Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatta åtgärder till lindrande av arbetslösheten inom stenindustrien jämte i ämnet väckta motioner.
1933-04-07 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1933:147, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatta åtgärder till lindrande av arbetslösheten inom stenindustrien jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 147.
7
Nr 147.
Godkänd av första kammaren den 7 april 1938.
Godkänd av andra kammaren den 7 april 1938.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatta åtgärder till lindrande av
arbetslösheten inom stenindustrien jämte i ämnet väckta
motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 47.)
Till Konungen.
I en till riksdagen den 17 mars 1933 avlåten proposition, nr 206, har Kungl.
Majit under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för nämnda dag föreslagit riksdagen att av det
av riksdagen å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1932/1933 anvisade
reservationsanslaget å 42,000,000 kronor till bekämpande av arbetslösheten må
under samma budgetår användas ett belopp av högst 1,130,000 kronor för
fortsatt inköp av gatsten i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
i statsrådsprotokollet förordade grunder.
I sammanhang med Kungl. Majlis förevarande förslag bar riksdagen till
behandling förehaft två före avlåtandet av propositionen inom riksdagen väckta
motioner, I: 61 och II: 307, i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Majit hemställa att försäljning inom landet av i statens
förråd befintlig gatsten må ske till marknadspris samt att i övrigt vidtaga de
åtgärder som i motionerna anförts.
Över motionerna har riksdagens vederbörande utskott i vederbörlig ordning
införskaffat yttranden från kommerskollegium samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
(Se statsutskottets utlåtande nr 47 sid. 4—8).
Visserligen har — såsom i propositionen jämväl erinrats — vid beviljandet
tidigare av anslag till stenbeställningar förutsatts, att ett dylikt statsingripande
icke kunde bliva annat än rent tillfälligt, i det att stenindustriens fortbestånd
genom krisen måste grundas på mera varaktiga förutsättningar, främst företagens
egen kraft till anpassning och återhämtning.
Riksdagen har dock ej velat motsätta sig Kungl. Majits förslag att ett ytterligare
belopp av högst 1,130,000 kronor må få användas för ytterligare statsbeställningar.
Härigenom skulle de statliga stentillverkningarna kunna fortgå
ytterligare två månader och fortsatt arbete kunna beredas de 3,000—4,000
personer, som hittills sysselsatts med beställningarna, till framemot sommaren
med dess i allmänhet gynnsammare arbetstillgång.
I enlighet med Kungl. Majits förslag torde det erforderliga beloppet, högst
1,130,000 kronor, kunna beredas från det å tilläggsstaten för innevarande budgetår
anvisade anslaget å 42,000,000 kronor för bekämpande av arbetslösheten.
Att, på sätt departementschefen jämväl förutsatt, detta anslag skulle av inflytande
stenförsäljningsmedel framdeles gottgöras för vad som av anslaget tagits
i anspråk för stenbeställningama, synes riksdagen dock ej påkallat.
8
Riksdagens skrivelse Nr 147.
För dessa nya stenbeställningar skulle i huvudsak gälla de tidigare av riksdagen
angivna normerna, innebärande bland annat, att stenen skall levereras
till stenhuggerifirmornas självkostnadspris.
De föga gynnsamma utsikterna att vinna avsättning för de statsbeställda
stenlagren kräva i detta sammanhang viss uppmärksamhet; av den redan tillverkade
stenen, motsvarande ett värde av omkring 7,75 miljoner kronor, har
hittills allenast omkring en tiondel kunnat försäljas. Såsom i väckta motioner
och jämväl av departementschefen framhållits, lära åtgärder bliva påkallade
för en ändring härutinnan. Med avseende å möjligheterna till en önskvärd
snabbare försäljning av stenen anser riksdagen, att köpevillkoren böra anpassas
efter det allmänna marknadsläget och vid varje tidpunkt i övrigt rådande
förhållanden.
Mot den motionsvis framförda tanken att — med anlitande av hädanefter
™flyt.ande slenförsäljningsmedel _ utsträcka de statliga stenbeställningarna
jämväl till tiden efter den 1 juli 1933 kunna enligt riksdagens mening betänkligheter
hysas. Någon definitiv ståndpunkt till frågan lärer dock ej nu kunna
eller böra tagas, utan detta spörsmål bör bedömas allt efter förhållandenas
utveckling inom stenindustrien samt på arbetsmarknaden i övrigt och med
tillämpning av de allmänna normer, som kunna komma att gälla för övriga
statliga arbetslöshetsåtgärder.
Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört får riksdagen anmäla,
att riksdagen medgivit, att av det av riksdagen å tilläggsstat till riksstaten för
budgetåret 1932/1933 anvisade reservationsanslaget å 42,000,000 kronor till
bekämpande av arbetslösheten må under samma budgetår användas ett belopp
av högst 1,130,000 kronor för fortsatt inköp av gatsten i huvudsaklig överensstämmelse
med de av departementschefen i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 17 mars 1933 förordade grunder.
Stockholm den 7 april 1933.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.