Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner.
1934-06-16 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1934:420, Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Riksdagens skrivelse Nr 420.
1
Nr 420.
Godkänd av första kammaren den 16 juni 1934.
Godkänd av andra kammaren den 16 juni 1934.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
''proposition angående anslag till särskilda åtgärder i
anledning av ungdomsarbetslösheten jämte i ämnet
väckta motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 160.)
Till KONUNGEN.
I en till riksdagen avlåten, den 27 april 1934 dagtecknad proposition (nr
265) har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att dels under
femte huvudtiteln till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten
för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra reservationsanslag av
5,500,000 kronor; dels godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
förordade grunderna för ifrågavarande anslags användning; dels ock
medgiva, att, i den mån sagda anslag visar sig otillräckligt, medel av det under
samma huvudtitel upptagna extra reservationsanslaget till bekämpande av
arbetslösheten må enligt Kungl. Maj :ts bestämmande jämlikt nyssnämnda
grunder disponeras jämväl till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten.
Den betydelsefulla frågan örn vidtagande av åtgärder för bekämpande av
den särskilt ur samhällssynpunkt allvarliga ungdomsarbetslösheten har, såsom
framgår av den i statsrådsprotokollet lämnade redogörelsen, varit föremål
för ingående överväganden såväl vid de senaste årens riksdagar som genom
olika sakkunnigberedningar och myndigheter. Både frågans räckvidd
och det förhållandet, att man här haft att göra med många i viss mening nya
problem har gjort, att man under de gångna åren måst söka pröva sig fram för
att nå en ur olika synpunkter så tillfredsställande lösning som möjligt. Kungl.
Maj:ts nu framlagda förslag, som i huvudsak bygger på en av 1934 års sakkunniga
rörande ungdomsarbetslösheten i mars 1934 framlagd utredning,
ansluter sig till de redan vunna erfarenheterna och synes riksdagen i allt vä
Bihang
till riksdagens protokoll 19S4- l4 sami. Nr 420 — 421. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 420.
sentligt kunna godtagas såsom grundval för den fortsatta statliga hjälpverksamheten
på här förevarande område.
Riksdagen vill emellertid härvid kraftigt understryka, att de grundlinjer,
som av departementschefen uppdragits och nu av riksdagen godkänts, ingalunda
kunna få anses utgöra det slutliga svaret på här förevarande frågor.
Annu saknas i många hänseenden erfarenhet, och de olika hjälpåtgärderna
måste ofta få karaktären av försök, om vilkas framgång man ej alltid kan
vara förvissad. Örn och i den mån vunnen erfarenhet kommer att giva anledning
till nya eller förändrade direktiv utgår också riksdagen från att sådana
komma att meddelas — därest så är erforderligt efter riksdagens hörande.
Vad departementschefen anfört rörande åldersbegränsningen vid hjälpåtgärderna
och formerna för desamma har icke givit riksdagen anledning till
erinran.
I sammanhang med frågan örn åtgärder för beredande av sysselsättning och
utbildning inom respektive yrken har departementschefen något berört frågorna
örn kollektivavtalens inverkan på de ungas anställningsmöjligheter inom
industrien, om förekomsten och inverkan av s. k. lärlingsregulativ samt örn
lönedifferentieringen mellan olika åldersklasser. Då emellertid departementschefen
icke framlagt något förslag i ämnet, anser riksdagen sig sakna anledning
att i nu förevarande sammanhang gå in på dessa frågor.
Departementschefen har vidare behandlat de mycket omdebatterade uppslagen
att öppna möjligheter för att i utbildningssyfte med bidrag av statsmedel
anställa arbetslös ungdom inom industri och jordbruk. Departementschefen
har erinrat, att de sakkunniga underkastat dessa uppslag en ingående
prövning med negativt resultat. Vad industrien anginge, anför departementschefen,
hade vid remissbehandlingen intet framkommit, som kunde rubba
den förebragta utredningen rörande den praktiska ogenomförbarheten av
uppslaget. Och i frågan örn jordbruket hade departementschefen icke kunnat
undgå att taga intryck av vad som i vissa remissyttranden anförts till
förmån för de sakkunnigas ståndpunkt. Departementschefen anför vidare:
»Så mycket synes mig uppenbart, att uppslaget i vad det avser jordbruk
med anställda lönearbetare är förbundet med så avsevärda risker ur synpunkten
av arbetslösheten i det hela, att utvägen redan av denna anledning måste
avvisas såsom olämplig. Och jämväl i fråga örn de egentliga småbruken möta
starka praktiska betänkligheter, vilka övertygande uppvisats av de sakkunniga.
Jag vill ock erinra, att åtgärder av motsvarande innebörd voro föremål
för prövning av 1933 års riksdag, därvid riksdagen fann sig förhindrad medverka
till desammas vidtagande. Jag anser mig med hänvisning till det nu
anförda icke kunna tillstyrka, att den ifrågavarande utvägen anlitas vid hjälpverksamheten.
»
I åtskilliga motioner har emellertid hemställts örn vidtagande av åtgärder
för möjliggörande av yrkesutbildning av här förevarande slag.
I de likalydande motionerna I: 223 och II: 399 har föreslagits, att riksdagen
måtte av kontantunderstödsmedlen avskilja 500,000 kronor till en stipendiefond
åt sådana arbetslösa ynglingar, som anmäla sig villiga att komma
Riksdagens skrivelse Nr 480.
3
i lära hos någon av arbetslöshetskommitté godkänd jordbrukare, trädgårdsmästare,
hantverkare eller fiskare.
I motionen I: 224 har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t begära skyndsamt utarbetande och framläggande av förslag, varigenom
företagare, vilka bedriva hantverk, industri, jordbruk eller annat yrke, må
kunna erhålla viss bestämd ersättning av statsmedel, därest de förbinda sig
att anställa ungdom och lämna dessa nöjaktig yrkesutbildning.
I motionen I: 365 har upptagits ett av egnahemsstyrelsen i dess utlåtande
över 1934 års sakkunnigas utredning framlagt förslag till anordning för de
ungas sysselsättande vid jordbruket. Den av egnahemsstyrelsen framlagda
och i motionen I: 365 upptagna anordningen har ifrågasatts skola bedrivas
efter följande riktlinjer:
Arbetslösa liksom innehavare av jordbruk eller trädgårdsbruk, som ville
komma i fråga, hade att göra anmälan därom till hemkommunens arbetslöshetskommitté
eller, där sådan icke vore utsedd, till kommunalnämnden eller
annat motsvarande kommunalorgan, som jämväl borde av eget initiativ verka
för utplaceringen. Såväl arbetssökandens som jordbrukarens lämplighet prövades
efter undersökningar därom. I första hand torde såsom mera förtrogna
med jordbrukets förhållanden uttagas arbetslösa från landsbygden. Dessas
ålder borde icke understiga 16 år och ej heller överstiga 25 år vid uttagandet.
Måhända borde under första anslagsåret, tills någon större erfarenhet
vunnits, företrädesvis jordbruk utan lönearbetare tagas i anspråk. Arbetsgivare,
som vanligen anlitade annans arbetskraft, torde, där ifrågasatta, begränsning
icke ansåges erforderlig, förbinda sig att under anställningstiden
icke inskränka den lejda arbetskraften. Anställningskontrakt skulle upprättas.
Tiden för anställningen torde bestämmas för varje särskilt fall och i regel
icke understiga sex månader.
Hänvisningsförfarande borde kunna tillämpas. För den, som utan att giltig
orsak kunde anses föreligga, slutade före anställningstidens utgång, borde
vidare understöd kunna indragas.
Hos arbetsgivaren skulle vederbörande åtnjuta kost och logi ävensom möjligen
tvätt, som kunde anses böra ingå i naturaunderhållet. Den kontanta
lönen torde sättas till 20 ä 30 kronor i månaden —■ det lägre beloppet till de
yngre — vilken avlöning för närvarande i regel utginge till elever vid jordbruket.
Den utbetalades av vederbörande kommunalorgan i efterskott .månadsvis
till den anställde. För att icke hänsynen till kommunens ekonomiska
uppoffringar skulle verka hämmande på intresset för arbetsförmedlingen kunde
ifrågasättas, örn icke bidraget till kontantlönen borde helt utgå av statsmedel.
I de likalydande motionerna I: 367 och II: 645 har hemställts, att riksdagen
av de medel, som komme att anslås till särskilda åtgärder mot ungdomsarbetslösheten,
måtte anvisa ett förslagsanslag av 360,000 kr. såsom statsbidrag
till beredande av arbetslös ungdom sysselsättning och utbildning inom
jordbruket i huvudsaklig överensstämmelse med av statens egnahemsstyrelse
framlagt förslag, samt att för utbildningskurser i mjölkning för arbetslös
ungdom måtte av samma medel anvisas ett förslagsanslag av 50,000 kr. att
användas enligt av Kungl. Maj :t utfärdade bestämmelser.
I de likalydande motionerna I: 368 och II: 644 har hemställts, att riksdagen
måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att, efter framställning från de lokala
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Riksdagens skrivelse Nr ^20.
myndigheterna i Norrbottens län (länsstyrelsen, hushållningssällskap eller länets
arbetslöshetskommittéer) anvisa erforderliga medel för beredande av anställning
i jordbruka rhein för arbetslösa ungdomar.
Slutligen har i motionen II: 648 — under erinran om vad i motionen I: 365
anförts — föreslagits, att till en början försök i mindre skala måtte företagas.
De skäl, som av 1934 års sakkunniga och departementschefen framförts mot
här förevarande form av den statliga hjälpverksamheten, äro onekligen vägande.
De i ämnet väckta motionerna giva emellertid vid handen, att intresset
för åstadkommande av yrkesutbildning på här förevarande sätt är synnerligen
starkt, särskilt i vad avser jordbruket. Enligt riksdagens förmenande är
det också en fråga av största betydelse, huru man genom en vid lämplig ålder
igångsatt och ändamålsenligt bedriven utbildning skall kunna vidmakthålla
eller väcka de ungas intresse särskilt för jordbruksarbete. Riksdagen har
därför vid sin prövning av här förevarande motioner kommit till det resultatet,
att det vore önskligt, örn försök i här förevarande hänseende kunde göras. Innan
erfarenhet hunnit vinnas, böra dessa försök givetvis -—• på sätt även framhållits
i motionen II: 648 — bedrivas endast i mindre skala. Några närmare
direktiv för denna försöksverksamhet har riksdagen icke ansett sig böra lämna.
Riksdagen vill endast understryka önskvärdheten av att det i motionerna
I: 367 och II: 645 framförda uppslaget örn anordnande av utbildningskurser
i mjölkning särskilt må komma under omprövning. Riksdagen anser vidare,
att överhuvud taget undervisning i ladugårdsskötsel om möjligt bör meddelas.
Vad departementschefen anfört om kursverksamheten samt rörande inventering
av arbetstillfällen, lämpade för de unga, och i fråga örn den frivilliga arbetstjänsten,
har icke givit riksdagen anledning till erinran.
Vad departementschefen anfört rörande ungdomsreservarbeten har icke givit
riksdagen anledning till erinran liksom ej heller de framlagda kostnadsberäkningarna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen
dels
under femte huvudtiteln till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten
för budgetåret 1934/1935 anvisat ett extra reservationsanslag
av 5,500,000 kronor;
dels godkänt de av departementschefen i statsrådsprotokollet över socialärenden
för den 27 april 1934 förordade grunderna för ifrågavarande anslags användning
under iakttagande tillika av vad riksdagen i det föregående anfört;
dels ock medgivit, att, i den mån sagda anslag visar sig otillräckligt, medel
av det under samma huvudtitel upptagna extra reservationsanslaget till bekämpande
av arbetslösheten må enligt Kungl. Maj:ts bestämmande jämlikt nyssnämnda
grunder disponeras jämväl till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten.
Stockholm den 16 juni 1934.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.