Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om förstatligande av hela det svenska järnvägsnätet.

1933-06-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1933:267, Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om förstatligande av hela det svenska järnvägsnätet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 267.

1

Nr 267.

Godkänd av första kammaren dea 7 joni 1933.

Godkänd av andra kammaren den 7 juni 1933.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner

om förstatligande av hela det svenska järnvägsnätet.

(Statsutskottets utlåtande nr lil.)

Till Konungen.

I två inom riksdagen väckta, likalydande motioner, I: 261 och II: 438, har

hemställts, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner nr 166

om avskrivning av fordran hos Uddevalla—Lelångens järnväg samt nr 142 örn

anslag för beviljande av lån till enskilda järnvägar måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Majit hemställa om utredning och förslag till förstatligande

av hela det svenska järnvägsnätet.

Över motionerna bär riksdagens vederbörande utskott införskaffat yttranden

från fullmäktige i riksgäldskontoret, statskontoret, järnvägsstyrelsen samt

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, varjämte utskottet erhållit yttrande i ämnet

från Svenska järnvägsföreningen.

Beträffande innehållet i dessa yttranden får riksdagen hänvisa till statsutskottets

utlåtande nr lil.

Alltifrån de första svenska järnvägslinjernas tillkomst på 1850-talet har

såsom en allmän riktlinje för den svenska järnvägspolitiken gällt, att stambanornas

byggnad ankommit på staten, medan anläggningen av det övriga järnvägsnätet

i huvudsak, och med undantag för de norrländska tvärbanorna,

varit en kommunal eller enskild angelägenhet.

Efter denna grundplan har det svenska bannätet efterhand utformats i ett

stort genomgående statligt järnvägssystern och en mångfald enskilda banlinjer

av växlande längd och spårvidd; det förtjänar antecknas, att mot statens till

cirka 700 mil uppgående bredspårsnät står ett enskilt järnvägsnät med en utsträckning

av över 900 mil (varav cirka 600 mil normalspåriga linjer).

Det torde ligga i öppen dag, att ett förstatligande av alla dessa enskilda

järnvägar måste bliva förknippat med stora vanskligheter. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har i detta avseende framhållit som sannolikt, att den stora

mängden småbanor med sina olika lokala betingelser skulle verka tyngande på

den mera på stordrift inriktade statsbaneförvaltningen, och av svenska järnvägsföreningen

har erinrats örn nödvändigheten att i en alltjämt stegrad grad

kunna smidigt anpassa trafik och tariffer efter rent lokala förhållanden, varvid

också biltrafiken funnits böra i en för statens järnvägar okänd omfattning

inordnas i järnvägstrafikens organisation.

Vid frågans bedömande bör dock ej förbises, att i ett stort antal utländska

stater järnvägsväsendets förstatligande är i stort sett genomfört; i ett flertal

länder har statsbanesystemet därvid uppkommit på så sätt, att staten under

förekommande kriser nödgats understödja de privata företagen därhän, att

deras banor slutligen tillfallit staten. I vissa andra länder såsom England,

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 14 sami. Nr 267—275.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens skrivelse Nr 26?.

Frankrike och Amerika, där järnvägarna i huvudsak äro i enskilda företagares

hand, kännetecknas den senaste tidens utveckling av en delvis genom

statliga tvångsåtgärder genomförd koncentration.

Även vad Sverige beträffar, utgör tvivelsutan en sådan driftskoncentration

ett bland de verksammaste medlen för att bringa järnvägarna lättnad i deras

nuvarande, av automobilväsendets kraftiga utveckling i förening med den allmänna

depressionen förorsakade ekonomiska betryck. Genom redan tidigare

verkställda utredningar har sålunda klarlagts, att stora järnvägsekonomiska

och därmed också samhällsekonomiska besparingar stå att vinna på denna väg,

ej endast i form av bättre utnyttjande av materiel och trafikpersonal utan ock

genom centralisering av det speciellt inom järnvägsdriften tyngande arbetet

med kassarörelse, redovisning och statistik samt också genom bortfallandet av

av en del överflödig förvaltningsledning.

Vissa förväntningar borde kunna hysas, att de enskilda svenska järnvägsföretagen

i medvetande om fusionens fördelar skola frivilligt medverka härtill. I

anslutning till Svenska järnvägsföreningens härutinnan gjorda uttalanden må

en förhoppning uttalas, att de utredningar och förhandlingar, som av föreningen

uppgivits pågå, skola leda till resultat.

Att det sålunda inom svenska järnvägsväsendet pågående arbetet — och

riksdagen avser då ej endast fusionssträvandena utan också andra rationaliseringsåtgärder

— bedrives med skyndsamhet och kraft synes riksdagen vara

en angelägenhet av vikt; i detta avseende må erinras örn de uppoffringar, som

det allmänna i en alltjämt stegrad grad har att ikläda sig för järnvägsdriftens

upprätthållande. I den mån detta ekonomiseringsarbete kräver ett beträdande

av förstatligandets väg, lära statsmakterna ej underlåta att härvid lämna sin

medverkan.

Mot motionärernas yrkande att man nu skulle igångsätta en utredning örn

”förstatligande av hela det svenska järnvägsväsendet” hava emellertid av de

i ärendet hörda myndigheterna vissa skäl anförts; härvid har bland annat

erinrats örn de båda just nu pågående kommittéutredningarna angående dels

en sund reglering av förhållandet mellan biltrafik, järnvägar och sjöfart, dels

ock vissa enskilda järnvägars ekonomiska läge. Också på grund av utredningens

vittutseende karaktär måste enligt riksdagens mening en dylik utrednings

igångsättande väcka vissa betänkligheter.

Även med denna uppfattning finner dock riksdagen fog föreligga för att

jämsides med de övriga ansträngningar, som nu göras att främja järnvägarnas

fortbestånd, en förberedande och förutsättningslös utredning igångsattes i den

begränsade omfattning järnvägsstyrelsen förordat. Denna utredning skulle

alltså avse att utröna förvaltnings- och driftkostnaderna för ett sammanslaget

svenskt bredspårsnät under enhetlig ledning i jämförelse med kostnaderna vid

motsvarande järn vägssystems nuvarande uppdelning på statens järnvägar och

ett flertal andra, större och mindre enheter. Härigenom skulle, såsom järnvägsstyrelsen

ock antytt, kunna skapas ett värdefullt förhandsmaterial för ett

bedömande av ett förstatligandes konsekvenser ur driftsynpunkt och i varje

fall erhållas ett fastare underlag för att avgöra i vad mån undersökningarna

härom böra fullföljas. Ifrågavarande utredning lärer kunna av järnvägsstyrelsen

företagas utan några mera nämnvärda extra kostnader.

Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen i anledning

av motionerna I: 261 och II: 438 hos Kungl. Majit anhålla örn utredning

rörande förvaltnings- och driftkostnaderna för ett sammanslaget svenskt bredspårsnät

under enhetlig ledning i jämförelse med motsvarande kostnader vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 267—268. 3

järnvägssystemets nuvarande uppdelning på statens järnvägar och ett flertal

andra enheter.

Stockholm den 7 juni 1933.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 268.

Godkänd av första kammaren den 7 juni 1933.

Godkänd av andra kammaren den 7 juni 1933.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om

anslag för påbörjande av till- och ombyggnad av posthuset

i Linköping.

(Statsutskottets utlåtande nr Ilo.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion, II: 161, har hemställts, att riksdagen

måtte för påbörjande av till- och ombyggnad av posthuset i Linköping å tomterna

nr 2 och 4 i kvarteret Brevduvan för budgetåret 1933/1934 anvisa såsom

utgifter för kapitalökning ett belopp av 200,000 kronor.

Beträffande den förberedande behandling, frågan örn förevarande till- och

ombyggnad av posthuset i Linköping undergått, får riksdagen hänvisa till de

i motionen lämnade uppgifterna.

Kostnaderna för byggnadsföretaget, den redan inköpta nya tomten oberäknat,

uppgå till 657,000 kronor, varav 92,000 kronor belöpa på ändringsarbeten

inom det nuvarande posthuset och 565,000 kronor på tillbyggnaden och det nya

garaget.

Goda skäl synas riksdagen tala för att dessa arbetens igångsättande ej längre

uppskjutes. De nuvarande tjänstelokalernas otidsenlighet och otillräcklighet

hava vitsordats av granskningsnämnden. Ifrågavarande företag erbjuder den

fördelen, att vederbörande affärsdrivande verk anser detsamma lämna en tillfredsställande

avkastning och påtager sig ansvaret för det nedlagda kapitalets

förräntning. Med hänsyn härtill möta ej heller några betänkligheter mot att

erforderligt anslag anvisas att utgå av lånemedel.

Riksdagen har således ansett det motionsvis begärda anslaget, 200,000 kronor,

nu böra ställas till förfogande för att efter den ytterligare prövning av

frågan, som Kungl. Majit kan finna nödig, användas för påbörjande av ifrågavarande

till- och ombyggnad av posthuset i Linköping.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen, med bifall till den i ämnet väckta

motionen II: 161, till påbörjande av en till- och ombyggnad av posthuset i

Linköping för budgetåret 1933/1934 under utgifter för kapitalökning, statens

affärsverksamhet, anvisat ett reservationsanslag av 200,000 kronor att utgå av

lånemedel.

Stockholm den 7 juni 1933.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.