 igångsatta utredningen av här förevarande

fråga icke fullföljts och att några vidare åtgärder i frågan icke

vidtagits, torde, åtminstone till väsentlig del, hava varit beroende dels

på de stora ändringar i prisnivån, som inträffade under världskriget och

tiden närmast därefter, dels ock på en viss tvekan örn biskopslöneregleringsfondens

förmåga att bära de ökade krav, som i samband med en ny

lönereglering för biskoparna måste ställas å fonden.

I båda dessa hänseenden synas numera anledningarna till tvekan hava

bortfallit.

Prisnivån har de sista åren varit jämförelsevis oförändrad och måste

därför anses hava uppnått relativ stadga. Som bekant hava på grund

härav sedan åtskilliga år utredningar pågått, vilka nu slutförts, rörande

en defintiv lönereglering för statens befattningshavare, med lönerna

avpassade efter nuvarande prisläge. Även för prästerskapets del pågår

för närvarande utredning örn ny lönereglering.

Vad biskopslöneregleringsfonden beträffar har jag från statskontoret

under hand inhämtat, att fondens behållning vid ingången av nu löpande

budgetår uppgick till 1,591,333 kronor 53 öre, samt att Lunds biskopslönemedels

besparingsfond, upprättad i samband med förutberörda

provisoriska reglering av biskopslönen i Lunds stift, vid samma tidpunkt

hade en behållning av 73,359 kronor 54 öre. Det kan följaktligen

knappast råda något tvivel örn att icke nämnda fonder numera nått sådan

storlek, att desamma kunna fullgöra sin betydelsefulla uppgift vid

den blivande nya löneregleringen.

De utredningar, som i föreliggande ärende föreligga, äro, såsom jag

tidigare anfört, numera föråldrade, och en förnyad utredning av detta

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 261.

5

spörsmål med aktgivande å de ändrade förhållanden, som på hithörande

och närbesläktade områden under senare år inträtt, synes mig nödvändig,

innan Kungl. Majit samt kyrkomöte och riksdag gå att taga

ställning till denna fråga.

Med anledning av ifrågavarande motion hava i vederbörlig ordning

från samtliga biskopar inhämtats uppgifter för vart och ett av ecklesiastikåren

1924—1930 å sammanlagda beloppet av från biskopsämbetet

härflutna inkomster. I de fall, då vederbörande icke innehaft biskopsämbetet

under hela den ovan angivna tiden, hava här omförmälda uppgifter

lämnats för den tid, ämbetet innehafts.

Beträffande de sålunda inhämtade uppgifterna får riksdagen hänvisa

till den tablå och det sammandrag, vilka äro såsom Bil. 1 och 2 fogade

vid statsutskottets utlåtande nr 144.

Såsom i motionen erinrats, har riksdagen redan år 1913 hos Kungl.

Majit anhållit örn verkställandet av en utredning rörande ändrade grunder

för biskoparnas avlöning. Med anledning härav igångsattes — såsom

jämväl i motionen erinrats — inom ecklesiastikdepartementet en utredning

i ämnet, men av olika anledningar har resultatet av densamma

ej kommit att framläggas för riksdagen. Vid en jämförelse med de ovan

nämnda, nu införskaffade uppgifterna framgår för övrigt, att berörda utredning

numera är i väsentliga avseenden föråldrad.

De skäl, som föranledde 1913 års riksdag att göra sin ovanberörda

framställning hos Eders Kungl. Majit, föreligga enligt riksdagens uppfattning

i det stora hela allt fortfarande. De inhämtade uppgifterna

rörande de olika biskoparnas löneinkomster under senare år belysa,

hurusom den metod för beräkningen och bestridandet av ifrågavarande

avlöningsförmåner, vilken allt fortfarande beträffande de flesta biskopsstolarna

kommer till användning, medför betydande växlingar år från

år i den till varje särskild befattningshavare utgående reallönen. Härjämte

hava under årens lopp ej oväsentliga förskjutningar ägt rum i

fråga örn det inbördes förhållandet mellan de olika biskoparnas löner,

något som givetvis icke varit avsett, när rikets ständer år 1860 fastställde

do grunder, enligt vilka hiskopslönerna ännu i huvudsak utgå. Genom

att vidare vid do olika biskopstjänsterna befattningshavarnas utgifter

för tjänstebostäder, representation m. m. avsevärt variera, utan

att någon anpassning av lönen efter dessa förhållanden skett, framträder

än starkare oregelmässigheten i det nuvarande lönesystemet. I det

hela måste berörda system anses otidsenligt, utan önskvärd stadga och

till sina verkningar ofta orättvist. Riksdagen anser därför kravet på

en reglering på detta område befogat och vill följaktligen bifalla motionärens

yrkando om en förnyad framställning i sådant hänseende från

riksdagens sida.

Några ytterligare direktiv för en utredning i ämnet utöver dem, som

kunna anses ligga i den ovan framförda kritiken av det nuvarande syste
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 261.

niet, anser sig riksdagen icke böra lämna. Utredningen torde, enligt

riksdagens mening, i övrigt böra ske helt förutsättningslöst, med beaktande

jämväl av de andra frågor, som med saken äga sammanhang.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen, med bifall till ovannämnda

motion (1:8), anhålla, att Eders Kungl. Majit måtte låta verk

ställa utredning rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning och

därmed sammanhängande frågor samt därefter för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 27 maj 1931.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.