Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under tredje huvudtiteln gjorda framställning i fråga om anslag till beredande av viss gottgörelse åt förut i Ryssland bosatta svenska undersåtar.

1934-05-08 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1934:223, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under tredje huvudtiteln gjorda framställning i fråga om anslag till beredande av viss gottgörelse åt förut i Ryssland bosatta svenska undersåtar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 223.

1

Nr 223.

Godkänd av första kammaren den 8 maj 1934.

Godkänd av andra kammaren den 8 maj 1934.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts

i statsverkspropositionen under tredje huvudtiteln gjorda

framställning i fråga om anslag till beredande av viss gottgörelse

åt förut i Ryssland bosatta svenska undersåtar.

(Statsutskottets utlåtande nr 101.)

Till Konungen.

Uti den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1934 dagtecknade propositionen

angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1934/1935 har Kungl.

Majit under tredje huvudtiteln (punkt 23 av det vid propositionen fogade utdrag

av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för samma dag)

föreslagit riksdagen att för viss gottgörelse åt förut i Ryssland bosatta svenska

undersåtar för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av

1,000,000 kronor.

Riksdagen vill till en början lämna en på införskaffade uppgifter grundad

redogörelse för den hittills bedrivna hjälpverksamheten till förmån för rysslandssvenskarna.

Under åren 1920—1922 omhänderhades nämnda verksamhet av statens kommitté

för hjälp åt rysslandssvenskar. För bestridande av de med densamma

förenade utgifter anvisade riksdagen under nämnda tre år inalles 392,000 kronor.

Vid sidan härav anvisade riksdagen under åren 1921 och 1922 till lån åt

svenska undersåtar, som i Ryssland berövats sin egendom, 330,000 kronor. Under

förenämnda tid hava alltså tillhopa anvisats 722,000 kronor.

Efter det nämnda kommitté upphört med sin verksamhet utövades densamma

först av Drottningens centralkommitté och därefter av nämnden för hjälp bland

rysslandssvenskar. Under tiden 1923—1932 har Kungl. Majit vid olika tillfällen

för ändamålet av lotterimedel anvisat sammanlagt 951,300 kronor. Av

stats- och lotterimedel hava sålunda hittills anvisats sammanlagt 1,673,300 kronor

eller, i runt tal, 1.7 miljoner kronor.

De registrerade rysslandssvenskar, som erhållit hjälp sedan år 1923, hava

utgjort 325 personer, representerande 660 familjemedlemmar. Under år 1933

uppgick motsvarande antal till 69 personer, representerande 107 familjemedlemmar.

Under årens lopp hava ingivits ett flertal framställningar till Kungl. Majit

i syfte att åvägabringa en lösning av rysslandssvenskarnas ersättningsfråga.

Ävenledes hava på initiativ av statsmakterna verkställts vissa utredningar rörande

rysslandssvenskarnas fordringsanspråk.

Vid 1933 år riksdag förelåg ett av Kungl. Majit framlagt förslag rörande

vissa uppgörelser dels mellan svenska staten och Sovjetunionens regering, dels

ock mellan staten och Stockholms enskilda bank angående ett år 1917 av en

rysk bankinrättning här i landet deponerat guldparti till ett värde av omkring

5 miljoner rubel. Enligt de träffade uppgörelserna, för vilka grunderna god
Bihang

till riksdagens protokoll 1934. 14 sami. Nr 223—231.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Riksdagens skrivelse Nr 223.

kändes av riksdagen, uppgår den på svenska staten fallande delen av guldpartiets

värde till 5,203,365 kronor 21 öre. Efter täckandet av vissa förskott och

fordringar m. m., vilka ansetts böra likvideras med anlitande av ifrågavarande

medel, skulle av svenska statens andel i valutan för guldpartiet återstå ett belopp

av 3,849,933 kronor 91 öre.

Med anledning av förenämnda uppgörelser hava rysslandssvenskarna ånyo

hänvänt sig till Kungl. Majit med anhållan, att förslag till lösning av ersättningsfrågan

måtte föreläggas nu pågående riksdag.

Det förslag, som Kungl. Majit nu förelagt riksdagen, innebär, att ett belopp

av 1,000,000 kronor skulle anvisas till fördelning bland sådana svenska medborgare,

vilka under någon mera avsevärd tid före revolutionen varit bosatta

i Ryssland och som åsamkats förlust genom nationaliseringen av deras egendom.

Enligt riksdagens åsikt kan staten icke anses hava någon på rättslig grund

vilande skyldighet att ersätta rysslandssvenskarna de förluster, som i samband

med omvälvningen i Ryssland drabbat dem, varav följer, att någon förpliktelse

för staten ej heller föreligger att till rysslandssvenskarna avstå det belopp, som

enligt förenämnda uppgörelser tillfaller staten, eller del därav.

Då riksdagen emellertid anser sig böra medgiva, att staten ändock vidtager

ytterligare åtgärder för att bereda rysslandssvenskar och deras familjer lättnad

i den svåra ställning, i vilken de kommit till följd av de lidna förlusterna,

kan riksdagen alltså icke grunda detta på annat än humanitära och billighetsskäl.

Riksdagen finner sig därför icke kunna godkänna det i propositionen framställda

förslaget, i vad det avser, att det belopp, som finnes böra disponeras för

ovan angivna ändamål, skulle fördelas icke uteslutande efter behovsprincipen,

utan jämväl avse att ersätta uppkomna förluster, och detta desto mindre, som

en fördelning efter sistnämnda grund icke torde vara möjlig att verkställa på

sådant sätt, att densamma komme att tillfredsställa rimliga anspråk på objektivitet

och rättvisa, och vid en sådan fördelning av den relativt obetydliga summa,

som för ändamålet skulle kunna disponeras, skulle de belopp, som komme

att utbetalas såsom engångsersättningar, i regel bliva så ringa, att någon

mera effektiv eller varaktig hjälp icke därigenom komme att beredas vederbörande

mottagare.

Enligt riksdagens mening böra därför statens åtgärder uti ifrågavarande hänseende

lämpligen inriktas på att fortfarande, såsom hittills skett, efter prövning

i de individuella fallen utgiva periodiska understöd åt sådana rysslandssvenskar

och deras familjer, som till följd av lidna förluster av nu ifrågavarande

slag äro i behov av hjälp. Örn så sker, förefinnes ingen anledning, att

staten avstår något av det staten enligt förenämnda överenskommelser tillfallna

beloppet, utan synes i stället viss del därav böra avsättas till en fond, vars

avkastning skall användas för omförmälda ändamål, och anser sig riksdagen

böra för avsättning till en sådan fond anslå 2,000,000 kronor. Den årliga avkastningen

därav torde kunna beräknas till omkring 75,000 kronor, vilket belopp

således för varje år skulle bliva disponibelt för hjälpverksamheten.

Förvaltningen av fonden synes lämpligen böra anförtros åt statskontoret.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att lämna närmare direktiv för hjälpverksamhetens

ordnande. Riksdagen vill dock uttala, att, såsom redan ovan

framhållits, behovsprincipen uteslutande bör komma till tillämpning. I vissa

fall torde, örn tillgängliga medel därtill finnas, även örn direkt nödläge icke

föreligger, understöd kunna givas till påbörjande av verksamhet och dylikt i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrivelse Nr 223—224.

3

syfte att bereda vederbörande möjlighet att skaffa sig försörjning. Hjälpverksamhetens

omfattning synes icke böra inskränkas till det antal registrerade

nödlidande rysslandssvenskar, som nn finnes, utan, sedan vederbörande avlidit,

komma, därest behov föreligger, efterlevande maka ävensom oförsörjda barn till

godo. Hinder bör dock icke föreligga för Kungl. Majit att utsträcka hjälpverksamheten

även till andra rysslandssvenskar och deras efterlevande än sådana,

som nu äro registrerade, och detta även örn de icke äro bosatta i Sverige.

När sådana förhållanden inträda, att fondens avkastning icke behöver helt

tagas i anspråk för det avsedda ändamålet, bör fonden successivt minskas genom

att kapitalet begränsas och överskjutande belopp tillföres inkomsttiteln

”Diverse inkomster”. Riksdagen förutsätter, att Kungl. Majit i sinom tid vidtager

åtgärder i detta syfte.

Riksdagen vill giva uttryck åt den uppfattningen, att med vad riksdagen nu

beslutat frågan örn ersättning eller understöd från svenska statens sida till

rysslandssvenskarna i anledning av deras ovannämnda förluster måste anses

vara slutligt avgjord.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen i anledning

av Kungl. Majits förslag såsom avsättning till en fond för lämnande

av understöd åt förut i Ryssland bosatta svenska undersåtar för budgetåret

1934/1935 anvisat under tredje huvudtiteln ett extra anslag av 2,000,000 kronor.

Stockholm den 8 maj 1934.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 224.

Godkänd av första kammaren den 4 maj 1934.

Godkänd av andra kammaren den 4 maj 1934.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner

angående vissa■ ändringar i lagen örn fattigvården.

(Andra lagutskottets utlåtande nr 23.)

Till Konungen.

I anledning av två inom riksdagen väckta motioner får riksdagen, under

åberopande av vad som anförts i andra lagutskottets av riksdagen godkända

utlåtande nr 23, varav ett tryckt exemplar härvid fogas, anhålla att Eders

Kungl. Majit efter återupptagandet av den under åren 1932 och 1933 inom

socialdepartementet i syfte att söka nedbringa statens kostnader för fattigvården

verkställda undersökningen angående lämpligheten av ändringar i, bland

annat, fattigvårdslagens bestämmelser örn hemsändning av understödstagare,

ville, efter ytterligare utredning, med beaktande, utan att berättigade humanitära

hänsyn åsidosättas, jämväl av kommunernas intresse, att berörda be
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.