Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppställningen av riksstatens utgiftssida m. m.

1934-04-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1934:203, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppställningen av riksstatens utgiftssida m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 203.

1

Nr 203.

Godkänd av första kammaren den 24 april 1934.

Godkänd av andra kammaren den 24 april 1934.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående uppställningen av riksstatens utgiftssida

m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 79.)

Till Konungen.

I en till riksdagen avlåten, den 9 mars 1934 dagtecknad proposition, nr

220, har Kungl. Majit under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för nämnda dag begärt riksdagens yttrande

angående vissa av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade

grunder för uppställningen av riksstatens utgiftssida m. m.

I anledning av Kungl. Maj:ts proposition hava inom riksdagen väckts

bland annat två likalydande motioner, I: 327 och II: 586, i vilka hemställts,

att riksdagen måtte vid avgivandet av det i Kungl. Maj:ts proposition

nr 220 angående uppställningen av riksstatens utgiftssida m. m. begärda

yttrandet uttala sig för att automobilskattemedlen och totalisatormedlen

även i fortsättningen skola i riksstaten redovisas å särskilda specialbudgeter.

Riksdagen har till en början ansett sig böra upptaga till behandling frågan,

huruvida en revision av riksstatens utgiftssida kan anses nödvändig

och med hänsyn till nuvarande uppställning av behovet påkallad ur formell

synpunkt. I detta hänseende må fästas uppmärksamheten på,

att redan 1933 års riksdag i sin skrivelse nr 78 tillkännagivit den uppfattningen,

att den nu tillämpade uppställningen av riksstatens utgiftssida

gåve anledning till berättigad erinran. Den mening, som sålunda framfördes

vid föregående års riksdag, synes riksdagen vara fullt riktig, och riksdagen

vill för sin del därutöver framhålla, att den nu verkställda granskningen

inom såväl ämbetsverken som finansdepartementet och de undersökningar

i ärendet, som riksdagens vederbörande utskott gjort, givit till

resultat, att sådana brister måste anses vidlåda det nuvarande uppställningssättet

ifråga örn utgiftssidan i riksstaten, att det är önskvärt, att en

rationalisering och en tillämpning för de särskilda huvudtitlarnas del av

Bihang lill riksdagens protokoll 193A. H sami. Nr 203. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens skrivelse Nr 203.

någorlunda enhetliga grundsatser genomföres. Riksdagen ansluter sig till

departementschefens uppfattning, att det av ämbetsverken framlagda, med

A betecknade alternativet är att föredraga samt att de allvarligaste olägenheterna

i fråga örn utgiftssidans uppställning torde få anses hävda genom

ett antagande av detta alternativ. I ett avseende lärer visserligen det med

B betecknade alternativet kunna anses äga något företräde, nämligen ifråga

örn sammanförandet av statsbidrag och statsunderstöd, vilka enligt detta

alternativ skulle upptagas i riksstaten under särskilda huvudrubriker

samt för sig redovisas. Emellertid har riksdagen uppmärksammat, att ämbetsverken

och departementschefen förordat, att i särskilda tabeller, avsedda

att utarbetas inom riksräkenskapsverket, skulle komma att i allt

fall lämnas årliga redogörelser för dessa bidrag och understöd. Vid sådant

förhållande torde den fördel, som sålunda skulle kunna vinnas genom alternativ

B, på annat sätt ernås. Riksdagen har därför icke av denna eller

annan anledning eller med hänsyn till de i allmänhet mindre väsentliga

skiljaktigheter, som nu förefinnas mellan fjärde huvudtiteln och övriga

huvudtitlar, funnit skäl föreligga att föreslå vidtagande av någon jämkning

i det uppställningssätt i fråga örn riksstatens utgiftssida, som av departementschefen

förordats.

En följd av den förändrade uppställningen och sammanförandet av en

ämbetsmyndighets nu på ett stort antal anslag fördelade utgifter till i

huvudsak tvenne särskilda anslag, av vilka det ena är avsett för avlöningar

och det andra för omkostnader, skulle bliva, att den hittillsvarande uppdelningen

av anslagen å ordinarie och extra skulle försvinna. Riksdagen

vill då framhålla, att vid behandlingen av de särskilda riksstatsanslagen

under de senaste åren hänsyn i allt mindre grad tagits till anslagens karaktär

av ordinarie eller extra samt att i själva verket de flesta ordinarie

anslagen pläga årligen i ett eller annat avseende underkastas jämkning.

Att märka är även, att i de ordinarie anslagen till avlöningar numera i

regel ingå anslagsposter till avlönande av icke-ordinarie personal (exempelvis

riksräkenskapsverket och statistiska centralbyrån), samt att de ordinarie

anslagen även i övrigt mångenstädes innehålla poster, som icke

kunna anses vara av mera fast natur (exempelvis flottans underhållsanslag

och anslaget till veterinärhögskolan). Följden har också blivit, att

de ordinarie anslagen måst underkastas en lika noggrann, årlig prövning

vid budgetbehandlingen hos Kungl. Majit och riksdagen som de extra anslagen,

vilka senare ofta nog avse sådana kostnader, vilka lämpligen ansetts

böra fördelas på ett visst antal år. En närmare undersökning av det sätt,

på vilket medel anvisats under ordinarie och extra anslag på de särskilda

huvudtitlarna, giver också till resultat, att skilda principer här vunnit

tillämpning. Riksdagen kan därför icke finna annat än, att det med hänsyn

till budgetbehandlingen måste vara en fördel, att riksstatsuppställningen

göres överskådlig och att samtidigt i möjligaste mån enhetliga

grundsatser kunna vinna tillämpning, även örn därmed skulle följa, att den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 203.

3

numera i realiteten icke alltför betydelsefulla skillnaden mellan ordinarie

och extra anslag upphör. Ur riksdagens synpunkt har det varit av vikt

att tillse, att även framdeles komma att erhållas så fullständiga uppgifter

örn anslagens blivande användning, som erfordras för bedömandet av det

årliga medelsbehovet, och att anslagen så uppställas, att man i statsverkspropositionen

kan av de framlagda beräkningarna omedelbart utläsa, vilken

personal som är ordinarie och vilken som placerats på extra stat eller

som icke-ordinarie i övrigt. I detta hänseende torde någon anmärkning

icke kunna göras mot det framlagda förslaget. Jämväl å omkostnadsstaterna

lära emellertid speciella medelsbehov, vilka icke äro av mera stadigvarande

art, böra upptagas under särskilda poster för att därigenom

utmärka den skillnad mellan utgifter av mera stadigvarande och av tillfällig

art, vilken uppdelning numera torde hava i viss mån ersatt anslagens

indelning i ordinarie och extra.

Av det anförda framgår, att riksdagen anser praktiska skäl tala för genomförandet

av de synpunkter i fråga örn riksstatens uppställning, som

gjorts gällande av departementschefen. Härigenom fullföljes i stort sett

allenast det tillvägagångssätt, som riksdagen under de senaste åren i allt

vidare utsträckning tillämpat. Riksdagen har emellertid velat betona, att

vid genomförandet av den nya uppställningen och anslagsredovisningen

i detalj försiktighet bör iakttagas särskilt i sådana fall, där en omläggning

skulle kunna föra med sig jämkningar även i sakligt hänseende såsom

exempelvis beträffande redovisningen av universitetens tillgångar

och anslagsmedel.

Vad därefter beträffar frågan örn uppställningen av avlönings- och omkostnadsstaterna

för myndigheter och institutioner har det framlagda förslaget

icke givit riksdagen anledning till erinran, och vill riksdagen jämväl

framhålla, att riksdagen, som i detta sammanhang uppmärksammat vad

1933 års statsrevisorer anfört rörande sättet för beräkningen av vissa avlöningsanslag,

funnit sig böra godkänna, att avlöningarna till ordinarie

befattningshavare och befattningshavare å extra stat framdeles beräknas

med utgångspunkt från högsta tillämpliga löneklassen inom den lönegrad,

i vilken befattningshavaren enligt avlöningsreglementet blivit placerad.

Genom den föreslagna anslagsuppdelningen möjliggöres att i anslutning

till riksboksföringen åvägabringa en fullständig redovisning av vissa

statsutgifter, vilka äga särskilt intresse. Riksdagen är av den uppfattningen,

att de tabeller, som skola inom riksräkenskapsverket uppgöras och

tillhandhahållas riksdagen och statsrevisorerna, komma att underlätta riksdagsutskottens

budgetbehandling samt vara till betydande värde för statsrevisorerna

vid deras arbete.

Slutligen har riksdagen uppmärksammat att departementschefen i fråga

örn de s. k. specialbudgeterua framhållit, att vissa därmed sammanhängande

frågor icke nu borde upptagas till slutligt avgörande, utan prövas i

samband med förberedelserna till statsverkspropositionen till nästa års

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 203.

riksdag. I motionerna I: 327 och II: 586 har gjorts framställning örn att

riksdagen skulle uttala sig för, att automobilskattemedel och totalisatormedel

även i fortsättningen skulle i riksstaten redovisas å särskilda specialbudgeter.

Riksdagen, som erfarit, att departementschefen icke haft för

avsikt att vidtaga någon omläggning i sistnämnda hänseende, utan att frågan

först i princip underställts riksdagen, har därför ansett sig kunna

uttala sin anslutning till det motionsvis framställda förslaget.

Riksdagen har sålunda ansett sig kunna godkänna de av departementschefen

framlagda grunderna beträffande ändrad uppställning av riksstatens

utgiftssida. Även örn förslagets genomförande i detalj måhända kan komma

att medföra vissa svårigheter, är det dock ett viktigt önskemål, att den

rationalisering och förenkling, som i stort sett torde vinnas genom den nu

föreslagna förändringen i fråga örn uppställningen av statens utgiftssida,

snarast möjligt blir genomförd och kommer budgetarbetet inom departementen

och riksdagen till nytta.

Riksdagen får alltså för Kungl. Maj :t giva till känna sin ovan uttalade

uppfattning rörande ändrade grunder för uppställningen av riksstatens utgiftssida

m. m.

Stockholm den 24 april 1934.

Med undersåtlig vördnad.

341806. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1934.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.