Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet jämte en i ämnet väckta motion.

1931-06-02 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1931:324, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet jämte en i ämnet väckta motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 324.

1

Nr 324.

Godkänd av första kammaren den 2 juni 1931.

Godkänd av andra kammaren den 2 juni 1931.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts

proposition angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet

jämte en i ämnet väckta motion.

(Statsutskottets utlåtande nr 127 och memorial nr 159.)

Till Konungen.

I den till riksdagen den 3 januari 1931 avlåtna propositionen angående statsverkets

tillstånd och behov under budgetåret 1931/1932 har Eders Kungl

Maj:t under åttonde huvudtiteln (punkt 282 av det vid statsverkspropositionen

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för nämnda

dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde

varda riksdagen förelagd, beräkna

dels det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet

till oförändrat belopp, 106,000 kronor,

dels det ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m. vid gymnastiska

centralinstitutet till oförändrat belopp, 13,000 kronor,

dels oek till extra personal vid gymnastiska centralinstitutet m. m. för

budgetåret 1931/1932 ett extra anslag av 7,410 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 20

februari 1931 dagtecknad proposition, nr 133, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för sistnämnda dag,

föreslagit riksdagen att

dels förklara sig icke hava något att erinra mot de i nämnda statsrådsprotokoll

angivna huvudgrunderna för en successiv omorganisation från och

med ingången av budgetåret 1932/1933 av gymnastiska centralinstitutet.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 14 sami. Nr 324—327.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 324.

dels i riksstaten för budgetåret 1931/1932 med oförändrade belopp uppföra

ej mindre det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska

centralinstitutet å 106,000 kronor,

än även det ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m. vid gymnastiska

centralinstitutet å 13,000 kronor,

dels till extra personal vid gymnastiska centralinstitutet m. m. för budgetåret

1931 1932 anvisa ett extra anslag å 7,410 kronor att utgå med den

fördelning, som av Eders Kungl. Majit bestämmes,

dels ock till ökat arvode åt föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet

under budgetåret 1931/1932 för samma budgetår anvisa ett extra anslag av

2,800 kronor.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft en inom riksdagen

väckt motion (II: 378), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Eders Kungl. Majit måtte anhålla, att Eders Kungl. Majit ville i så måtto

omarbeta förslaget, att tiden för sjukgymnastutbildningen fixeras till 2 år,

men att av sjukgymnastutbildningen endast de delar av denna utbildning,

som omfatta även för en sjukgymnast önskvärda insikter i friskgymnastikens

teori och praktik, förläggas till G. C. I. men att all övrig för den statligt

utexaminerade sjukgymnasten erforderlig utbildning, såväl teoretisk som

praktisk, förlägges, den teoretiska till Karolinska institutet, den praktiska

till med Karolinska institutet samordnad sjukvårdsanstalt.

I motionen har anförts huvudsakligen följande:

Bland de medicinska auktoriteterna i vårt land torde råda en nära nog

enhällig mening därom, att utbildningen av sjukgymnaster bör i största

möjliga utsträckning anknytas till sjukvården och försiggå vid sjukvårdsanstalter,

där den blivande sjukgymnasten kan under sakkunnig läkares

ledning förvärva nödiga insikter i sjukvårdslära och sjukbehandlingsteknik.

Från de mest sakkunniga håll har likaledes vitsordats, att utbildningen av

sjukgymnaster vid Gymnastiska centralinstitutet är betydligt underlägsen

den utbildning, som meddelas vid det privata institutet i Lund, där man

just tillämpar de på medicinskt håll omfattade principerna. Det är under

dessa förhållanden egendomligt och överraskande, att den kungl, propositionen

nr 133, där förslag örn omorganisation av G. C. I. framlägges, ställer

sig i verkligheten helt avvisande mot de synpunkter, som från medicinskt

håll med stor enhällighet och styrka hävdas. De förslag, som 1929 års

sakkunniga framlägga, avvisas, och detta ehuru dessa förslag i stort sett

tillstyrkts av medicinska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund,

av Karolinska institutets lärarkollegium och av Medicinalstyrelsen. Den

subkommitté av sakkunniga, som G. C. lis direktion inom sig utsett, nämligen

professor Söderlund och gymnastikdirektör fröken Elin Falk, jämte

föreståndaren för G. C. I. major Winroth, får likaledes sina synpunkter i

realiteten underkända. Visserligen förklarar ecklesiastikministern (s. 82),

att han icke kan bortse ifrån åtskilligt av det, som anförts av förespråkarna

för en skilsmässa mellan frisk- och sjukgymnastiken, och att det är

ett mycket befogat krav, att utbildningen av sjukgymnaster närmare än

hittills anknytes till sjukvårdsarbetet. Men i de förslag, som sedermera

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 324.

framläggas, märker man därav intet. Han omnämner (sid. 127) att Gymnastiska

centralinstitutets direktion har inlett samarbete med ett sjukhus i

Stockholm (Sabbatsberg), men av där lämnade uppgifter framgår uppenbarligen,

att denna anordning i ytterst ringa grad tillfredsställer de krav,

som böra uppställas på sjukgymnastikutbildningens anknytning till sjukvården.

Och ehuru han framhåller, att ett utökande och fördjupande av

den på detta sätt påbegynta utbildningen vid sjukhus är enligt hans förmenande

»ett oeftergivligt villkor för att sjukgymnastutbildningen vid det

omorganiserade gymnastiska centralinstitutet skall kunna giva avsett resultat»,

inskränker han sig i det följande — till uttalandet av en förhoppning,

att de förhandlingar, som G. C. I:s direktion inlett med Sabbatsbergs sjukhus,

skola kunna föras till ett önskvärt slut före ingången av budgetåret

1932/1933. Någon som helst utformning eller några fasta konturer letar

man fåfängt efter. Det faktum förtjänar ävenledes att tågås under allvarligt

övervägande, att den sjukgymnastiska polikliniken vid G. C. I. åtminstone

tidvis är synnerligen klent frekventerad av hjälpsökande, något

som knappast kan bero på annat än på bristande förtroende från allmänhetens

sida, vartill kommer den omständigheten, att såväl Serafimerlasarettet

som de stora kommunala sjukhusen i allt större utsträckning tendera

att själva omhändertaga vården av både sina kliniska och polikliniska fall

även i fråga örn sjukgymnastik och massage.

Det torde icke heller kunna antagas, att den föreslagna omorganisationen

av G. C. I. skall medföra en ökad frekvens av hjälpsökande till G. C. I:s

sjukgymnastiska poliklinik. En förflyttning av G. C. I. från dess nuvarande

centrala läge till norra Djurgården torde medföra, att polikliniken på grund

av sitt mera avlägsna läge sannolikt blir ännu mindre besökt än för närvarande.

I detta sammanhang bör dock såsom viktigare än det avlägsna läget

framhållas, att en till G. C. I förlagd sjukgymnastisk poliklinik, som

sålunda utgör en isolerad sjukvårdsinrättning, utan samband med andra

polikliniker, utan möjlighet till konsultation av andra polikliniker med anlitande

även av dessas specialkunskap och diagnostiska resurser, exempelvis

för kontrollerande av en osäker diagnos, utan möjlighet till en så viktig

sak som röntgenologisk specialundersökning, även för allmänheten måste te

sig som något otidsenligt och olämpligt. Allmänheten vänder sig då tvivelsutan

vid behov av sjukgymnastik och massagebehandling hellre till ett stort

sjukhus, där ej blott sjukgymnastisk poliklinik finnes, utan även polikliniker

för invärtes medicin, kirurgi, nervsjukdomar m. m., vilka bekvämt och utan

tidsutdräkt möjliggöra konsultation av specialister inom snart sagt alla områden

av medicinen, och där tillika möjlighet finnes att genom eventuellt

upprepade röntgenundersökningar ej blott kontrollera en osäker diagnos utan

även medels röntgen följa och i en del fall objektivt påvisa effekten av en

utförd behandling. Av samma skäl torde också de inremitterande läkarna

i fortsättningen mer och mer tendera till att skicka sina sjukgymnastik- och

massagepatienter till ett sjukhus och icke till G. C. I.

Man behöver sålunda icke vara pessimist för att antaga, att G. C. I:s

sjukgymnastiska poliklinik, som på grund av den ringa patientfrekvensen

för närvarande erbjuder synnerligen dåliga utbildningsmöjligheter för den

blivande sjukgymnasten, icke i detta avseende kommer att förbättras utan

att i stället fara finnes för en försämring efter den planerade nybyggnaden.

Utan tillgång på patienter är dock en sjukgymnastisk utbildning omöjlig,

lärarna må vara än så goda, den teoretiska utbildningen respektive timplanen

för den praktiska undervisningen iin så tillfredsställande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 324.

Kungl. Maj:ts förslag är emellertid till väsentlig del baserat på en sjukgymnastisk

poliklinik inom G. C. I:s lokaler. Under Usta utbildningsåret,

då enligt förslaget kurserna äro gemensamma för samtliga elever, anslås av

1927 års sakkunniga, till vilkas mening i denna punkt Kungl. Maj:ts proposition

ansluter sig, ej mindre än 199 timmar till sådan undervisning, som

i större eller mindre utsträckning kräver patienter. — Det förefaller, som

om Kungl. Maj:ts förslag — därest nu riksdagen verkligen antager detsamma

— i enlighet med vad ovan anförts rörande de nuvarande och sannolikt

än större framtida svårigheterna att erhålla patienter på en dylik till

G. C. I. förlagd poliklinik skulle hava små utsikter att någonsin kunna bli

annat än en bestämmelse på papperet, omöjlig att omsätta i praktiken.

Efter ett mera än 20-årigt utredningsarbete har frågan örn gymnastiska

centralinstitutets omorganisation omsider hänskjutits till riksdagens bedömande.

Det måste enligt riksdagens mening hälsas med tillfredsställelse, att

saken sålunda äntligen ställts inför ett avgörande, även om delade meningar

kunna råda rörande på vad sätt institutets verksamhet bör omläggas.

Att en omgestaltning bör ske, och att detta bör ske snart, därom torde nämligen

alla vara ense, som närmare satt sig in i institutets arbetsförhållanden.

I fråga örn de allmänna grunderna för gymnastiska centralinstitutets organisation

har i ett avseende praktiskt taget full samstämmighet rått, nämligen

beträffande den militära s. k. instruktör skursen. Att denna numera icke

kan sägas utgöra något naturligt led i institutets ordinarie utbildningsverksamhet,

är en uppfattning, som delats av så gott som alla de kommittéer,

myndigheter och enskilda sammanslutningar, vilka yttrat sig i ämnet. Även

riksdagen biträder denna mening. Riksdagen anser alltså, att denna kurs i

sin nuvarande form bör avskaffas såsom en obligatorisk del av lärogången

vid institutet. Det är emellertid klart, att så icke kan ske, utan att det

militära utbildningsbehov, som hittills genom berörda kurs tillgodosetts, erhåller

någon ersättning. I allmänhet har av dem, som påyrkat kursens avlägsnande

från institutet, gjorts gällande, att försvarsväsendets behov av

instruktörsutbildning i gymnastik och idrott lämpligen borde fyllas genom

särskilda kurser, anordnade genom de militära myndigheternas egen försorg

och helt under militärt inseende. I propositionen redogöres för ett av inspektören

för militärläroverken i sådant hänseende framlagt förslag, enligt vilket

en särskild »arméns gymnastikskola» skulle upprättas, förlagd till arméns

underofficersskolas etablissement i Uppsala. Förutom icke närmare angivna

engångskostnader skulle denna skola draga en årskostnad av 75,000 kronor

utom dyrtidstillägg. Chefen för försvarsdepartementet har med hänsyn till

denna ganska avsevärda kostnad och jämväl på grund av den pågående

utredningen angående försvarsväsendets framtida organisation icke funnit

sig kunna tillstyrka ifrågavarande förslag. Enligt hans mening borde en

undersökning vidtagas rörande möjligheterna att till det omorganiserade

centralinstitutet förlägga den militära instruktörsutbildningen såsom fristående

kurs.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 324.

Även riksdagen finner kostnaden för den ifrågasatta militära gymnastikskolan

avsevärd och anser ett ytterligare övervägande av denna fråga påkallat.

Visserligen synes det riksdagen tvivelaktigt, huruvida det kan vara

lämpligt att även efter omorganisationen, örn än med centralinstitutet mera

löst förbunden, pålägga detsamma ifrågavarande utbildningsuppgift, vilken

allmänt erkänts ej längre höra dit, men riksdagen har givetvis intet att

erinra mot att jämväl en sådan utväg närmare undersökes. Ifrågavarande

utredning synes böra bédrivas så skyndsamt, att förslag i ämnet kan föreläggas

1932 års riksdag och de tilltänkta kurserna begynna under budgetåret

1932/1933.

Om enighet rått i fråga örn instruktörskursens avskiljande från institutets

ordinarie utbildningsverksamhet, har däremot en stark meningsskiljaktighet

framträtt rörande spörsmålet, huruvida utbildningen av sjukgymnaster fortfarande

skall omhänderhavas av institutet. Av den medicinska sakkunskapen

har redan för åtskilliga år sedan gjorts gällande och numera så gott

som enhälligt påyrkats, att sj ukgymnastutbildningen borde utbrytas från

gymnastiska centralinstitutet, enär denna utbildning vore en medicinsk angelägenhet,

som borde ombesörjas av ett härutinnan sakkunnigt organ och i

nära anknytning till en sjukvårdsinrättning, där de blivande sjukgymnasterna

kunde erhålla en fullgod praktisk utbildning under läkares tillsyn

och kontroll och med tillgång till härför erforderligt sjukmaterial. Å andra

sidan har, särskilt från gymnasthåll — detta gäller såväl frisk- som sjukgymnaster

— den meningen hävdats, att de båda yrkesgrenarna ur utbildningssynpunkt

ägde sådant samband med varandra, att det vore till skada

och, statsfinansiellt sett, även ofördelaktigt att avskilja sjukgymnastutbildningen

från institutets verksamhetsområde. Till denna senare ståndpunkt

har vederbörande departementschef anslutit sig, därvid biträdande det av

1927 års sakkunniga avgivna förslaget, enligt vilket undervisningen under

första året skulle vara gemensam för bägge grupperna av elever men därefter

under ett andra år uppdelas på två linjer, en för friskgymnaster och

en för sjukgymnaster, varvid dock även i vissa ämnen Barnundervisning

skulle förekomma. Genom avslutad tvåårig kurs skulle kompetens förvärvas

för gymnastiklärarbefattningar av olika slag, respektive för legitimation

såsom sjukgymnast, men vardera gruppens elever skulle beredas tillfälle att,

örn de så önskade, under ett tredje år komplettera sin utbildning med gymnastiklärarexamen

resp. sjukgymnastexamen.

Ser man frågan rent praktiskt, synes det riksdagen, att goda skäl föreligga

för att låta den statliga sjukgymnastutbildningen fortfarande omhänderhavas

av samma anstalt, som svarar för utbildningen av friskgymnaster.

Det är nämligen ostridigt, att till en viss grad Barnundervisning med fördel

och i varje fall utan påvisade olägenheter kan äga rum för de båda elevgrupperna.

Detta gäller ett flertal ämnen, såsom anatomi, fysiologi, friskgymnastik

och även sjukgymnastikens teori. Må vara att det endast

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 324.

är fråga om de mera elementära delarna av dessa ämnen, så föreligger

dock möjlighet att under någon tid använda samma lokaler, samma lärare

och samma undervisningsmateriell. En sådan anordning förefaller ur ekonomisk

synpunkt erbjuda så stora fördelar, att den icke utan tvingande

skäl bör förkastas. Några sådana skäl synas riksdagen icke hava blivit från

motsidan anförda. På sätt riksdagen nedan skall närmare utveckla, torde det

nämligen vara möjligt att även med berörda anordning så planlägga den

sjukgymnastiska utbildningen, att de medicinska synpunkterna bliva tillräckligt

beaktade. Och så vitt riksdagen kunnat finna, är det endast dessa synpunkter,

som skulle kunna andragas till stöd för en fullständig skilsmässa

mellan frisk- och sjukgymnastiken. 1929 års läkarsakkunnigas utlåtande

har dock enligt riksdagens mening icke på ett klarläggande och övertygande

sätt förmått uppvisa nödvändigheten eller önskvärdheten härav.

Dessutom kan det icke förnekas, att förutom ovan angivna praktiskt-ekonomiska

skäl även den hittillsvarande traditionen på området talar för att

sjukgymnastutbildningen får stanna kvar inom centralinstitutets verksamhetskrets.

Man bör, synes det riksdagen, icke bagatellisera betydelsen av

den erfarenhet i ämnet, som under alla dessa år samlats vid centralinstitutet,

och man bör ej heller underskatta vikten av den nästan fullständiga

enighet i fråga örn gagnet av samhörigheten, som råder bland yrkesutövarna

själva, gymnastiklärare och sjukgymnaster.

Örn alltså enligt riksdagens mening övervägande skäl tala för att utbildning

av sjukgymnaster även hädanefter får tillhöra centralinstitutets uppgifter,

är det emellertid synnerligen angeläget, att behörig hänsyn tages till

kravet på att å ena sidan i denna utbildning icke få ingå några moment,

som kunna betecknas såsom obehövliga med tanke på vederbörandes blivande

levnadskall, och å andra sidan utbildningen, såvitt den har medicinsk

karaktär, ställes under inseende av sakkunnig handledning och intimt anknytes

till klinisk och poliklinisk tjänstgöring vid en större sjukvårdsanstalt.

Eders Kungl. Maj:ts förslag betecknar i detta hänseende visserligen ett steg i

rätt riktning, men det vill förefalla riksdagen, som örn berörda intressen borde

kunna i ännu högre grad tillgodoses, än i nämnda förslag skett. Riksdagen

kan givetvis icke nu ingå i någon detaljerad granskning av de i propositionen

förekommande förslagsvis uppgjorda timplanerna; dessa äro ju, enligt

vad vederbörande departementschef uttryckligen framhåller, ingalunda

avsedda att vara slutgiltiga utan skola göras till föremål för en ingående

prövning, sedan riksdagen fattat ståndpunkt i själva principfrågan.

Men enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag förutsättes dock, att undervisningen

under hela det första året skulle vara gemensam för frisk- och sjukgymnastelever,

och jämlikt den av 1927 års sakkunniga utarbetade timplanen skulle under

detta första år förekomma, bland annat, icke mindre än lil timmar sjukgymnastikens

teori och speciella teori, 66 timmar poliklinik- och kliniktjänstgöring

samt 22 timmar demonstration av patienter. Under det andra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 324. *

året skulle i fysiologi, anatomi, hälsolära samt psykologi och pedagogik

förekomma gemensam undervisning med tillhopa 120 timmar.

Det synes riksdagen, som man i detta förslag, särskilt i vad angår det

första utbildningsåret, skattat för mycket åt samhörigheten på bekostnad av

vad vardera linjen behöver för sin speciella yrkesutbildning. Riksdagen kan

visserligen icke dela den i motionen II: 378 framförda meningen, att endast

i fråga om friskgymnastikens teori och praktik Barnundervisning skall förekomma,

men riksdagen anser, att gemensamheten i undervisningen kan

avsevärt inskränkas under vad berörda timplan anger, måhända blott till

en termin under första året. Det blir då möjligt att ytterligare betona det

fackmässiga i utbildningen för vardera linjen och att, särskilt för sjukgymnastelevernas

del, bättre tillgodose undervisningen och övningarna i ämnen

av medicinsk natur.

I sistnämnda hänseende vill riksdagen framhålla såsom önskvärt, att samarbete

på lämpligt sätt ordnas med karolinska institutet i fråga örn såväl

den teoretiska som den praktiska utbildningen. För den sistnämnda synes

serafimerlasarettet böra stå till förfogande både för poliklinisk och för klinisk

undervisning, i vilket avseende riksdagen förväntar, att tillmötesgående

skall visas från lasarettets direktion. Någon poliklinik för sjukgymnastisk

behandling synes riksdagen icke vare sig behöva eller böra finnas vid det

omorganiserade centralinstitutet. Härigenom vinnes en avsevärd kostnadsbesparing,

när det en gång gäller att anskaffa och utrusta nya lokaler för

centralinstitutet.

Med hänsyn till det samarbete, riksdagen anser böra komma till stånd

mellan centralinstitutet och karolinska institutet, vilket samarbete givetvis

bör fortsätta, när i sinom tid sistnämnda institut fått sina kliniker och övriga

lokaler överflyttade till Norrbackaområdet, förefaller det, som örn åtskilligt

talade för att centralinstitutet bleve beläget så nära intill karolinska

institutet som möjligt. Detta är en synpunkt, som synes förtjänt att tagas

i övervägande vid den blivande utredning rörande nybyggnader för centralinstitutet,

varom i propositionen nämnes.

Av vad riksdagen nu anfört framgår, att riksdagen beträffande sjukgymnastutbildningen

i princip godkänner Eders Kungl. Majits förslag, dock med

vissa bestämda och viktiga modifikationer.

I propositionen har berörts ett av 1924 års sakkunniga framlagt och av

1927 års sakkunniga tillstyrkt förslag om inrättande vid institutet av en

professur i kroppsövningarnas fysiologi och hygien med kompetens och

löneställning såsom universitetsprofessor. Då vederbörande departementschef

icke ansett sig nu kunna förorda detta förslag, saknar riksdagen anledning

att därom göra något uttalande.

Vad propositionen eljest innehåller rörande de allmänna grunderna för

centralinstitutets organisation, bar, i den mån det icke blivit här ovan av

riksdagen särskilt omnämnt, ej föranlett någon erinran från riksdagens sida.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens skrivelse Nr 324.

Ej heller har riksdagen funnit anledning till annan erinran mot Eders

Kungl. Maj:ts förslag i fråga om antalet elever, som årligen böra nyantagas vid

institutet, än att av de manliga eleverna minst 10 ä 12 om året böra beräknas

bliva sådana, som för tillgodoseende av krigsmaktens behov av högre

gymnastiskt utbildade officerare beordras att genomgå gymnastiska centralinstitutet.

I likhet med departementschefen anser riksdagen, att det av 1924 års sakkunniga

framlagda förslaget örn inrättande av kombinerade gymnastik- och

ämneslärartjänster icke för närvarande bör föranleda någon åtgärd.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle utbildningstiden för såväl gymnastiklärare

som sjukgymnaster — manliga och kvinnliga — bliva tvåårig. Från

vissa håll har emellertid framställts krav på en förlängning av utbildningstiden

med ett ar. Riksdagen kan dock icke finna, att tillräckliga skäl anförts

till stöd för detta yrkande. Den tvååriga kursen torde enligt riksdagens

mening vara tillräcklig för att giva en tillfredsställande kompetens även

vid en eventuell omläggning av gymnastikundervisningen i enlighet med

de nya undervisningsplanerna, särskilt då den mera skärpta linjedifferentiering

kommer till stånd, som riksdagen här ovan uttalat sig för. Riksdagen

godkänner alltså Eders Kungl. Maj:ts förslag i förevarande del.

Att folkskollärarexamen får berättiga till inträde vid institutet synes riksdagen

önskvärt med hänsyn till folkskolans behov av facklärare i gymnastik;

dock har riksdagen med detta uttalande icke velat föregripa det ytterligare

övervägande i denna sak, departementschefen ställt i utsikt.

Angående vad Eders Kungl. Maj:ts förslag innehåller i fråga örn enhetlighet

och linjedelning, erinrar riksdagen örn vad riksdagen ovan uttalat rörande

önskvärdheten av en strängare genomförd differentiering av undervisningen

på de båda olika linjerna, frisk- och sjukgymnastlinjen, samt angelägenheten

av sjukgymnastutbildningens nära anknytande till sjukvårds väsendet. Det

förslag till undervisningens anordning, med tillhörande kurs- och timplaner,

som kommer att utarbetas efter riksdagens ståndpunkttagande i år till

själva principfrågan, kommer riksdagen givetvis i tillfälle att pröva, då ett

kommande år institutets blivande gestaltning i detalj skall avgöras.

Beträffande det omorganiserade centralinstitutets lärarkrafter, anslagsbehov

och lokalförhållanden anser sig riksdagen nu icke hava anledning att göra

något uttalande, då härutinnan något slutgiltigt förslag icke föreligger.

Vad slutligen angår institutets anslagsbehov för budgetåret 1931/1932,

innebär Eders Kungl. Maj:ts förslag ingen annan ändring i jämförelse med

förhållandena under det nu löpande budgetåret, än att föreståndaren skulle

tilldelas ett extra arvode av 2,800 kronor, varigenom hans sammanlagda

arvode för budgetåret 1931/1932 skulle komma att uppgå till 4,000 kronor.

Häremot har riksdagen intet att erinra.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen

ej mindre i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förslag och ovannämnda

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 324.

motion (II: 378) förklara sig icke hava något att erinra mot de i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 20 februari 1931 angivna, av

vederbörande departementschef förordade huvudgrunderna för en successiv

omorganisation från och med ingången av budgetåret 1932/1933 av gymnastiska

centralinstitutet, dock med iakttagande av de ändringar, för vilka

riksdagen i det föregående uttalat sig,

än även anmäla, att riksdagen

dels i rik8staten för budgetåret 1931/1932 med oförändrade belopp uppfört

det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet

å 106,000 kronor, samt

det ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m. vid gymnastiska centralinstitutet

å 13,000 kronor,

dels till extra personal vid gymnastiska centralinstitutet m. m. för budgetåret

1931/1932 anvisat ett extra anslag å 7,410 kronor, att utgå med den fördelning,

som av Eders Kungl. Majit bestämmes,

dels ock till ökat arvode åt föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet

under budgetåret 1931/1932 för samma budgetår anvisat ett extra anslag av

2,800 kronor.

Stockholm den 2 juni 1931.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.