Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatta åtgärder till lindrande av arbetslösheten inom stenindustrien jämte i ämnet väckta motioner.

1933-04-07 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1933:147, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatta åtgärder till lindrande av arbetslösheten inom stenindustrien jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 147.

7

Nr 147.

Godkänd av första kammaren den 7 april 1938.

Godkänd av andra kammaren den 7 april 1938.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående fortsatta åtgärder till lindrande av

arbetslösheten inom stenindustrien jämte i ämnet väckta

motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 47.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 17 mars 1933 avlåten proposition, nr 206, har Kungl.

Majit under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för nämnda dag föreslagit riksdagen att av det

av riksdagen å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1932/1933 anvisade

reservationsanslaget å 42,000,000 kronor till bekämpande av arbetslösheten må

under samma budgetår användas ett belopp av högst 1,130,000 kronor för

fortsatt inköp av gatsten i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen

i statsrådsprotokollet förordade grunder.

I sammanhang med Kungl. Majlis förevarande förslag bar riksdagen till

behandling förehaft två före avlåtandet av propositionen inom riksdagen väckta

motioner, I: 61 och II: 307, i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Majit hemställa att försäljning inom landet av i statens

förråd befintlig gatsten må ske till marknadspris samt att i övrigt vidtaga de

åtgärder som i motionerna anförts.

Över motionerna har riksdagens vederbörande utskott i vederbörlig ordning

införskaffat yttranden från kommerskollegium samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

(Se statsutskottets utlåtande nr 47 sid. 4—8).

Visserligen har — såsom i propositionen jämväl erinrats — vid beviljandet

tidigare av anslag till stenbeställningar förutsatts, att ett dylikt statsingripande

icke kunde bliva annat än rent tillfälligt, i det att stenindustriens fortbestånd

genom krisen måste grundas på mera varaktiga förutsättningar, främst företagens

egen kraft till anpassning och återhämtning.

Riksdagen har dock ej velat motsätta sig Kungl. Majits förslag att ett ytterligare

belopp av högst 1,130,000 kronor må få användas för ytterligare statsbeställningar.

Härigenom skulle de statliga stentillverkningarna kunna fortgå

ytterligare två månader och fortsatt arbete kunna beredas de 3,000—4,000

personer, som hittills sysselsatts med beställningarna, till framemot sommaren

med dess i allmänhet gynnsammare arbetstillgång.

I enlighet med Kungl. Majits förslag torde det erforderliga beloppet, högst

1,130,000 kronor, kunna beredas från det å tilläggsstaten för innevarande budgetår

anvisade anslaget å 42,000,000 kronor för bekämpande av arbetslösheten.

Att, på sätt departementschefen jämväl förutsatt, detta anslag skulle av inflytande

stenförsäljningsmedel framdeles gottgöras för vad som av anslaget tagits

i anspråk för stenbeställningama, synes riksdagen dock ej påkallat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens skrivelse Nr 147.

För dessa nya stenbeställningar skulle i huvudsak gälla de tidigare av riksdagen

angivna normerna, innebärande bland annat, att stenen skall levereras

till stenhuggerifirmornas självkostnadspris.

De föga gynnsamma utsikterna att vinna avsättning för de statsbeställda

stenlagren kräva i detta sammanhang viss uppmärksamhet; av den redan tillverkade

stenen, motsvarande ett värde av omkring 7,75 miljoner kronor, har

hittills allenast omkring en tiondel kunnat försäljas. Såsom i väckta motioner

och jämväl av departementschefen framhållits, lära åtgärder bliva påkallade

för en ändring härutinnan. Med avseende å möjligheterna till en önskvärd

snabbare försäljning av stenen anser riksdagen, att köpevillkoren böra anpassas

efter det allmänna marknadsläget och vid varje tidpunkt i övrigt rådande

förhållanden.

Mot den motionsvis framförda tanken att — med anlitande av hädanefter

™flyt.ande slenförsäljningsmedel _ utsträcka de statliga stenbeställningarna

jämväl till tiden efter den 1 juli 1933 kunna enligt riksdagens mening betänkligheter

hysas. Någon definitiv ståndpunkt till frågan lärer dock ej nu kunna

eller böra tagas, utan detta spörsmål bör bedömas allt efter förhållandenas

utveckling inom stenindustrien samt på arbetsmarknaden i övrigt och med

tillämpning av de allmänna normer, som kunna komma att gälla för övriga

statliga arbetslöshetsåtgärder.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört får riksdagen anmäla,

att riksdagen medgivit, att av det av riksdagen å tilläggsstat till riksstaten för

budgetåret 1932/1933 anvisade reservationsanslaget å 42,000,000 kronor till

bekämpande av arbetslösheten må under samma budgetår användas ett belopp

av högst 1,130,000 kronor för fortsatt inköp av gatsten i huvudsaklig överensstämmelse

med de av departementschefen i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

den 17 mars 1933 förordade grunder.

Stockholm den 7 april 1933.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.