Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående utsträckning av tiden för anmälan om inlösen av skattefrälseräntor jämte i ämnet väckta motioner.
1932-05-07 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1932:186, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående utsträckning av tiden för anmälan om inlösen av skattefrälseräntor jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 186.
1
>r 18«.
Godkänd av första kammaren den 7 maj 1932.
Godkänd av andra kammaren den 7 maj 1932.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis
proposition angående utsträckning av tiden för anmälan
om inlösen av skattefrälseräntor jämte i ämnet väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 79.)
Till Konungen.
I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1932 dagtecknad proposition,
nr 142, har Eders Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
besluta, att den genom förordningarna den 11 september 1885 (nr
55) och den 2 juli 1911 (nr 73) bestämda inlösen av skattefrälseräntor må
även efter 1932 års utgång äga rum, därest vederbörande ränteägare, som
vill begagna sig av denna inlösen, därom i den ordning, förstnämnda författning
stadgar, gör anmälan inom utgången av år 1935.
I samband med Eders Kungl. Majits förevarande proposition har riksdagen
till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, likalydande
motioner, I: 28 och II: 47, vari anhållits,
att riksdagen måtte hemställa till Eders Kungl. Majit, att förslag skyndsamt
framlägges örn sådan ändring av gällande bestämmelser rörande inlösning
för statsverkets räkning av skattefrälseränta, att rätten att taga
initiativ till dylik inlösning utsträckes att gälla jämväl räntegivare, samt
att giltighetstiden för nu gällande bestämmelser rörande inlösen av
skattefrälseräntor förlänges med ytterligare fem år.
Eders Kungl. Majits förevarande förslag örn utsträckning av tiden för
anmälan örn inlösen av skattefrälseräntor har riksdagen funnit sig böra
bifalla. Biksdagen anser sålunda, att med hänsyn till det nuvarande statsfinansiella
läget ett förverkligande av tanken på tvångsinlösning av återstående
skattefrälseräntor icke kan ifrågakomma och den av kammarkollegium
föreslagna, av departementschefen förordade tidsbegränsningen
har icke givit riksdagen anledning till erinran.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. /''» sami. Nr 186—19b.
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 186.
Vad beträffar det motionsvis framförda yrkandet om hemställan till
Eders Kungl. Majit, att förslag måtte skyndsamt framläggas örn sådan
ändring av gällande bestämmelser rörande inlösning för statsverkets räkning
av skattefrälseränta, att rätten att taga initiativ till dylik inlösning
ntsträckes att gälla jämväl räntegivare, har riksdagen funnit skäl föreligga
för en undersökning av denna fråga. Riksdagen anser för den skull,
att densamma bör så snart ske kan tagas under övervägande av Eders
Kungl. Majit. Härvid torde ock spörsmålet örn förenkling i frälseräntornas
utbetalning böra komma under omprövning.
Riksdagen får alltså
dels anmäla, att riksdagen med bifall till Eders Kungl. Majits förevarande
proposition och i anledning av ovanberörda motioner, 1:28 och
II: 47 i förevarande del, heslutat, att den genom förordningarna den 11
september 1885 (nr 55) och den 2 juli 1911 (nr 73) bestämda inlösen av
skattefrälseräntor må även efter 1932 års utgång äga rum, därest vederbörande
ränteägare, som vill begagna sig av denna inlösen, därom i den
ordning, förstnämnda författning stadgar, gör anmälan inom utgången
av år 1935;
dels ock i anledning av samma motioner, såvitt nu är i fråga, anhålla,
att Eders Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning om sådan ändring av
gällande bestämmelser rörande inlösning för statsverkets räkning av skattefrälseränta,
att rätten att taga initiativ till dylik inlösning utsträckes att
gälla jämväl räntegivare, samt för riksdagen, så snart ske kan, framlägga
det förslag, vartill utredningen må föranleda.
Stockholm den 7 maj 1932.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.