Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående avlösning enligt bestämmelserna för frälseskatteränta av vissa avgifter till Lunds domkyrka samt s. k. hospitalsränta.

1933-05-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1933:240, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående avlösning enligt bestämmelserna för frälseskatteränta av vissa avgifter till Lunds domkyrka samt s. k. hospitalsränta.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 240.

1

Nr 240.

Godkänd av första kammaren den 24 maj 1933.

Godkänd av andra kammaren den 24 maj 1933.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående

avlösning enligt bestämmelserna för frälseskatteränta

av vissa avgifter till Lunds domkyrka samt s. k. hospitalsränta.

(Statsutskottets utlåtande nr 91.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion, II: 170, har hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning och förslag rörande

avlösning enligt bestämmelserna för frälseskatteränta av vissa i motionen

omnämnda avgifter till Lunds domkyrka samt s. k. hospitalsränta.

Över ifrågavarande motion har riksdagens vederbörande utskott i vederbörlig

ordning inhämtat kammarkollegii yttrande.

Kammarkollegium har i ärendet anfört följande:

De i motionen avsedda avgifterna till domkyrkan, beträffande vilka

redogörelser i äldre tid lämnats i Kungl. Maj:ts brev till kollegiet den 27

augusti 1817 angående hushållningen vid Lunds domkyrka, utgöras av

1) ordinarie ränta, enligt domkyrkans jordebok år 1925 utgående med 1,361

kronor 52 öre årligen, 2) heke- och dagsverkspenningar, utgjorda i lösen

för korn, enligt samma jordebok 351.5781 hektoliter, 3) landgillesspannmål,

i jordeboken redovisat med 16.647 3 hektoliter råg, 110.42 8 9 hektoliter korn

och 31.405 9 hektoliter havre, 4) tiondespannmål, i nämnda jordebok upptagen

till sammanlagt 137.3865 hektoliter råg, 260.2 8 33 hektoliter korn och

123.89 15 hektoliter havre, 5) städjeavgifter vid åboombyten i domkyrkans

stat (Kungl. Maj:ts brev 11 juni 1926) upptagna till 1,000 kronor, samt

6) avgifter vid försäljning utom börd av från domkyrkan under skatterätt

försålda fastigheter, sistnämnda avgifter redovisade varken i jordebok eller

stat.

Avgifterna torde, i den mån de utgå av domkyrkans utarrenderade hemman,

kvarstå från tiden före arrendesystemets införande (jfr stadgan 17 nov.

1859 angående vården och förvaltningen av Lunds domkyrka och hennes

egendom § 19, 7:o) och med undantag för ränta och tiondespannmål i realiteten

äga jordlegas karaktär samt förty icke kunna bliva föremål för avlösning;

ej heller torde något större allmänt intresse påkalla desammas upp
/lihang

till riksdagens protokoll 1933. 74 saini. Nr 240.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens skrivelse Nr 240.

hörande, möjligen nied undantag för räntan och tiondespannmålen, varom

nedan förmäles. En förenkling synes emellertid önskvärd ej blott ur arrendatorernas

utan ock ur domkyrkans egen synpunkt. Kungl. Majit torde,

därest så befinnes påkallat, kunna förordna, att avgifterna skola sammanföras

med arrendeavgifterna.

Angående domkyrkan tillkommande ordinarie ränta samt acke- och

dagsverkspenningar av fastigheter, som förut tillhört domkyrkan men

sålts till skatte med uttryckligt förbehåll örn körslor och dagsverken, örn

vilka fastigheter nu närmast är fråga, är att märka, att hemmanen vid

skatteköpen i regel rätteligen voro att anse såsom av frälse natur (se Kungl.

Maj:ts dom 1843, Schmidts jur. arkiv XIV s. 524). Det synes därför

sannolikt, att dessa avgifter i regel äga karaktär av frälseskatteräntor och

alltså redan nu kunna bliva föremål för avlösning enligt lagen den 8 november

1912 örn avlösning av vissa frälseräntor. Att tillämpa reglerna i

denna lag även på den till domkyrkan ingående landgillesspannmålen

av fastigheter, som ej äro i domkyrkans ägo, är måhända icke uteslutet.

Tiondespannmålen betecknas i såväl kronans som domkyrkans jordeböcker

såsom anslagen kronotionde men i äldre handlingar stundom såsom

kyrko- och kronotionde. Vare sig den äger kyrko- eller kronotiondes karaktär,

torde det kunna ifrågasättas, huruvida den ej må kunna bliva föremål

för avskrivning, som övergått praktiskt taget all annan krono- och kyrkotionde.

Vad slutligen beträffar domkyrkans rätt till städja vid åboombyte

samt till avgift vid försäljning utom börd av fastigheter, som tillhört

domkyrkan men sålts till skatte i följd av Kungl. Maj:ts brev den 30 april

1766, tillåter sig kollegiet hänvisa till den redogörelse som lämnats i lagberedningens

förslag till jordabalk III (1909, s. 283—286). Såsom framgår

av den av lagberedningen och i motionen lämnade redogörelsen grundar sig

domkyrkans rätt på de vid skatteköp bestämda och i skattebreven intagna

villkor örn — förutom körslor och dagsverken — städja vid åboombyten

samt lösningsrätt vid försäljning utom börd samt på Kungl. Maj:ts brev

den 27 augusti 1817 och 26 oktober 1827. Enligt uppgift hava avgifter

vid försäljning utom börd under senare tid ej alltid uttagits. Det synes ej

fullt klart, huruvida domkyrkan, då den erbjudes lösen av ett utom börd

sålt hemman, äger att emot vederbörandes bestridande i stället uttaga avgift

av angivna slag.

Ytterligare synes domkyrkan uppbära i motionen ej nämnd jordskyld

av vissa fastigheter i Malmö, Lund och Trälleberg samt en jord kallad

Säby vid Landskrona stad. Inkomsten härav är i gällande stat upptagen

till blott 26 kronor.

Det synes givet, att upphörande av ovan nämnda för fastighetskrediten

menliga avgifter av i enskild ägo varande fastigheter är av ett allmänt

intresse. Då domkyrkan torde få anses utgöra eget privaträttsligt subjekt,

torde emellertid ett borttagande av avgiften blott böra ske mot ersättning

till domkyrkan. Angående grunderna och formerna för en sådan uppgörelse

är kollegiet icke i tillfälle att utan en närmare undersökning, vartill rådrum

icke nu tinnes, framlägga något förslag. Reglerna för avlösning av

frälseränta, vilka normalt äro avsedda för avgifter, som utgå med regelbundna

mellanrum, torde passa för den ordinarie räntan, äcke- och dagsverkspenningarna

samt landgillesspannmålen, men däremot ej utan vidare

för städjeavgifterna och avgifterna för försäljning utom börd, vilkas periodicitet

måste vara i hög grad oregelbunden och icke på förhand beräknelig.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens skrivelse Nr 240.

Antagligt synes, att man för en bestämning av sistnämnda avgifters värde

blir hänvisad till en skälighetsuppskattning. För tiondespannmålens avskrivning

torde ledning kunna hämtas av förordningen den 23 juli 1869 angående

förändring av grundräntor och kronotionde samt förordningen den 14

oktober 1898 angående avskrivning av den från viss jord inom Skåne med

flera provinser utgående kyrkotionde. Ett definitivt bedömande av frågan

i dess helhet synes icke vara möjligt, förrän Lunds domkyrkoråd och representanter

för de av frågan berörda fastighetsägarna beretts tillfälle att yttra

sig. Att märka är slutligen, att framställningen icke avser upphävande av

den på skatteköpebreven grundade lösningsrätt, som tillkommer domkyrkan

vid försäljning utom börd.

Kollegiet tillstyrker på grund av vad sålunda anförts en utredning, huru

vida ovan omförmälda till Lunds domkyrka utgående avgifter av fastigheter,

vartill äganderätten icke tillkommer domkyrkan, må kunna bringas

att upphöra, samt att därvid ock tages i övervägande, huruvida och på vad

sätt den av domkyrkans egna fastigheter utgjorda räntan och tiondespannmålen

samt den domkyrkan tillkommande lösningsrätt vid försäljning utom

börd må kunna upphöra.

Vad angår den i motionen framförda frågan örn avlösning av s. k.

hospitalsräntorna får kollegiet erinra, att riksdagen i skrivelse nr 187 år

1932 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning angående den

omfattning och det sätt, varpå de jämlikt brev den 12 maj 1876 från

hospitalen till statsverket indragna och utgående räntor, vilka jämlikt förordningen

den 5 juni 1909 (nr 68) angående rätt för jordägare att inlösa

till statsverket indragna hospitalsräntor m. m. kunna omsättas i penningar,

må kunna upphöra, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kan föranleda. Kungl. Majit har därefter den 8 juli 1932 anbefallt

kammarkollegiet att inkomma med utlåtande och förslag i detta ärende, och

har kollegiet den 18 i samma månad remitterat ärendet till sitt arkiv för

verkställande, i första hand, av utredning och avgivande av yttrande. Till

följd av arbetsbelastningen å arkivet och knappheten av för ändamålet

disponibel personal har emellertid sådan utredning ännu ej medhunnits,

men har kollegiet anbefallt arkivet att snarast möjligt och senast före den

1 instundande juli inkomma med dylik utredning och yttrande. Vid angivna

förhållande torde motionen i nu ifrågavarande del ej för närvarande

böra föranleda vidare åtgärd.

Kollegiet anser sig böra i detta sammanhang meddela, att kollegiet haft

under övervägande att föranstalta örn utredning örn effektiv avveckling av

vissa andra fast egendom belastande avgifter med s. k. tyst förmånsrätt,

vilka äro för den allmänna fastighetskrediten samt reda och ordning inom

fastighetspublicitetens område menliga, såsom landgille och landskyld samt

ränta i följd av skatteköp av s. k. halländska kyrkohemman. En sådan

avveckling torde måhända kräva, att statsverket, såsom fallet är beträffande

avlösning av frälseräntor, medverkar för ändamålet genom bidrag. Emellertid

bava de för kollegiet tillgängliga arbetskrafter visat sig vara alltför

fåtaliga för att något väsentligt ännu kunnat åtgöras i frågan. Härtill har

under senaste tid kommit, att nu rådande statsfinansiella svårigheter nödvändiggöra

återhållsamhet i anspråk för nya ändamål på statskassan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens skrivelse Nr 240.

Av skäl, som i kammarkollegii förevarande yttrande anförts, har riksdagen

funnit motionärernas framställning böra beaktas i den omfattning,

kollegium föreslagit. Riksdagen vill ock hava uttalat önskvärdheten av, att

den av kollegium omförmälta utredningen örn effektiv avveckling av vissa

andra fast egendom belastande avgifter med s. k. tyst förmånsrätt, så snart

ske kan, verkställes.

Riksdagen får alltså anhålla att Kungl. Majit måtte verkställa utredning,

huruvida ovan omförmälta, till Lunds domkyrka utgående avgifter

av fastigheter, vartill äganderätten icke tillkommer domkyrkan, må kunna

bringas att upphöra, samt att därvid ock tages i övervägande, huruvida

och på vad sätt den av domkyrkans egna fastigheter utgjorda räntan och

tiondespannmålen ävensom den domkyrkan tillkommande lösningsrätt vid

försäljning utom börd må kunna upphöra, samt att Kungl. Majit måtte

för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 24 maj 1933.

Med undersåtlig vördnad.

88 1 4 79.''

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.