Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911

1933-05-09 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1933:196, Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 196.

1

Nr 196.

Godkänd av lörsta kammaren den 9 maj 193:!.

Godkänd av andra kammaren den 9 maj 1933.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar

av lagen den 22 juni 1911 (nr 7i) om bankrörelse, m. m..

(Bankoutskottets utlåtande nr 29.)

Till Konungen.

I en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1933 dagtecknad proposition

nr 167 har Eders Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda,

i statsrådet och i lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen,

föreslagit riksdagen antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag örn ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 örn bankrörelse

nr (74); och

2) lag örn upphävande av lagen den 5 juni 1909 angående emissionsbanker

(nr 64).

Det i förevarande proposition framlagda förslaget till ändringar i banklagen

åsyftar i huvudsak att avhjälpa vissa redan tidigare påvisade men

under den nuvarande krisen ytterligare framträdande brister i vår banklagstiftning,

för vilkas undanröjande det befunnits erforderligt att i åtskilliga

avseenden skärpa gällande bestämmelser örn bankernas verksamhet

och tillsynen över desamma.

En viktig grundsats har vid förslagets upprättande varit, att bankerna

böra vara kreditgivare, ej företagare, och att därför deras rörelse bör väsentligen

inskränkas till den egentliga bankverksamheten, d. v. s. inoch

utlåning samt valutahandel. Med utgångspunkt från önskvärdheten

ur allmän synpunkt av att bankverksamheten så vitt möjligt

frigöres från det spekulativa inslag, som visat sig vara förenat

med en nära anknytning mellan industrien och bankerna, har sålunda

förslag framlagts om upphävande av den bankerna nu i viss utsträckning

medgivna aktieförvärvsrätten. Vidare hava till förminskande

av riskerna med bankernas kreditgivning vissa allmänna grunder för ut
Bihang

lill riksdagens protokoll 1933. V* sami. Nr 196. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 196.

låningsverksamheten uppställts, i främsta rummet avseende aktiebelåning,

s. k. kreditgivning på en liand samt kredit åt vissa funktionärer,

styrelseledamöter och revisorer i bank. Föreskrifter hava jämväl ansetts

erforderliga för att reglera de förhållanden, under vilka hankstyrelse må

åt funktionärer i banken överlåta viss självständig beslutanderätt.

För tillgodoseende av det av förlidet års riksdag påpekade behovet av

förstärkt kontroll från det allmännas sida över bankväsendet har framlagts

förslag örn den lokala tillsynens ersättande med av bankinspektionen

utsedda revisorer. Härmed har avsetts att tillförsäkra inspektionen ökat

inflytande samt möjlighet att mera fortlöpande än hittills följa utvecklingen

av bankernas verksamhet. Samtidigt föreslås ett närmare angivande

i lagen av den centrala tillsynsmyndighetens uppgifter och befogenhet.

Vidare ifrågasättas ändrade bestämmelser angående revision av bank i

syfte att göra revisionen mera effektiv.

Erfarenheten under de senare åren har givit vid handen, att bankernas

rörelse i vissa fall tagit en utveckling, som icke stått i överensstämmelse

med det allmännas och näringslivets intresse av kreditinrättningarnas

soliditet och likviditet. Ehuru riksdagen icke underskattar svårigheterna

att genom lagstiftningsåtgärder säkerställa en sund utveckling av bankväsendet,

har riksdagen därför — i likhet med Eders Kungl. Majit och

de båda sakkunnigberedningar, som haft frågan under omprövning —

funnit angeläget, att en revision av banklagstiftningen nu genomföres.

Vad beträffar de principer, som böra läggas till grund för en sådan revision,

har riksdagen i allt väsenligt kunnat giva sin anslutning till de

riktlinjer, efter vilka Eders Kungl. Maj:ts förslag utarbetats. Endast i

följande avseenden har förslaget givit riksdagen anledning till erinringar

eller uttalanden.

Från det i 45 respektive 161 § föreslagna generella förbudet mot aktieförvärv

skulle enligt förslaget gälla vissa i samma paragrafer angivna

undantag, vilka bland annat innefatta rätt för bank att, under förutsättning

av Konungens tillstånd, förvärva aktie i svenskt aktiebolag, vars

ändamål kan anses gagnelig! för bankväsendet eller det allmänna. Såsom

motivering för denna bestämmelse har anförts, att möjlighet borde beredas

bankerna att åtaga sig viktiga uppgifter, vilkas fullgörande lämpligen

borde ske genom förvärv av aktier.

Med hänvisning bland annat till den exemplifiering, som ingår i de

sakkunnigas motivering för det avsedda stadgandet, har ifrågasatts,

huruvida tillräcklig anledning förefinnes att i lagen införa särskilt medgivande

för bankerna att förvärva aktier i företag av den art, som här

synes vara avsedd. Då det emellertid förefallit riksdagen vara olämpligt

att utestänga bankerna från möjligheten att genom förvärv av aktier

bidraga till igångsättandet eller främjandet av företag, som har till uppgift

att tillgodose ett allmänt eller ett för bankväsendet betydelsefullt intresse,

har riksdagen — utan att för egen del godtaga nämnda exemplifie
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 196.

ring såsom tillfredsställande uttryck för stadgandets syfte — funnit några

betänkligheter icke föreligga mot ett biträdande av förslaget i denna del.

De i 2 mom. av 46 respektive 162 § föreslagna bestämmelserna angående

.aktiebelåning innebära, att vid kreditens meddelande — varunder

jämväl innefattas omsättning av äldre kredit — skall förefinnas en med

hänsyn till de pantsatta aktiernas beskaffenhet och omständigheterna i

•övrigt skälig marginal mellan aktiernas marknadsvärde och kreditbeloppet

samt att detta belopp såvitt möjligt icke vid någon tidpunkt under

kreditens fortbestånd må överstiga aktiernas marknadsvärde. I stort

sett torde dessa regler motsvara vad som även hittills utgjort rättesnöre

vid en sund kreditgivning mot säkerhet av aktier, men med hänsyn

till de riskmoment, som äro förenade med aktiebelåning, är det enligt riksdagens

uppfattning lämpligt, att i lagen givas regler örn den särskilda

försiktighet, som bör iakttagas vid sådan kreditgivning. Såvitt riksdagen

kan finna, måste en tillämpning av de föreslagna reglerna vara ägnad, att

medföra gynnsamma verkningar för bankväsendet och att förminska de

svårigheter på grund av aktiebelåning, som bankerna under ekonomiska

kriser pläga ställas inför. Reglerna giva uttryck åt den riktiga grundsatsen,

att bankerna under högkonjunktur böra bedriva den utlåningsrörelse,

varom här är fråga, med all möjlig varsamhet.

Med hänsyn till de betydande olägenheter, som skulle kunna uppkomma,

därest de föreslagna stadgandena örn aktiebelåning ovillkorligen

skulle tillämpas under nu rådande depression med dess starka kursfall

d aktier, har i lagförslaget upptagits en övergångsbestämmelse av innebörd

att beträffande tidigare aktiekrediter föreskrifterna icke skola äga

tillämpning före den 1 januari 1936. Genom denna övergångsbestämmelse

skulle möjliggöras, att bank kunde bevilja omsättning av sådan kredit,

aven örn den i lagrummet angivna marginalen icke förefinnes. Riksdagen

Ilar icke haft annat att erinra häremot än att riksdagen funnit försiktigheten

bjuda, att den ifrågavarande övergångstiden göres något längre

än vad Eders Kungl. Majit förslagit. Riksdagen har ansett en utsträckning

av nämnda tid böra ske till den 1 januari 1938 eller samma tidpunkt,

som angivits i övergångsbestämmelsen till 3 moni. av förevarande paragrafer.

Den sålunda vidtagna ändringen synes vara ägnad att i fall,

där så befinnes erforderligt och lämpligt, tillgodose krav på en mjukare

avveckling av nu förefintliga engagemang jin Eders Kungl. Maj:ts

förslag medgiver.

I detta sammanhang har det synts riksdagen kunna ifrågasättas, huruvida

icke — med tanke på att under kommande kriser samma svårigheter

kunna uppstå som de, vilka nu göra sig gällande — en sådan uppmjukning

av paragrafen borde ske, att kravet på skälig marginal endast vid

beviljande av nya krediter skulle vara ovillkorligt men att det utsädes, att

detsamma vid omsättning av äldre krediter skulle upprätthållas endast

såvitt sådant vore möjligt. Riksdagen har dock icke funnit tillräckliga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 196.

skäl föreligga att i detta avseende vidtaga en ändring, vilken skulle kunna

i viss mån motverka syftet med bestämmelserna i fråga. Vid detta ståndpunktstagande

har riksdagen utgått från att även den av Eders Kungl.

Maj:t föreslagna formuleringen lämnar möjlighet öppen att vid bedömande

av kravet på marginal i samband med omsättning av aktiekrediter

taga skälig hänsyn till de särskilda förhållanden, som kunna vara

rådande under en kristid.

Enligt punkt 3 av mom. 1 i förevarande 46 respektive 162 § må, utan

hinder av vad i momentet stadgas, av vederhäftig person dragen växel,

betalbar å annan ort, kunna diskonteras, ehuru accept å densamma ej erhållits.

Riksdagen har ansett sig böra framhålla, att denna föreskrift

givetvis gäller även bolag, förening och annan juridisk person.

Såsom förut erinrats, har Eders Kungl. Maj :t — i syfte att förhindra utfärdandet

av s. k. konstgjorda depositionsbevis, d. v. s. depositionsbevisi

i regel utställda på lång tid, lämnade såsom valuta för beviljat

lån — föreslagit införande av en ny paragraf med nummer 50 a respektive

166 a av innehåll, att vid beviljande av kredit bank icke må göra

förbehåll därom, att kreditbeloppet eller del därav skall insättas hos banken

för längre tid än sex månader. Då ett dylikt stadgande synes lägga

hinder i vägen för förbehåll örn insättning på viss uppsägningstid men

behov av möjlighet till sådant förbehåll lärer föreligga, har riksdagen

för sin del — i anslutning till vad fullmäktige i riksbanken i sitt yttrande

över sakkunnigförslaget ifrågasatt — ansett sig böra till nämnda

stadgande göra ett tillägg av innebörd, att förbehåll jämväl må avse

insättning på uppsägningstid, där denna ej överstiger sex månader.

Under 53 respektive 169 § banklagen har Eders Kungl. Maj:t föreslagit

en begränsning av antalet styrelseledamöter i bank till högst

tio, med rätt dock för Konungen att, när särskilda skäl därtill äro, medgiva

högre antal. Då nämnda begränsning synts vara alltför snäv, har riksdagen

ansett någon ökning av antalet böra ske. Ä andra sidan har emellertid

riksdagen i likhet med 1932 års banksakkunniga ansett lämpligt,,

att i lagen fixeras visst maximiantal styrelseledamöter. I berörda avseenden

har riksdagen för sin del beslutit, att banks styrelse skall bestå

av högst tolv ledamöter, med rätt för Konungen att medgiva högre antal,

dock ej högre än femton.

Enligt det av Eders Kungl. Maj:t framlagda lagförslaget skulle vidare

av styrelseledamöterna icke flera än en för varje påbörjat tretal få vara

befattningshavare i banken. Med hänsyn till att bankstyrelse äger att i

vissa avseenden delegera sin beslutanderätt till enskild styrelseledamot

eller annan person (ledamot i bankens direktion) och att styrelsens uppgift

i sådant fall ofta torde inskränkas till en efterhandsprövning av direktionens

åtgärder, lärer det — såsom jämväl förenämnda sakkunniga

framhållit — vara av vikt, att ej alltför många av styrelsens ledamöter

tillhöra direktionen eller eljest äro befattningshavare i banken. För sä
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens skrivelse Nr 196.

kerställande av en tillräcklig övervikt av icke befattningshavare i styrelsen

Ilar riksdagen ansett böra föreskrivas, att av styrelsens ledamöter

ej flera än en för varje påbörjat femtal må vara befattningshavare i

banken.

Med avseende å revisors kompetens (68 respektive 184 §) delar

utskottet den uppfattning i fråga örn behovet av ökade garantier för en

effektiv revision av bankbolagen, som ligger till grund för Eders Kungl.

Maj:ts förslag. För ernående av en tillfredsställande granskning av

ett bankbolags verksamhet är enligt riksdagens mening mest angeläget,

att till revisorer kunna förvärvas personer med sådan allmän

insikt och erfarenhet i ekonomiska ting, att de kunna på ett i möjligaste

mån tillförlitligt sätt bedöma bolagets engagemang och allmänna

förvaltning. Att genom lagbestämmelser vinna garanti för val av

personer med dylika kvalifikationer är givetvis vanskligt, men riksdagen

finner det fullt befogat att, såsom i Eders Kungl. Maj:ts förslag skett, i

lagtexten gives uttryck åt nu angivna viktiga önskemål genom en föreskrift

örn att samtliga revisorer skola vara med det ekonomiska livet väl

förtrogna. Vid sidan av den allmänna ekonomiska förfarenhet, som sålunda

samtliga revisorer böra representera, torde det emellertid vara nödvändigt,

att revisionen alltid tillförsäkras den bokföringstekniska sakkunskap

och den erfarenhet beträffande revisionsverksamhet, som torde vara

oumbärlig för en fullt tillfredsställande granskning av bankens ställning

och verksamhet. Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle detta säkerställas

genom föreskrift örn att minst en av de revisorer, aktieägarna (lottägarna)

utse, skall vara av handelskammare i riket auktoriserad revisor. För sin

del vill riksdagen — i anslutning till vad lagrådet på denna punkt yttrat

— ifrågasätta, huruvida det med den utveckling, institutet auktoriserad

revisor hittills vunnit, kan vara lämpligt att begränsa valet av de revisorer,

för vilka nyss angivna särskilda kompetens skulle krävas, till de auktoriserade

revisorernas krets. I syfte att giva aktieägarna större rörelsefrihet

utan att åsidosätta kravet på erforderliga speciella kvalifikationer

för ifrågavarande revisionsuppdrag har riksdagen ansett sig böra biträda

en formulering, enligt vilken av aktieägarnas revisorer minst en skall

hava vunnit beprövad erfarenhet beträffande revisionsverksamhet.

Eders Kungl. Maj:ts förslag örn upphävande av lagen angående

emission sbanker har icke givit riksdagen anledning till

erinran.

Riksdagen biträder den uppfattning, föredragande departementschefen

uttalat i fråga örn de solidariska b a nkbolagens avveckling.

På grund av det sålunda anförda får riksdagen, med överlämnande av

ett exemplar av bankoutskottets i ärendet avgivna utlåtande nr 29, anmäla,

dels att riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick antaga Eders

Bihang till riksdagens protokoll 1933. Vt sami. Sr litti. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 196.

Kungl. Maj:ts i propositionen nr 167 framlagda förslag till lag om ändring

i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 örn bankrörelse (nr 74),

för sin del antagit ett i nämnda utlåtande intaget, såsom utskottets förslag

betecknat förslag till lag i ämnet,

dels ock att riksdagen, med bifall till vad Eders Kungl. Majit i förevarande

proposition i sådant hänseende föreslagit, antagit det i propositionen

framlagda förslaget till lag om upphävande av lagen den 5 juni

1909 (nr 64) angående emissionsbanker.

Stockholm den 9 maj 1933.

Med undersåtlig vördnad.

331366. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.