Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående utsträckning av tiden för anmälan om inlösen av skattefrälseräntor jämte i ämnet väckta motioner.

1932-05-07 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1932:186, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående utsträckning av tiden för anmälan om inlösen av skattefrälseräntor jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 186.

1

>r 18«.

Godkänd av första kammaren den 7 maj 1932.

Godkänd av andra kammaren den 7 maj 1932.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis

proposition angående utsträckning av tiden för anmälan

om inlösen av skattefrälseräntor jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 79.)

Till Konungen.

I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1932 dagtecknad proposition,

nr 142, har Eders Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

besluta, att den genom förordningarna den 11 september 1885 (nr

55) och den 2 juli 1911 (nr 73) bestämda inlösen av skattefrälseräntor må

även efter 1932 års utgång äga rum, därest vederbörande ränteägare, som

vill begagna sig av denna inlösen, därom i den ordning, förstnämnda författning

stadgar, gör anmälan inom utgången av år 1935.

I samband med Eders Kungl. Majits förevarande proposition har riksdagen

till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, likalydande

motioner, I: 28 och II: 47, vari anhållits,

att riksdagen måtte hemställa till Eders Kungl. Majit, att förslag skyndsamt

framlägges örn sådan ändring av gällande bestämmelser rörande inlösning

för statsverkets räkning av skattefrälseränta, att rätten att taga

initiativ till dylik inlösning utsträckes att gälla jämväl räntegivare, samt

att giltighetstiden för nu gällande bestämmelser rörande inlösen av

skattefrälseräntor förlänges med ytterligare fem år.

Eders Kungl. Majits förevarande förslag örn utsträckning av tiden för

anmälan örn inlösen av skattefrälseräntor har riksdagen funnit sig böra

bifalla. Biksdagen anser sålunda, att med hänsyn till det nuvarande statsfinansiella

läget ett förverkligande av tanken på tvångsinlösning av återstående

skattefrälseräntor icke kan ifrågakomma och den av kammarkollegium

föreslagna, av departementschefen förordade tidsbegränsningen

har icke givit riksdagen anledning till erinran.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. /''» sami. Nr 186—19b.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 186.

Vad beträffar det motionsvis framförda yrkandet om hemställan till

Eders Kungl. Majit, att förslag måtte skyndsamt framläggas örn sådan

ändring av gällande bestämmelser rörande inlösning för statsverkets räkning

av skattefrälseränta, att rätten att taga initiativ till dylik inlösning

ntsträckes att gälla jämväl räntegivare, har riksdagen funnit skäl föreligga

för en undersökning av denna fråga. Riksdagen anser för den skull,

att densamma bör så snart ske kan tagas under övervägande av Eders

Kungl. Majit. Härvid torde ock spörsmålet örn förenkling i frälseräntornas

utbetalning böra komma under omprövning.

Riksdagen får alltså

dels anmäla, att riksdagen med bifall till Eders Kungl. Majits förevarande

proposition och i anledning av ovanberörda motioner, 1:28 och

II: 47 i förevarande del, heslutat, att den genom förordningarna den 11

september 1885 (nr 55) och den 2 juli 1911 (nr 73) bestämda inlösen av

skattefrälseräntor må även efter 1932 års utgång äga rum, därest vederbörande

ränteägare, som vill begagna sig av denna inlösen, därom i den

ordning, förstnämnda författning stadgar, gör anmälan inom utgången

av år 1935;

dels ock i anledning av samma motioner, såvitt nu är i fråga, anhålla,

att Eders Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning om sådan ändring av

gällande bestämmelser rörande inlösning för statsverkets räkning av skattefrälseränta,

att rätten att taga initiativ till dylik inlösning utsträckes att

gälla jämväl räntegivare, samt för riksdagen, så snart ske kan, framlägga

det förslag, vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 7 maj 1932.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.