Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av dels riksdagens revisorers uttalande angående åtgärder för reglering av konkurrensförhållandet mellan järnvägsoch automobiltrafiken, dels ock i ämnet väckta motioner m. m.

1932-06-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1932:364, Skrivelse till Konungen, i anledning av dels riksdagens revisorers uttalande angående åtgärder för reglering av konkurrensförhållandet mellan järnvägsoch automobiltrafiken, dels ock i ämnet väckta motioner m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 364.

1

Nr 364.

Godkänd av första kammaren den 13 juni 1932.

Godkänd av andra kammaren den 13 juni 1932.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av dels riksdagens

revisorers uttalande angående åtgärder för reglering av

konkurrensförhållandet mellan järnvägs- och automobiltrafiken,

dels ock i ämnet väckta motioner m. m.

(Bankoutskottets utlåtande nr 59.)

Till Konungen.

Riksdagens år 1931 församlade revisorer hava i sin berättelse om

granskning av riksgäldskontorets tillstånd oell förvaltning för tiden 1

juli 1930—30 juni 1931 (sid. 163—165) gjort visst uttalande angående statens

utlåning till enskilda järnvägsaktiebolag och därvid bland annat

framhållit önskvärdheten av att en allsidig undersökning snarast vidtoges

angående lämpligheten av åtgärder för reglering av konkurrensförhållandet

mellan järnvägs- och automobiltrafiken.

I samband med revisorernas yttrande har riksdagen till behandling

förehaft tre inom riksdagen väckta motioner (I: 63, II: 315 och II: 316).

I motionen 11:315 har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla dels örn vidtagande av de omedelbara åtgärder i förevarande

avseende, som i motionen antytts, dels ock örn föranstaltande av

skyndsam utredning av frågan örn de ytterligare åtgärder, som lämpligen

böra vidtagas för ernående av en ur nationalekonomisk synpunkt

sund reglering av förhållandet emellan biltrafiken å ena sidan och övriga

kommunikationsföretag å den andra och örn framläggande för riksdagen

av de förslag, vartill denna utredning kan giva anledning.

I motionen II: 316 har hemställts, »att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla, att en ingående och allsidig utredning måtte med

det snaraste igångsättas rörande de åtgärder, som från statens sida kunna

vidtagas för reglering av förhållandet mellan järnvägs- och automobiltrafiken

här i landet».

fälläng till riksdagens protokoll 1932. 14 sami. Nr 364—366.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 364.

I motionen I: 63 Ilar yrkats, att riksdagen ville besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa örn en ingående undersökning rörande i motionen

berörda trafikförhållanden, främst avseende en reglering av konkurrensförhållandet

mellan järnvägs- och automobiltrafiken.

Det är helt naturligt, att bilismens snabba genombrott i vårt land icke

kunnat ske utan friktioner med de äldre trafikmedlen till lands och sjöss

samt att brytningen mellan nytt och gammalt på samfärdselns område

måst aktualisera en mängd olika problem av ingripande betydelse icke

blott för de därav närmast berörda trafikföretagen utan även för samhället

i dess helhet. Rubbningarna i tidigare bestående organisation av kommunikationsväsendet

måste givetvis rent finansiellt sett göra sig gällande

med så mycket större styrka, som dessa rubbningar framträtt, medan ännu

de betydande kapitalinvesteringar, vilka de äldre kommunikationsmedlen

krävt, till avsevärd del kvarstå oamorterade. Den starka konkurrensen

från biltrafiken bär också medfört, att betydande, i äldre samfärdsmedel

nedlagda värden redan gått förlorade och att ytterligare värden stå på

spel.

Med hänsyn till de alltmer framträdande svårigheterna hava starka krav

från de äldre trafikföretagens sida blivit framförda på ingripande av statsmakterna

i syfte att få till stånd en reglering av förhållandet mellan olika

kommunikationsföretag. En hel del åtgärder av olika slag hava föreslagits

och motiverats, utan att dock någon verklig klarhet vunnits beträffande

frågan, hur en reglering med utsikt att ekonomiskt rädda de av bilkonkurrensen

hotade företagen skall kunna genomföras. I själva verket torde

det icke vara möjligt att ernå en fullständig överblick över hela det

komplex av mycket invecklade problem, som här föreligger, utan att

en allsidig utredning i ämnet ägt rum. Först genom en sådan utredning

kan det bliva möjligt att bedöma, i vilken mån åtgärder från det allmännas

sida kunna och böra påkallas. Enligt riksdagens mening är det

med hänsyn till frågans vikt angeläget, att här avsedda spörsmål snarast

genom Eders Kungl. Maj:ts försorg göras till föremål för en ingående

omprövning av sakkunniga. Riksdagen får för den skull biträda syftet

med de i sådant avseende framställda förslagen.

Ehuru, såsom av det anförda framgår, några bestämda direktiv för den

ifrågasatta utredningen icke kunna eller böra angivas, vill riksdagen icke

underlåta att i detta sammanhang giva uttryck åt vissa allmänna synpunkter

av huvudsakligen principiell innebörd.

Då kommunikationsmedlen äro avsedda att tjäna samhället i dess helhet

och icke få anses vara självändamål, bör enligt riksdagens mening statens

kommunikationspolitik syfta till att främja utvecklingen av sunda

och för samhällslivet gagneliga kommunikationsorgan. I den mån ett

kommunikationsmedel på grund av teknikens utveckling förlorat sin betydelse,

så att dess uppgift bättre tillgodoses genom ett annat kommunikationsmedel,

böra åtgärder icke tillgripas för att på konstlad väg öka dess

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 364. 3

livslängd. Härvid bör likväl ej förbises, att i särskilda fall samhällsintressen

eller andra skäl kunna motivera ett stöd från det allmänna åt

kommunikationsföretag, som eljest icke kunna ekonomiskt bestå.

I anslutning härtill vill riksdagen för sin del uttala, att lika litet som

hinder böra uppställas för en fri utveckling av biltrafiken, i den mån

den bedrives under sunda ekonomiska förhållanden lika litet böra

järnvägsföretag, vilka icke längre fylla en verklig samhällsuppgift, uppehållas

genom bistånd från det allmänna eller genom undertryckande aA

konkurrerande samfärdsmedel. De fördelar i fråga örn billiga taxor samt

snabbare och bättre tillgodosedd trafik, som motorfordonen i vissa avseenden

medfört för den trafikerande allmänheten och näringslivet, böra

enligt riksdagens mening bevaras, i den mån så är möjligt utan risk för

sönderbrytande av ett ordnat kommunikationsväsende. I och för sig

bör det förhållandet, att det allmänna är ekonomiskt engagerat i järnvägsföretag,

alltså icke utgöra tillräckligt skäl för att sådana företag

skulle främjas genom restriktiva åtgärder mot biltrafiken.

Med den principiella inställning, riksdagen intager till den nu föreliggande

frågan, måste riksdagen för sin del hysa starka betänkligheter mot

en allmän, tvångsvis ordnad uppdelning av transportmängden på olika

slag av transportföretag. Samhällets intressen torde i regel, och i den

mån allmänna samhällsekonomiska skäl ej betinga undantag, vara bäst

betjänta med en sådan fri tävlan mellan de olika transportmedlen, att desamma

erhålla den användning, för vilken deras naturliga förutsättningai

och företräden göra dem mest ändamålsenliga.

Vad här anförts gäller emellertid endast under den uttryckliga förutsättningen,

att de fördelar, vilka ernås genom en viss trafik, verkligen vila

på varaktig ekonomisk grund. Det torde i sådant avseende bland annat

bliva utredningens uppgift att ådagalägga, i vad mån osund konkurrens

är för handen, samt att utfinna botemedel däremot. Förekomsten av

osund konkurrens i den bemärkelse, som hill- avses — nämligen att företag

utan hänsyn till affärsmässiga synpunkter underbjuda varandra endast

för att under längre eller kortare tid kunna nödtorftigt uppehålla

driften — innebär fara för att de konkurrerande företagens ekonomi å

ömse håll undergräves och kommunikationsväsendet i sin helhet allvarligt

skadas.

Över huvud taget är det önskvärt, att konkurrensen mellan de olika

trafikmedlen sker under förhållanden, som lämna samma möjlighet för

samtliga parter till fri tävlan. Vad särskilt beträffar biltrafiken, synes

det böra undersökas, huruvida denna trafik bär alla de kostnader för

vägväsendet m. m., som rätteligen böra avila densamma. Å andra

sidan bör övervägas, huruvida icke järnvägarna genom lämpliga jämkningar

i mi gällande författningsbestämmelser och andra föreskrifter

kunna beredas möjligheter till en mera smidig anpassning efter det förändrade

läge, som inträtt genom uppkomsten av bilkonkurrensen. Åtgår
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens skrivelse Nr 364.

der i sist angivna riktning skulle bland annat underlätta genomförandet

av förenkling i järnvägarnas organisationsformer och rationalisering av

deras drift.

Av i ärendet föreliggande handlingar har synts framgå, att den osunda

konkurrensen mellan olika trafikföretag skärpts genom den starka stegring

av antalet biltrafikrättigheter, särskilt för lasttrafik, som ägt rum

under de senare åren, samt genom att lämnade tillstånd utnyttjas på ett

annat sätt än från början torde hava varit avsett, ävensom att dessa omständigheter

äro en viktig orsak till vissa nu rådande mindre tillfredsställande

förhållanden. Därest transportorganisationen genom bilföretagens

snabba tillväxt blivit för stor i förhållande till transportbehovet,

synas åtgärder böra vidtagas för utjämning av trafikrättigheternas antal

till rimligare proportioner. För vinnande av detta syfte torde, på

sätt från olika håll föreslagits, strängare regler för beviljande av trafiktillstånd

böra övervägas, dock utan att härigenom tendenser till monopolbildning

eller handel med trafikrättigheter befrämjas.

Med avseende å de sist berörda spörsmålen vill det synas, som örn den

av riksdagen förordade utredningen i första hand borde till omedelbar

Provning upptaga frågan om tillämpningen av motorfordonsförordningens

bestämmelser beträffande beviljande av tillstånd till yrkesmässig trafik.

Härvid bör undersökas dels huruvida begränsning av befintliga tillstånd

till yrkesmässig trafik erfordras, dels oek vilka åtgärder som kunna påkallas

för ernående av en mera effektiv prövning av ansökningar örn

nya sådana tillstånd. Till den del nödiga bestämmelser härutinnan kunna

utan prövning av riksdagen vidtagas på administrativ väg, torde frågan

örn dylika bestämmelser böra av Eders Kungl. Maj:t upptagas till skyndsam

prövning. I den mån ändring av motorfordonsförordningen i här förevarande

syfte erfordras och anses kräva riksdagens medverkan, förutsätter

riksdagen, att dylika spörsmål likaledes göras till föremål för fristående

behandling snarast möjligt. Jämväl torde frågan örn åtgärder för ett

noggrannare iakttagande av motorfordonsförordningens föreskrifter örn

maximihastighet, maximibelastning, arbetstidens längd för bilförare

m. m. böra göras till föremål för övervägande i detta sammanhang.

Åberopande det anförda får riksdagen, i anledning av dels vad riksdagens

revisorer i ämnet anfört, dels ock förevarande motioner, anhålla,

att Eders Kungl. Majit ville låta verkställa en allsidig utredning av frågan

örn åtgärder för ernående av en ur olika synpunkter sund reglering

av förhållandet mellan biltrafik, järnvägar och sjöfart jämte därmed

sammanhängande spörsmål samt därefter vidtaga de åtgärder och, i den

mån riksdagens medverkan prövas erforderlig, för riksdagen framlägga

de förslag, till vilka utredningen må föranleda.

Stockholm den 13 juni 1932.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.