Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av antalet barn indraga skolor eller skolavdelningar m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1932-04-20 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1932:132, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av antalet barn indraga skolor eller skolavdelningar m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 132.

3

Nr 132.

Godkänd av första kammaren den 20 april 1932.

Godkänd av andra kammaren den 20 april 1932.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående beredande av större möjlighet för

skoldistrikt att vid minskning av antalet barn indraga

skolor eller skolavdelningar m. m., jämte i ämnet väckta

motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 48.)

Till Konungen.

I den till riksdagen den 4 januari 1932 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1932/1933 har Eders Kungl.

Majit under åttonde huvudtiteln föreslagit riksdagen

dels, under punkt 182 av det vid statsverkspropositionen fogade utdraget

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för nämnda dag, att, i avbidan

på den proposition angående beredande av större möjlighet för skoldistrikt

att vid minskning av antalet barn indraga skolor eller skolavdelningar

m. m., som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna det ordinarie

förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor, nu 51,000,000 kronor,

till ett med 700,000 kronor till 51,700,000 kronor förhöjt belopp;

dels, under punkt 189 av nämnda statsrådsprotokoll, att, i avbidan på

nyssberörda proposition,

beräkna det ordinarie anslaget till inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga

barn inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, dock ej rikets nordligaste gränsorter, till oförändrat belopp, 548,000

kronor, samt

till inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga barn i andra delar av riket

än nyss angivits, för budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra anslag av

15,000 kronor;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 132.

dels ock, under punkt 190 av samma statsrådsprotokoll, att, i avbidan på

ovan omförmälda proposition, till bidrag för anordnande av skolskjutsar

för skolpliktiga barn för budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra reservationsanslag

av 150,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 5

februari 1932 dagtecknad proposition, nr 77, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för sistnämnda dag,

föreslagit riksdagen att

dels förklara sig icke hava något att erinra mot att för beredande av

större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av barnantalet indraga

skolor eller skolavdelningar ändringar vidtagas i folkskolestadgan och stadgan

angående folkundervisningen i Stockholm i huvudsaklig överensstämmelse

med vad departementschefen i statsrådsprotokollet tillstyrkt,

dels godkänna följande ändringar i grunderna för utgående av statsbidrag

till lärare vid folkskolor och småskolor:

1. Därest skolöverstyrelsen i vederbörlig ordning medgivit befrielse från

skyldigheten att anställa vikarie för tjänstledig lärare, skall det till avlönande

av den tjänstledige läraren eljest utgående statsbidraget minskas med ett

belopp, motsvarande vad läraren under tjänstledigheten avstått av sin

avlöning.

2. Såsom villkor för erhållande av statsbidrag skall, utom annat, varom

här nu ej är fråga, gälla:

a) att undervisningen vid skolan fortgår minst åtta månader örn året,

därest icke Eders Kungl. Maj:t genom särskilt beslut medgivit inskränkning

i den sålunda stadgade undervisningstiden eller skolöverstyrelsen i vederbörlig

ordning befriat skoldistriktet från skyldigheten att uppehålla undervisningen

genom vikarie;

b) örn bidrag sökes till nyinrättad ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst

eller till lärartjänst, som förändrats från extra ordinarie till ordinarie:

att folkskolinspektören vitsordat tjänstens behövlighet,

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor,

nu 51,000,000 kronor, med 700,000 kronor till 51,700,000 kronor,

dels i riksstaten uppföra det ordinarie anslaget till inackorderingsbidrag

för vissa skolpliktiga barn inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län, dock ej rikets nordligaste gränsorter, med oförändrat

belopp 548,000 kronor,

dels till inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga barn, tillhörande skoldistrikt

i andra delar av riket än de fyra nordligaste länen, bevilja för budgetåret

1932/1933 ett extra anslag av 15,000 kronor,

dels ock till bidrag för anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga barn

bevilja för budgetåret 1932/1933 ett extra anslag av 150,000 kronor att utgå

enligt de närmare villkor och bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t kan tinna

gott föreskriva.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 132.

I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft

dels två inom riksdagen väckta, likalydande motioner (I: 293 och II: 427),

i vilka motioner hemställts, att sådana föreskrifter måtte meddelas, att vid

nyanställning av lärare vid rikets folk- och småskolor befattningshavare

tillförbindes den skyldighet att underkasta sig förflyttning från en tjänst till

en annan, som framdeles kan bliva i vederbörlig ordning bestämd,

dels ock en inom riksdagen väckt motion (I: 298), vari hemställts, att riksdagen

i anledning av ifrågavarande proposition måtte besluta,

att ordinarie lärare vid folk- eller småskola må kunna förflyttas från en

lärartjänst till en annan inom samma län,

att, örn lärare vägrar att underkasta sig dylik förflyttning, han från och

med den dag, då förflyttningen skulle hava trätt i kraft, icke skall äga

komma i åtnjutande av provisorisk avlöningsförbättring,

att ersättning för flyttningskostnader mellan olika skoldistrikt ävensom

för den minskning i läraren tillkommande avlöningsförmåner, som kan föranledas

av förflyttningen, skall gäldas av statsmedel, samt

att dylika ersättningsbelopp må enligt länsstyrelsens prövning utgå från

det ordinarie förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor,

I motionerna I: 293 och II: 427, vilka sysselsätta sig med frågan örn lärares

flyttningsskyldighet, har åberopats en av skatteutjämningsberedningen

den 17 februari 1932 till Eders Kungl. Maj:t avlåten, vid motionen II: 427

såsom bilaga fogad skrivelse.

I denna skrivelse har erinrats, att beredningen redan tidigare framhållit

önskvärdheten av sådana ändrade bestämmelser i folkskolestadgan, att lärare,

som hädanefter vunne ordinarie anställning, anställdes vid skoldistriktets

skolor med placering tills vidare vid viss skola. Beträffande lärare, vilka redan

vunnit ordinarie anställning vid viss skola, hade beredningen härjämte anfört,

att det syntes böra tagas under övervägande, huruvida icke i samband

med en eventuell lönereglering för folkskollärarkåren sådana bestämmelser

borde meddelas, att med rätten till reglerad lön skulle följa skyldighet för

befattningshavaren att underkasta sig förflyttning i samma utsträckning, som

kunde bliva föreskriven för nyanställda lärare.

Beredningen har vidare anfört:

Vad beredningen i nu anförda och andra hänseenden föreslog i sitt berörda

utlåtande inskränkte sig till att avse vissa åtgärder, vilka i syfte att

bereda ökad möjlighet till begränsning av antalet lärare och skolbyggnader

ansågos genomförbara även utan ändring i det nuvarande systemet för folkundervisningens

finansiering. Beredningens arbete har emellertid numera

fortskridit så långt, att preliminära beslut fattats angående förslag till väsentliga

förändringar i sagda system. Då genom dessa skulle bland annat

skapas större förutsättningar att åvägabringa den rörlighet i skolorganisationen,

som är av behovet påkallad särskilt med hänsyn till den starka,

fortgående minskningen av antalet skolpliktiga barn, torde det få anses synnerligen

angeläget, att utvecklingen av skolorganisationen i antydd riktning

icke onödigtvis fördröjes av bestämmelser, som lägga hinder i vägen för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 132.

förflyttning av lärare i den omfattning, som må finnas erforderlig. Beredningen

har därför funnit sig böra ifrågasätta, att de av beredningen tidigare

förordade, ovan omförmälda bestämmelserna örn lärares förflyttning

erhålla en i viss mån utsträckt räckvidd utan att dessa bestämmelser likväl

behöva binda statsmakterna vid den ena eller den andra organisationsformen.

I enlighet härmed får beredningen i underdånighet hemställa, det täcktes

Kungl. Majit föranstalta därom, att — utöver vad tidigare av beredningen

föreslagits — sådana föreskrifter måtte meddelas, att vid nyanställning

av lärare vid rikets folkskolor befattningshavare tillförbindes den skyldighet

att underkasta sig förflyttning från en tjänst till en annan, som framdeles

kan bliva i vederbörlig ordning bestämd. Vid bifall till vad beredningen

sålunda föreslagit skulle i händelse av en lönereglering enahanda

skyldighet uppställas som villkor för rätt att komma i åtnjutande av reglerad

lön.

I motionen I: 298, som jämväl behandlar frågan örn lärares flyttningsskyldighet,

har till stöd för de där framställda yrkandena anförts huvudsakligen

följande:

I min hemkommun By inom Kopparbergs län funnos år 1927 660 skolpliktiga

barn. År 1931 hade barnantalet minskats till 598. Antalet lärare

utgjorde sistnämnda år 32. Innevarande läsår uppgår barnantalet i Horndals

skolor, vilka äro av A-form, till 195, därav 145 å folkskolestadiet, och

dessa senare barn äro uppdelade på åtta läraravdelningar. I dessa avdelningar

bar alltså varje lärare omkring 18 barn att undervisa.

Antalet födda barn i församlingen under åren 1921—1931 utgör enligt

uppgift från pastorsämbetet

1921 ......................... 128

1922 ......................... 105

1923 ......................... 102

1924 ......................... 81

1925 ......................... 88

1926 ......................... 65

1927 ......................... 87

1928 ......................... 53

1929 ......................... 71

1930 ......................... 63

1931 ........................ 55

År 1938, då skolornas elever komma att utgöras av de under åren 1926

—1931 födda barnen, skulle alltså barntalet uppgå till allenast 394, och då

är hänsyn ändock icke tagen till normal dödlighet bland dessa årskullar.

Därest antalet lärare icke till dess kan nedbringas, skulle på varje läraravdelning

komma i genomsnitt allenast omkring 12 barn. Någon ökning av

barnantalet på grund av inflyttning synes icke vara att påräkna. Snarare

torde det kunna befaras, att på grund av industrins tillbakagång och därav

föranledd utflyttning barnantalet kommer att ytterligare minskas.

Liknande förhållanden, som här ovan påvisats, äro, enligt vad jag har

mig bekant, rådande i ett stort antal skoldistrikt inom riket.

Det synes under sådana omständigheter ofrånkomligt, att effektivare åt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens skrivelse Nr 132.

gärder, än i den kungl, propositionen föreslagits, vidtagas i syfte att minska

antalet läraravdelningar och att anpassa lärarkrafterna efter det verkliga

behovet. Detta krav gör sig med särskild styrka gällande i dessa tider, då

statens och särskilt kommunernas finanser, bland annat på grund av de

stora utgifterna för folkskoleväsendet, äro synnerligen hårt ansträngda.

De åtgärder, vilka i förevarande hänseende i propositionen föreslås, äro

icke till fyllest under de alldeles exceptionella förhållanden, som inträtt

genom den starka nativitetsminskningen. För en elastisk anpassning av

lärarkrafterna efter barnantalets ökning eller minskning är det uppenbarligen

icke tillräckligt att kunna förflytta en lärare inom ett och samma skoldistrikt.

Av Kungl. Maj:ts förslag framgår för övrigt icke, huruvida den

föreslagna skyldigheten för lärare att underkasta sig förflyttning från en tjänst

till en annan skall avse även sådana redan nu anställda lärare, vilka antagits

vid viss skola, eller allenast lärare, vilka framdeles vinna ordinarie

anställning. I vilket fall som helst är det tydligt, att man på denna väg

icke vinner möjlighet att inom rimlig tid minska lärarnas antal och anpassa

detta efter barnantalet. Detta syfte nås icke heller i erforderlig omfattning

genom det motionsvis framförda förslaget att lärare, som framdeles erhålla

ordinarie anställning, skola vara skyldiga att underkasta sig förflyttning i

den omfattning, som i vederbörlig ordning kan bliva bestämd. Enda möjligheten

att åstadkomma en i nuvarande ekonomiska nödläge nödvändig beskärning

av den alltför vida skolorganisationen är, att lärarna underkastas

förflyttningsskyldighet icke allenast inom skoldistriktet utan även från ett

skoldistrikt till ett annat. Det kan i detta sammanhang erinras, att statens

befattningshavare i allmänhet äro skyldiga att underkasta sig förflyttning

från en ort till en annan, vadan lärarpersonalen härigenom icke skulle

komma i sämre ställning än statens tjänstemän.

Visserligen skulle genom en dylik allmän förflyttningsrätt ett visst ingrepp

göras i församlingarnas befogenhet att själva utse sina lärare. Men å andra

sidan är det också ett församlingsintresse, att utgifterna för skolväsendet,

där så är möjligt, nedbringas, och man torde hava rätt att förvänta att med

det överflöd på lärare, som för närvarande mångenstädes är tillfinnandes

vederbörande myndigheter skola taga en viss hänsyn till församlingarnas

önskemål, då det gäller att tillsätta en lärartjänst genom förflyttning från

annat skoldistrikt.

Örn det alltså ur principiell synpunkt måste anses nödvändigt och riktigt,

att en vidsträcktare förflyttningsskyldighet ålägges lärarna, torde emellertid

av praktiska hänsyn denna skyldighet böra på något sätt begränsas. Lämpligast

synes härvid vara, att förflyttningsskyldigheten inskränkes till att

omfatta skolor inom ett och samma län.

Till förekommande av att förflyttningsrätten missbrukas torde böra meddelas

föreskrifter av enahanda'' innehåll, som i propositionen föreslås vid

förflyttning av lärare inom ett skoldistrikt.

För det allmänna skulle ett nedbringande av lärarantalet genom förflyttning

vid uppkommande ledigheter av lärare från ett skoldistrikt till ett

annat innebära avsevärda besparingar. Särskilt gäller detta staten, som ju

för närvarande betalar 9/10 av lärarnas avlöning. Då det icke torde kunna

ifrågasättas att vid förflyttning av lärare mellan olika skoldistrikt ålägga det

ena eller andra distriktet att betala kostnaderna för lärarens flyttning, synes

det böra ankomma på staten att i dylika fall bestrida dessa kostnader, ävensom

att till läraren utgiva ersättning för den minskning i avlöningsförmåner,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 132.

statliga såväl som kommunala, han kan få vidkännas på grund av förflyttningen.

Dylika ersättningar torde böra utbetalas av vederbörande länsstyrelse

efter prövning av de framställda anspråken. Med hänsyn till den besparing,

som från statens sida härvid skulle göras beträffande statsbidrag

till skoldistrikten, torde dessa ersättningar lämpligen kunna utgå från det

nuvarande förslagsanslaget till lärarnas avlöning.

Mot införandet av en dylik allmän förflyttningsskyldighet har invänts,

att de lärare, vilka redan antagits vid viss skola, över huvud icke kunna

tvingas att underkasta sig en vidsträcktare förflyttningsskyldighet. Detta

må vara riktigt. Om en sådan lärare vägrar att gå med på en förflyttning,

som med hänsyn till det allmännas befogade intressen finnes påkallad, bör

därför skapas möjlighet att utöva en viss påtryckning på läraren. I sådant

syfte bör enligt min uppfattning föreskrivas, att läraren i sådant fall icke

skall äga rätt att bekomma den av riksdagen beviljade provisoriska avlöningsförbättringen.

Även örn detta ur den enskilde lärarens synpunkt kan

förefalla i viss mån obilligt, bör det dock erinras, att det icke* är fråga örn

att genom förflyttningen beröva läraren någon del av bans löneförmåner,

och då nu förhållandena äro sådana, att åtgärder i den av mig angivna

riktningen måste vidtagas för att hålla statens och kommunernas utgifter

för skolväsendet inom skäliga gränser, torde det kunna förväntas att lärarkåren

lojalt fogar sig i sådana förändringar, som med hänsyn till det allmännas

och folkskolans bästa visa sig erforderliga.

Jag vill till slut erinra, att det icke saknas precedensfall på ingripanden

av den art, som här av mig föreslagits. Sålunda gjordes exempelvis genom

statsmakternas beslut år 1927 häradshövdingarnas rätt att i fortsättningen

komma i åtnjutande av den då utgående förhöjningen av expeditionslösen

beroende därav, att de underkastade sig bestämmelserna i kungörelsen den

20 maj 1927, nr 179, i fråga om avlöning åt de vid domsagornas kanslier

anställda, icke rättsbildade biträdena. Genom kungörelsen den 26 juli 1927

om ändring av § 3 i förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen

förordnades vidare, att vissa bevis, vilka av myndighet utfärdats

mot lösen, skulle vara befriade från dylik avgift.

Riksdagen har liksom departementschefen den uppfattningen, att åtgärder

äro erforderliga för att giva vår folkskoleorganisation större förmåga av

anpassning efter växlande förutsättningar och behov, även oberoende av den

konstaterade nedgången i barnantalet, vilken kan vara en övergående företeelse.

Den brist på elasticitet, som för närvarande präglar nämnda organisation,

medför icke endast, att folkskoleväsendet drager onödiga kostnader

både för stat och kommun, utan även att lärjungarna ej alltid erhålla så

god undervisning, som vid en större rörlighet i organisationen varit möjlig.

För det allmänna är det alltså synnerligen betydelsefullt, att det initiativ

till en reform i angivna hänseende, som togs av 1927 års riksdag och som

nu av Eders Kungl. Majit fullföljts, leder till ett verksamt resultat.

De av Eders Kungl. Majit här framlagda förslagen karakteriseras av varsamhet

och hänsyn såväl till den kommunala självbestämningsrätten som

till lärarpersonalens rättsliga ställning. Denna ståndpunkt stämmer väl överens

med andan i 1927 års riksdagsskrivelse, och i det stora hela kan riksdagen

ansluta sig till den principiella inställning till föreliggande spörsmål,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens skrivelse Nr 132.

som i propositionen kommer till uttryck. Endast i ett avseende, vartill

riksdagen strax skall återkomma, har riksdagen ansett sig böra, för att giva

reformen en högre grad av effektivitet, ifrågasätta längre gående åtgärder

än Eders Kungl. Maj:ts förslag avser.

Mot vad Eders Kungl. Majit föreslagit i fråga om ökade möjligheter att förflytta

lärare synes i och för sig intet vara att erinra. Det kan emellertid icke

bestridas, att förslaget i denna del är av ganska ringa praktisk betydelse. Någon

möjlighet till förflyttning av lärare från ett skoldistrikt till ett annat lämnas

icke, och, vad beträffar förflyttning inom samma skoldistrikt, inskränker sig

det nya till att folkskolinspektören tillerkännes initiativrätt i dessa ärenden,

att i landsbygdsdistrikt, där 1930 års lag örn skolstyrelse icke är tillämplig,

beslutanderätten tillägges skolrådet i stället för kyrkostämman1) samt

att lärare hädanefter icke skola anställas såsom ordinarie vid viss skola

utan såsom ordinarie inom distriktet med tjänstgöring tills vidare vid viss

skola. Dessa ändringar innebära visserligen förbättringar, men några mera

verksamma rationaliseringsmedel utgöra de icke. Genom att de begränsats

till ett och samma distrikt erhålla de endast en mycket ringa räckvidd.

Departementschefen framhåller själv, att en godtagbar lösning av problemet

örn flyttning av lärare mellan distrikten innesluter betydande möjligheter

till en smidig anpassning av folkskoleväsendet efter förefallande behov.

Han anser dock en sådan lösning av frågan möjlig endast i samband med

en blivande lönereglering. Tanken på att stadga flyttningsskyldighet av nu

avsedd innebörd för lärare, som hädanefter vinna ordinarie anställning, avvisas

av departementschefen, då härigenom lärarna skulle komma att uppdelas

i två kategorier med sinsemellan väsentligt olika rättsställning.

Även riksdagen har den uppfattningen, att en sådan utvidgning av lärarnas

flyttningsskyldighet, varigenom den ovillkorliga bundenheten vid visst

distrikt hävdes, skulle avlägsna ett av de svåraste hindren för ifrågavarande

rationaliseringssträvanden. En lösning av frågan på denna väg måste givetvis

medföra ett försvagande i viss mån av lärarnas rättsliga ställning och

likaledes ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Man bör därför här

gå fram med stor försiktighet. Enligt riksdagens mening har dock utvecklingen

numera nått därhän, att det icke längre låter sig göra att utan vidare

tillbakavisa kravet på åtgärder i denna riktning.

Riksdagen kan emellertid icke följa motionerna 1:293 och 11:427 samt

1: 298, då i dessa motioner påyrkas ett riksdagens omedelbara beslut i ämnet.

Detta ej endast därför, att riksdagen anser åtskilliga anmärkningar kunna

riktas mot de i motionerna framställda förslagen till bestämmelser, såsom,

beträffande motionerna I: 293 och II: 427, att det icke lärer rimligen kunna

ifrågakomma att försätta en befattningshavare i det osäkerhetstillstånd, som

skulle bliva följden, om vid hans anställning knutes ett villkor av den obe
’)

I sådana distrikt, där nämnda lag är tillämplig, tillkommer redan nu beslutanderätten

folkskolestyrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens skrivelse Nr 132.

stämda innebörd, dessa motioner synas avse, samt, i fråga örn motionen

I: 298, att det näppeligen kan anses stå i god överensstämmelse med den

hänsyn, de svenska statsmakterna pläga visa skälighets- och billighetssynpunkter,

att för redan anställda ordinarie lärare göra den sedan flera år utgående

förmånen av provisorisk avlöningsförbättring beroende av lärarnas

underkastelse under flyttningsvillkoret. Dylika brister i nämnda förslag skulle

måhända genom lämpliga ändringar eller tillägg kunna avlägsnas. Men vad

som framför allt gör, att riksdagen icke kan omedelbart avgöra denna

fråga, är, att densamma innesluter ett flertal väsentliga spörsmål, som

tarva närmare utredning och ett ingående övervägande, innan saken kan

anses mogen att av riksdagen definitivt prövas. Sålunda måste först och

främst flyttningsskyldighetens omfattning och innebörd noggrant fixeras.

Bland annat bör det klargöras, huruvida och i vilken utsträckning lärare,

som innehar anställning vid skola av högre skolform, skall vara skyldig

underkasta sig förflyttning till lägre skolform, ävensom vilken betydelse,

som eljest bör tillmätas avsevärda skiljaktigheter med hänsyn till tjänstgörings-

och övriga levnadsförhållanden på de olika orterna. Frågan, huruvida

flyttningsskyldigheten bör territoriellt begränsas, och, örn så befinnes

böra ske, huruvida, såsom föreslås i motionen I: 298, länet eller möjligen

stiftet eller annat område skall komma ifråga, är jämväl förtjänt av

närmare begrundande. Vidare måste själva det tekniska förfaringssättet vid

förflyttningen övervägas. Därvid framställa sig sådana frågor som huruvida

skoldistrikten skola ställas helt utom inflytande på proceduren eller örn

deras medverkan i en eller annan form kan tänkas; vilken myndighet, som

lämpligen bör anförtros att handlägga dessa ärenden o. s. v. De nu anförda

exemplen torde tillräckligt belysa behovet av ytterligare utredning innan

riksdagen fattar ståndpunkt i ämnet. Denna utredning synes riksdagen

böra göras så allsidig som möjligt. Utredningen bör alltså ej endast taga

sikte på de spörsmål, riksdagen här ovan såsom exempel framdragit, utan

den bör i möjligaste mån beakta alla de förhållanden, som överhuvudtaget

kunna äga betydelse i detta sammanhang, vare sig de angå statens eller

kommunernas eller lärarnas intressen. Eventuellt kan det vid utredningen

även bliva nödvändigt att taga hänsyn till skatteutjämningsberedningens

pågående arbete, i vad det berör förevarande område. Synnerligen önskvärt

är, att utredningen bedrives med skyndsamhet, så att dess resultat så vitt

möjligt må kunna föreläggas 1933 års riksdag.

Riksdagen anser sig alltså böra beträffande frågan om ökade möjligheter

att förflytta lärare för närvarande godkänna Eders Kungl. Maj:ts förslag

men i anledning av motionerna 1:293 och 11:427 samt 1:298 anhålla, att

Eders Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning angående stadgande av

skyldighet för lärare vid folk- och småskolor att låta sig förflytta från ett

skoldistrikt till ett annat ävensom för riksdagen framlägga berörda utredning

jämte härå grundat förslag i ämnet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens skrivelse Nr 132.

Eders Kungl. Majis förslag i fråga om ökade möjligheter att vid vakanser

indraga obehövliga lärartjänster synes riksdagen böra godtagas. Så vitt riksdagen

kan finna, erbjuder detta förslag goda möjligheter till besparingar

för såväl stat som kommun. De statliga skolmyndigheternas inflytande på

här ifrågavarande ärenden torde utgöra en borgen för att de föreslagna nya

bestämmelserna icke komma att tillämpas på ett sådant sätt, att undervisningsväsendet

härigenom försämras eller en oskäligt stor kår av extralärare

uppkommer.

De hittills behandlade delarna av Eders Kungl. Majis förslag avse icke

Stockholms skoldistrikt, utom för så vitt angår möjligheten att erhålla befrielse

från skyldigheten att förordna vikarie å ledig lärartjänst ävensom bestämmelserna

örn uppehållande av lärartjänster med extra ordinarie lärare. I

övrigt har departementschefen ansett förhållandena i Stockholm tarva ytterligare

utredning. I anledning härav vill riksdagen framhålla, att riksdagen

anser enahanda bestämmelser i nu förevarande avseenden böra, så vitt möjligt,

gälla för Stockholm som för rikets övriga stadsskoldistrikt, och att

dylika bestämmelser, sedan den avsedda utredningen slutförts, enligt riksdagens

mening torde kunna av Eders Kungl. Majit utfärdas, utan att frågan

ånyo förelägges riksdagen.

Förslaget till bestämmelser örn undervisning av barn i annat skoldistrikt

än det, barnet tillhör, synes riksdagen utgöra ett betydelsefullt steg i riktning

mot en mera rationell organisation av folkskoleväsendet,

Riksdagen delar departementschefens uppfattning, att någon författningsändring

i syfte att vinna ökad användning av kommunalförbund för främjande

av skolväsendet icke bör för närvarande komma till stånd med hänsyn

till det inom skatteutjämningsberedningen pågående arbetet, vilket jämväl

berör hithörande ämnen.

Eders Kungl. Majits förslag örn det nuvarande ordinarie inackorderingsanslagets

bibehållande vid oförändrat belopp, 548,000 kronor, samt örn uppförande

av ett nytt, extra anslag å 15,000 kronor till inackordering av barn

i andra delar av riket än de fyra nordhgaste länen har riksdagen bifallit.

I fråga örn anslaget till statsbidrag för skolskjutsar har departementschefen

uttalat sina sympatier för tanken på anslagets förändring till förslagsanslag

men ansett sig icke kunna framställa förslag härom, emedan fixerade normer,

efter vilka statsbidragen skulle utgå, icke förelåge utarbetade. Departementschefen

har emellertid tillkännagivit sin avsikt att, så snart tillfälle

därtill gåves, göra hemställan örn uppdrag åt skolöverstyrelsen att framlägga

förslag i ämnet. Anslaget föreslås alltså för nästkommande budgetår skola

bibehålla karaktären av bestämt anslag och utgå efter oförändrade grunder,

men i stället äskas av Eders Kungl. Majit en höjning av detsamma från

85,000 kronor till 150,000 kronor.

Riksdagen bifaller Eders Kungl. Majits förslag i denna del. Härvid vill

dock riksdagen uttala önskvärdheten av att förslag till fixerade normer för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens skrivelse Nr 132.

skjutsbidragens utgående utan dröjsmål må bliva utarbetat genom skolöverstyrelsens

försorg och förelagt en kommande riksdag, på det att anslagets

förändring till förslagsanslag må kunna tagas under övervägande. Först

genom en sådan förändring blir det nämligen möjligt att fullt utnyttja

skolskjutsanordningen till vinnande av kostnadsbesparingar och samtidigt

förbättringar i skolväsendet.

Riksdagen anser sig vidare böra framhålla, att enligt dess mening det

under nu rådande förhållanden är särskilt angeläget att vid disponerandet

av skolskjutsanslaget framför allt sådana fall ifrågakomma till bidrag, där

genom anordnande av skolskjutsar det allmännas utgifter för skolväsendet

kunna nedbringas.

Beträffande förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor har Eders

Kungl. Majit föreslagit, att detsamma skulle höjas från 51,000,000 kronor

till 51,700,000 kronor.

Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande del har riksdagen intet

att invända.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen

I. förklara sig icke hava något att erinra mot att för beredande av större

möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av barnantalet indraga skolor

eller skolavdelningar ändringar vidtagas i folkskolestadgan och stadgan angående

folkundervisningen i Stockholm i huvudsaklig överensstämmelse med

vad departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den

5 februari 1932 tillstyrkt,

II. anmäla, att riksdagen godkänt följande ändringar i grunderna för utgående

av statsbidrag till lärare vid folkskolor och småskolor:

1. Därest skolöverstyrelsen i vederbörlig ordning medgivit befrielse från

skyldigheten att anställa vikarie för tjänstledig lärare, skall det till avlönande

av den tjänstledige läraren eljest utgående statsbidraget minskas med

ett belopp, motsvarande vad läraren under tjänstledigheten avstått av sin

avlöning.

2. Såsom villkor för erhållande av statsbidrag skall, utom annat, varom

här nu ej är fråga, gälla:

a) att undervisningen vid skolan fortgår minst åtta månader örn året,

därest icke Eders Kungl. Majit genom särskilt beslut medgivit inskränkning

i den sålunda stadgade undervisningstiden eller skolöverstyrelsen i vederbörlig

ordning befriat skoldistriktet från skyldigheten att uppehålla undervisningen

genom vikarie;

b) örn bidrag sökes till nyinrättad ordinarie eller extra ordinarie lärartjänst

eller till lärartjänst, som förändrats från extra ordinarie till ordinarie:

att folkskolinspektören vitsordat tjänstens behövlighet.

III. anmäla, att riksdagen höjt det ordinarie förslagsanslaget till avlöning

åt lärare vid folkskolor, nu 51,000,000 kronor, med 700,000 kronor till

51,700,000 kronor,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens skrivelse Nr 132.

IV. anmäla, att riksdagen i riksstaten uppfört det ordinarie anslaget till

inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga barn inom Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län, dock ej rikets nordligaste gränsorter,

med oförändrat belopp 548,000 kronor,

V. anmäla, att riksdagen till inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga

barn, tillhörande skoldistrikt i andra delar av riket än de fyra nordligaste

länen, beviljat för budgetåret 1932/1933 ett extra anslag av 15,000 kronor,

VI. anmäla, att riksdagen till bidrag för anordnande av skolskjutsar för

skolpliktiga barn beviljat för budgetåret 1932/1933 ett extra anslag av 150,000

kronor att utgå enligt de närmare villkor och bestämmelser, Eders Kungl.

Majit kan finna gott föreskriva,

VII. i anledning av ovannämnda motioner (I: 293 och II: 427 samt I: 298)

anhålla, att Eders Kungl. Majit måtte låta verkställa en skyndsam utredning

angående stadgande av skyldighet för lärare vid folk- och småskolor

att låta sig förflyttas från ett skoldistrikt till ett annat ävensom så vitt

möjligt för 1933 års riksdag framlägga berörda utredning jämte härå grundat

förslag i ämnet.

Stockholm den 20 april 1932.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.