Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående omdaning av tryckfrihetsprocessen.

1933-05-30 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1933:253, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående omdaning av tryckfrihetsprocessen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr £53.

1

Nr 253.

Godkänd av första kammaren den 30 maj 1933.

Godkänd av andra kammaren den 30 maj 1933.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion

angående omdaning av tryckfrihetsprocessen.

(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 33.)

Till KONUNGEN.

I § 86 regeringsformen angives vad med tryckfrihet förstås. Genom denna

paragraf har varje svensk man tillförsäkrats rättighet att, utan några av den

offentliga makten i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast

inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll och att icke i annat fall

kunna därför straffas, än örn detta innehåll strider emot tydlig lag, given att

bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning. Tillämpning av

den sålunda stadgade tryckfriheten regleras av nu gällande tryckfrihetsförordning,

dagtecknad den 16 juli 1812.

Tryckfrihetsförordningens bestämmelser avse sålunda icke blott att säkerställa

tryckfriheten utan också att reglera frågan om ansvar för utgiven skrifts

innehåll och processen angående tryckfrihetsbrott, varjämte där finnas ordningsföreskrifter

beträffande rätten att idka tryckeri och bokhandelsrörelse

samt i samband med de processuella bestämmelserna regler angående kvarstad

å tryckt skrift.

Reglerna angående processen i tryckfrihetsmål äro olika för olika slag av

mål. Sålunda gälla särskilda regler för mål rörande förseelser mot ordningsföreskrifter,

vilka i vissa fall avdömas i administrativ väg, i vissa fall handläggas

vid domstol. Mål rörande otillåten publicering av aktstycken (s. k.

publikationsbrott) handläggas av domstol, utan medverkan av jury. Detsamma

gäller örn vissa övriga brott mot tryckfrihetsförordningens bestämmelser i den

mån de icke avse s. k. författaransvar. De mål, som avse författaransvar, äro

de egentliga tryckfrihetsmålen, vilka i avseende å reglerna för processen väsentligt

avvika från andra tryckfrihetsmål och vanliga mål. I dessa egentliga

tryckfrihetsmål är således alltid fråga om ansvaret för tryckt skrifts innehåll.

Sedan år 1815 har genom bestämmelsen i § 5 l:o tryckfrihetsförordningen

gällt, att lagligheten av åtalade tryckta skrifters innehåll alltid skall

prövas av en jury eller nämnd utsedd på i lagrummet närmare angivet sätt.

Genom gammal och stadig praxis har detta stadgande tolkats sä, att medverkan

av jury endast erfordras i mål rörande författaransvar eller således där åtalet

gäller brottslighet enligt § 3 tryckfrihetsförordningen, i vilket lagrum anges

Bihang till riksdagens protokoll 1988. lif sami. Nr 253—Sölf. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 25S.

vad som skall anses såsom missbruk av tryckfriheten. Medverkan av jury erfordras

sålunda varken i ovannämnda ordningsmål eller mål rörande publikationsbrott.

Tryckfrihetsförordningens bestämmelser hava efter dess tillkomst undergått

flera ändringar, därav åtskilliga av icke oväsentlig betydelse såsom exempelvis

ovan nämnda förändringar 1815, då juryinstitutet infördes. Genom dessa

ändringar har tryckfrihetsförordningen, vars uppställning från början varit

föga överskådlig, blivit i formellt avseende mycket otillfredsställande. Vid

flera tillfällen har även gjorts försök att omarbeta densamma både i formellt

avseende och beträffande dess sakliga innehåll. Av större betydelse

torde därvid hava varit de vid 1871 och 1872 års riksdagar av konstitutionsutskottet

i memorial nr 7 resp. nr 6 framlagda förslag till ny tryckfrihetsförordning.

Dessa förslag voro i yttre måtto väsentligt avvikande från gällande

tryckfrihetsförordning. Det sakliga innehållet i förslagen innebar däremot

icke några genomgripande förändringar. I sistnämnda avseende var, i

den mån de föreslagna förändringarna berörde tryckfrihetsprocessen, förslaget

örn ändrade bestämmelser rörande domstol för tryckfrihetsmål och utseende

av jurymän det viktigaste. Enligt förslagen skulle juryn uttagas genom utlottning

ur en på förhand för viss tidsperiod vald jurykår. Dessa av konstitutionsutskottet

framlagda förslag blevo emellertid icke godkända. Sedermera

framlade Eders Kungl. Maj:t i proposition nr 21 till 1887 års A-riksdag

förslag till ny tryckfrihetsförordning, vilket i huvudsak byggde på förslagen

av 1871 och 1872. På grund av mellankommande riksdagsupplösning kom

emellertid detta förslag aldrig under riksdagens behandling.

Sedan riksdagen i särskilda skrivelser 1902 nr 139 och 1908 nr 139 och 140

anhållit, att åtskilliga av tryckfrihetsförordningens bestämmelser, bl. a. rörande

tryckfrihetsjuryns organisation, måtte överses och granskas, tillkallade

Eders Kungl. Majit den 11 september 1909 kommitterade för att biträda med

revision av tryckfrihetsförordningen. De kommitterade avgåvo den 20 december

1912 betänkande med fullständigt förslag till »tryckfrihetsordning».

Detta förslag utgjorde formellt en fullständig nydaning av tryckfrihetsförordningen,

men bibehöll de grundsatser, på vilka tryckfrihetsförordningen

byggt; endast i vissa punkter föreslogos sakliga ändringar, bl. a. beträffande

juryns konstituerande, varvid principerna i de tidigare framlagda förslagen

följdes. Förslaget har emellertid icke lett till resultat.

Ehuru tryckfrihetsförordningen erkänts vara behäftad med betydande brister,

hava dock sålunda alla förslag att ersätta densamma med en ny lag

avvisats. Orsaken härtill torde bland annat hava varit att på grundval av

tryckfrihetsförordningens bestämmelser, vilka i flera avseenden äro oklara, utbildat

sig en fast och stadig praxis, som man icke velat rubba och vilken befarats

kunna äventyras vid införande av en formellt helt nyredigerad tryckfrihetsförordning.

I de fall där sakliga ändringar varit påkallade hava vid flera

tillfällen dylika partiella reformer av bestämmelserna genomförts. I avseende

å tryckfrihetsprocessen har i anledning av Eders Kungl. Maj :ts proposition,

nr 80, till 1931 års riksdag, angående huvudgrunderna för en rättegångs

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse hlr 25S.

3

reform, väckts motioner, däri yrkats bland annat, att utredning borde verkställas

och förslag framläggas rörande överflyttande av tryckfrihetsmålen

till de allmänna domstolarna, varvid dock såväl i underrätt som överrätt

nämnd borde medverka. Särskilda utskottet fann i sitt av riksdagen i denna

del godkända utlåtande nr 1, att starka skäl kunde anföras för en reform av

rättegångsförfarandet i tryckfrihetsmål, då den nu tillämpade ordningen leda

av betydande brister. Tillräcklig anledning syntes utskottet dock icke föreligga

att i samband med den då föreslagna rättegångsreformen upptaga det

omfattande spörsmålet om reform av tryckfrihetsprocessen.

En fullständig omdaning av tryckfrihetsprocessen måste emellertid medföra

ändringar i flera andra bestämmelser i tryckfrihetsförordningen, och därigenom

skulle reformen sannolikt behöva utsträckas att gälla hela berörda grundlag.

Då alla förslag till en sådan reformering hittills avvisats, synes det riksdagen,

som tiden icke vore lämplig att nu söka genomföra en dylik reform.

Då en genomgripande förändring av en för det offentliga livet sa viktig grundlag

som tryckfrihetsförordningen måste, innan det nya hunnit tillräckligt

länge tillämpas i praxis, medföra en mer än eljest betänklig osäkerhet, torde

det vara lämpligare att fortfarande på de partiella reformernas väg söka genomföra

de ändringar, som kunna finnas nödiga och nyttiga.

Riksdagen har härvid uppmärksammat bestämmelserna angående juryinstitutet

och dess tillämpning i praxis. Beträffande juryinstitutet sammanfattade

konstitutionsutskottet vid 1815 års riksdag de skäl som anförts för juryns

antagande så,

»att Tryckfrihetsmål äro i allmänhet mera moraliska än materiella förbrytelser;

att de nästan förutsätta omöjligheten att igenom blotta Lag-formler

kunna bestämmas; att ord sådana som hädelse, lasteligt yttrande, för gripen g,

smädelig, skändelig, förolämpande, vrängda framställningar m. fl., hvilka uti

Tryckfrihets-Förordningen förekomma och der äro oumgängeliga,. allesammans

liro af den egenskap att åtminstone i de flesta fall fordra en ny definition för att

nied den bestämdhet kunna tillämpas, som Lagens bokstafliga tolkning skulle

erfordra; att dessutom det gifves framställningsätt, så val igenom allusioner

och allegorier som igenom ironiens nyttjande, hvilka omöjligen af någon Lag

kunna i förhand på ett bestämdt sätt utmärkas; att, så väl i anseende till de

förra som i synnerhet till dessa senare, omfattningen af Domarens åtgärd alltid

blir mera inskänkt än den utaf en Jury eller Nämnd, hvilken, efter skedd

undersökning och målets i laglig väg gjorda utredande, ägde att med afseende

på Lagens föreskrifter förena det blotta naturliga omdömmets anvisning vid

pröfningen af Skriftens syftning; att en sådan Jury, enär den skulle för brottslighetens

bestämmande äga ett friare utrymme, skulle äfven med detsamma

afskära möjligheterne till undanflygter och förkorta rättegången, men skulle

också, genom sin sammansättning och dess för hvarje särskilt fall gjorda

tillkallande, för den oskyldige framställa en säkrare tillflygt och ett starkare

hopp om ett opartiskt bedömmande.»

De förhoppningar som sålunda ställdes på juryn hava icke i allo infriats,

kanske icke minst beroende på det sätt varpå juryn utses. I stället för att förkorta

rättegången hava jurymålen blivit betydligt längre och därigenom även

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 253.

högst betydligt dyrare än vanliga mål. Utgången av ett jurymål är även

osäker och mycket oberäknelig. Särskilt erbjuder processen för enskilda målsägande

sådana svårigheter, att dess tillgripande för erhållande av erforderlig

upprättelse i förekommande fall i regel torde undvikas även när ingen annan

väg star öppen. Annorlunda ställer sig saken måhända i de fall, som komma

under allmänt åtal och där det allmännas intresse är lika delat mellan tryckfrihetens

bevarande och dess missbruks beivrande. Under sådana förhållanden

synes det riksdagen önskvärt, att utredning erhålles örn lämpligheten och möjligheten

av reformer beträffande den egentliga tryckfrihetsprocessen, såvitt

den berör enskilda målsägande. Riksdagen förbiser ingalunda, att härvid kunna

möta processuella betänkligheter, men då frågan icke är blott en processfråga,

utan i första hand en fråga örn verksamt skydd för berättigade enskilda intressen,

vilka vid den tid, då tryckfrihetsförordningen kom till, icke ens förutsattes

kunna bliva genom tryckfrihetens missbrukande i den utsträckning

utsatta för kränkningar, som sedermera visat sig bliva fallet, får riksdagen anhålla,

att Eders Kungl. Majit måtte föranstalta örn utredning av frågan örn

löjligheterna att ombilda processen i tryckfrihetsmål, anhängiggjorda av enskilda,

i sadan riktning, att större säkerhet för de enskilda därigenom uppnås,

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen föranleder.

Stockholm den 30 maj 1933.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.