Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Marits proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av §§ 14, 15, 17—22, 27 och 28 riksdagsordningen samt till lag om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920

1932-05-31 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1932:265, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Marits proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av §§ 14, 15, 17—22, 27 och 28 riksdagsordningen samt till lag om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 265.

5

Nr 265.

Godkänd av första kammaren den 31 maj 1932.

Godkänd av andra kammaren den 31 maj 1932.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Marits

proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse

av §§ 14, 15, 17—22, 27 och 28 riksdagsordningen

samt till lag om ändring i vissa delar av lagen den 26

november 1920 (nr 796) örn val till riksdagen.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 31.)

Till KONUNGEN.

Genom en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition,

nr 194, har Eders Kungl. Maj :t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för samma dag dels till riksdagens

prövning i grundlagsenlig ordning framlagt förslag till ändrad lydelse av

§§ 14, 15, 17—22, 27 och 28 riksdagsordningen, dels ock föreslagit riksdagen,

att under förutsättning att ändring av riksdagsordningen i överensstämmelse

med ovan nämnda förslag varder av riksdagen i grundlagsenlig ordning beslutad

antaga förslag till lag örn ändring i vissa delar av lagen den 26 november

1920 (nr 796) om val till riksdagen.

Vid prövning av förevarande förslag har riksdagen ansett sig böra i första

hand till behandling upptaga spörsmålet, örn det överhuvud taget kunde anses

föreligga behov av någon mera väsentlig omdaning av det nuvarande valsättet.

Riksdagen erinrar, att detta valsätt i princip, örn än delvis i annan utformning

än nu, infördes i svensk rätt år 1909 i samband med den politiska rösträttens

utvidgning till allmän rösträtt. Syftet med det nya valsättet var att

åstadkomma en differentiering på sådant sätt, att ej blott majoriteten av väljarna

inom en valkrets utan även mera betydande minoriteter skulle kunna erhålla

möjlighet att bliva företrädda inom riksdagen. Att avsikten med det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 265.

proportionella valsättets införande icke så mycket var att erhålla en efter exakt

proportionalistiska grander sammansatt representation som fastmer att erhålla

en praktiskt användbar metod att förhindra ett eljest möjligt majoritetsförtryck,

framgår därav, att valkretsarna ursprungligen erhöllo ett så litet antal

representanter, att exakt matematisk rättvisa ej kunde genomföras. Detta förhållande

utesluter å andra sidan icke, att valmetoden, inom de angivna gränserna,

borde utformas i enlighet med proportionalismens grunder på ett sådant

sätt, att de olika partierna finge ett mot deras röststyrka svarande antal representanter.

Någon tanke på att utsträcka den proportionella representationsprincipen

utöver valkretsen eller att giva partierna i deras egenskap av riksorganisationer

ett i förhållande till varandra, men av valkretsarna oberoende

proportionellt antal företrädare i riksdagen kan icke sägas då hava förefunnits,

även örn sedermera från extrema proportionalistiska synpunkter sådana

krav blivit framställda.

Ej heller den reform av valmetoden, som infördes genom nu gällande vallag

av år 1920 och som sedermera undergått vissa ändringar, innebar någon principiell

avvikelse från den år 1909 intagna ståndpunkten, örn än därigenom ett

större antal partier kunde bliva företrädda i riksdagen för varje valkrets. Den

utvidgning av valkretsarna, som genomfördes, var icke avsedd att vara ett steg

i riktning mot riksvalkretsen utan tvärtom att bevara valkretsarna genom att

i möjlig grad låta dem sammanfalla med länsområden såsom naturliga enheter

för valen, men på samma gång att göra dem sådana, att vid förhandenvarande

partiuppdelning det proportionella valsättet skulle med större framgång kunna

tillämpas.

Riksdagens hittills intagna ståndpunkt till förevarande spörsmål äger alltjämt

fog för sig. En utbyggnad av valsättet i syfte att vid sidan av eller i

stället för valkretsarna tillskapa en riksvalkrets av något slag är varken lämplig

eller önskvärd och knappast ens ur proportionalismens synpunkt behövlig.

Visserligen kan inträffa, att vid sammanräkning av valresultaten från de olika

valkretsarna det ena eller det andra partiet blir inom riket i dess helhet övereller

underrepresenterat, därest resultatet skulle bedömas från den matematiska

proportionalismens synpunkt. Men detta förhållande saknar praktisk betydelse,

då avvikelserna äro jämförelsevis obetydliga. Riksdagen anser i likhet

med de år 1919 tillkallade proportionalvalsakkunniga, att det kan ifrågasättas,

huruvida den matematiskt exakta partiproportionella representationen är av

den oomtvistliga vikt, att den först och sist måste utan alla andra hänsyn tillgodoses.

Man kan fråga sig, örn de smärre partiernas rätt till absolut exakt

representation i hela riket är så under alla förhållanden betvingande, som den

i propositionen framställts. Riksdagen ställer sig på den ståndpunkten, att den

proportionella exaktheten icke får genomföras längre, än att den icke utövar

en skadlig åverkan på andra värden inom det politiska livet. Det synes riksdagen

uppenbart, att en sådan utformning av valsättet, att det gynnar uppkomsten

och fortvaron av ett flertal småpartier, i sina konsekvenser hindrar

uppbyggandet av en parlamentarisk stark regeringsmakt, som från parlamentarisk

synpunkt måste anses önskvärd. Därjämte vill riksdagen framhålla, att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 265.

7

riksdagsordningen själv icke i något hänseende tagit sikte på partierna såsom

underlag för representation och än mindre på rikspartier utan blott på valkretsarna

och deras olika väljaregruppers fria val av representanter. Riksdagen

har i detta sammanhang särskilt beaktat, att kandidaterna till riksrepresentanter

icke skulle nomineras av valmännen utan av femtiomannagrupper utan särskilt

uppdrag från valmännens sida. Valmännen skulle icke heller tillerkännas

något som helst inflytande på personvalet vid riksmandatens tillsättande.

Beträffande de formella synpunkterna finner riksdagen, som med den avvisande

inställning till propositionen, riksdagen sålunda intagit, icke haft anledning

ingå på någon detaljgranskning, sig likväl böra göra den erinran i fråga

örn förslagets utformning, att det synes innebära ett betänkligt avsteg från eljest

i svensk valrätt gällande grunder, då Kungl. Majit nu föreslår, att beträffande

de nya riksmandaten samma befattning med valen skall tilläggas justitiedepartementets

chef, oaktat han är Konungens politiske rådgivare, som beträffande

valkretsvalen nu tillkommer Konungens befallningshavande, och detta

dessutom utan att någon som helst besvärsrätt stadgats i fråga örn samma departementschefs

beslut i hans egenskap av valmyndighet. Även örn i Sverige,

i motsats till vad annorstädes vanligen gäller, en administrativ eller administrativ-

judiciell myndighet sådan som Konungens befallningshavande kunnat utan

risk göras till valmyndighet, enär i sista hand regeringsrätten har att pröva

besvär över dess beslut, lärer detta ingalunda kunna gälla även beträffande en

så politiskt betonad och tillsatt ämbetsman som justitieministern i en sittande

partiministär. Och örn besvärsrätt i fråga om beslut av denne skulle vara utesluten,

såsom av den föreslagna lagtexten synes framgå, understrykas därmed

än ytterligare betänkligheterna. Redan av anförda skäl synes förslaget icke

heller kunna ur formell synpunkt tillstyrkas.

Riksdagen har alltså avslagit Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 31 maj 1932.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.