Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om viss engångsersättning till änkefru Emma Kleberg.

1933-02-17 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1933:392, Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om viss engångsersättning till änkefru Emma Kleberg.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 392.

13

Nr 392.

Godkänd siv första kammaren den 28 juni 1983.

Godkänd aiv andira kammaren dien 28 juni 1933.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om

viss engångsersättning till änkefru Emma Kleberg.

(Statsutskottets utlåtande nr 132.)

Till Konungen.

Uti en inom riksdagen väckt motion (II: 382) har hemställts, att riksdagen

ville besluta, att till änkefru E. Kleberg skall utbetalas en engångsersättning

för förlorad egendom av 20,000 kronor.

Den föreliggande motionen innebär, att till änkefru Kleberg skulle av statsmedel

utbetalas ett belopp av 20 000 kronor, utgörande ersättning för den av

bolsjevikerna beslagtagna lösegendom, som tillhörde hennes i Ryssland avrättade

son.

Med hänsyn till de alldeles särskilda förhållanden, som i detta fall otvivelaktigt

föreligga och vilka äro av ömmande beskaffenhet, anser riksdagen

starka skäl tala för att ytterligare ersättning av statsmedel tilldelas änkefru

Kleberg. Emellertid kan ifrågasättas, huruvida beredande av ersättning åt

henne i form av’ pension är den lämpligaste utvägen med hänsyn såväl till

hennes höga ålder som till den avsevärda tid, som förflutit sedan sonens bortgång.

Huru än pensionsfrågan må lösas, anser sig riksdagen böra medgiva, att

åt henne beredes viss ersättning i form av ett kapital, så avvägt, att det kan

betraktas som slutlig ersättning för hennes genom sonens död lidna förluster

intill tidpunkten för Kungl. Maj:ts beslut i detta ärende.

I fråga örn ersättningens storlek har riksdagen emellertid icke ansett sig

böra ingå på någon närmare prövning härav, då riksdagen är av den uppfattningen,

att det lämpligen bör ankomma på Kungl. Maj:t att efter verkställd

sådan prövning bestämma densamma. Vad änkefru Kleberg tidigare erhållit

i ersättning av statsmedel, torde nu böra gå i avräkning.

Riksdagen vill vidare i detta sammanhang framhålla angelägenheten av att,

örn staten nu beviljar änkefru Kleberg ett visst ersättningsbelopp, på svenska

statsverket samtidigt överlåtas de fordringsanspråk gentemot sovjetregeringen,

om i beröda hänseende kunna tillkomma änkefru Kleberg eller hennes sons

andra rättsinnehavare. För ersättningens utbetalande torde därför ett villkor

i sådan riktning böra uppställas.

Vad slutligen beträffar sättet för bestridandet av ifrågavarande engångsersättning

bemyndigar riksdagen Kungl. Majit att anvisa densamma från det

utom huvudtitlarna uppförda förslagsanslaget till oförutsedda utgifter i allmänhet.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen bemyndigat Kungl. Majit att av

förslagsanslaget till oförutsedda utgifter i allmänhet såsom ersättning i ovan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens protokoll Nr 392—393.

angivna hänseenden till änkefru Emma Kleberg utbetala det belopp, som Kungl.

Majit efter närmare prövning kan finna skäligt.

Stockholm den 2S juni 1933.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 393.

(Jodkänd av första kammaren den 28 juni TOSS.

Godkänd av andina kammaren den 28 juni 1933.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag örn ersättning för debitering och

uppbörd av landsting smedel m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 133.)

Till Konungen.

I en till riksdagen avlåten, den 17 februari 1933 dagtecknad proposition,

nr 151, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning örn ersättning

för debitering och uppbörd av landstingsmedel;

dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning örn debitering

och uppbörd av tingshusmedel;

dels under femte huvudtiteln anvisa ett extra förslagsanslag till ersättning

till häradsskrivarna för pensionsförteckningar av 56,000 kronor;

dels ock medgiva, aft häradsskrivare må tillsvidare, i enlighet med de i

statsrådsprotokollet angivna grunderna, äga att utan kostnad för statsverket

årligen erhålla ledighet för enskilda angelägenheter under en tid av 20 dagar

intill det år, under vilket han uppnår 40 års ålder, samt av 30 dagar för tid

därefter, med rätt för honom att uppbära samtliga de med tjänsten förenade

inkomsterna med undantag för den del därav, vilken enligt träffad överenskommelse

skall utgå till vikarien.

Riksdagen anmäler i denna skrivelse sitt beslut beträffande anslagsfrågan och

frågan örn kostnadsfri ledighet för häradsskrivarna.

Riksdagen vill då till en början erinra därom, att enligt riksdagens förut

fattade beslut i frågan örn Kungl. Majits förslag till förordning örn debitering

och uppbörd av landstingsmedel häradsskrivarnas provisioner för debitering och

uppbörd av sagda medel skola reduceras i större omfattning än Kungl. Majit

föreslagit. I sin skrivelse nr 254 i detta ämne har riksdagen emellertid anfört,

att riksdagens ståndpunkttagande till nämnda förordning grundades uteslutande

på uppfattningen av vad det särskilda arbetet med landstingsmedlens debitering

och uppbörd krävde i skälig ersättning, alldeles oberoende av avlöningsspörsmålet

i övrigt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.