Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för vattenrättsingenjörerna L. E. Wedberg, 8. L. C. Aspegrén och K. J. Elfström att för placering i löneklass få tillgodoräkna viss tjänstgöring.

1934-05-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1934:220, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för vattenrättsingenjörerna L. E. Wedberg, 8. L. C. Aspegrén och K. J. Elfström att för placering i löneklass få tillgodoräkna viss tjänstgöring.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens skrivelse Nr 220.

Nr 220.

Godkänd av första kammaren den 8 maj 1934.

Godkänd av andra kammaren den 8 maj 1934.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående rätt för vattenrättsingenjörerna L. E.

Wedberg, 8. L. C. Aspegrén och K. J. Elfström att för placering

i löneklass få tillgodoräkna viss tjänstgöring.

(Statsutskottets utlåtande nr 90.)

Till Konungen.

I en till riksdagen avlåten, den 1 februari 1934 dagtecknad proposition, nr

84, bär Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att vattenrättsingenjörerna L. E. Wedberg, S. L. C. Aspegrén

och K. J. Elfström må för placering och uppflyttning i löneklass från och

med den 1 januari 1933 inom vederbörlig lönegrad (B 30), av den tid före

nämnda dag, varunder de tjänstgjort i sådan egenskap, tillgodoräknas — utöver

vad som medgivits genom Kungl. Majlis beslut den 12 maj 1933 — ytterligare

Wedberg två år sex månader samt en var av Aspegrén och Elfström

tre år.

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, har statskontoret i sitt i förevarande

ärende avgivna yttrande anfört, bland annat, att, enär några särskilda bestämmelser

örn lönetur icke blivit meddelade i samband med genomförandet

vid 1932 års riksdag av den nya organisationen av vattendomstolarna, bestämmelserna

i allmänna avlöningsreglementet den 6 juni 1925 (nr 270) böra vinna

tillämpning i fråga om placering i löneklass av här ifrågavarande befattningshavare.

Då samtliga tidigare innehaft annan ordinarie befattning i statens

tjänst, vore de jämlikt 12 § 1 morn., fjärde stycket, berörda reglemente berättigade

att för uppflyttning i högre löneklass tillgodoräkna den tid utöver tre

år, varunder de före den 1 januari 1933 såsom ordinarie tjänstemän inom de

närmaste nio åren dessförinnan på förordnande eller å extra stat uppehållit befattning,

som i avseende å arbetets art och omfattning funnes svara mot, vara

jämförbar med eller högre än de av dem nu innehavda vattenrättsingenjörsbefattningar.

Även örn tjänstgöringen som vattenrättsingenjör före den 1 januari 1933 i

avseende å arbetets art kunde anses likvärdig med vad som efter omorganisationen

ålåge vattenrättsingenjör, syntes emellertid det i författningen uppställda

kravet på att likvärdighet skulle förefinnas även beträffande arbetets

anrättning lägga hinder i vägen för tillgodoräkning enligt förberörda författningsrum

av nu nämnda tjänstgöring.

I femte stycket av berörda paragrafs första moment stadgades, att för samma

ändamål, som i fjärde stycket avsåges, och under iakttagande i tillämpliga

delar av där stadgade grunder Kungl. Majit ägde efter prövning i varje särskilt

fall tillgodoräkna tjänsteman jämväl tid, varunder denne eljest i statens

tjänst utfört arbete, som i avseende å art och omfattning funnes svara mot,

vara jämförbart med eller av högre värde än det, han hade att i den erhållna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 220.

5

tjänsten utföra. Enligt dessa bestämmelser funnes alltså möjlighet för Kungl.

Majit att fatta beslut örn tillgodoräknande av den föregående tjänstgöringen

under förutsättning likväl, att denna kunde ur ovannämnda synpunkter anses

likvärdig med vad som numera ålåge vattenrättsingenjör. Fråga uppstode då,

huruvida här avsedda befattningshavare kunde anses hava i sin tidigare verksamhet

i statens tjänst utfört arbete av ovan angiven beskaffenhet. I avseende

härå ville statskontoret beträffande Aspegrén och Elfström, vilka före utnämningen

till vattenrättsingenjörer varit lantbruksingenjörer, framhålla, att sistnämnda

befattningar allenast blivit hänförda till lönegraden B 21. Med hänsyn

till att lantbruksingenjörer utöver avlöningen åtnjöte inkomst enligt taxa

syntes de visserligen få anses vara jämställda med befattningshavare i högre

lönegrad än B 21, men även örn deras inkomster enligt taxa i vissa fall kunde

uppgå till rätt avsevärda belopp, syntes de dock ej kunna jämställas med befattningshavare

i lönegraden B 30. Till jämförelse härutinnan finge anföras

att enligt kungörelsen nr 242/1930 skulle för lantbruksingenjör tillämpas det

pensionsunderlag, som gällde för befattningshavare i 26 :e lönegraden. I betraktande

härav syntes Aspegrén och Elfström icke heller kunna anses hava

fyllt villkoren enligt förevarande författningsrum för tillgodoräkning av deras

föregående tjänstgöring.

Vidkommande därefter frågan örn tillämpningen av nu nämnda författningsrum

å Wedberg, ville statskontoret framhålla, att han av de senaste- nio åren

omedelbart före den 1 januari 1933 tjänstgjort som distriktschef under vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen under tiden 1/1 1924—30/6 1930 eller alltså 6 år

6 månader, samt att Kungl. Majit den 12 november 1923 medgivit, att dåvarande

byråchefen F. Enblom finge för uppflyttning i högre löneklass inom

lönegraden B 30 tillgodoräkna 6 år av sin tjänstgöring som sådan distriktschef.

Visserligen åberopades i berörda beslut särskilda i ärendet föreliggande

omständigheter, men även i förevarande fall måste dylika anses vara för handen

i betraktande särskilt av Wedbergs tidigare tjänstgöring som vattenrättsingenjör.

Statskontoret holle därför före, att Wedberg kunde av Kungl. Majit

förklaras berättigad att i löneturshänseende tillgodoräkna tiden 1/1 1924—3%

1930 i vad den överstege tre år eller således 3 år 6 månader.

I betraktande av den omfattande tjänstgöring, jämväl Aspegrén och Elfström

fullgjort före tillträdandet av innehavande befattning, ansåge statskontoret

det vara med billighet överensstämmande, att vid bestämmande av löneställningen

hänsyn åtminstone i någon mån toges till denna tjänstgöring.

Ämbetsverket ansåge sig därför böra framhålla, att Kungl. Majit i flera fall

(t. ex. den 3 september 1926 angående dåvarande byrådirektören A. 6. M.

Sandbergs placering i löneklass och den 15 juli 1932 angående placering i löneklass

av arkivarien K. A. F. Westman) medgivit beträffande befattningshavare

hos lantmäteristyrelsen, vilka tidigare varit ordinarie distriktslantmätare, att

samma hänsyn finge för uppflyttning i högre löneklass tagas till deras tidigare

anställningar, som örn distriktslantmätarebefattningarna hade varit reglerade

efter enahanda grunder som tillämpats i avlöningsreglementet den 6 juni 1925

(nr 270) och därvid varit hänförda till lönegradén B 24. Enligt statskontorets

mening syntes samma tillvägagångssätt kunna ifrågasättas för beredande av

en något förbättrad löneställning för Aspegrén och Elfström.

Som lantbruksingenjörer hade de visserligen allenast tillhört lönegraden

B 21, men, såsom ovan framhållits, syntes de dock vara att hänföra till en

högre lönegrad. Med hänsyn till att de i pensionshänseende blivit jämställda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens skrivelse Nr 220.

med befattningshavare i lönegraden B 26, syntes man kunna antaga, att befatta

ning som lantbruksingenjör skulle vid löneregleringens genomförande år 1930

hava placerats i sistnämnda lönegrad, därest ej viss del av deras avlöningsförmåner

blivit bestämd att utgå enligt taxa. Vidare finge framhållas, att bestämmelserna

i avlöningsreglementet skulle enligt meddelade övergångsbestämmelser

omedelbart efter deras trädande i kraft varda gällande för ordinarie tjänstemän

så som om de varit tillämpade under vars och ens hela tjänstetid i oavbruten

följd vid något av de verk, beträffande vilka berörda reglemente skulle

lända till efterrättelse. I betraktande av vad sålunda anförts syntes det vara

rimligt, att här avsedda befattningshavare erhölle samma löneställning i nu

innehavande befattningar, som örn de den 31 december 1932 varit befattningshavare

i lönegraden B 26 och tillhört högsta löneklassen, den 29 :e, inom denna

lönegrad i minst tre år. Därest så varit förhållandet hade de jämlikt bestämmelserna

i 12 § 1 morn., andra stycket, avlöningsreglementet ägt att i löneturshänseende

tillgodoräkna tre år av den lid, de tillhört nyssnämnda löneklass.

I enlighet härmed skulle Aspegrén och Elfström erhålla avlöning enligt 31: a

löneklassen från och med tillträdandet den 1 januari 1933 av innehavande befattningar

såsom vattenrättsingenjörer.

Det syntes emellertid enligt statskontorets mening ankomma på Kungl.

Majit att" fatta beslut om en sådan löneklassplacering. Att utöver vad sålunda

förordats tillerkänna ifrågavarande befattningshavare några ytterligare förmåner

i löneturshänseende syntes med hänsyn till innehållet i gällande bestämmelser

icke vara möjligt utan riksdagens medverkan.

Sedan vattenöverdomstolen i skrivelse den 24 april 1933 underställt förevarande

lönetursfråga Kungl. Maj:ts prövning och allmänna civilförvaltningens

lönenämnd hörts i ärendet, fann Kungl. Majit genom beslut den 12 maj 1933

framställningarna ifråga för det dåvarande icke föranleda annan åtgärd än

att Kungl. Majit med stöd av 12 § 1 morn., femte stycket, avlöningsreglementet

den 6 juni 1925 (nr 270) dels medgav, att Wedberg ägde för placering och

uppflyttning i löneklass inom lönegraden B 30 tillgodogöra sig tre år sex månader

av sin tjänstgöring såsom distriktschef under tiden den 1 januari 1924—

den 30 juni 1930, dels ock förklarade Aspegrén och Elfström berättigade att

för enahanda ändamål åtnjuta samma ställning i löneturshänseende, som om

de den 31 december 1932 varit innehavare av befattning i lönegraden B 26 och

tillhört 29 :e löneklassen inom denna lönegrad i minst tre år. På grund av detta

Kungl. Majits beslut har en var av Wedberg, Aspegrén och Elfström sedan

den 1 januari 1933 varit i åtnjutande av lön enligt 31:a löneklassen.

Enligt departementschefens mening hava de dock icke, såsom lönenämnden

framhållit, erhållit en placering i lönehänseende, som med hänsyn till deras

föregående långvariga och väl vitsordade tjänstgöring såsom vattenrättsingenjörer

— även med beaktande av att denna icke haft heltidst jänstgörings

karaktär — kunde anses överensstämmande med rättvisa och billighet. I fråga

örn de tider, som borde i löneturshänseende tillgodoföra» vederbörande, har

departementschefen efter prövning av olika på frågan inverkande omständigheter

ansett övervägande skäl tala för den av lönenämnden intagna ståndpunkten,

enligt vilken en var av ifrågavarande befattningshavare i sådant hänseende

skulle tillgodoföras sex år, däri dock inräknade de tider om tre år sex

månader respektive tre år som genom Kungl. Majits beslut den 12 maj 1933

redan tillgodoräknats Wedberg respektive Aspegrén och Elfström.

Av vad sålunda i detta och liknande ärenden förekommit torde framgå, att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 220—221.

7

en revision av hithörande bestämmelser bör komma till stånd. Då riksdagen

emellertid funnit sig böra bifalla Kungl. Marits nu förevarande förslag, vill

riksdagen hava uttalat, att detta icke får tagas såsom intäkt för riksdagens

ståndpunkt till de ändrade bestämmelser, som i förevarande hänseende må komma

att underställas riksdagens prövning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen

medgivit, att vattenrättsingenjörerna L. E. Wedberg, S. L. C. Aspegrén och

K. J. Elfström må för placering och uppflyttning i löneklass från och med den

1 januari 1933 inom vederbörlig lönegrad (B 30) av den tid före nämnda dag,

varunder de tjänstgjort i sådan egenskap, tillgodoräknas — utöver vad som

medgivits genom Kungl. Maj:ts beslut den 12 maj 1933 — ytterligare Wedberg

två år sex månader samt envar av Aspegrén och Elfström tre år.

Stockholm den 8 maj 1934.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 221.

Godkänd av första kammaren den S maj 1934.

Godkänd av andra kammaren den 8 maj 1934.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag angående ändring i vissa

delar av lagen den 9 december 1910 arn reglering av prästerskapets

avlöning samt örn tillägg till samma lag m. m.,

i vad propositionen avser det ordinarie förslagsanslaget till

ersättning för prästerskapets tionde.

(Statsutskottets utlåtande nr 95.)

Till Konungen.

Uti den till riksdagen den 3 januari 1934 avlåtna propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1934/1935 har Kungl.

Maj:t (punkt 31 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för nämnda dag) föreslagit riksdagen att i avbi

dan på den proposition i ämnet, som kunde komma att bliva riksdagen förelagd,

beräkna en minskning av det ordinarie förslagsanslaget till ersättning för

prästerskapets tionde, nu 4,634,750 kronor, med 1,542,950 kronor till 3,091,800

kronor.

Sedermera har Kungl. Majit genom en den 23 februari 1934 dagtecknad

proposition (nr 160) under åberopande av propositionen bilagt, i statsrådet

fört protokoll föreslagit riksdagen

dels att antaga vid propositionen fogade förslag till lag angående ändring i

vissa delar av lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 27) om reglering av

prästerskapets avlöning samt örn tillägg till samma lag m. fl. lagar;

dels ock att minska det ordinarie förslagsanslaget till ersättning för prästerskapets

tionde, nu 4,634,750 kronor, med 1,549,492 kronor till 3,085,258 kronor.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.