Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av § 12 riksdagsordningen.
1932-05-20 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1932:217, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av § 12 riksdagsordningen.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 217.
1
Nr 217.
Godkänd av första kammaren den 20 maj 1932.
Godkänd av andra kammaren den 20 maj 1932.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse
av § 12 riksdagsordningen.
(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 23.)
Till KONUNGEN.
Uti en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition, nr
195, kar Eders Kungl. Maj :t framlagt förslag till reglering av riksdagsmannaarvode
ts belopp.
Ifrågavarande proposition torde väsentligen hava framlagts med hänsyn till
svårigheterna i det nuvarande ekonomiska läget i fråga örn statsregleringen,
ehuru ärendet måst behandlas såsom en grundlagsfråga. Riksdagen vill i anledning
härav erinra, att riksdagskostnaderna numera upptagas i riksstaten,
men att de fortfarande liksom tillförne skola utbetalas av riksgäldsfullmäktige
ur medel, som riksdagen anvisar och som i riksbanken må lyftas å statsverkets
giroräkning av fullmäktige, utan att någon Eders Kungl. Maj:ts utanordning
erfordras. Örn avsikten med förevarande propositions framläggande
hade varit att reglera dessa kostnader i samband med statsregleringen,
hade härav bort följa arvodesbestämmelsernas utbrytning ur grundlagen. Då
förslag i sådan riktning icke framställts, har riksdagen ansett, att avsikten
endast varit en tillfällig reglering med hänsyn till tidslägets krav. Principiellt
finner riksdagen det emellertid betänkligt att av blott tillfälliga anledningar
ändra grundlagsbestämmelser. Riksdagen har därför i anledning av
propositionen tagit under övervägande, huruvida en reglering nu lämpligen
kunde företagas utan att behöva bliva av blott tillfällig natur.
Härvid har riksdagen funnit, att de grundläggande bestämmelserna angående
arvode oell reseersättning åt riksdagsmännen, vilka sedan gammalt haft sin
Bihang lill riksdagens protokoll 1032. li sami. (Nr 217—220.)
1
2
Riksdagens skrivelse Sr SI7.
plats i grundlagen, även i fortsättningen böra där kvarstå. Men då ett grundlagsstadgande
i förevarande ämne icke lämpligen kan göras alltför detaljerat,
bär riksdagen funnit det önskvärt, att grundlagsbestämmelserna angående arvode
och reseersättning till riksdagsmän kompletteras av föreskrifter i en av
Konungen och riksdagen samfällt beslutad stadga, som angiver de villkor under
vilka och innehåller de särskilda föreskrifter i enlighet med vilka arvode
och reseersättning skola utgå.
Prövningen av frågor rörande denna särskilda stadga synes med hänsyn till
stadgans statsrättsliga karaktär böra bero av Konungen och riksdagen gemensamt
och falla inom området för konstitutionsutskottets behörighet. Stadgan
torde böra hänföras till de i § 38 mom. 1 riksdagsordningen uppräknade stadgar
och föreskrifter, i fråga örn vilka konstitutionsutskottet har obegränsat initiativ.
Den närmare utredningen angående stadgans innehåll torde böra verkställas
genom Kungl. Maj:ts försorg. Riksdagen anser sig här blott behöva angiva
några av de ämnen, s®m lämpligen böra eller kunna göras till föremål för reglering
i stadgan. I densamma bör inflyta en föreskrift motsvarande den nu i
grundlagen uttryckta regeln, att riksdagsman, som icke i rätt tid inställer sig
vid riksdagen, skall gå förlustig den honom eljest för samma tid tillkommande
delen av arvodet. I viss anslutning till vad som gällde redan enligt riksdagsordningen
i dess ursprungliga lydelse, enligt vilken ersättning utgick i form
av fast arvode, böra vidare bland bestämmelserna örn villkoren för rätt att
uppbära fullt arvode upptagas föreskrifter örn att från arvodesbeloppet skall
göras visst avdrag för det fall, att riksdagsman avgår från sin befattning, innan
riksdagen varit samlad fyra månader, eller att Konungen upplöser riksdagen,
innan så lång tid av dess sammanträde förflutit. Härjämte synes böra
införas föreskrifter örn att riksdagsman, som utan erhållen ledighet eller utan
anmält-, behörigen styrkt laga förfall avhåller sig från riksdagsgöromålen, skall
mista den del av arvodet, som belöper på samma tid. Vidare torde det böra
tagas under övervägande, huruvida bestämmelser böra införas därom, att riksdagsman,
som är hindrad deltaga i riksdagsgöromålen för fullgörande av annat
offentligt uppdrag, för vilket ersättning utgår, skall avstå viss del av arvodet.
Dessutom bör undersökas, örn särskilda föreskrifter kunna givas för det utomordentliga
fall, att riksdagen, i trots av att det löpande riksdagsarbetet fullbordats,
ändock icke avslutas, utan riksdagsmännen efter någon tid kallas till
huvudstaden för sammanträde i kamrarna. I stadgan bör även angivas den tid
(t. ex. såsom för närvarande var femtonde dag), vid vilken lämplig del av
arvodet bör utbetalas. Det torde i samband härmed även förtjäna tagas under
övervägande, huruvida med sista utbetalningen hör anstå tills riksdagens beslut
rörande statsreglering blivit fattat. I stadgan torde ock böra införas
föreskrifter, som ersätta nu gällande mindre tillfredsställande regler angående
reseersättning för färd till och från riksdagen samt under riksdagen till hemorten
och åter och för resekostnadens beräkning i båda fallen fastställa samma
grunder.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen, som antagit såsom vilande
till vidare grundlagsenlig behandling förslag till ändrad lydelse av §§ 12, 23,
Iiikidagens skrivelse Nr 217.
3
38 och 50 riksdagsordningen, hos Eders Kungl. Maj :t anhålla, att Eders Kungl.
Majit ville för nästa års riksdag framlägga förslag till stadga om ersättnings
utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande, att träda i kraft under
förutsättning att ändring i riksdagsordningen i överensstämmelse med ovan
nämnda förslag varder i grundlagsenlig ordning beslutad.
Stockholm den 20 maj 1932.
Med undersåtlig vördnad:
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.